Skjutningar pressar rättssäkerheten

av | sep 23, 2021 | Juridik, Politik

Organiserad brottslighet och gängskjutningar driver fram snabba förändringar som pressar rättssäkerheten. 
Och arbetsmiljön inom rättsväsendet.
– Vår arbetsbelastning är inte rimlig i ett långsiktigt perspektiv. Vi måste bli fler, säger riksåklagare Petra Lundh.

DET ÄR EN uppfattning som delas av flera.
– Det är hög arbetsbelastning och pressat läge på många domstolar, säger Elisabeth Åberg som är ordförande i Saco-S Domstol.
Anna Nitzelius, sakkunnig på fackförbundet Akavia, menar att det under lång har saknats en helhetssyn på hur olika förslag och reformer påverkar olika delar av rättskedjan.
– Ofta gör utredare och regeringen bedömningen att enskilda förändringar kan klaras inom befintliga ekonomiska ramar. Mer sällan tar man hänsyn till de olika förslagens sammanlagda effekt på arbetsbelastningen och kompenserar för den.
Från att tidvis ha varit en perifer politisk fråga har brott och straff under de senaste åren utvecklats till att bli en av de absolut hetaste. 2014 uppgav 4 procent i Göteborgs universitetets SOM-undersökning – som bland annat mäter svenska väljares inställning i olika frågor – att ”lag och ordning” var ett viktigt samhällsproblem. 2020 hade andelen ökat till 34 procent.
Förändringen beror inte på en kraftig ökning av den anmälda brottsligheten i allmänhet. Den har tvärtom minskat. Inte ens det dödliga våldet har ökat dramatiskt. Däremot har en del av brottsligheten delvis förändrats och blivit synligare, med gänguppgörelser och skjutningar på öppen gata som tydliga exempel.
– Brottsbekämpningen behöver förbättras. En viktig del är fler poliser, inte minst synliga sådana. Men det behövs också mer förbyggande insatser, säger Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander.
Regeringen å sin sida betonar gärna att den tagit initiativ till en mängd straffskärpningar – över 60 relaterade till grov organiserad kriminalitet – och gett polis och åklagare nya eller utökade verktyg och möjligheter. Ytterligare förändringar är på gång, till exempel möjligheter för polisen att göra husrannsakan i vissa miljöer utan konkret brottsmisstanke, kronvittnen och utökade möjligheter att använda tidiga förhör som bevisning i brottmål.
Den politiska oppositionen till höger vill ta ytterligare steg och föreslår bland annat att det ska införas system med anonyma vittnen, speciella visitationszoner och utökade möjligheter för polisens att använda sig av hemlig dataavläsning utan konkreta brottsmisstankar.
Moderaterna i Västsverige vill att polisen ska kunna ta hjälp av militären i arbetet mot gängkriminaliteten.
Johan Pehrsons, Liberalernas gruppledare i riksdagen, twittrande i samband med att resultatet av den internationella polisoperationen Trojan Shield presenterades i början på sommaren är en god illustration av det rådande debattklimatet:
”Grymt tillslag globalt. 500 miljoner i cash. Men jösses vad vi drar nytta av FBI och europeiska partners. Gissar det brinner i proppskåpet när hjärtstartarna går varma på Advokatsamfundet.”
Sebastian Wejedal, lektor i processrätt vid Göteborgs universitet och en av initiativtagarna till det så kallade Oskyldighetsprojektet som hjälper personer som anser sig felaktigt dömda att söka resning, säger att ökat fokus på övervakning och repression inte är något nytt.
– Det är en snöboll som har rullat allt snabbare sedan 1990-talet. Under de senaste åren har det varit en explosionsartad utveckling. Det är snabba utredningar och korta remisstider. Flera åtgärder implementeras samtidigt. Lag- och regelförändringar, och hur de påverkar varandra och samhället, utvärderas inte innan det kommer nya. Det är en farlig utveckling. Samtidigt är förändringarna en blandning av högt och lågt. Att exempelvis skärpa ett straff från två till tre års fängelse är inte systemförändrande. Däremot är en uppluckring av den så kallade omedelbarhetsprincipen det. När man lägger allt större vikt vid vad som händer under förundersökningen flyttas makt från domstolarna till de brottsutredande myndigheterna.
Även Advokatsamfundet generalsekreterare Mia Edwall Insulander är kritisk till många av de senaste årens förändringar och förslag.
– Fokus ligger nästan bara på att polisen och åklagarna behöver fler och effektivare verktyg. Men det måste även finnas rimliga möjligheter för människor att försvara sig. Vi kan inte utgå ifrån att poliser och åklagare hela tiden gör rätt, alltid är snälla och goda.
– Grundläggande rättssäkerhetsprinciper är en väsentlig del av vår demokrat och något som vi inte ska göra avsteg ifrån. Den grova kriminaliteten ska bekämpas men inte med alltför stora inskränkningar av rättssäkerheten
Mia Edwall Insulander säger att rättssäkerheten och den personliga integriteten är under stark press.
– Frågan om ytterligare hemliga tvångsmedel är ett bra exempel. Många tänker att jag har ju inte gjort något fel, jag är inte kriminell. Det är därför okej med övervakning. Man glömmer då vad som händer med vårt samhälle om vi får en övervakningsstat, vad det på sikt kan innebära för våra fri och rättigheter. Tänk om polisen i realtid skulle följa allt vad du gör på din dator och telefon eller konstant har tillgång till din kamera. Och vad händer med all överskottsinformation som polisen får in?

Häromåret konstaterade Riksrevisionen i en granskning att regeringen i sin styrning inte har tillräckligt fokus på hur olika förslag, åtgärder och förändringar påverkar hela rättskedjan (polis, åklagare, domstolar och kriminalvården), vilket påverkar resursfördelningen mellan myndigheterna.
– Min bild är att man försöker ha en helhetssyn, men att det är svårt. Det kan bland annat bero på att mycket fokus i regeringens styrning ligger på enskilda myndigheter. När budgeten diskuteras till exempel, görs det i allmänhet med de enskilda myndigheterna separat. Det är också konkurrens om pengarna, säger Riksrevisionens utredare Helena Fröberg.
Hon efterlyser en mer långsiktig styrning och uppföljning av myndigheterna i rättskedjan.
– Men också att de länkas samman i större utsträckning. Jag tror till exempel att det vore bra att sätta ett gemensamt mål. Hit ska rättskedjan nå om tio år och för att klara det behöver vi göra detta och detta. Att utbilda nya poliser, åklagare och domare och bygga nya kriminalvårdsanstalter tar tid. Dessutom behöver de balanseras mot varandra.
Enligt Helena Fröberg kan snabba politiska utspel och initiativ försvåra styrningen.
– Ett exempel är beskedet som kom häromåret om 10 000 fler polisanställda. Inför det gjordes ingen analys av vilka konsekvenser satsningen kommer att få på andra myndigheter. På liknande sätt kan det vara med olika tillfälliga förstärkningar.
Anna Nitzelius, sakkunnig på Akavia, berättar att det ibland till och med kan vara svårt för myndigheterna att hantera de extra anslagen.
– Ryckigheten ställer till med stora problem. Kompetensförsörjning kräver framförhållning och långsiktighet. Utbildning av åklagare och domare tar tid och är inte något som sker från ett år till ett annat.
– Det behövs en planeringshorisont på upp mot kanske tio år eller så. Gärna också en bred parlamentarisk överenskommelse om inriktningen av rättsväsendet och den långsiktiga finansieringen.
Det sistnämnda skulle till exempel kunna ske genom en speciell rättsberedning, liknande försvarsberedningen, eller att den sittande trygghetsberedningen får ett utökat uppdrag.
– I vissa frågor bör politikerna försöka uppnå breda överenskommelser. Försvars- och migrationspolitiska frågor är två exempel där sådana blocköverskridande överenskommelser åtminstone brukar sökas. Enligt min mening bör även de kriminalpolitiska frågorna hanteras på samma sätt. Nu tycks mycket i stället handla om kvartalspolitik och vem som kan visa mest kortsiktig politisk handlingskraft, säger Sebastian Wejedal.
Obligatorisk häktning för allt fler brott, längre straff och utökade möjligheter till hemliga tvångsmedel är tre exempel på förändringar som leder till ökad arbetsbelastning inom rättsväsendet. Ett annat är det nya brottet Barnfridsbrott som infördes vid halvårsskiftet och som enligt polisens väntas leda till att betydligt fler än 4 000 fler barn per år kommer att förhöras med anledning av misstanke om barnfridsbrott. Många fall kommer att gå till åtal.
– Ofta anses konsekvenserna av lagändringar kunna hanteras inom gällande ekonomiska ramar, vilket många inte håller med om. Men ett ännu större problem är att det sällan görs någon sammanlagd konsekvensbedömning av hur olika förändringar tillsammans påverkar arbetsbelastningen och myndigheternas rekryteringsbehov. I stället analyseras varje förslag och förändring för sig, säger Anna Nitzelius.
Situationen på Nationellt forensiskt centrum (NFC) är ett illustrativt exempel på hur olika delarna av rättskedjan hänger ihop. Under det senaste året har såväl mängden ärenden som handläggningstiderna hos NFC ökat, vilket bland annat har gjort att misstänkta suttit häktade onödigt länge, trängseln ökat inom kriminalvården samtidigt som brottsutredningar tappat i tempo.
– Att en person är frihetsberövad av staten därför att staten inte kan leverera testresultat inom rimlig tid är dessutom ett rättssäkerhetsproblem, säger Sebastian Wejedal.

Analys av anslagen till de rättsvårdande myndigheterna för åren 2011 – 2020 visar att mest pengar har satsats på polisen. Antalet åklagare ökade med knappt sex procent under åren 2016 – 2020 samtidigt som antalet inkomna brottsmisstankar till Åklagarmyndigheten under samma period steg med ungefär det dubbla och antalet åtal med ännu mer.
– De mest komplicerade och resurskrävande utredningarna, till exempel mord, grov misshandel, sexualbrott och allvarliga narkotikabrott har under de senaste fyra åren ökat med 39 procent. Bara under 2020 ökade de med 15 procent, säger riksåklagare Petra Lundh.
– En genomgång av Åklagarmyndighetens anslag för de senaste 15 åren pekar på stor variation. Ena året har vi fått ökade anslag och då har det kunnat anställas fler åklagare. Nästa år har anslaget inte ens medgivet att vi har kunnat ersättningsrekrytera i den takt som behövts, vilket vi lider av idag. Vår verksamhet kräver långsiktighet och en hållbar planeringshorisont. Den tål inte plötsliga svängningar.
Enligt Petra Lundh har många av de senaste förändringarna på rättsområdet, som hon anser är bra, i kombination med ökad allvarlig brottslighet lett till mer arbete för många åklagare.
– Åklagarnas nuvarande arbetsbelastning är inte rimlig i ett långsiktigt perspektiv. Vi måste bli fler. Vi har fått ökade anslag under de senaste åren och rekryterar i betydligt högre omfattning än tidigare. Men det är tre års utbildning hos oss innan man blir kammaråklagare. Sedan tar det ytterligare några år som åklagare för att kunna hantera mer komplexa brott. Det är framför allt erfarna åklagare som vi har brist på idag.
De senaste årens brottsutveckling i kombination med bland annat straffskärpningar, obligatorisk häktning för fler brott och utökade möjligheter för polis och åklagare att använda sig av hemliga tvångsmedel har utan tvekan bidragit till att många åklagares arbetsbelastning har ökat.
– Åklagare är välutbildade jurister som fått sin anställning i hög konkurrens. De allra flesta är högpresterande personer som inte ger upp så lätt, som fortsätter att arbeta trots hög arbetsbelastning. Men någonstans kommer man till en gräns. Många åklagare har idag en ohälsosamt hög arbetsbelastning. Det finns en mänsklig gräns för hur mycket man kan prestera oavsett hur duktig man är, säger Johan Kjellsson som är ordförande i Saco-S vid Åklagarmyndigheten.
– Förutom att vi behöver bli fler åklagare måste befintliga åklagares arbetsvillkor förbättras. Idag kan det ganska snabbt bli kritiskt på många kammare om några, det behövs ofta inte mer än en ringa mängd, erfarna åklagare bestämmer sig för att lämna. Detta är i grunden ett hantverksyrke. Det innebär att det krävs ganska många års erfarenhet för att bli en duktig åklagare som kan ta alla mål. Är arbetsvillkoren, där arbetsmiljön är en del, för dåliga är det risk för att fler duktiga och erfarna åklagare väljare att lämna. Många är idag både tyngda och frustrerade över sin arbetssituation.
Johan Kjellsson välkomnar de senaste årens förändringar på det rättspolitiska området.
– Vår verktygslåda har båda stärkts och utökats. Men självklart leder det också till att vi får mer att göra. Hemlig dataavläsning till exempel, är en komplicerad process och inget som man ansöker om från höften. Obligatorisk häktning för fler brott innebär också mer arbete. Ett annat exempel är det nya brottet barnfridsbrott som de flesta nog tycker är bra. Men det är samtidigt en förändring som leder till betydligt mer arbete för polis och åklagare, vilket jag inte tycker att man tagit höjd för.
*Är åklagarnas ökade arbetsbelastningen en rättssäkerhetsfråga?
– De flesta åklagarna har en stor förmåga, klarar en hög arbetsbelastning och kämpar för att upprätthålla rättssäkerheten. Men det är uppenbart finns det ett samband mellan arbetsbörda och rättssäkerhet. Det är riskfyllt för både den misstänkte och omvärlden om enskilda åklagare har för mycket att göra.
Även på många domstolar vittnas det om både en hög och ökande arbetsbelastning. Enligt Domstolsverkets statistik ökade under åren 2016 – 2020 antalet ordinarie juristdomare (69 år eller yngre) med drygt 3 procent medan antalet mål som kom in till tingsrätterna ökade med nästan 24 procent och till förvaltningsrätterna med 33 procent.
Sedan en tid tillbaka har myndigheterna i rättskedjan ett utökad uppdrag att tillsammans analysera hur olika faktorer påverkar resursbehovet.
– Vi skulle behöva en mer långsiktig planering och budgetering, säger Domstolsverkets generaldirektör Thomas Rolén och berättar att verket inför de kommande åren har yrkat på 700 miljoner kronor i högre anslag.
– Det tar mellan sex och nio månader att rekrytera en fullmaktsanställd domare. Att vara fullmaktsanställd innebär i princip att en domare inte kan sägas upp. Det går alltså inte att anställda ytterligare fullmaktsanställda domare även om verket skulle få extra pengar under ett enskilt år, vilket händer ibland. Jag måste veta att jag har pengar åren efter också.

Vid årsskiftet väntas det gamla fängelset i Härnösand från 1861 åter tas i bruk som ett led i arbetet med att minska platsbristen inom svensk kriminalvård.
– Det är i princip fullt överallt. Det dubbelbeläggs på både häkten och anstalter. Det sätts in sängar i alla möjliga utrymmen. Vi förtätar och bygger modulhus och paviljonger innanför murar och stängsel. Det är ändå brist på platser. Situationen är extra känslig på häktena. De som sitter där är ju faktiskt oskyldiga tills att en eventuell dom vunnit laga kraft, säger Lars Jonsson som är ordförande i Saco-S inom Kriminalvården.
Platsbristen ökar trycket på personalen och innebär både ett säkerhets – och arbetsmiljöproblem. När intagna inte längre får sova i egna rum/celler växer missnöjet. Risken för våld och konflikter ökar. Till det ska läggas att det har blivit svårt att snabbt separera intagna från varandra och placera dem på andra avdelningar eller anstalter, till exempel efter bråk.
– Hela myndigheten är under stor stress vilket påverkar arbetsmiljön för alla anställda, men framför allt för dem som arbetar ute i verksamheten. Pressen har inte direkt minskat av att vi har tvingats hantera en pandemi samtidigt som platsbristen har ökat.
De senaste åren förändringar inom rättspolitiken, till exempel straffskärpningar, obligatorisk häktning för fler brott, längre övervakningstider och införande av den nya påföljden ungdomsövervakning, har haft en direkt påverkan på kriminalvårdens verksamhet.
– I dagens ofta upphetsade tonläge, där det mesta handlar om straff och hårdare tag, är det viktigt att även värna om det humana och kriminalvårdens rehabiliterande uppdrag. En del i det är en vettig skol- och behandlingsverksamhet. De gängkriminella, som mycket av debatten handlar om, är trots allt bara en liten del av alla som begår brott.
År 2020 fanns det jämfört med tio år tidigare 564 färre ordinarie anstaltsplatser runt om i Sverige, en minskning med nästan tolv procent.
Under de kommande åren räknar myndigheten med att väsentligt behöva öka antalet häktes- och anstaltsplatser. I Kriminalvårdens senaste budgetunderlag till regeringen talas det om 3 400 flera fasta platser, 900 i häkte och 2 500 i anstalt, inom tio år.
– Det planeras bland annat för ett nytt stort fängelse i Skåne. Att bygga en ny anstalt tar lång tid, inte minst på grund av alla överklaganden. Även om myndigheten kanske kunde ha varit bättre på att planera för fler platser, har det inte varit helt lätt att förutse alla straffskärpningar och nya satsningar på polisen. Det har varit sådana enorma kast under de senaste åren, säger Lars Jonsson.
– Men vi har inte fler intagna nu än vad vi hade i för ett par decennier sedan. Skillnaden är att vi sedan dess har lagt ned ett antal anstalter och att strafftiden för en del brott har ökat.

Fler fångar och hårdare straff innebär ökade ekonomiska möjligheter för ett antal fastighetsbolag, även om själva driften av de svenska fängelserna och häktena ännu inte utlagd på entreprenad.
– Tidigare ägde Kriminalvården själv i huvudsak de fastigheter som användes. Det får vi inte göra längre. Därför hyr vi häkten, anstalter och liknande, berättar Magnus Petersson som är fastighetschef vid Kriminalvården.
Just nu håller det privata fastighetsbolaget Intea just nu håller på att bygga ett nytt häkte i Kristianstad. Inflyttning är beräknad till halvårsskiftet 2024. Största ägare i Intea är Svenska Handelsbankens Pensionsstiftelse, grundarna Christian Haglund och Henrik Lindekrantz samt Saabs och Volvos pensionsstiftelser. Bolaget är på väg att börsintroduceras.
Salbergaanstalten utanför Sala med plats för cirka 250 interner ägs sedan 2009 av fastighetsmagnaten Erik Selins bolag Skandrenting. Andra privata fastighetsbolag som äger anstalter och häkten runt om i Sverige är Vacse med bland annat ägs av ett antal svenska storföretags pensionsstiftelser, Stenvalvet med svenska kyrkans pensionskassa som huvudägare och börsnoterade Castellum som ägare.
– Antalet privata aktörer kan komma att öka i takt med att vi öppnar nya anstalter. När vi tecknar avtal om att hyra lokaler sker i det genom normal upphandling där den som lämnar bäst villkor vinner förutsatt att företaget klarar säkerhetsprövningen, säger Kriminalvårdens fastighetschef Magnus Petersson.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Akavia Aspekt 2021.

 

 

Ökad brist på domare

Ökad brist på domare

Inom några år väntas var femte domare gå i pension, i några län betydligt fler. – Domarbristen är ett stort problem som borde engagera fler. På sikt...

Det lönsamma livet efter Reinfeldt

Det lönsamma livet efter Reinfeldt

När väljarna gav dem sparken från regeringskansliet, väntade välbetalda jobb som ambassadörer, lobbyister och PR-konsulter.  Och över 80 miljoner...

Kända svenskar övervakade

Kända svenskar övervakade

På 1970-talet övervakade Säkerhets­polisen framträdande svenskar som var misstänkta för kopplingar till tyska terrorister. Strax före lunch den 24...

DDR i svensk skola

DDR i svensk skola

Under 1970- och 1980-talen åkte tusentals svenska lärare, rektorer och annan skolpersonal på utbildning i kommunistdiktaturen DDR. Många av dem...

Säpo-agenter på SR

Säpo-agenter på SR

Minst fyra chefer och medarbetare inom Sveriges Radio och Sveriges Television var agenter åt Säpo och rapporterade regelbundet om sina kollegor till...

Svenskar inblandade i ambassadockupation

Svenskar inblandade i ambassadockupation

Strax före lunch den 24 april 1975 slog medlemmar ur Röda Arméfraktionen till. Tolv timmar senare var allt över — Västtyska ambassaden i Stockholm...

Direktörer på marsch

Direktörer på marsch

Arbetsgivarna vann kampen.  I dag har facket givit upp frågan om löntagarinflytande. Demonstrationståget gick från Humlegården till Riksdagshuset,...

”Värst är den bruna mobben”

”Värst är den bruna mobben”

En klar majoritet av de största svenska dagstidningarna har under de senaste två åren tvingats höja säkerheten på grund av hot. - Värst är utan...