Pressad av anklagelser om ett nazivänligt förflutet beslöt Centerpartiet hösten 1996 att fristående forskare skulle granska partiets historia.
Granskningen skulle vara klart lagom till partiets 90-årsjubileum år 2000, men ännu har ingen rapport lagts fram.
Samtal med en rad ledande centerpartister visar att det är få av dem som vill kännas vid rapporten. Åke Pettersson, partisekreterare 1996, säger att det var dåvarande vice ordföranden Helena Nilsson, nu ambassadör i Sydafrika, som ledde projektet.
– Sekreterare var Staffan Johansson. Så länge jag var kvar som partisekreterare kom ingen rapport och vad som sedan hände vet jag inte riktigt, säger Pettersson.
Inte heller Staffan Johansson, i dag kanslichef i Tranemo kommun, känner till vad som hänt med den aviserade studien.
– Några år efter det att jag hade slutat ringde de och undrade vad jag hade gjort av en pm om ärendet som lades fram till partistyrelsen. Som jag minns det skulle det anlitas externa konsulter, hållas seminarier och arbetet skulle dokumenteras i skrift.
Den nuvarande partisekreteraren Jöran Hägglund säger att en förklaring till att granskningen inte blivit av är att det ”bytts positioner och människor” i partiet.
– Vi bereder nu ärendet och lägger fram ett förslag till partistyrelsen i höst. Ett beslut ska fattas innan året är slut.
– Vi har testat olika modeller, en tanke är att ha en mindre referensgrupp som fördelar stipendier till studenter på universitet och högskolor som studerar frågan.
Är inte den verkliga orsaken till att inget har gjorts att detta är en pinsam epok för partiet?
– Nej. Vi är ganska få och detta i kombination med valrörelser och folkomröstningskampanjer har gjort att det har blivit liggande, säger Hägglund.
Han anser att Bondeförbundet — Centerpartiet sedan 1958 — på 1930- och 1940-talet gjorde stora insatser för att hindra att nazismen fick den utbredning här som den fick i andra länder.
Mattias Tydén, historiker vid Stockholms universitet, skriver i boken Sverige och Förintelsen att det på 1930-talet fanns både flyktingfientlighet och öppen antisemitism inom Bondeförbundet.
Ett exempel är Karl Gustaf Westman, justitieminister 1936—1943. I sin dagbok skrev han att Torgny Segerstedts, chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”osvenska uppträdande” berodde på att ”hans judiska älskarinna hade undanträngt hans själ och ersatt den med en judesjäl”.
Felaktigheter i den svenska utrikespolitiken orsakades enligt Westman bland annat av kabinettssekreterare Erik Bohemans ”judiska blod”.
Ett annat exempel är Otto Wallén som i en flyktingdebatt i riksdagen 1939 sade följand:
– Vi vilja inte, att de svårigheter, som vi redan ha på grund av att exempelvis judar och tattare förvärvat svensk medborgarskap och bostad här i riket, skola ytterligare förvärras.
– I dag är jag antisemit, sedan jag över tio år måst studera fakta i Centraleuropa.
– Låt oss icke ta in dem och lära dem yrken i Sverige, så att de bliva konkurrenter till svenska yrkesmän och så småningom assimileras med den svenska folkstammen. Den asiatiska folkstammen passar icke i sällskap, med vår hyggliga svenska folkstam.
– Jag vill till slut tillägga att jag för min del långt hellre ser äkta tyskar än asiatiska judar.
Citaten av Wallén och Westman bör inte, enligt Tydén, tolkas som att bondeförbundet var antisemitiskt.
– Däremot var det ett rasbiologiskt influerat parti, till och med det mest rasbiologiskt influerade partiet i Sverige, förutom själva nazistpartierna, säger Mattias Tydén.
Tankar om tvångssteriliseringar och underlägsna raser var under 1920- och 1930-talet inte unika för Bondeförbundet utan relativt vanliga inslag i offentlig debatt. Att förespråka sterilisering av rasbiologiska skäl kunde till och med anses som social radikalism, ett modernt synsätt på befolkningsproblemen.
– Även om det fanns tankar om rashygien i nästan alla partier var det bara i Bondeförbundet som det var ideologi och inskrivet i till exempel val- och partiprogram, säger Mattias Tydén.
Ur Bondeförbundets partiprogram 1933:
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement. Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser.”
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningarnas Telegrambyrå (TT).
