Viljan att höja lärarnas löner varierar stort mellan Sveriges kommuner. Det gör också lönenivån. Val av rätt kommun som arbetsgivare kan vara detsamma som 100 000 kronor mer i årslön för en genomsnittlig lärare, visar en ny granskning.

Under vinjetten ”Lönekampen” har LR:s kommunombud runt om i Sverige svarat på enkätfrågor om lönerna för LR-medlemmar. I skrivande stund har uppgifter från 183 av 290 kommuner rapporterats in.
Svaren visar bland annat:
* Det skiljer cirka 10 000 kronor i månaden mellan den kommun som har högst genomsnittliga lärarlöner och den som har lägst.
* Sämst tjänar LR-medlemmarna (i genomsnitt) i Dalarna, på Gotland och i Västerbotten.
* Under 2018 ökade lönerna mest på Gotland och minst i Södermanland.
* LR–medlemmar som arbetar i storstäderna eller i kommuner i närheten av storstäderna, tjänar i genomsnitt betydligt mer än sina kollegor på landsbygden.
Enkäten visar också att det inte är ovanligt med skillnader i genomsnittslön på flera tusen kronor i månaden mellan kommuner som ligger nära varandra och som är en del av samma arbetsmarknadsregion. Situationen i södra Skåne är ett bra exempel.

Lärarna i Ystad tjänar sämre än många av sina kolleger i södra Skåne.

Enligt undersökningen har lärarna i Ystad i genomsnitt betydligt lägre löner än många av sina kollegor i angränsande kommuner.
– I stället för att höja lönerna har kommunen försökt utnyttja att Ystad för många är en attraktiv, mysig och pittoresk stad med vackra stränder och en bra miljö för barn att växa upp i. Arbetsgivaren hoppas att det ska göra att det är attraktivt att arbeta här, trots lönenivån. Jag vet att man till och med har försökt bilda lönekarteller med grannkommunerna för att kunna hålla nere lönerna, berättar Martin Robertsson som är ordförande för LR i Ystad och biologilärare på Ystad gymnasium.
– Det som just nu framför allt upprör många lärare är att mindre erfarna och nyanställda kollegor kan få betydligt högre lön än vad redan anställda och mer erfarna har.
Är det stor skillnad?
– Ja, det kan handla om flera tusen kronor i månaden.
Vad bör kommunen göra?
– Till att börja med vill vi att det tas fram en långsiktig handlingsplan på hur man ska minska löneglappet. Vi anser att det är rimligt att de som har arbetat här länge åtminstone har samma lön som de som är nyanställda.
I årets budget har Ystads kommun anslagit fyra miljoner kronor extra till skolpersonalen. Det motsvarar cirka 300 kronor i månaden per person.
– Den summan skulle behöva vara tio gånger så stor för att löneskillnaden gentemot grannkommunerna skulle vara anständig, säger Martin Robertsson.
Han berättar att lärare som pendlar till arbete i Ystad ofta tjänar bättre än de som bor i kommunen.
– Det kan skilja flera tusen kronor i lön. Arbetsgivaren skulle nog inte medge att man tänker så, men man är mer orolig för att tappa de som pendlar hit än som bor här. Pendlarna kan ju ganska enkelt börja arbeta någon annanstans. Men det vi nu ser är att även äldre kollegor börjar säga upp sig och väljer att pendla ut från Ystad för att få upp sin lön. 
Nemat Salehi, kommunombud för LR i Ystad och lärare i samhällskunskap och historia på Ystad gymnasium: 
– Det finns nog ingen annan bransch i Sverige som behandlar erfarna medarbetare som man gör i skolan.
Göran Göransson (KD), ny ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Ystad, säger att skolan behöver mer pengar.
– Hittills har vi klarat oss tack vare att Ystad är en populär kommun att bo och verka i. Men det kan vi inte leva på hur länge som helst. Nu närmar vi oss en smärtgräns. Det krävs helt enkelt mer pengar till skolan. Och det gäller inte bara Ystad, säger Göran Göransson.
– Ska vi på sikt klara att tillgodose behoven inom den kommunala kärnverksamheten, till exempel skolan, tror jag att vi behöver höja skatten. En annan möjlighet är att omorganisera skolan och bland annat nyttja lokalerna, som är dyra, betydligt mer effektivt än vad vi gör i dag. Ett alternativ kan vara tre terminer, kortare sommarlov och för- och eftermiddagspass. 
Är det rimligt att nyanställda lärare får högre lön än de som har arbetat länge?
– När en del av våra lärare har sökt sig till kranskommunerna för att få högre lön, har vi tvingats betala betydligt mer för att kunna rekrytera nya. Det gör att en del av de nyanställda har fått högre lön än de som redan arbetar här, trots att de inte har samma erfarenhet. Jag förstår att det retar gallfeber på dem som ställer upp och blir kvar. Samtidigt bör man veta att det inte är något konstigt att byta arbete för att höja sin lön. Det gör man hela tiden i näringslivet.

Enligt LR:s statistik skiljer det i genomsnitt ungefär en månadslön på årsbasis mellan att arbeta som lärare i Ystad jämfört med i Skurup, som ligger två mil västerut.
– Vi har drivit på att det ska löna sig att stanna kvar i kommunen och göra ett bra arbete. Arbetsgivaren har lyssnat på oss och påbörjat en process med att prioritera behöriga lärare som arbetat länge i kommunen. Det är bra. Men den senaste löneöversynen täckte inte upp alla som motsvarar kriterierna att vara legitimerade, ha arbetat länge i kommunen och som är skickliga lärare eller studie- och yrkesvägledare. Fler måste komma i fråga i årets löneöversyn, säger Kristina Andersson som är LR:s kommunombud i Skurup.
Pendlingsmöjligheterna är goda i södra Skåne, vilket tillsammans med lärarbristen ökar konkurrensen om lärarna.
– Det går att få upp sin lön med 5 000 kronor i månaden genom att byta arbetsgivare, framför allt om man har en attraktiv ämneskombination och inte tidigare varit så aktiv på lönefronten. Det händer att yngre kommer in på högre löner än vad redan anställda och mer erfarna kollegor har, säger Kristina Andersson.
På liknande sätt fungerar det i Sandviken, berättar Maria Johnson som är LR:s kommunombud.
– Ibland ser vår lönesituation ut som en bandyklubba. Nyanställda får högre lön än de som arbetat länge, framför allt om de har en efterfrågad behörighet.
– Häromåret gjordes dock en specialsatsning på lång och trogen tjänst. Lärare som hade arbetat i kommunen i 15 år fick 750 kronor mer i lön. Men annars har det inte gjorts något särskilt när det gäller lärarnas löner.
Varför inte?
– Prioriterar inte politikerna skolan blir det låga löner. Vi har pratat med politikerna och förklarat att det måste skjutas till mer resurser. Men det hjälper inte.
Vad säger lärarna?
– Det finns en uppgivenhet bland många. De säger att de inte vill pendla och därför stannar de kvar trots låg lön. Men till slut når man en gräns.
Flera av de lärare som Skolvärlden intervjuat berättar om hur de själva och många kollegor arbetar kvar på samma skola år efter år, trots låg lön och svag löneutveckling. Det gäller inte minst på mindre orter med få alternativa arbetsgivare och begränsade pendlingsmöjligheter.
– Jag tror att många lärare trivs ganska bra och därför väljer stanna kvar, trots lönen. Åtminstone är det så här på Forsnässkolan, säger Marita Ögren som är textillärare och LR-ombud i Munkfors.
– Att det är god atmosfär och gemenskap på skolan innebär inte att vi accepterar att vi tjänar sämre än vad lärarna gör i exempelvis Karlstad eller Filipstad, men det bidrar till att många inte vill pendla eller flytta. 
Andreas Johansson, lärare i trä- och metallslöjd och teknik på Artediskolan i Nordmaling och LR-ombud, berättar att lärarna på skolan tjänar sämre än vad kollegorna gör i exempelvis Umeå som ligger fem mil därifrån.
– Anledningen till att vi är många som ändå stannar kvar, är att vi trivs med arbetsvillkoren i övrigt. För den som bor här och inte vill pendla finns det dessutom inte så många andra lärarjobb att välja på.
– Många lärare är dock ganska bittra och besvikna över att många års slit inte lönar sig. Nyanställda får nästan samma lön som den som har arbetat här i 15 eller 20 år.

Innan Madelaine Jakobsson (C) för några år sedan utsågs till kommunstyrelsens ordförande i Nordmaling arbetade hon som lärare i svenska och engelska på Artediskolan.
– Vi har gjort flera satsningar för att förbättra löneläget som var ännu sämre tidigare. Men Nordmaling är en liten kommun med ett mycket tufft ekonomiskt läge. Lärarna är dessutom inte den enda personalgruppen som släpar efter lönemässigt. Samma sak gäller för socialsekreterare, sjuksköterskor och annan högskoleutbildad personal, säger Madelaine Jakobsson.
– Det behövs helt enkelt mer pengar. Vi försöker öka inflyttningen till kommunen och därmed förbättra skatteunderlaget. Det kommunala skatteutjämningssystemet håller på att ses över, vilket är bra. Går det förslaget som nu ligger igenom innebär det sex miljoner kronor mer per år till oss. Men det räcker inte. Det krävs en ökad statlig finansiering av skolan.
LR-medlemmarna i Skinnskatteberg, sex mil nordväst om Västerås i Västmanland, hade under 2018, enligt löneenkäten, en svag löneutveckling. Däremot var deras genomsnittslön bland de högsta i Sverige, 38 308 kronor.
– En förklaring kan vara att vi är en väldigt liten kommun som ligger ganska långt ifrån större städer. Att betala hyfsade löner är ett sätt för kommunen att locka till sig lärare. Det är marknaden som styr, säger Ellen Eriksson som undervisar i svenska och engelska på högstadiet på Klockarbergsskolan och är kommunombud för LR.
Hon berättar att lönen för en erfaren och behörig lärare och LR-medlem på skolan varierar mellan 38 000 och 44 000 kronor i månaden.
– Våra medlemmar är ganska så erfarna, vilket drar upp vår snittlön.
Enligt Ellen Eriksson är Skinnskatteberg en lugn kommun. Klasserna på Klockarbergsskolan är i allmänhet ganska små.
– Vi är nu oroliga för att man från kommunens sida ska försöka klara kostnaderna för kommande löneförhöjningar genom att öka lärarnas arbetsbelastning och utöka antalet elever per klass. Vi har i dag suttit i förhandlingar med arbetsgivaren och diskuterat hur viktigt bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor är för kompetensförsörjningen. 
– Arbetsgivaren måste också förstå hur mycket tid de olika delarna av en lärares arbetsuppgifter tar. Det handlar inte bara om den direkta undervisningen. 

Lärarna i Stockholm tjänar mer än sina kolleger i övriga Sverige.

Av de 15 kommuner som i LR:s undersökning har högst genomsnittliga löner ligger 14 i Stockholms län.
En av dem är Haninge kommun.
– Vi har från fackligt håll varit duktiga på att betona behovet av en uppvärdering av lärarlönerna. En annan orsak till vår lönenivå är att kommunen har tvingats höja ingångslönerna för att kunna locka hit behörig personal. Ytterligare en förklaring är att vi ligger i en region med goda löner, säger Anders Wilhelmsson som är kommunombud för LR i Haninge och SO-lärare på Söderbymalmsskolan.
– Ett problem är dock att kommunen inte avsätter tillräckligt med medel för att klara pengar för pris- och löneökningar. Det gör att vi för varje år får arbeta allt mer och springa allt fortare, vilket är orimligt. Det måste helt enkelt in mer pengar i systemet.
Samtidigt som lärarna i Haninge tillhör toppen i LR:s löneliga, befinner sig deras kollegor på Värmdö några mil bort i botten.
– Haninge är en proaktiv kommun och tar ansvar för uppgraderingen av läraryrket. Alla huvudmän måste ta det ansvaret. Det gör tyvärr inte alla, säger Christer Berglund som är ordförande för LR i Värmdö.
– Politikerna här har inte gjort en riktig omvärlds-analys. De kräver till exempel att cheferna ska hålla sina budgetar, vilket inte går på dagens nivå. Då behövs det mer pengar. Men i stället blundar man för problemen och hoppas att de ska försvinna.
Christer Berglund säger att det inte är rimligt att lärare i Värmdö tjänar sämre än vad lärare gör i andra kommuner i Stockholmsområdet.
– De som hamnar i kläm är ofta de som har arbetat länge. I dag är det inte ovanligt att en lärare som kommer in som ny på en skola får betydligt mer betalt än de som har arbetat där länge. Det skapar frustation och i värsta fall irritation.
– Samtidigt finns det ingen anledning för den som är nyanställd att acceptera lägre lön än vad hen skulle ha fått någon annanstans. 
Vilket innebär? 
– Det beror bland annat på vilken ämneskombination personen har. Det är inget ovanligt att en nyanställd med lite erfarenhet får runt 40 000 i månadslön. En NO-lärare kan få mer. 
– Till skolor som är svårrekryterade får man räkna med att betala högre löner även till de som inte är behöriga. I en del ämnen kan det handla om löner på 40 000 kronor i månaden, säger Christer Berglund.

Enligt Cecilia Lindberg (M), ordförande i Värmdös utbildningsnämnd, är det inte är något specifikt för lärarkåren att nyanställda kan få högre lön än de som har arbetat länge på en arbetsplats.
– Så är det i många branscher. Man byter arbetsplats och då höjer man sin lön.
– Högre löner vid nyanställningar har att göra med tillgång och efterfrågan. I vissa ämnen och när det gäller vissa personalkategorier, är det större brist än vad det är inom andra vilket påverkar lönenivåerna. En del personer har kanske också större benägenhet att byta arbetsplats för att göra en lönekarriär, medan andra inte gör det i samma utsträckning.
LR:s ordförande Åsa Fahlén säger huvudmännen generellt inte klarar av att hålla upp löneläget.
– Det ser visserligen hyfsat ut på sina ställen och för vissa lärare, men på många andra håll fungerar det överhuvudtaget inte.
Beror inte löneskillnaderna på varierande kostnadslägen?
– Skillnaderna beror i huvudsak på att olika huvudmän har olika ekonomiska möjligheter, men också olika ambitioner med skolan. Dagens system håller inte. Det behövs ett statligt huvudmannaskap och ett starkare nationellt ansvar för skolan. Det är inte minst viktigt för att öka likvärdigheten och skapa lika förutsättningar i hela landet.
Dagligen rapporteras det i medierna om kommuner som sparar på skolan. Örebro, Trelleborg, Ystad, Sjöbo, Luleå, Sala, Mörbylånga och Överkalix är bara några aktuella exempel.
Hur mycket pengar saknas?
– Det behövs så mycket pengar att lärare, rektorer och andra i skolan kan leva upp till de krav som läroplaner och andra styrdokument ställer. Det kan man inte i dag.
För några veckor sedan presenterade Sveriges kommuner och landsting (SKL) beräkningar som visar att det bara fram till 2022 behövs ytterligare 43 miljarder kronor för att behålla samma nivå och personaltäthet i välfärden (vård, skola och omsorg) som i dag.

Docent Lars-Fredrik Andersson vid Umeå universitet.

Enligt Lars-Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet, satsas det i dag betydligt mindre resurser på den svenska skolan jämfört med åren före 1990-talskrisen.
– Det är väldigt mycket mer pengar som krävs innan vi är tillbaka på den tidigare nivån. Det handlar om flera tiotals miljarder kronor per år, säger han.
Under senare år är det många kommuner som har höjt lärarlönerna, men inte anslagen till skolan.
– Det är en ekvation som så klart inte går ihop. För att klara budgetarna försöker man därför höja lärarnas produktivitet genom att exempelvis öka undervisningstiden eller klassernas storlek, ungefär som i den varuproducerande industrin. Men det resonemanget fungerar inte i skolan. Resultatet blir i stället sänkt kvalitet.
– Diskussionen om skolan fastnar i dag ofta i nödvändigheten av kameral balans. Men om vi inte investerar tillräckligt i barn och ungdomars utbildning, kommer vi på sikt att drabbas av enorma samhällsekonomiska kostnader, säger Lars-Fredrik Andersson.
Vad bör politikerna göra?
– För att få människor att vilja bli lärare, och dessutom stanna i yrket, behövs en ersättning som är konkurrenskraftig. Det innebär att det egentligen bara finns två alternativ, vilket de som bestämmer ärligt borde redovisa.
– Det ena är att sänka kvaliteten genom att exempelvis öka klasstorlekarna eller lärarnas undervisningstid. Det andra är att öka skolbudgetarna och finansiera det genom skattehöjningar, besparingar på andra verksamheter eller på annat sätt.
Vilka då?
– Det finns få verkligt intressanta alternativ, om ens några. Det är till exempel inte många politiker som är beredda att ställa sig upp och säga att de vill avgiftsfinansiera skolan, även om de skulle vilja det. 
– Men fortsätter dagens besparingar på skolan, försämras kvaliteten och då ökar benägenheten bland dem som har råd att privat hyra in någon som kan hjälpa deras barn med undervisningen om de inte själva kan göra det.
Rutavdrag för läxhjälp?
– Det kan komma tillbaka. Jag tror att vi kommer att se olika privata lösningar för dem som har möjlighet betala.
– Det är inte så många som tycker att höjda skatter är jättekul. Men en försämring av skolan som gör att allt fler anser att de behöver betala ur egen ficka för sina barns utbildning är inte heller så attraktivt. Men oavsett vad man anser i sakfrågan, tycker jag att det är viktigt att politikerna är tydliga och ärliga med åt vilket håll de vill gå och vad som är alternativen. Det här är en fråga som bara kommer att växa i betydelse.
Även Åsa Fahlén menar att det är hög tid att diskutera finansieringen av skolan och andra delar av välfärden.
– I dag ställer vi som medborgare höga krav på skolan, sjukvården och andra välfärdstjänster. Men ofta överensstämmer inte vårt ekonomiska bidrag med vårt krav på leverans.
Är valet höjda skatter eller ökad privatisering?
– Undersökningar visar att människor är villiga att betala mer i skatt om pengarna verkligen går till att förbättra vården, skolan och omsorgen. Samtidigt är det många som känner en misstro över hur skattepengarna används. Jag tror därför att det är otroligt viktigt att öka förtroendet för verksamheten.
Vill jag att mina barn ska gå i en bra skola, får jag också vara beredd att betala för det. 
– Jag tycker också att man bör se det här i ett större perspektiv. Det handlar inte bara om att vara villig att betala för att de egna barnen ska få gå i en bra skola. Jag vill att det ska finnas en bra skola för alla elever i Sverige. Skolan är ett gemensamt ansvar.  

Mikael Bergling
Första publicering:Tidningen Skolvärlden

Share This