Språkläraren Sven Järgenstedt på den kristna friskolan L M Engströms gymnasium i Göteborg brukar börja skoldagen med en morgonbön tillsammans med sina elever.
– Ibland läser jag någon text ur Bibeln som jag tycker är bra och funderar lite kring den, ibland gör jag något annat.

I regeringskansliet arbetar man just nu som bäst med att förbereda den utredning som ska se över reglerna för de religiösa friskolorna. Gymnasie- och kunskapsminister Anna Ekström (S) säger att reglerna ska skärpas.
– Det blir en kommande utrednings uppdrag att se över hur en lagändring bör se ut. Skolan ska vara fri från konfessionella inslag. Men förändringar ska ske med respekt för de internationella åtaganden som Sverige ingått och de nationella minoriteternas ställning.
LM Engströms gymnasium ligger inte långt från domkyrkan i centrala Göteborg. Skolan har cirka 570 elever fördelade på fyra olika högskoleförberedande program. Profilen är evangelisk-luthersk. Sven Järgenstedt, som undervisar i svenska, tyska, spanska och retorik, arbetar på skolan sedan 1994.
– Vi har ett grundmurat rykte som en kvalitetsskola, en skola som levererar bra och rätt så traditionell undervisning. Det är inte så att våra elever prackas på en tro. Vi skiljer på begreppen utbildning och undervisning. Det vi är intresserade av är att göra ett professionellt jobb.
Vad är det som skiljer er från en ickekonfessionell skola?
–  Att vår skoldag börjar med morgonbön och att vi har en gemensam andakt en gång i veckan. Dessutom har vi en obligatorisk kurs som heter religionspecialisering.
Om en elev inte kommer på morgonbönen, får hen frånvaro?
– Nej. Jag har hört elever ha synpunkter på massor av saker, på min undervisning och annat. Men otroligt sällan att de har synpunkter på morgonbönen. Jag brukar läsa något, fundera lite högt och tänker att de ska få med sig något under dagen att fundera på oavsett om de tror eller inte. De får en mjukstart på dagen.
Är du troende?
– Ja. Men det finns både troende och icketroende bland de som arbetar här. Det viktiga är att de är bra lärare.
Är alla eleverna troende?
– Nej. Jag skulle tro att ungefär hälften är det. Men jag vet inte vilka i ett klassrum som är troende, även om jag ibland kan se ett kors på någon. Jag är heller inte intresserad av att veta det. Jag är i klassrummet för att leverera bra undervisning.
– En hel del av våra elever har mobbats på tidigare skolor för att de är troende. Här har de en oas. Här kan de vara troende utan att någon hugger på dem. Vi försöker ha ett hårt fokus på att man ska behandla varandra schysst och har lite mobbning.
Vad tycker du om debatten om religiösa friskolor?
– Jag tycker att den är ganska olycklig och dum. Man sätter fokus på religion i stället för kvaliteten på undervisningen, vilket är olyckligt.
Kan du förstå de som anser att religiösa skolor förvärrar segregationen?
– Det vore hederligare att säga att det är det fria skolvalet man vill åt. Nu skjuter man i stället in sig på de konfessionella friskolorna som är ytterst få.
– Segregationen är ett betydligt större problem. I exempelvis Göteborg finns det en enorm segregation. Alla har sett den i 20 år. Men det är först nu som frågan verkar ha blivit viktig. Jag tycker absolut att man ska göra något åt segregationen. Men det gör man inte genom att ge sig på några konfessionella skolor.
Är det inte bra att elever med olika bakgrund träffas?
– Jo, och så fungerar det på vår skola. Här träffas elever som är troende och elever som inte är det. Skillnaden är att här är inte de kristna i superminoritet.

Många kristna grupper reagerade starkt på att skolans kristendomsundervisning under 1960-talet ersattes av religionskunskap. 1963 samlades det in 2,1 miljoner namnunderskrifter för att behålla kristendomsämnet i skolan, den då största namninsamlingen någonsin i Sveriges historia. ”Kulturradikalismen har fått underkänt med överväldigande majoritet”, skrev rektor Torsten Nilsson triumferande i tidningen Dagen.
Namninsamlingen till trots fortsatte den sekulära utvecklingen, både inom skolan och det svenska samhället i övrigt. Det dröjde till 1990-talets friskolereformer innan det, med några undantag, började växa fram konfessionella skolor.
Ingen vet exakt hur många skattefinansierade religiösa friskolor som det idag finns i Sverige. Varken Skolverket eller Skolinspektionen kan ge något svar, eftersom det är frivilligt för skolorna att ange om de har en konfessionell inriktning eller inte.
Bland de skolor som har valt att ange konfessionell inriktning är dock de kristna i klar majoritet.
För att bland annat slippa gränsdragningsproblem är det enligt Lena Hallengren (S), ordförande i riksdagens utbildningsutskott, bättre att förbjuda religiösa inslag i skolans utbildning och undervisning, än religiösa friskolor.
– Laboraskolan och Plymouthbröderna är ett utmärkt exempel som åskådliggör detta. De ansökte om att få etablera en religiös friskola men fick nej. I stället valde man att få starta en vanlig friskola och då gick det bra.
Har det varit för lätt att starta religiösa friskolor?
– Det har varit för lätt rent allmänt att starta friskolor.
Med jämna mellanrum rapporteras det i media om religiösa friskolor som får kritik, om skolor som till exempel lär ut att homosexualitet är en synd, som har könsuppdelade lektioner, som systematiskt ger pojkar högre betyg än flickor och som tvingar flickor att lämna lektionerna när de har mens.
Skolvärlden har gått igenom de senaste årens anmälningar till Skolinspektionen mot öppet religiösa friskolor. De flesta anmälningar gäller ungefär samma sak som anmälningar mot ickekonfessionella skolor, det vill säga mobbning, kränkande behandling och föräldrar som anser att deras barn inte får det stöd och den hjälp som de har rätt till.
Men det finns också anmälningar om att lärarkåren och den övriga personalen på en skola i arbetet strävar efter att Guds rike ska vara synligt i skolans vardagsliv.
En anmälan berättar om en skoldag som börjar med morgonbön och en önskan om att Gud ska leda och välsigna dagens arbete och vara med i både lek och allvar. En annan om en biologilärare som på sina lektioner lär ut att Gud skapade människan och att dinosaurier levde tillsammans med människor.

Religionsvetaren och docenten Jenny Berglund säger att kunskapen om hur religiösa friskolor fungerar är låg i Sverige.
– De måste följa exakt samma läroplan som alla andra skolor. Skillnaden mellan religiösa skolor och andra skolor är väldigt liten, speciellt om du jämför med hur det ser ut i resten av Europa.
– Många av de religiösa friskolorna är dessutom välfungerande skolor. En del är bättre än de kommunala skolorna, andra är sämre. Det går inte att generalisera.
Enligt Viktor Aldrin, teol.dr och universitetslektor i de samhällsorienterade ämnenas didaktik vid sektionen för lärarutbildning vid högskolan i Borås, är kraven på de religiösa friskolorna högre än på andra skolor.
– Det görs till exempel fler oanmälda granskningar mot dessa skolor än mot andra.
– Grundidén bakom de konfessionella friskolorna är inte att bedriva propaganda för en viss tro. Däremot tycker de som står bakom skolorna att samhället har skuffat undan religionen. Många av eleverna på religiösa friskolor är dessutom inte religiösa. Föräldrarna har valt att placera sina barn där för att de tycker att det bedrivs en bra verksamhet med goda värderingar.
Per Kornhall, forskare, författare och medlem av Kungliga vetenskapsakademiens skolkommitté, arbetade på 1990-talet som biologilärare på Livets Ords gymnasieskola i Uppsala. Han menar att det med dagens lagstiftning på friskoleområdet finns en uppenbar risk att barn far illa.
– Lagstiftningen gör det möjligt för organisationer att isolera sina barn från det omgivande samhället. Barnets rätt till religionsfrihet omöjliggörs.
– Å andra sidan kan man säga att det inte är många barn som går i extrema skolor och det finns många konfessionella skolor som fungerar väl. Men det innebär ofta att de inte är särskilt konfessionella:
Vad ska man göra?
– Det är möjligt att vi på grund av olika konventioner inte kan förbjuda människor från att starta olika typer skolor, men vi har kanske ingen skyldighet att från det sekulära samhället finansiera skolorna med skattemedel.
– Jag tycker att det är intressant att titta på hur man tänker i USA. Där finns det massor av religiösa friskolor. Men det finns ingen möjlighet att få offentlig finansiering för dem.
En av dem som hårdast driver kravet på ett förbud mot religiösa friskolor är Stockholms skolborgarråd Olle Burell (S).
– Den svenska skolan ska bli en samlande skola och inte en separerande.
En del religiösa friskolor anses som bra skolor. Saknar det betydelse?
– På de skolor som jag har besökt har jag mött engagerade och kunniga skolledare och lärare oavsett profil. Detta handlar om en princip. Det är separeringen av barn som jag ser som något oroväckande. Med skolan har vi en chans att föra samman barn med olika bakgrund.
Vad tycker du ska hända med de religiösa friskolor som redan finns?
– De får avvecklas. Men det är en omställning som måste ske på ett genomtänkt och ansvarsfullt sätt. En variant kan vara att man börjar med att stoppa nyintaget. Då blir det en utfasning. Ingen elev som i dag går i en så kallad religiös friskola ska bli av med sin skola.
Olle Burells partikamrat Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet, säger att han är rätt nöjd med den nuvarande lösningen för skolan.
– Alla är överens om att de allra flesta av de religiösa friskolorna är väl fungerande. Det finns ett antal där det inte har fungerat. Men dem borde man kunna komma åt med skärpta kontroller och Skolinspektionen i stället för att som nu ändra hela systemet.
– Jag tror att man gör sig själv en stor otjänst om man tror att man löser segregationsproblemen i Sverige genom att förbjuda de religiösa friskolorna. Wallenberg får bedriva friskolor men inte kyrkan.
Varför behövs de religiösa friskolorna?
– Ska vi ha valfrihet, vilket vi ska ha, måste vi också ha valfrihet när det gäller religion. Det vore märkligt annars.
– Det finns en strömning som anser att religionen överhuvudtaget inte ska finnas i skolan och som blandar ihop religion med fundamentalism. Det är fundamentalismen som är fienden. Ibland kommer den i religiösa kläder, ibland i sekulära. Det är lika illa varje gång. Det är fundamentalismen vi ska komma åt, inte religionen.
Viktor Aldrin tror inte att det blir något förbud mot religiösa friskolor.
– Nej, det skulle bland annat gå emot Europakonventionen. Jag tror att klimatet för de religiösa friskolorna kommer att hårdna under en period och att det blir fler inspektioner. Mer kommer inte att hända. Jag tror till och med att det kommer att bildas fler religiösa friskolor.

Synen på religionsundervisning skiljer sig åt mellan länder. I Sverige är den allmänna uppfattningen att elever på ett neutralt sätt ska få olika livsåskådningar och religioner, vilken roll de har haft i historien och vilken roll de har i dag, presenterade för sig. Eleverna ska inte läras in i någon religion, inte fostras till att bli goda lutheraner, katoliker, muslimer eller liknande.
– Den svenska modellen med religionskunskap är väldigt ovanlig i ett europeiskt perspektiv. Den bygger på idén att om vi lär oss om olika religioner så blir vi toleranta och mindre fördomsfulla. I många andra länder är idén i stället att om du fostras in i din egen tradition så blir du en trygg medborgare och får då lättare att möta människor med andra traditioner, säger religionsvetare Jenny Berglund som är docent vid Södertörns högskola.
– När det i exempelvis tyska skolor står religion på schemat går därför en elev som är protestant till en protestantisk lärare, en elev som är katolik till en katolsk och en muslimsk elev till en muslimsk lärare.
Hur fungerar det i Finland?
– Det påminner en del om det tyska systemet, även om religionsundervisningen sedan 2006 är icke-konfessionell, men separerad (före 2006 var den konfessionell och separerad).
I Finland kan en lärare som är protestant undervisa i islam och en lärare som är muslim undervisa i protestantism.
– Systemet kan liknas vid den svenska hemspråksundervisningen. I Finland ska det vara minst tre elever som tillhör samma religion för att det ska bli en undervisningsgrupp, och så måste det så klart finnas en lämplig lärare.
Vilka är det som undervisar i religion?
– I Finland ska du ha en lärarutbildning, i en del andra länder kan det vara präster. I Tyskland håller man på att bygga upp ett system med islamlärarutbildning.
Jenny Berglund berättar att i en del katolska friskolor i Holland är 75 procent av eleverna muslimer.
– Katolska friskolornas förbund i Holland har ansökt om att få införa en gräns om max 50 procent muslimska elever per skola. Men de fick avslag för det ska vara lika chans för alla att ta sig in.
Varför är det så många muslimska elever i katolska skolor?
– En förklaring är att i Mellanöstern är katolska skolor av tradition högstatusskolor. I skolorna råder det ordning och reda och det ges en bra utbildning. En annan förklaring kan vara att för den som är muslim, och tror att den allmänna skolan inte bryr sig så mycket om religion, upplevs det som ett bra alternativ att placera sina barn i en katolsk skola där det finns en respekt för den som är troende.
I Storbritannien finns det, enligt Jenny Berglund, en mängd religiösa friskolor med olika trosinriktningar.
– 20-25 procent av de brittiska barnen går i anglikanska skolor. Av de 115 muslimska friskolorna är det bara elva som är statligt finansierade. Övriga är helt privata, vilket innebär en större frihet för skolorna att själv bestämma över innehållet i undervisningen. De offentligt finansierade skolorna måste följa läroplanen.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden.

Share This