Demokrati förutsätter transparens och tydlig rollfördelning.
– Det är till exempel direkt olämpligt att statliga utredare har egna ekonomiska intressen i det som de utreder, säger Anna Tyllström som är docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
DET HAR ÅTMINSTONE några av dem. För ungefär ett år sedan utsåg den dåvarande regeringen Håkan Sörman, som då var styrelseledamot och aktieägare i Sveriges största friskolekoncern Academedia, till att leda en parlamentarisk översyn av utjämningssystemet samt sektorsbidraget till skolan.
Det är ett uppdrag Håkan Sörman fortfarande har, trots att han i höstas blev styrelseordförande i Academedia som i en remiss riktat svidande kritik mot sektorsbidraget till skolan.
Alltså det som han är satt av regeringen att utreda.
Enligt Academedia kan sektorsbidraget leda till ”negativa effekter för friskolor”.
I vår ska Fredrik Saweståhl (M), manager på PR/PA-byrån Paues Åberg Communications, arbeta som vikarierande riksdagsledamot.
Häromåret kom Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand som statlig utredare fram till att det bör införas en tvingande lag om mer förnybart flygbränsle. Samtidigt satt hon i styrelsen för och ägde aktier i ett företag som har fått ekonomiskt stöd av Energimyndigheten för att undersöka möjligheterna för företaget att producera förnybart flygbiobränsle i Sverige.
– Samtidigt som Göran Stiernstedt för några år sedan var utredare och nationell samordnare av den svenska sjukvården arbetade han som konsult för PR/PA-byrån Rud Pedersen, säger docent Anna Tyllström som bland annat forskar kring lobbying.
Rud Pedersen har bland annat i uppdrag att – mot god ekonomisk ersättning – försöka förbättra de ekonomiska villkoren för privata företag som är verksamma i sjukvårdssektorn.
– Det finns inget formellt krav på opartiskhet när det gäller statliga utredare. De omfattas inte heller av jävslagstiftningen, säger Anna Tyllström.
*Är det rimligt?
– Nej. Det är en helt ohållbar ordning, åtminstone när det gäller de som leder utredningarna. Regeringskansliet bör införa en etisk kod som stoppar detta. De är de enda som kan göra något.
– Regeringskansliet måste helt enkelt bestämma sig för vilken typ av förtroende det ska finnas för det statliga utredningsväsendet.
FLERA AV DE statssekreterare och andra politiska tjänstemän som började arbeta i Regeringskansliet efter höstens regeringsskifte kom direkt från arbete som lobbyister på olika PR/PA-bolag. För vilka företag eller intressen de har arbetat redovisas inte. Inte heller hur mycket företagen betalade för deras tjänster.
– Ett annat problem är alla politiska tjänstemän som börjar arbeta för PR-byråer, och tar med sig sina färska politiska kontakter och sitt politiska kunnande och kunskaper dit, efter att de har lämnat Regeringskansliet.
En viktig orsak till att företag anlitar före detta politiker och politiska tjänstemän är att många företag är direkt beroende av politiska beslut för sin möjlighet att tjäna pengar. Det har i sin tur skapat en marknad för god politisk förståelse, bra politiska kontakter och förmåga att kunna formulera sina egna intressen så att de uppfattas som allmänna.
När regeringen Bildt och dess politiska medarbetare 1994 lämnade in passerkorten till regeringskansliet gick 36 procent av regeringens rådgivare som inte stannade kvar i politiken till olika påtryckarjobb.
2006 gjorde 56 procent av S-regeringens rådgivare samma vandring efter att Alliansens medarbetare övertagit deras jobb i regeringskansliet.
Efter valet 2014 gjorde 64 procent av alliansregeringens rådgivare samma sak. Av de som 2014 – 2021 lämnade politiskt arbete i Regeringskansliet hade i våras 59 procent sin utkomst från påtryckarbranschen.
SEDAN 2018 GÄLLER en lagstiftning om karantänsprövning för avgående statsråd och statssekreterare. En särskild nämnd prövar nya uppdrag för eventuella intressekonflikter.
– Jag tycker att man bör utöka karantänsprövning till även att omfatta politiskt tillsatta tjänstemän, säger Anna Tyllström.
Återkommande rapporteras det hur det i kommunala och regionala politiska församlingar sitter förtroendevalda som på konsultbasis, och mot ekonomisk ersättning, hjälper företag med politiska kontakter och kunnande.
– Det finns idag inget som reglerar den verksamheten vilket är oförsvarbar ur ett demokratiskt perspektiv. Gränslandet mellan lokal politik och Pr-branschen är en demokratisk gråzon, säger Anna Tyllström.
*Vad ska man göra?
– Kommuner och regioner kulle kunna börja med att införa uppförandekoder som kräver att förtroendevalda öppet måste deklarera vilka kommersiella aktörer de har konsultuppdrag för. Och då inte bara att de arbetar för en viss PR/PA-byrå.
Mikael Bergling, 2023