Ungefär en tredjedel av Juseks medlemmar hinner inte med det de ska göra under ordinarie arbetstid. 

Många upplever en stark negativ stress. 
Var femte har svårt att sova på grund av jobbet, visar en ny undersökning.

FÖRR HANDLADE MYCKET av arbetsmiljöarbetet om att förebygga olyckor och fysiska skador.

– Det är fortfarande viktigt. Men för många grupper, det gäller inte minst akademiker, har – och får – den psykosociala arbetsmiljön allt större betydelse. Och den är inte bra på många håll, vilket märks i form av ökad jobbstress och psykisk ohälsa som i sin tur leder till ökade sjuktal, säger Pernilla Jönsson som arbetar med HR-frågor på företaget Qvartz och sitter i fackförbundet Juseks styrelse. 


Som en del i arbetet med att granska akademikers arbetsmiljö har Jusek med hjälp av webbintervjuer frågat ett slumpmässigt urval av organisationens medlemmar om deras arbetsmiljö. 

2193 personer har deltagit i undersökningen, som bland annat visar:


*Ungefär en tredjedel hinner inte med det som de ska göra under arbetstid.


*En lika stor andel uppger att de arbetar för mycket.


*Ungefär 20 procent har svårt att sova på grund av tankar 
på arbetet.


*En tredjedel har inte, eller i liten utsträckning, utrymme för återhämtning i arbetet efter en period med mycket jobb.


*Närmare var tredje upplever negativ stress i arbetet.


*Ungefär 25 procent anser inte att det är ”högt i tak” på sin arbetsplats (när det gäller att ifrågasätta hur arbetet organiseras och genomförs).


*Var femte tycker att arbetsgivaren inte, eller i väldigt låg utsträckning, behandlar medarbetarna rättvist.
*En tredjedel är inte nöjd med hur arbetsgivaren styr verksamheten.


*Var fjärde har inte, eller i väldigt låg utsträckning, balans mellan arbete och andra delar av livet.


– Det undersökningen visar är inte alls bra. Det är dessutom extra oroande att detta är något som i stor utsträckning drabbar unga akademiker. Det är människor som förhoppningsvis har ett långt arbetsliv framför sig, säger Pernilla Jönsson.


*Ungefär en tredjedel av de svarande i undersökningen uppger att de inte hinner med sitt arbete?


– Det är en stor andel. Jag tror en förklaring är att på många arbetsplatser ges inte cheferna rätt förutsättningar för att kunna utöva sitt chefskap. De har så mycket annat på sitt bord som gör att de inte har utrymme att sitta ned med sina medarbetare, diskutera hur arbetsbelastningen ser ut och hjälpa till med att prioritera. En del av lösningen är att ge chefer möjlighet att vara just chefer.


En orsak till att många har svårt att koppla av från jobbet är den konstanta tillgängligheten som de senaste årens teknikutveckling fört med sig.


– Nu har vi med oss jobbet i fickan nästan var vi än är. Jag tror att det är viktigt att man på arbetsplatserna har öppna dialoger om tillgänglighet och gränssättande. Varje arbetsplats behöver hitta ett ramverk som funkar för alla, samtidigt som det bör finnas möjlighet för individuell anpassning.


För cirka tre år sedan trädde Arbetsmiljöverkets förskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö i kraft. Syftet med föreskrifterna är att främja en god arbetsmiljö och förebygga risken för ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön.


2017 upptäckte verket efter inspektion 1800 brister kopplade till föreskrifterna. 2018 hade antalet ökat till 2500.


*Hur viktig är den sociala och organisatoriska arbetsmiljön för att klara framtidens rekryteringar?


– Den är mycket viktig, precis som möjligheterna till kontinuerligt lärande, utrymme för kreativitet och att man får använda sin kompetens. De är alla positiva arbetsmiljöaspekter som förbättrar jobblyckan. Negativ stress däremot, minskar välbefinnandet och gör att många inte vill vara kvar, säger Pernilla Jönsson.


– I stället för att vara reaktiv och agera först när något har hänt, som ofta sker i dag, är det bättre att vara proaktiv och arbeta med – och lyfta fram – de positiva aspekter som ökar jobblyckan. En bra arbetsmiljö är en nyckelfråga om vi ska klara den framtida kompetensförsörjningen. Det gäller inte minst inom det statliga området.


*Vad bör regeringen göra?


– Den kan till exempel se till att jobblyckoperspektivet tydligare lyfts fram. Den bör också vara en förebild som arbetsgivare och se till att de egna myndigheterna lever upp till de krav som man kan och bör ställa på dem.
ARBETSMARKNADSMINISTER YLVA JOHANSSON (S) menar att människor i allmänhet klarar stress, hårda belastningar och att arbeta mycket och intensivt.


– Men arbetslivet får inte vara gränslöst. Det måste ta slut ibland så att man kan pausa och få tid till återhämtning. Många upplever i dag i stället att de lever med jobbstressen inte bara på jobbet, utan också på helgar, kvällar och nätter. Det är arbetsgivarens ansvar att sätta gränser. 


– Jag tror att man har bra stöd av den nya AFS:en (Arbetsmiljöverkets föreskrifter för organisatorisk och social arbetsmiljö), men att den har ännu större potential och kan användas än mer. Det är också viktigt att man använder den kunskap som finns. Vi har därför gett i uppdrag till Myndigheten för arbetsmiljökunskap och Arbetsmiljöverket att ta fram friskfaktorer på organisatorisk nivå som kan mätas och följas över tid.


Ylva Johansson, som var lärare i matematik och fysik innan hon blev heltidspolitiker, jämför människan med en kompressor i en frys.


– Om man öppnar frysen, tar ut sina grejer och därefter stänger den är det ofta inga problem. Men låter man dörren stå öppen kommer den snart att paja. Även en frys behöver återhämta sig. På samma sätt är det med oss människor.


*Hur mycket beror den ökande stressen på att arbetsplatserna är allt mer slimmade?


– Jag tror att det kan vara en faktor. Men det är ändå alltid arbetsgivarens ansvar att säkerställa att arbetsmiljön är hållbar. Om de inte tar det ansvaret blir människor sjuka.


– På många arbetsplatser råder det i dag kompetensbrist. Man får helt enkelt inte tag på folk. Om man försöker att lösa det genom att de som finns där får jobba ännu hårdare kommer man in i en negativ spiral. Arbetsgivarna måste vinnlägga sig om att arbetsbelastningen är hållbar.


*Hur stort problem är stress och utbrändhet?


– Det är ett stort problem, ligger bakom en stor del av sjukskrivningarna och därmed en del av den kompetensbrist som vi har i dag i många yrken. Vi ser dessutom hur relativt unga människor blir sjukskrivna av psykosociala skäl. Det är människor som inte alls borde vara utslitna.


*Vilken betydelse har otrygga arbetsförhållanden?


– Jag tror att de spelar en stor roll. Risken att du inte vågar säga ifrån eller lyssna på dina egna signaler om vad du orkar med eller klarar av ökar markant om du har en otrygg anställning.


*Antalet osäkra anställningar har ökat dramatiskt under de senaste åren.


– Vi vill avskaffa allmän visstid. Den ska bara kunna användas när det finns skäl för det.
*

Är arbetstidsförkortning svaret på stressade arbetsvillkor?


– Nej, det tror jag inte. Man begår ett misstag om man tror att man kan lösa problemen på arbetsplatserna genom att man är där lite mindre. Det är ett dåligt sätt att lösa arbetsmiljöproblem på. Det är att privatisera dem och säga att eftersom det är så jävligt på jobbet så ska du vara där lite mindre.


– Man kan jämföra med Metoo. Om du blir utsatt för sexuella trakasserier på ditt jobb, är inte lösningen att du är där mindre. Lösningen är att få stopp på sexuella trakasserier. 


*Vad har hänt om tre år när det är val nästa gång?


– Jag hoppas att vi har vänt trenden, att den nya föreskriften har gett effekt och att vi ser ett annat ansvarstagande från arbetsgivarna när det gäller att skapa hållbara arbetsmiljöer. Det är dessutom viktigt för deras egen skull om de ska klara kompetens försörjningen.

HR-GENERALIST CAROLINE NILSSON på Statistiska centralbyråns personalavdelning i Örebro berättar att den fysiska arbetsmiljön på myndigheten i grunden är god.


– Bekymret är hög arbetsbelastning och stress. Till det ska läggas att det blev väldigt högt tryck på vissa avdelningar i samband med den omlokalisering av tjänster från Stockholm till Örebro som genomfördes häromåret. På en del håll har vi i dag höga sjuktal, säger hon. 


I fjol tillsattes en partsgemensam arbetsgrupp med uppgift att se över hur den organisatoriska och sociala arbetsmiljön kan förbättras, främst med inriktning mot vad som kan göras åt den höga arbetsbelastning som vissa medarbetare har.


– Vi behövde också förnya och få mer liv i arbetsmiljödiskussionerna ute på de enskilda enheterna. Tidigare genomfördes de på ungefär samma sätt som vi hade gjort tidigare. På våra möten pratade vi om ungefär samma sak som vi pratade om ett år tidigare, inte minst hur man ska fylla i blanketterna på rätt sätt.
*

Vad gör ni nu?


– Nu arbetar vi mer systematiskt och aktivt med arbetsmiljön. Vi har till exempel infört nya riktlinjer kring sjukfrånvaron som innebär ett mer proaktivt arbetssätt där cheferna har tidiga dialoger och samtal med dem som har en hel del frånvaro. Allt för att tidigt kunna sätta in relevanta åtgärder. 


– Förutom årliga arbetsmiljödiskussioner uppmuntras enheterna att prata om arbetsmiljö vid sina månatliga möten. Nyckeln är att ha en ständigt pågående och levande arbetsmiljödiskussion. Det här är inget som man bara ska göra en gång om året. Det är i dag helt enkelt mer fokus på dialogen än blanketterna.
*Hur har det gått?


– Vi har fått mycket positiv feedback från de enheter som har kommit igång. Några har berättat att de lade blanketterna åt sidan och verkligen diskuterade vad som stressade dem. Det var den bästa diskussionen som de hade haft på många år.


Cecilia Wass, metodenhetschef vid SCB:s avdelning för process- och metodutveckling i Örebro, berättar att hennes enhet för en tid sedan avsatte en heldag till att diskutera hur arbetsmiljön ska kunna förbättras.


– Jag tycker att vi har en god arbetsmiljö på min enhet. När det gäller den organisatoriska och sociala arbetsmiljön är det framför allt arbetsbelastning som är problemet. Tidvis har enskilda medarbetare hög arbetsbelastning. Det är möjligt att klara om det finns tider för återhämtning. Men att inte se framför sig att arbetsbelastningen ska gå ner, innebär stora arbetsmiljörisker.


*Vad gör ni åt det?


– Arbetsbelastningen är en av de frågor som vi diskuterar och går igenom, dels enskilt, dels tillsammans. Vid behov omfördelar vi arbetsuppgifter. 


Helena Löf, huvudskyddsombud på SCB i Örebro, säger att många medarbetare mår dåligt och att sjuktalen ökar. 


– Men egentligen räcker det att det är några som blir långvarigt sjukskrivna på grund av för hög arbetsbelastning för att det ska vara ett mycket stort problem. Det kan få jättestora konsekvenser för dem som individer, men också för arbetsgivaren.



Mikael Bergling

Första publicering: Jusektidningen (2019)



Share This