Stress, hög arbetsbelastning, bristfällig kompetensutveckling och svagt stöd från rektor – det är många lärares vardag.
I en enkät gjord av Luleå tekniska universitet uppger fyra av tio gymnasielärare att de vill byta jobb.

I dagarna presenterar Karolina Parding, professor i sociologi vid Luleå tekniska universitet, en ny rapport om lärares arbetsvillkor. Rapporten bygger på en enkätundersökning bland cirka 2 400 svenska gymnasielärare, representativt fördelade över Sverige, och ger en dyster bild av lärarnas vardag.
Arbetsbelastningen är i allmänhet mycket hög. En klar majoritet av de som deltagit i undersökningen uppger att de arbetar kvällar och helger för att hinna med jobbet.
Trots höga krav är det många som upplever att de har svagt stöd från sin rektor i det dagliga arbetet. Det gäller framför allt lärare som arbetar i offentligt drivna skolor.
Ungefär var fjärde lärare uppger att de undviker att ta upp frågor som kan upplevas som negativa med rektor.
En förhållandevis liten andel anser att den kompetensutveckling som arbetsgivaren står för är tillräcklig. De flesta sköter kompetensutvecklingen på egen hand och på sin fritid.
Undersökningen visar också att det i allmänhet verkar vara ganska små skillnader mellan hur offentligt och privat anställda lärare uppfattar sina arbetsvillkor.
– Ett undantag gäller stödet från rektor. Det är en större andel av gymnasielärarna som arbetar på friskolor som anser att de får stöd från rektor i sitt dagliga arbete än vad det är på offentligt drivna skolor, säger Karolina Parding.
Varför är det så?
– Det kan bero på att det är kortare beslutsvägar på friskolor än på exempelvis kommunala skolor. Friskolor är dessutom ofta både mindre och nyare än offentliga skolor och kan ha en annan organisationskultur.
Det är en uppfattning som delas av Svante Tideman, vice ordförande i Lärarnas Riksförbund och lärare i engelska och svenska på Tullängsgymnasiet i Örebro.
– Att ta upp ett problem och få till en förändring i en kommunal skola kan ibland vara i princip omöjligt. Rektorerna är ofta bundna av beslut som redan är fattade på förvaltningsnivå eller liknande. Friskolerektorer har ofta ett större mandat.
Trots att såväl Skolverket som oberoende forskare och experter under lång tid lyft fram och betonat behovet av kollegialt lärande, uppger en majoritet av lärarna i undersökningen att det dagliga arbetet inte är organiserat så att de har möjlighet att lära av varandra.
– Självklart kan inte varje enskild lärare eller grupp av lärare helt själv bestämma hur arbetet ska läggas upp. Men med tanke på att det handlar om en professionell yrkesgrupp vore det rimligt att lärarna i större utsträckning än i dag ges möjlighet att vara med och besluta om hur arbetet ska utformas. Det skulle bland annat kunna öka möjligheterna till kollegialt lärande. Det är viktigt att professionen har möjlighet att driva sin egen kompetensutveckling, säger Karolina Parding.
Enligt undersökningen är det fyra av tio gymnasielärare som vill byta jobb.
– Att människor funderar på att byta arbete, yrke eller bransch är inget konstigt. Men att en så stor andel som fyra av tio gör det är oroväckande och speglar nog ganska väl hur många lärare upplever sin arbetssituation.
Kristian Hansson, sakkunnig på Arbetsmiljöverket, berättar att trenden när det gäller lärarnas arbetsrelaterade hälsa är klart negativ. Bland annat ökar både antalet och andelen som insjuknar i stressrelaterade sjukdomar.
– Det har med arbetsbelastningen att göra. För några år sedan gjorde vi en tillsyn där vi besökte drygt 2 000 skolor runt om i Sverige. Vi kunde då konstatera att på många håll har lärarna, men även skolledarna, en klart ohälsosam arbetsbelastning.
– Dessutom arbetas det ofta inte tillräckligt systematiskt med arbetsmiljöfrågorna.
Enligt Svante Tideman är mängden arbetsuppgifter ett av lärarnas absolut största arbetsmiljöproblem.
– Sedan jag började som lärare i slutet på 1980-talet, som är den tid jag själv kan överblicka, har vi fått en enorm mängd nya arbetsuppgifter, men ytterst få, om några, har tagits bort.
– Det är i dag alldeles för lite fokus på själva lärarjobbet, det vill säga att förbereda, genomföra och efterarbeta lektioner, och för mycket fokus på annat.
Vad ska man göra?
– Skär bort arbetsuppgifter från lärarna, renodla uppdraget, ta in fler yrkesgrupper i skolan och se till att fler vill bli lärare. För att hinna med tvingas många lärare i dag arbeta betydligt mer än vad de egentligen ska göra. Många känner också att de aldrig blir riktigt klara, att de inte kan lägga saker och ting bakom sig. Det blir ingen tid till återhämtning, inte ens under loven.
– Ett problem med att hoppas att nya yrkesgrupper i skolan ska lösa problemen, är att det även är brist på personal inom flera av de yrken som skulle kunna vara aktuella. Tyvärr finns det ingen quick fix.
Hur får man fler att vilja blir lärare?
– Det enda som på sikt löser lärarbristen är att se till att villkoren förbättras. Ungdomar behöver redan under gymnasietiden, på sin egen skola, uppleva lärarjobbet som ett yrke med hög status och goda villkor. Först då tror jag att fler kommer att vilja utbilda sig till lärare.
Mikael Cederberg, förbundschef Jämtlands gymnasieförbund, säger att ökad stress är lärarnas största arbetsmiljöproblem.
– Men vad den i sin tur beror på är en komplex fråga. Jag tror att åtminstone en del av förklaringen kan kopplas till omvärldsförändringar, till exempel globalisering, digitalisering, migrationen och en förskjutning i ansvarstagandet mellan vårdnads-havare och skola. Lärar-upp-draget är betydligt mer komplext i dag än vad det var för bara tio eller femton år sedan.
– Man kan också fundera över hur pass rustade de lärare som har kommit in i skolan under de senaste tio eller femton åren är, jämfört med de som varit med lite längre.
Paula Hammerskog, kommunikationsdirektör Academedia, lyfter fram överengagerade föräldrar som ett av flera arbetsmiljöproblem i skolan, medan Ulrika Forssell, skolchef i Borlänge kommun, menar att det är två andra problem som sticker ut.
– Det ena är hot och våld, det andra är bristen på utbildade kollegor. Att vara ensam legitimerad och behörig lärare tär. Det kan vara frustrerande att samtidigt behöva handleda obehörig personal, ta pedagogiskt ansvar för elever och bygga en helhet. Många känner att de inte räcker till, vilket skapar stress och frustration.

I höstas öppnade Fristadsskolan i provisoriska lokaler i anslutning till S:t Eskils gymnasium i centrala Eskilstuna. Cecilia Jalkebo, lärare i svenska och tyska, berättar att på skolan än så länga är ganska liten med bara fem klasser, tre sjuor och två åttor. Men redan till hösten utökas antalet klasser med ytterligare fyra.
Ingen av de tolv lärarna på skolan är mentor. Skolledningen har i stället valt att satsa på heltidsanställda mentorer.
– Det gör att jag som lärare helt kan fokusera på undervisningen och vad som hör till den, vilket är mycket bra, säger Cecilia Jalkebo.
– När jag jobbade på en annan skola var jag även mentor och trivdes med det. Men det kunde vara stressande.
På vilket sätt?
– Förutom att det hela tiden rycks i en mentor, tvingas man ofta ta hand om saker som man inte har utbildning för, till exempel elever som mår dåligt eller ha kontakt med socialtjänsten. Det slipper vi nu. Det tar våra mentorer hand om. Den ene är socionom och har tidigare arbetat som kurator och den andra är socialpedagog.
På skolan praktiseras även ett system med så kallade ansvarslärare.
– Som ansvarslärare har man hand om en klass, men är inte mentor. Man är en vuxen person som eleverna kan vända sig till när de inte kan få tag på sin mentor. Ansvarslärarna har även hand om en del av klassens gemensamma aktiviteter, till exempel i samband med skolavslutningen vid jul. Mentorerna kan ju inte vara i alla klasser samtidigt, säger Cecilia Jalkebo.
Enligt det lokala arbetstidsavtalet har lärarna på Fristadsskolan 40 timmar reglerad arbetstid i veckan och fem timmar förtroendearbetstids, i stället för 35+10 timmar som är det vanliga.
– Vi lärare är i allmänhet på skolan från klockan halv åtta på morgon till klockan fyra på eftermiddagen eller från åtta på morgonen till halv fem på eftermiddagen. Eftersom en så stor del av arbetstiden är förlagd till skolan hinner jag för det mesta göra klart mitt arbete innan jag lämnar jobbet. När jag kommer hem kan jag vara ledig, även om det periodvis händer att även vi får arbeta kvällar med förberedelser av lektioner och liknande. Men inte i samma utsträckning som på många andra skolor.
– Förtroendearbetstiden använder vi framför allt till reflektion och egen fortbildning.
Cecilia Jalkebo säger att avtalet även underlättar för kollegialt lärande och samarbete.
– Tack vare att vi tillbringar så mycket tid i skolan är det rent praktiskt ganska lätt för oss lärare att samlas. Vi försöker också effektivisera vårt arbete genom att i så stor utsträckning som möjligt använda digitala verktyg och dela med oss till varandra.
– Vårt försök med mentorstjänster och det lokala arbetstidsavtalet har fallit väl ut. Äntligen känns det som att läraryrket kan bli ett “riktigt jobb” och inte en livsstil. Det här är framtiden.

Jonas Fried, Ma/NO-lärare på Nordhemsskolans högstadium i centrala Göteborg med cirka 600 elever och biträdande kommunombud för LR, berättar att även på den skolan minskar stressen bland lärarna.
– Vi är en skola med förhållandevis hög lärartäthet. Nästan alla lärare är behöriga. Det gör att vi kan få kvalificerat stöd och hjälp av varandra. Det finns alltid någon kollega som man kan diskutera prov, bedömningar och liknande med, vilket bidrar till minskad oro och stress.
– Sedan i höstas har vi dessutom ändrat vårt sätt att hålla möten och konferenser, och hur ofta gör vi gör det. Tidigare hölls en del möten av ren slentrian, för att vi alltid gjort så, vilket tog viktig tid från annat, säger Jonas Fried.
Numera är mötena koncentrerade till onsdagseftermiddagarna.
– Vi har då tre timmar som är bokningsbara, antingen av skolledningen eller av oss lärare. Ett par veckor innan skriver den som vill ha ett möte i ett digitalt verktyg vilka som hen vill ha möte med, beräknad tidsåtgång och varför. För att ett möte ska få hållas ska det ha en koppling till undervisningen eller eleverna och ha ett tydligt syfte. Rektorn gör sedan ett mötesschema. Han kan också välja att sålla bland mötena.
Vad händer om det inte finns något att ha möte om?
– Då blir det inget möte. Samma sak vid arbetstoppar. Då väljer kanske lärarna att i stället förbereda eller efterarbeta lektioner, antingen individuellt eller tillsammans med kollegor. Det här har gjort att möjligheterna till kollegialt utbyte och lärande har förbättrats precis som möjligheterna att träffas mellan arbetslagen, säger Jonas Fried.
– Genom att vi minimerar tiden som går åt till olika möten, och ser till att de möten som hålls är undervisningsrelaterade, har stressen bland lärarna minskat, vilket bekräftas av den senaste medarbetarundersökningen.
Har det tagits bort arbetsuppgifter?
– Nja, vi har nog mindre krav på dokumentation än många andra skolor. Vi ska i princip kunna dokumentera elevernas framsteg så att vi kan sätta betyg.
Hur fungerar kompetensutvecklingen?
– Det är ett av orosmolnen. Enligt min bild har framför allt kompetensutvecklingen inom det egna ämnet fått stå tillbaka under lång tid. Nu handlar kompetensutvecklingen i stor utsträckning om programmering plus vad som råkar trenda i samhället. Det är sällan som beslut kring kompetensutvecklingen utgår ifrån lärarna själva, vad vi känner och vilka behov vi har.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden.

Share This