I dagarna beräknas mer än var femte legitimerad lärare bistå en olegitimerad kollega i samband med betygssättningen.
I grundskolan är andelen förmodligen ännu större.
– Jag tycker att arbetsgivaren tar för lätt på detta. Att sätta betyg är faktisk myndighetsutövning och måste behandlas därefter, säger Kerstin Lindberg som är idrottslärare i Hammerdal i Jämtland.

Många obehöriga lärare leder till betygskris. Foto: Mikael Bergling.

Roger Bernhardsson arbetar som lärare i matematik och NO på Smaragdskolan i Färjestaden på Öland, en nybyggd skola för årskurs fem och sex.
Dessutom hjälper han Viktor Forsberg som under hösten har arbetat deltid på skolan som obehörig idrottslärare. I dagarna ska de tillsammans sätta betyg på sammanlagt 80 sexor.
– Jag har även ämnet idrott i min legitimation och hade eleverna i idrott när de gick i fyran, vilket är en fördel, säger Roger Bernhardsson.
Har du fått gå ner i tid på din ordinarie tjänst för att kunna vara medbedömare?
– Nej. Arbetstiden har ökat. Men det är svårt att säga hur mycket det här uppdraget tar. När jag har möjlighet är jag med på en del idrottslektioner. Viktor bollar idéer med mig och vi planerar en del tillsammans. Som tur är är han nästan utbildad idrottslärare.
Roger Bernhardsson säger att lärarnas arbetssituation rent generellt är tuffare i dag än för några år sedan. Bristen på behöriga lärare gör den inte lättare.
– I vår kommun har vi en hög procent behöriga lärare. Men som arbetsmarknaden ser ut idag är risken relativt stor att andelen obehöriga växer, vilket i sin tur ökar arbetsbelastningen på de behöriga lärarna.
– Vi har mer undervisningstid, men mindre gemensam planeringstid. I takt med att andelen obehöriga ökar, borde det vara tvärtom. Det pratas mycket om vikten av korrekt bedömning och betygssättning, vilket jag tycker är bra. Men då gäller det också att ge oss förutsättningar för det. Det har vi inte i dag.
Viktor Forsberg berättar att han gick ut lärarhögskolan 2005 utan att ta någon examen. Det som saknas är c-uppsatsen.
– Det har varit en trygghet att ha Roger och övriga i arbetslaget som stöd. Samtidigt kan jag känna ett visst dåligt samvete för att det blir extra arbetsuppgifter för dem.
Hade du arbetat som lärare innan du började på Smaragdskolan?
– Nej. Under de senaste nio åren har jag arbetat på ett boende för ensamkommande flyktingbarn som kommunen driver. Jag hoppade på vikariatet som idrottslärare lite av en slump. Skolledningen ringde och frågade om jag var intresserad. Jag tyckte att det kunde vara kul att testa. Dessutom är det inom samma kommun. Jag behövde inte byta arbetsgivare, utan gick bara ner i tid på mitt vanliga jobb. Efter jul återvänder jag till min ordinarie tjänst.

Enligt gällande regelverk får inte en lärare som saknar lärarlegitimation sätta betyg självständigt, utan ska göra det tillsammans med en legitimerad. Det finns ingen officiell statistik om hur vanligt det är med medbedömning. Däremot har Lärarnas Riksförbund frågat medlemmarna i sin lärarpanel i vilken utsträckning de har fått hjälpa olegitimerade med betygssättningen.
1 458 legitimerade och undervisande lärare har valt att svara.
20 procent uppgav att de under höstterminen 2016 bistått olegitimerad lärare vid betygssättning. Bland grundskolelärarna var andelen nästan 30 procent, bland gymnasielärarna var andelen 9 procent. Av de som satt betyg tillsammans med en olegitimerad svarade nästan hälften av grundskolelärarna att de gjort det i fyra klasser eller fler. Drygt hälften uppgav att det inte avsattes någon tid inom den reglerade arbetstiden för att bistå vid betygssättning.Nästan nio av tio fick vare sig ersättning i pengar eller kompensationsledighet för uppdraget som medbedömare.
Skolvärlden har intervjuat ett tiotal skolledare och fackliga lärarföreträdare på stora och små skolor runt om i Sverige om hur betygssättningen fungerar hos dem.
Bilden som ges är att växande andelen obehöriga lärare innebär ett ökat tryck på de behöriga. Många känner sig oerhört pressade.
– Våra behöriga lärare får göra ett stort extraarbete för att medbedöma och det är så bra att det kommer fram, säger Victoria Tjernlund som är rektor på Centralskolan i Hoting i Strömsunds kommun i Jämtland med 145 elever i årskurs F-9.
Förra läsåret var 41,2 procent av skolans lärare legitimerade och behöriga i minst ett ämne, enligt Skolverkets statistik.
– I kommunen har vi elva förstelärare som har ett särskilt ansvar att hjälpa till vid planering, bedömning och betygssättning. Tre av förstelärarna finns här på skolan. Även legitimerade som inte är förstelärare hjälper till med planering och bedömning.
Har de speciellt avsatt tid till att hjälpa obehöriga lärare med planering och bedömning/betygssättning?
– Nej. Det har vi inte råd med. De arbetar mer än vad de ska göra. Vi har inte så stora klasser, så det får i viss utsträckning kompensera. Men helt klart är det tufft och svårt att hinna med. Det här är verkligen ingen optimal situation.
Victoria Tjernlund befarar att bristen på behöriga lärare kommer att leda till att skolans högstadium på sikt läggs ner och att eleverna får pendla till Strömsund, om ingen dramatisk förändring inträffar.
– En nedläggning av högstadiet skulle innebära att en del elever kommer att ha tio mil till skolan enkel väg. Förmodligen får en del av dem inackorderas i Strömsund.
Kan ni inte locka lärare till Hoting?
– Vi försöker, men det är tufft i dag för landsbygdskommunerna. Jag tror att det enda hållbara är att förmå de som bor på orten att studera vidare. Det är bara de som blir kvar. Just nu arbetar det på skolan fem obehöriga som pluggar till lärare på distans. Det är helt fantastiskt för en så liten ort och jätteroligt. Vi gör allt vi kan för att stötta dem.

– Det här är verkligen ingen optimal situation, säger Victoria Tjernlund som är rektor på Centralskolan i Hoting i Strömsunds kommun i Jämtland.

Kerstin Lindberg är idrottslärare på Grevåkerskolan i Hammerdal och ordförande för LR i Jämtland. Hon är kritisk till många skolhuvudmäns inställning till betygssättning som hon anser att de tar alldeles för lätt på.
– Att sätta betyg är faktiskt myndighetsutövning och en process som ska pågå under hela terminen. Ska man kunna sätta ett hyggligt korrekt betyg räcker det inte att bara titta på några provresultat och höra vad en obehörig lärare säger.
– Som medbedömare bör man till exempel vara med och planera terminen, ha ett antal sittningar med den obehörige, delta på några lektioner och askultera. Man måste kunna göra en egen professionell bedömning, säger Kerstin Lindberg.
Fungerar det så?
– Mycket sällan, enligt min erfarenhet. Jag vet i stället fall där lärare bara går in och skriver under i betygskatalogen. Detta är ytterst en rättssäkerhetsfråga för eleverna. Jag är mycket orolig.
– Jag tror dessutom att det är många lärare som mår dåligt över att de inte fått förutsättningar att göra en ordentlig bedömning, utan bara fått skriva under ett redan satt betyg.
Karin Ahlgren, distriktsordförande för LR i Gävleborg och historielärare på Borgarskolan i Gävle, bekräftar att många legitimerade känner stor frustation över den ökande arbetsbelastning som den växande andelen obehöriga lärare leder till.
– De som kan komma ifråga för medbedömning har ofta redan tjänster som är planerade. Detta blir något som läggs ovanpå och tar tid från den ordinarie verksamheten. Förra läsåret fanns det till exempel på en av Gävles högstadieskolor endast en legitimerad lärare i matematik i tjänst, resten var obehöriga. Den legitimerade fick därför ägna en betydande del av sin tid åt att lägga upp undervisningen åt de obehörig, konstruera prov och vara medbedömare i stället för att undervisa.
– Vi kan inte – som vården – ställa eleverna i kö när de legitimerade lärarna inte räcker till. Konsekvensen blir ökad arbetsbelastning för berörda lärare. För eleverna innebär det kvalitetssänkning och minskad likvärdighet. Den här situationen borde arbetsgivarna ha tagit tag i för länge sedan.

Enligt gällande regelverk får inte en lärare som saknar lärarlegitimation sätta betyg självständigt, utan ska göra det tillsammans med en legitimerad kollega.

Förra läsåret var cirka 60 procent av lärarna på Murgårdsskolan i Sandviken legitimerade.
– I år är andelen något högre. Jag har dragit några vinstlotter i samband med rekryteringen, säger Karin Palmér som är biträdande rektor för årskurs 7-9.
– Den stora andelen obehöriga lärare är ett jättestort problem. Samtidigt kan man inte dra alla obehöriga över en kam. Det är väldigt stor skillnad på en 70-åring som arbetat som lärare under stora delar av sitt liv, men som aldrig gjort klart sin utbildning, och en 20-åring som helt saknar högskoleutbildning.
Hur klarar ni betygssättningen med en så stor andel obehöriga lärare?
– Det är viktigt att de legitimerade känner sig trygga när de sätter sitt namn under betyget, men också att de orkar med uppdraget. Vi vill ju inte ha lärare som går in i väggen.
– I år har vi därför lagt in tid i deras tjänster för planering och medbedömning tillsammans med obehöriga. De har också möjlighet att vid några tillfällen vara med i klassrummen och lyssna. Eleverna kan också spela in muntliga framställningar som de behöriga och obehöriga lärarna får lyssna på tillsammans.
Karin Palmér beskriver hennes situation som ett moment 22.
– Ju mer tid jag avsätter åt legitimerade lärare att hjälpa obehöriga med exempelvis betygssättning, desto fler legitimerade lärare måste jag rekrytera.
Får vi till slut legitimerade lärare som i princip bara sysslar med bedömning och betygssättning?
– Det finns en risk för det. En möjlig utveckling är att man i kommunerna har några förste-lärare som hjälper skolor med få behöriga att planera undervisningen, betygssättning och liknande.
Martin Norin, rektor på Kunskapsskolan Tumba som förra läsåret hade 22 procent legitimerade lärare, befarar att svenska skolan kommer att få leva med obehöriga lärare inom överskådlig tid:
– Det ställer högre krav på gemensamma processer, kollegiala diskussioner och samverkan. Det är viktigt att det finns en tydlig idé från huvudmannen om hur man ska göra för att säkerställa både rättssäkerhet och likvärdighet så att allt inte faller på den enskilda skolan.

Segregation och svaga skolresultat har fått politikerna i Örebro att besluta om en nedläggning av Vivallaskolans högstadium. Sedan höstterminsstarten bussas sjuorna till skolor i centrala delarna av stan med en betydligt större andel elever med svenskt modersmål. Nästa år försvinner också årskurs 8 och 9. Kvar på Vivallaskolan blir F-6.
– För att få en mer blandad elevsammansättning och öka likvärdigheten funderar vi på att centralisera alla våra högstadieskolor in till stan. Vi vill dessutom ha en gemensam central intagning. Det räcker inte att bara säga att alla skolor ska vara bra skolor. Vi måste inse att det finns negativa effekter av det fria skolvalet. I dag är det dessutom extra svårt att rekrytera behörig personal till socialt utsatta områden, säger kommunalrådet Jessica Ekerbring.
Som högskoleort har Örebro det lättare än många andra kommuner när det gäller att rekrytera lärare.
– Vi har bra samarbete med Örebro universitet, vilket är en förutsättning för att klara den framtida rekryteringen. Men det kommer att bli allt tuffare även för oss att få tag på behörig persona.
– Vi är en kommun som växer, inte minst när det gäller antalet barn och ungdomar i skolåldern. Samtidigt går det inte att utbilda så många nya lärare som behövs.
Hur ska ni klara det?
– Vi måste få in fler professioner i skolan och låta legitimerade lärare arbeta med det som bara legitimerade lärare kan göra, till exempel betygssättning. För att avlösa lärarna har vi nyligen beslutat att anställa ett större antal lärarassistenter och heltidsmentorer, säger Jessica Jessica Ekerbring.
– Vi tittar nu bland annat på system där man har lärarassistenter och legitimerade lärare i klassrummet samtidigt. Läraren har det pedagogiska ansvaret och svarar för exempelvis genomgångar medan lärar-assistenten avlastar och tar i grupprum hand om de elever som behöver mer stöd eller utmaningar. Det bygger dock på att lärarassistenterna har en viss pedagogisk utbildning.
Även om Örebro har lättare att rekrytera behöriga lärare än många andra kommuner, gäller det inte hela kommunen.
– Skolor, och i ännu högre utsträckning förskolor, som ligger i utsatta områden har lägre andel behörig personal än övriga skolor och är mycket svårare att rekrytera till.
Det är väl de barnen som behöver de bästa och mest utbildade lärarna allra mest?
– Ja, så är det. Likvärdigheten minskar och skolsegrationen blir bara starkare och starkare. Detta är den största frågan på skol-området och den som jag brottas allra mest med. Det är ett jättebekymmer.
Det är möjligt att vi i framtiden kommer att använda legitimerade lärare på ett mer övergripande sätt.
Tidigare i år konstaterade Fredrik Svensson, utredare på Universitetskanslerämbetet, i en intervju med Skolvärlden att det inte längre går att utbilda bort lärarbristen.
– Det är helt enkelt för sent. Vi får ställa in oss på att många elever även i framtiden kommer att undervisas av obehöriga lärare.

I framtiden kan en del undervisning ske på distans, även inom ungdomsskolan.

Tord Karlsson (S), utbildningsnämndens ordförande i Göteborg, bekräftar UKÄ:s bild och säger att personalförsörjningen är en av kommunernas största framtidsutmaningar.
– Vi behöver som arbetsgivare vara oerhört aktsamma med hur vi hanterar anställda som har en utbildning. Samtidigt bör vi fundera både en och två gånger på hur vi bäst använder dem. Det är mycket möjligt att vi i framtiden kommer att använda exempelvis legitimerade lärare på ett mer övergripande sätt än vad vi gör i dag.
Hur då?
– Till exempel för att sätta betyg och i större utsträckning fungera som pedagog-iska utvecklare. Vi får helt enkelt anpassa oss till det faktum att vi kanske inte kommer att ha det antalet behöriga lärare som vi behöver. Det handlar om att göra det bästa av situationen.
Tord Karlsson säger att Göteborg hittills har kunnat hantera lärarbristen hyfsat bra.
– Jag tror att de regionala skillnaderna kommer att öka. Storstäderna kommer att ha lättare att lösa lärarbristen än vissa andra delar av landet. Där kommer den att bli ett jättestort problem.
– Sverige är kanske det landet i världen som har den största urbaniseringen. Det vi ser i dag är ett stilla intet mot det som kommer att vara ett faktum om tio år om inget oerhört dramatiskt inträffar.
Det är inte bara skolan som har svårt att rekrytera utbildad personal.
– Nej, det gäller hela den offentliga sektorn. Hur vi ska klara tillgången till behörig personal kommer att växa till en jättefråga, framför allt utanför storstadsområdena.
Varför har inte politikerna agerat tidigare? Att många lärare är på väg att gå i pension samtidigt som antalet elever ökar är inte direkt någon nyhet.
– Det är en bra fråga som du egentligen borde ställa till tidigare politiker. Det är väl så att vi ofta inte agerar förrän vi står vid galgen, förrän det är verklig kris.
Krävs det kommunsammanslagningar?
– Jag förstår inte hur man i längden ska kunna undvika det om vi ska kunna garantera alla barn en bra skola.
Robert Wahlström (KD) är ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Ödeshög, en kommun som enligt egna uppgifter har en förhållandevis stor andel legitimerade bland betygssättande lärare.
– Men det kan så klart förändras ganska fort. Vi ligger dock bra till geografiskt med goda pendlingsmöjligheter till både Linköping och Jönköping där det finns lärarutbildningar, vilket underlättar.
Hur ska små kommuner utanför de stora stråken klara lärarförsörjningen i framtiden?
– Förutom att utbilda fler lärare och göra yrket mer attraktivt, tror jag att digitalisering och distansutbildning är en del av lösningen. På liknande sätt som vi i dag kan träffa en läkare via webben, kommer kanske elever som har obehöriga lärare i framtiden kunna undervisas av behöriga via nätet.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden.

 

 

Share This