I en stort uppslagen artikel avslöjar herrtidningen FIB-aktuellt ”Kungens hemliga kärleksnästen”.
Några dagar senare tvingas tidningens ägare Lukas Bonnier be kungen om ursäkt.
I början och mitten av 70-talet cirkulerar i journalistkretsar spektakulära rykten om kungen, som vid den här tiden är ungkarl. Det handlar om festande, om olika kvinnor och var han brukar träffa dem. Rapporteringen i medierna är dock mycket tillbakahållen. Till slut bestämmer sig herrtidningen FIB-Aktuellt – som blandar bilder på lättklädda eller nakna kvinnor med spektakulära reportage – att berätta ”sanningen”.
I augusti 1974 – knappt ett år efter att Carl XVI Gustaf efterträtt sin farfar som Sveriges kung och statschef – publicerar tidningen ett stort uppslaget reportage med rubriken ”Kungens hemliga kärleksnästen”. Inne i tidningen visas bilder på fastigheter där dessa kärleksnästen uppges ligga. Några kungliga dambekanta pekas ut. Det berättas också om hur kungen i ”ren gangsterstil” hela tiden byter adresser. Kompisarna uppges hjälpa honom att ”sopa igen spåren”.
Publiceringen väcker stor uppmärksamhet och kritik. Svenska Journalistförbundet tar avstånd från den och kungens syster, prinsessan Christina, protesterar.
Den häftiga reaktionen gör förlaget nervöst. Såväl löpsedlar som reklam för FIB–Aktuellts kunganummer dras in, och vd:n Lukas Bonnier ber i ett brev kungen om ursäkt för publiceringen.
Några år senare, 1977, publicerar den betydligt mer välrenommerade tidskriften Pockettidningen R ett specialnummer om prostitution. En av artiklarna bär rubriken ”Kungen och prostitutionen” och handlar bland annat om vad som hände när kungen var på pr-resa i USA ett par månader före bröllopet med Silvia. Enligt artikeln hade en tjänsteman vid Utrikesdepartementet till uppgift att skaffa kvinnor till kungen och se till att de smugglades in på kungens hotellrum utan att pressen upptäckte något.
Hovet reagerar inte offentligt på artikeln i Pockettidningen R.
Det gjorde det däremot på artikeln i FIB–Aktuellt. Publiceringen fälldes av Pressens Opinionsnämnd efter att hovet, för första gången, gett sitt samtycke till att Pressombudsmannen tog upp saken.
Mikael Bergling och Fredrik Nejman
(Ur boken Svenska Skandaler)
