Efter valet i september väntar en växande reservarbetsmarknad på många politiker och politiska rådgivare.
Dessutom en ekonomiskt mycket lukrativ sådan.
DET BRUKAR HETA att riksdagen stiftar lagar, regeringen styr riket och medierna granskar makthavarna. Lite i det tysta har det även utvecklats en fjärde statsmakt: påtryckarbranschen. I den arbetar några tusen personer med att försöka påverka de andra statsmakterna i en slags politisk skuggvärld.
När regeringen Bildt och dess politiska medarbetare 1994 lämnade in passerkorten till regeringskansliet gick 36 procent av regeringens rådgivare som inte stannade kvar i politiken till påtryckarjobb; de blev kommunikations- eller public affairschefer (PA) på företag eller organisationer eller så började som konsulter på företag som säljer sådana tjänster.
2006 gick 56 procent av S-regeringens rådgivare till påtryckarjobb efter att Alliansens folk övertagit deras jobb i regeringskansliet.
Efter valet 2014 gick 64 procent av alliansregeringens rådgivare vidare till påtryckarjobb. Av de som 2014 – 2021 lämnade politiskt arbete i regeringskansliet har idag 59 procent i sin utkomst från påtryckarbranschen.
– Den som har jobbat länge i regeringskansliet eller kommunhuset kan väldigt mycket om politiken och hur den fungerar. Samtidigt är det en ganska smal marknad för den typen av kunskap. PA-byråer är ett exempel på företag som vill anlita personer som vet hur politikern fungerar, säger Stefan Svallfors som är professor i sociologi vid Institutet för framtidsstudier i Stockholm.
Han har forskat kring de ”policyprofessionella”, och menar att det har blivit vanligare att politiker och politiska tjänstemän går till just PA-branschen.
– En väldigt stor del av näringslivet är beroende av politiska beslut och har därmed intresse av att påverka besluten. Det är inte minst tydligt i debatten om företagens roll i välfärdssektorn, till exempel skolan.
Några exempel på före detta och nuvarande politiker med intresse i skolbranschen:
*Ulla Hamilton, fd moderat borgarråd i Stockholm. Politiskt sakkunnig i regeringskansliet när friskolereformen sjösattes av regeringen Bildt. Idag vd för Friskolornas riksförbund. Sitter i kommunfullmäktige i Stockholm för M.
*Mikaela Valtersson, fd MP-riksdagsledamot. I dag vice vd i Kunskapsskolan.
*Per-Egon Johansson, fd partisekreterare och statssekreterare KD. I dag vd och huvudägare av Almwik Holding AB (bland annat Raul Wallenbergskolan).
*Paul-Eric Lindquist (M), fd kommunstyrelsens ordförande i Lidingö och landstingsråd i Stockholms läns landsting. Styrelseordförande i skolkoncernen Aprendere.
*Gunilla Carlsson (M), fd statsråd. Styrelseledamot Internationella engelska skolan.
*Linda Norberg (M), fd presschef Moderaterna. PA-chef Internationella engelska skolan.
*Tobias Krantz (L), fd statsråd. Styrelseledamot i Kunskapsskolan.
*Bijan Fahimi, fd L/FP-politiker. Äger skolkoncernen Tellusgruppen.
*Lotta Edholm (L), fd skolborgarråd. Sitter i styrelsen för skolkoncernen Tellusgruppen.
*Anders Hultin (M), fd politiskt sakkunnig regeringskansliet. Huvudägare skolkoncernen Watma Group.
*Sofia Larsen (C), fd riksdagsledamot och chef inom Akademediakoncernen. Ordförande i Friskolornas riksförbund.
POLITIKER FÅR INTE alltid det erkännande av sina väljare som de vill ha. I företag, intresseorganisationer och public affairs-byråer kan både de själva och deras kunskaper och nätverk vara mer eftertraktade och uppskattade.
– Det här har absolut blivit en politikens reservarbetsmarknad. Från början var det lite politikens farmarlag, något man gjorde i väntan på att få spela i A-laget. Men efter att Göran Persson gick in i konsultvärlden när han slutade som partiledare 2007 blev det mer koscher, säger Anna Tyllström som är universitetslektor vid Uppsala universitet och som har studerat påtryckarbranschen i nära två decennier.
När en branschorganisation nyligen sökte en näringspolitisk expert hette det att sökande ska ha ”erfarenhet av politiskt arbete/påverkansarbete/public affairs” och ”hitta fram och ha nätverk inom det politiska landskapet”.
Det finns normalt runt 120 – 150 politiskt anställda i regeringskansliet, förutom statsråd och statssekreterare. En del är pressekreterare, de flesta är politiskt sakkunniga. Vad de förstnämnda gör framgår av namnet – men de politiskt sakkunniga?
Svar: de gör det chefen (statsrådet) vill och säger att de ska göra. Förbereder tal och artiklar, tar fram underlag och fixar sådant som chefen själv inte hinner med eller vill göra.
Ett annat sätt att beskriva dem är att vrida tiden tillbaka till våren 1996. Göran Persson hade just tagit över som partiledare och statsminister. Då kunde man i Rosenbads korridorer möta politiskt sakkunniga som 29-åriga Magdalena Andersson, 24-årige Mikael Damberg eller 34-åriga Ann Linde.
Antalet politiskt sakkunniga eller politiska sekreterare – kärt barn har många namn – har under senare år framför allt ökat i kommuner och regioner. 1980 var antalet 138. I våras hade de ökat till cirka 800.
Deras jobb hänger ihop med den politiska makten. När det byts regering, oavsett om det är frågan om Sverige eller en kommun eller region, blir de av med jobben. Många söker sig då till ”andra sidan”. Vid stora regeringsskiften går det numera ofta ett lämmeltåg från regeringskansliet till påtryckarbranschen. Detsamma gäller i allt högre grad också från kommuner och regioner. De mänskliga ”lämlarna” fortsätter att arbeta med politik. Men uppdragsgivare är inte längre medborgarna, utan ofta den som betalar bäst.
– Vi är många som nu står till PR-marknadens förfogande, som en uttryckte det efter regeringsskiftet 2006.
NÄR PR-BRANSCHEN växte fram i Sverige hade många av dess aktörer bakgrund som journalister. Då handlade PR framför allt om att synas i media eller att ”rätta till” bilden i media av ett företag eller organisation.
Med tiden kom allt fler med politisk bakgrund att ta plats. PR-branschen genomgick en produktutveckling. Fokus flyttades till att i allt högre utsträckning försöka påverka den politiska dagordningen. Bland annat PR-byråer som Kreab och JKL startades av moderata politiker och med Svenska Arbetsgivareföreningen, föregångare till Svenskt Näringsliv, som uppdragsgivare.
1978 reste en delegation från Sveriges public relationsförening på studieresa till USA för att lära sig hur man där jobbade med politisk påverkan via lobbying. En av deltagarna, KF:s pressombudsman Göran Holmberg, blev oroad av vad han såg:
”Det är väsentligt att vara medveten om att lobbyföretag lätt utvecklas till fristående och oavsättbara politiska krafter”, skrev han i Dagens Nyheter efter resan och varnade för att ”Sverige håller på att kopiera ett amerikanskt påtryckarsystem och utbilda ett nytt politiskt mönster”.
Svensk politik kännetecknade länge av korporativism. Långt in på 1980-talet hade folkrörelser och intresseorganisationer, framför allt de viktigaste facken och arbetsgivarorganisationerna, ett betydande och institutionaliserat inflytande inom politik och förvaltning. Deras representanter var till exempel en naturlig del av centrala utredningar och organ.
Modellen försvagades ordentligt när Svenskt Näringslivs föregångare SAF förklarade att man inte längre ville vara med. Motivet var både ideologiskt och praktiskt. SAF-ledningen tyckte helt enkelt att det inte var en effektiv påverkansform. Det fanns bättre sätt att påverka politiska beslut.
Samtidigt ökade de professionella påtryckarna på utsidan. Ordentlig fart fick den svenska påtryckarindustrin i samband med folkomröstningen 1994 om svenskt EU-medlemskap. Näringslivets organisationer pumpade in enorma pengar på ja-sidan samtidigt som sossar och moderater arbetade tillsammans för ett svenskt medlemskap. Folkomröstningskampanjen blev lite av den politiska PR-industrins ”take off ” i Sverige.
Vi gick från ett Ombuds-Sverige till ett Lobby-Sverige.
VAD GÖR DÅ en politiker som blir av med jobbet av egen vilja eller av väljarna? Påtryckarbranschen har en helt annan förståelse för vad före detta politiker eller politisk tjänsteman kan erbjuda än vad förmodligen många upphandlade coacher på Arbetsförmedlingen har.
– Vi har en regelbunden inströmning av propåer. Och inte bara under valår, säger Petter Lindfors som är grundare av byrån Downtown Advisors och tidigare M-politiker i Stockholm stad.
Även om politisk kunskap och nätverk till viss del är en färskvara, är Moderaterna utan tvekan det största partiet bland PA-konsulter eller motsvarande. Detta trots att det är nästan åtta år sedan partiet satt i regeringen. En förklaring är att många potentiella socialdemokratiska PA-konsulter är kvar i regeringskansliet. Vid ett regimskifte i höst kan förhållandet vara det omvända.
I förhållande till partiets storlek är det få PA-konsulter som har en bakgrund inom Sverigedemokraterna.
– Detta är en bransch som säljer legitimitet. Det finns ett stigma runt SD. Det är en förklaring, säger lektor Anna Tyllström.
Det väckte stort uppseende när Joakim Wallerstein gick till Sverigedemokraterna 2012. Innan dess var han konsult på bland annat Happy Socks, Acne Studios och Strandberg Haage. Han är numera SD:s informationschef. En annan uppmärksammad övergång står Erik Kristow för. Han har bland annat en bakgrund som rådgivare åt kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M), arbete på en PR-byrå och som public affairschef på ABB. Erik Kristow är numera senior rådgivare åt Sverigedemokraterna.
Mycket talar för att svängdörrarna mellan public affairs och politik även kommer att öppnas för SD.
– Jag tror det är en tidsfråga. Genom starten av tankesmedjan Oikos är de delvis redan inne i branschen, säger Anna Tyllström.
FAKTA: Lämmeltåg till påtryckarbranschen
Påtryckarbranschen i vid mening, med lobbyistuppdrag och uppdrag som företrädare för intresse- och branschorganisationer, har blivit politikens kanske viktigaste alternativarbetsmarknad.
*1994 gick 36 procent av de regeringsrådgivare i Bildtregeringen som inte fortsatte i politiken till påtryckarjobb.
*2006 gick 56 procent av de regeringsrådgivare i Perssonregeringen som inte fortsatte i politiken till påtryckarjobb.
*2014 gick 64 procent av de regeringsrådgivare i Reinfeldtregeringen som inte fortsatte i politiken till påtryckarjobb.
*2014 – 2021 gick 59 procent av de regeringsrådgivare i S-MP-regeringen som inte fortsatte i politiken till påtryckarjobb.
Källa: Egen undersökning.
FAKTA: Påtryckarbranschen växer
*Konsultbyråerna inom PR och kommunikation ökade sin nettoomsättning 2010 – 2019 med 101 procent. Reklambyråerna ökade under samma tid sin omsättning med 14,8 procent.
*Konsultbyråerna inom PR och kommunikation ökade antalet anställda 2010 – 2019 med 61 procent. Reklambyråerna minskade under samma tid antalet anställda med 11,7 procent.
*Konsultbyråerna inom PR och kommunikation ökade sitt förädlingsvärde 2010 – 2019 med 104 procent. Reklambyråerna ökade under samma tid sitt förädlingsvärde med 4 procent.
Källa: Tillväxtverket
FAKTA: Påtryckarbranschens omfattning
Professorerna Bo Rothstein, Stefan Svallfors och Christina Garsten, granskade 2015 i boken ”Makt utan mandat” det som kallas för ”policyprofessionella”. De uppskattade då att antalet policyprofessionella till på 2 000 – 2 500 personer. Med en bredare definition – inklusive även de som ansvarar för samhällskontakter på myndigheter, företag och kommuner – beräknade de antalet till 3 500 personer.
Listor: Lobbyister med politisk bakgrund
https://www.dagenssamhalle.se/styrning-och-beslut/demokrati/public-affairs-folket-pa-foretag-och-organisationer/
Mikael Bergling och Janne Sundling
Första publicering: Tidningen Dagens Samhälle 2022