99 statsråd och politiska tjänstemän har lämnat Regeringskansliet under den nuvarande mandatperioden.
– Jag var färdig, säger Emilia Hagberg, som var stabschef hos klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP).

I dag arbetar hon på Skanska som senior sustainability manager (ungefär miljö och hållbarhetschef).
– Efter drygt ett och ett halvt år i Regeringskansliet, sedan jag varit med och byggt upp staben och vi kommit i hamn med Parisavtalet, kände jag att det var läge att gå vidare och arbeta med nya saker. Vi hade då också en ganska lugn period. Det var kort därefter som den stora krisen kom.
För att du hade slutat?
– Ha ha. Nej, det hade inget med det att göra.
Emilia Hagberg berättar att hon medvetet sökte sig till näringslivet.
– Jag arbetade en period på konsultbyrån New Republic innan jag började med public affairs på Skanska. Nu arbetar jag strategiskt med hållbarhets- och klimatfrågor på koncernnivå.
Har du användning av din tid i Regeringskansliet?
– Ja, väldigt mycket. Att kunna politik och det politiska systemet är värdefullt i den roll som jag har i dag. Skanska är väldigt beroende av politiskt beslut.
Var det därför de rekryterade dig?
– Jag har tidigare varit kommunpolitiker och att jag hade erfarenhet från både Regeringskansliet och kommunpolitik var definitivt avgörande, tillsammans med att jag arbetat med stadsplanerings- och hållbarhetsfrågor.
En annan som lämnade Rosenbad för att jobba i näringslivet är Ann Wolgers som i dag är presschef för Saab. Tidigare arbetade hon bland annat som pressekreterare hos näringsminister Mikael Damberg och mediestrateg åt statsminister Stefan Löfven.
– Jag vill inte säga att jag lämnade, utan i stället att jag gick vidare i min karriär. Att vara global presschef på Saab är svårt, engagerande, spännande och utmanande.
– Att vara presssekreterare i en regering, ett politiskt parti eller att vara presschef på Saab är inte helt olika verksamheter. Göran Persson sa en gång: “Politik är den svåraste formen av intellektuell verksamhet.” Jag säger att vara presschef är den svåraste formen av intellektuell verksamhet. Men också den roligaste, säger Ann Wolgers.

Vi har granskat vilka som har suttit i regeringen eller arbetat som politiska tjänstemän i Rosenbad under Stefan Löfvens tid som regeringschef, sammanlagt 316 personer.
Undersökningen visar bland annat:
*Det råder nästan jämn könsfördelning bland dem som innehaft en politisk tjänst i Regeringskansliet under den senaste mandatperioden. 165 kvinnor och 151 män.
*99 statsråd och politiska tjänsteman har lämnat Rosenbad, det vill säga 31 procent.
*Det har varit betydligt större personalomsättning bland de miljöpartistiska politikerna och politiska tjänstemännen än bland de socialdemokratiska. 26 procent av socialdemokraterna jämfört med 41 procent av miljöpartisterna har hoppat av.
Av dem som lämnar Rosenbad arbetar en majoritet i dag med politik i någon form, antingen som politiker, politiska tjänstemän eller lobbyister. Ett exempel är Rasmus Lenefors (S), tidigare pressekreterare åt bland andra justitieminister Morgan Johansson, som i dag är kommunalråd i Huddinge. Ett annat är Henrik Gustafsson, tidigare politiskt sakkunnig på näringsdepartementet, som i dag arbetar som global PA-manager på Scania i Södertälje.
Ett tredje är Gabriel Liljenström, som under ett par år var politiskt sakkunnig hos klimat- och biståndsminister Isabella Lövin. I dag är han PA/pr-konsult på Nordic Public Affairs.
– Arbetet som politisk tjänsteman i Regeringskansliet är ett dygnetruntjobb som bäst beskrivs som ett ultramaraton. Det är en generellt ohälsosam, utmanande men också oerhört lärorik miljö, säger han.
Enligt Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall, är det bland annat politikernas och de politiska tjänstemännens kontakter som gör Nord dem intressanta för näringslivet.
– Sverige är ett samhälle där det är ganska viktigt med kontakter, nätverk och att känna rätt personer. Det gör den här gruppen. Dessutom vet de hur beslut kommer till och i vilka delar av beslutsprocessen som man kan få inflytande.
– Man ska heller inte glömma att det i de flesta fall handlar om ganska kompetenta och välutbildade människor som är vana vid att arbeta i ett högt tempo.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Dagens Samhälle

Share This