Föräldrarnas inkomst och etnicitet har stor betydelse för om deras barn utbildas av legitimerade lärare eller inte.
– Det är uppenbart att många lokala politiker inte tar sitt ansvar och fördelar skolans resurser efter elevernas behov, säger Johan Enfeldt som är utredare på LO.

DET ÄR VÄL belagt i såväl forskning som praktik att barns socioekonomiska bakgrund har betydelse för deras skolresultat och livschanser. Det har därför länge ansetts som viktigt att skolsystemet kompenserar för skillnader i barns olika förutsättningar. Det gäller inte minst tillgången till legitimerade lärare.
Förra läsåret var andelen legitimerade lärare 53 procent eller lägre i de tio procent grundskolor som hade den lägsta andelen behöriga lärare. I de tio procent med den högsta andelen var å andra sidan legitimationsgraden 88 procent eller högre, vilket illustrerar hur stora skillnader det kan vara frågan om.
Dessutom växande sådana.
Statistiska Centralbyrån SCB har undersökt hur den pedagogiska segregationen har utvecklats under de senaste åren (2014–2024).
Analysen bygger på en skattning av den relativa sannolikheten för att en viss elev går på en skola som har en högre andel legitimerade lärare än rikssnittet, en så kallad ”högbehörighetsskola”.
*2024 var sannolikheten för att utlandsfödda elever skulle gå på en högbehörighetsskola drygt 40 procent lägre än för elever med helsvensk bakgrund. Skillnaden mellan dessa båda elevgrupper ökade med drygt 20 procent under perioden.
*2023 (det senaste året som det fanns inkomstuppgifter för när analysen gjordes) var sannolikheten för att barn i familjer med låga inkomster år skulle gå i en högbehörighetsskola cirka 20 procent lägre än för barn i familjer med de högsta inkomsterna. Skillnaderna mellan dessa båda elevgrupper har ökat kraftigt under det senaste decenniet.

NYLIGEN VISADE SKOLVERKET i en uppföljande studie av den senaste Timss-undersökningen, som mäter elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap, hur elever med medelhög och hög grad av så kallade hemresurser (socioekonomisk bakgrund) förbättrar sina genomsnittliga resultat i matematik och naturvetenskap mellan årskurs 8 och 9.
Det gäller däremot inte elever med låg grad av hemresurser.
LO-utredaren Johan Enfeldt talar om en omvänd kompensatorisk resursfördelning.
– Det sägs att vi ska ha de bästa lärarna och den högsta behörigheten där behoven är som störst. I praktiken fungerar det inte så.
*Varför inte?
– Därför att skolsystemet inte driver fram en sådan utveckling. Tvärtom. Den som till exempel är rektor på en så kallad frånvals­skola vet att risken är stor att skolan kommer att tappa ett antal elever med resultat att personal behöver sägas upp. Det är lättare att göra med obehöriga som dessutom är billigare än behöriga.
– När det gäller kommunala skolor i socialt utsatta områden handlar det också om bristande lokal­politisk vilja att prioritera dessa skolor, bland annat när det gäller pedagogiska resurser. Tyvärr är det ganska vanligt att den lokala politiken inte tar sitt ansvar och står upp för skolans kompensatoriska uppdrag och fördelar pedagogiska resurser efter det.
*För att det kan ha ett politiskt pris?
– Ja, bland annat. Det är uppenbart att lärarbehörigheten skulle vara mycket högre på skolor i utsatta områden om lärarna som arbetar där hade bättre villkor. Lönen är en viktig del. Men det handlar också om arbetsvillkoren i stort, till exempel klasstorlekar, tid till planering, frihet i arbetet och liknande. Kort sagt goda förutsättningar att göra ett bra jobb.

OBEHÖRIG PERSONAL ÄR i dag en naturlig del av många barns SKOLvardag, om än långt ifrån jämnt fördelad mellan skolor eller grupper av elever.
Läsåret 2024/2025 var till exempel 77 procent av grundskollärarna i Västerbotten legitimerade och behöriga i minst ett undervisningsämne medan motsvande andel i Jämtland var 63 procent.
Samma år var lärarbehörigheten på de 25 kommunala grundskolor i Sverige med de mest välutbildade föräldrarna 84 procent (skolor med fler än tio heltidstjänster för lärare).
Lärarbehörigheten på de 25 kommunala grundskolor med de minst välutbildade föräldrarna var 65 procent.
– Vi har en rent bedrövlig situation när det gäller fördelningen av behöriga lärare mellan olika delar av Sverige, skolor och huvudmän. Den ökande pedagogiska segregationen är ett stort misslyckande och ett svek mot barnen samtidigt som den försvårar många lärares arbete, säger Anna Olskog som är ordförande i Sveriges Lärare.
Hon menar att samhället tenderar att tillgodose behoven i ekonomiskt välmående områden före behoven i fattigare områden.
– Det gör systemet ännu mer ruttet. Vi vet att undervisning av utbildade och behöriga lärare har stor betydelse för elevers kunskapsutveckling. Barn med svag socioekonomisk bakgrund drabbas allra mest när skolan inte fungerar som den ska. Deras livschanser försämras avsevärt.
– Men det finns ingen naturlag som säger att det måste fungera så här. Det är ett politiskt val.

FÖR ATT MINSKA resultatskillnader mellan skolor och stärka förutsättningarna för elever i socioekonomiskt utsatta områden införde staten 2018 det så kallade likvärdighetsbidraget som numera heter kunskaps­bidraget.
Sedan tillkomsten har bidraget ökat från en miljard kronor per år till 8,2 miljarder kronor (2025).
Forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har undersökt vilken effekt bidraget har haft och konstaterar i en aktuell rapport (som bygger på registerdata gällande läsåren 2013/14–2022/23):
*Bidraget har lett till fler lärare i skolor med en svagare socioekonomisk elevsammansättning.
*Även klasstorlekarna har minskat på dessa skolor.
*Bidraget har inte minskat resultatskillnaderna på de nationella proven i svenska och matematik i årskurs 3, 6 och 9 mellan skolor med svagare respektive starkare socioekonomisk elevsammansättning.
– Vi ser dock vissa tendenser till positiva resultat när det gäller resultatskillnaderna i årskurs nio samt gymnasiebehörigheten. Det är också i årskurs nio som bidraget har haft störst effekt på klasstorlekarna, säger forskaren Olof Rosenqvist som är en av rapportförfattarna.
*Varför har inte bidraget gett tydligare resultat?
– En förklaring kan vara att redan innan bidraget infördes var personaltätheten högre i skolor med en svagare elevsammansättning.
– En annan att lärarkvaliteten i form av erfarenhet, behörighet och utbildningsnivå sjunker på dessa skolor, även om bidraget har bromsat upp den utvecklingen något.
Enligt studien uppvisar elever med minst en utlandsfödd förälder i skolor med svagare förutsättningar en liten förbättring jämfört med samma elevgrupp i skolor med starkare elevunderlag. Ett liknande mönster syns för elever vars båda föräldrar saknar eftergymnasial utbildning.

STÅLFORSSKOLAN (7–9) LIGGER i de mer centrala delarna av stan. Under de senaste åren har andelen elever som lämnat skolan med gymnasiebehörighet ökat. Under perioden 2019–2021 var det i genomsnitt 64 procent av niorna som blev behöriga till något av gymnasieskolans yrkesprogram. Motsvarande andel för perioden 2022–2025 var 69 procent.
I fjol uppnådde 73 procent av niorna gymnasiebehörighet, enligt Skolverkets statistikdatabas.
Samtidigt som gymnasiebehörigheten förbättrats, har andelen nyinvandrade elever minskat medan andelen elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning har ökat. Det sistnämnda är en faktor som brukar påverka skolresultaten.
2019–2021 hade 39 procent av eleverna i årskurs nio på Stålforsskolan minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Perioden 2022–2024 hade den andelen stigit till 49 procent.
– Vårt upptagningsområde, som delvis förändrats efter att ett annat kommunalt högstadium lagts ner, är dels villaområden, dels socioekonomiskt utsatta områden. Det här är numera en socioekonomiskt ganska så blandad skola. Vi har till exempel fler barn från villaområden än tidigare, berättar Lucinda Neselius som arbetat som SO-lärare i ungefär tjugo år, varav de fem senaste på Stålforsskolan.
– Men fortfarande är inte skolresultaten speciellt höga, även om de blir bättre. Vi kan dock se en tydlig progression.
Lucinda Neselius menar att skolans positiva utveckling delvis är ett resultat av tvålärarsystemet.
– Vi började med det 2018. Ungefär samtidigt infördes speciella mentorstjänster. Förändringarna finansierades delvis med hjälp av statliga bidrag; likvärdighet/kunskapsbidraget samt statsbidraget för ”lärares arbetsmiljö”.
När det senare försvann, togs mentorstjänsterna bort och två­lärarsystemet krymptes.
I fjol fick Eskilstuna kommun 90 miljoner kronor ur statsbidraget ”Stärkt kunskapsutveckling”, varav sju miljoner gick till Stålfors­skolan.
– Vi är i dag två lärare i de flesta klassrummen, men tyvärr inte längre i alla. Det räcker inte pengarna till. I de klasser som fungerar lite bättre är det ofta bara en lärare. Behovet får styra.
– Tvålärarsystemet har gjort att det är både tryggare och lugnare i klasserna än tidigare och att eleverna lär sig mer. Samtidigt är det är svårt att bygga en bra verksamhet på statliga bidrag. Vi vet ju inte hur länge vi får ha dem kvar.

DET STATLIGA LÄRARLÖNELYFTET är tänkt att lönemässigt premiera särskilt kvalificerade lärare, vilket i sin tur ska leda till ökad undervisningskvalitet, höjda kunskapsresultat och ett attraktivare läraryrke.
Förra läsåret avsatte staten tre miljarder kronor till lärarlönelyftet och 1,8 miljarder till karriärtjänster, främst förstelärartjänster.
Det är antalet elever som styr hur många karriärtjänster – främst förstelärare – respektive lärarlönelyft en huvudman har rätt till. Det är också huvudmannen som avgör vilka lärare som ska bli förstelärare eller ta del av lärarlönelyftet.
En genomgång av Skolverkets register gällande den så kallade bidragsramen (det som huvudmännen har ”rätt” till) visar att av de huvudmän som ansökte om bidrag var det:
*486 som inte nyttjade bidragsramen fullt ut när det gällde karriärtjänster (främst förstelärare), som mest 9 969 150 kronor (Göteborgs kommun) och som minst 1 417 kronor (Hallstahammars kommun).
*937 nyttjade inte bidrags­ramen fullt ut när det gällde lärarlönelyftet, som mest 10 902 203 kronor (Göteborg) och som minst
1 krona (Tellusskolan).
Häromåret konstaterade Skolverket i en rapport att huvudmännen i mindre utsträckning använder statsbidrag för karriärtjänster i socioekonomiskt utsatta områden än i övriga.
Andrea Meiling, grundskollärare och ordförande för Sveriges Lärare i Göteborg, är upprörd över att hennes kommun inte använder hela det belopp som staten avsatt till lärarlönelyft och karriärtjänster.
– Bara i Göteborgs kommunala grundskolor handlar det om drygt 300 lärare som inte får del av lärarlönelyftet, trots att det finns pengar till det.
– Lönespridningen bland lärarna i Göteborg är generellt låg. Med hjälp av lärarlönelyftet skulle man till exempel kunna premiera duktiga lärare som arbetar i utsatta områden.
*Varför gör inte Göteborgs kommun det?
– Det är nog flera orsaker. En kan vara att man inte vill att den totala lönesumman, som den vanliga lönerevisionen bygger på, ska öka. Att inte använda alla lärarlönelyft blir då ett sätt att spara pengar. Det kan också finnas en rädsla för att staten plötsligt ska dra tillbaka bidraget och att man då själv får stå för kostnaden. En del rektorer tycks dessutom inte veta eller vilja förstå att lärarlönelyftet blir kvar på skolan om lärare med ett sådant slutar och då kan ges till någon annan.
– Ett annat alternativ är att man inte anser att det finns tillräckligt många lärare på Göteborgs kommunala skolor som är kvalificerade nog att ta del av pengarna.
*Är det så?
– Nej, verkligen inte. Det här är dock inget nytt problem. Häromåret tvingade politiken, efter uppmaning från oss, fram en tillfällig förbättring.

LO:S JOHAN ENFELDT menar att det är alltmer uppenbart att alla elever i Sverige inte har tillgång till en god undervisning.
– Det handlar om barn som får en betydligt sämre utbildning än vad de har rätt till, vilket drabbar dem på ett individuellt plan. Men det drabbar också samhället i stort i form av ökade klyftor, kompetensbrist, försämrad konkurrenskraft och ekonomisk utveckling.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2025.