När Göran Hellmalms jobb blev försvann bestämde han sig för att byta bransch.
– Jag skolade om mig till lärare. Det är det bästa jag har gjort i mitt yrkesliv.

I DAG ARBETAR han som lärare i svenska och SO på Träkvista skola, en F–9-skola med drygt 600 elever på Ekerö väster som Stockholm.
Under många år arbetade Göran Hellmalm som bland annat analytiker och utredare vid Partsrådet och Sveriges kommuner och regioner (SKR).
– När det för några år sedan genomfördes en omorganisation på min dåvarande arbetsplats försvann min tjänst. Jag började fundera över vad jag skulle göra under resten av mitt yrkesliv; söka ett nytt byråkratjobb eller göra något helt annat?
– Det som jag framför allt har brunnit för och tyckt varit roligast i mina tidigare arbeten var att hålla i utbildningar och vara gästföreläsare på utbildningar. Det bidrog till att jag bestämde mig för att bli lärare.
Göran Hellmalm gick en så kallad kompletterande pedagogisk utbildning vid Mälardalens universitet, ett snabbspår för akademiker som vill bli lärare.
– Det är det bästa som jag har gjort i mitt yrkesliv. Jag har visserligen gått ner rejält i lön, men upp i tillfredställelse och engagemang. Jag älskar mitt arbete och tycker verkligen om att gå till jobbet.
– Dessutom sover jag bättre om nätterna.

EFTER ATT UNDER många år ha arbetat inom bland annat restaurang, omsorg och skola bestämde sig Martina Krus för att sätta sig i skolbänken.
– Jag var då i 40-årsåldern och utbildade mig till personalekonom, plus att jag läste ett tilläggsår med juridik och organisationspsykologi.
– Efter examen fick jag jobb på Vänersborgs kommun och arbetade bland annat med personalekonomiska bokslut. Jag stannade i drygt fyra år.
I samband med ett chefsbyte sade hon upp sig och började i stället arbeta som HR-specialist inom Svenska kyrkan.
Martina Krus säger att det kändes både rätt, bra och spännande att byta karriär ”mitt i livet”.
– Men innan man lägger om kurs tror jag att det är det viktigt att man verkligen funderar igenom vad man vill och prioriterar. En orsak till att jag lämnade mitt tidigare lite osäkra liv var ett ökat behov av trygghet. Jag var då ensamstående med en son.
– Med tanke på hur snabbt arbetsmarknaden förändras är det viktigt att kontinuerligt förkovra för att vara fortsatt attraktiv. Just nu läser jag fördjupning inom konflikthantering på kvartsfart. Tidigare har jag bland annat läst arbetsvetenskap.

FÖR ETT ANTAL generationer sedan var lönearbetet för de allra flesta en fråga om överlevnad, om sås och potatis. I dag är det för många även en källa till personlig tillfredsställelse och identitet, även om det varierar mellan olika grupper och människor beroende på bland annat arbetets innehåll och de materiella villkor som de lever under.
– Samtidigt är det färre än för ett antal år sedan som uppfattar lönearbetet som avgörande för om deras liv är bra eller inte, visar en undersökning som vi precis har genomfört bland från 7 000 svenskar, säger Cecilia Löfgreen som är seniorkonsult
på analysföretaget Kairos Future.
Enligt en aktuell undersökning från företaget Manpower funderar var tredje arbetande svensk på att byta jobb under det närmaste halvåret.
I en undersökning som Svenskt Näringsliv genomförde i somras, med drygt 4 000 tillfrågade, uppgav ungefär var femte svarande att de sannolikt kommer att byta jobb inom de närmaste två åren.
Många hoppas att ett byte av arbetsgivare ska underlätta det så kallade ”livspusslet”.
Peter Siljerud, framtidsanalytiker på företaget Futurewise, ser ett ökat fokus på leverans.
– I USA, som vi gärna sneglar på, har resultatbaserat arbete under lång tid varit norm i många branscher. Det är sannolikt att vi i Sverige kommer att se ett ökat fokus på leverans i stället för arbetstid. Tid som mått på arbetsinsats kommer i ökad utsträckning anses som något förlegat.
Cecilia Löfgreen säger att högre lön fortfarande är en viktig jobbfaktor för många, enligt Kairos Futures undersökning.
– Yngre är mer fokuserade på högre lön än äldre, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att de i allmänhet tjänar sämre. Äldre är mer lustsökande, prioriterar intressanta arbetsuppgifter och att den kompetens och kapacitet de har tas tillvara.
Även enligt Claudia Bernhard-Oettel, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet, tycks viljan att göra karriär minska.
– Mer och mer data tyder på att intresset för att bli chef inte är lika stort som tidigare. Enligt tidigare studier var det ofta kvinnor som inte ville bli chefer, vilket tolkades
som att de inte vågade eller trodde på sig själva. Nu ser vi även ett minskat intresse från många män. Man prioriterar annat.

TROTS ÅTERKOMMANDE LÅGKONJUNKTURER och ekonomiska kriser har grundinställningen bland många varit att samhället kontinuerligt utvecklas mot det bättre. Det kan till och med sägas ha varit en hörnsten i den svenska samhällsmodellen, från mörkret stiga vi mot ljuset.
Anton Bjuggren Andersson forskar vid Stockholms universitet om relationen mellan sociala och socioekonomiska faktorer och framtidstro:
– Under de senaste två decennierna har vi fått en mörkare bild av samhällsutvecklingen. Män är mer pessimistiska än kvinnor även om skillnaderna är ganska små. Mest negativa är personer i medelåldern. Personer i yrken med höga kompetenskrav är mest optimistiska.
– Sverige, som historiskt har varit ett väldigt optimistiskt land, närmar sig en genomsnittlig europeisk pessimismnivå nivå.
*Påverkar minskad optimism arbetsmarknaden?
– Den kan påverka viljan att satsa och investera i gemensamma projekt som ger avkastning först i framtiden och på kollektiv nivå. Människor är ofta mer optimistiska för
sin egen del än för samhället i stort.
Håkan Regnér, docent i nationalekonomi och Sacos chefsekonom, säger att teknikförändring i kombination med allt högre utbildningsnivå över tid har bidragit till
att rörligheten har ökat på arbetsmarknaden.
– Det kan mycket väl bli så att det uppstår en ännu mer flexibel arbetsmarknad som ett resultat av nya innovationer. Men det är inte självklart. Den demografiska utvecklingen kan fungera som en motverkande faktor och göra att arbetsgivarna blir mer angelägna om att behålla de medarbetare som de redan har.
Optimistiska bedömare menar att den pågående digitaliseringen kommer att leda till en kraftigt breddad arbetsmarknad, framför allt för människor med specialistkompetens. I framtiden kommer att vara något helt naturligt att bo i och leva i en liten glesbygdskommun och ha sin ”arbetsplats” i en världsmetropol.
– Så år det redan för den del. Det finns arbetsgivare som uppvisar en väldigt stor flexibilitet på det här området. Samtidigt tror jag att de allra flesta är beroende av återkommande fysiska möten och kontor. Många jobb kräver också fysisk närvaro.
– För många av oss är den sociala delen av arbetet viktigt. Bra kollegor och god arbetsmiljö gör det lättare för oss att klara tuffa perioder, både på jobbet och privat, säger Håkan Regnér.

OAVSETT VILKET KAN det som nu pågår kan beskrivas som början på en ny industriell revolution, eller åtminstone ett paradigmskifte. Digitalisering och automatisering driver på omställningen av arbetsmarknaden och vilka jobb och arbetsuppgifter som kommer att finnas kvar, förändras eller till och med försvinna.
Magnus Lodefalk är docent i nationalekonomi och forskare vid Örebro universitet och på forskningsinstitutet Ratio. I fjol kom han ut med boken ”Artificiell intelligens och jobben” där han konstaterar att AI kan användas för att ersätta mänskliga förmågor eller för att förstärka desamma, beroende på hur man väljer att utveckla och använda tekniken.
– Historiskt har nya och mer genomgripande teknologier påverkat både jobb och löner, framför allt för vissa yrkesgrupper. De har också gett upphov till nya. Tidigare var automationsprocesserna främst inriktade på olika former av rutinartade arbeten. Under de senaste decennierna har de i växande utsträckning även börjat omfatta intellektuella och kognitivt avancerade arbetsuppgifter.
– Det har i decennier talats om behovet av livslångt lärande. Nu är det verkligen här och kommer dessutom bli ännu viktigare, inte minst i tjänstemannayrken. Detta är en teknologi som utvecklas oerhört snabbt.
I takt med att vi lever allt längre höjs successivt åldersgränserna i pensionssystemet.
– Goda möjligheter till kompetensutveckling är avgörande för att för att fler ska vilja och kunna arbeta fram allt högre upp i ålder. Det är självklart att vi kontinuerligt behöver uppdatera våra kunskaper för att vi ska kunna göra ett bra jobb, säger Kerstin Nilsson är professor i folkhälsovetenskap och verksam vid Lunds universitet och Högskolan i Kristianstad.
– Men det är även av andra skäl viktigt att arbetsgivarna satsar på de som är lite äldre. Den som inte erbjuds kompetensutveckling, aldrig blir tillfrågad att ingå i nya projekt och rent allmänt betraktas som för gammal, känner sig åsidosatt och tappar till
slut engagemanget. Oavsett ålder är det viktigt utvecklas i jobbet.
På samma sätt som distans- och hybridarbete kan underlätta för småbarnsföräldrar kan det bidra att äldre orkar arbeta längre. Möjligheterna att ta en kortare stödvila på eftermiddagen är till exempel ofta bättre hemma än på kontoret.
– Behovet av vila och återhämtning ökar när vi blir äldre, säger Kerstin Nilsson som efterlyser system för nedtrappning av arbetslivet.
– Det finns en del intressanta arbetstidsmodeller, bland annat 80-90-100. Det vill säga att äldre anställda erbjuds att arbete 80 procent, få 90 procent i lön och 100 procent inbetalning till tjänstepensionen.

GÖRAN HELLMAN UPPMANAR till karriärbyte.
– Det gör kanske att dina sista år i yrkeslivet blir fyllda med mer energi och utmaningar än vad de annars skulle ha blivit.
– Dessutom gör den livs- och yrkeserfarenhet du tar med dig att startsträckan förmodligen är mycket kortare jämfört med när du var yngre. Tyvärr försvårar omfattande åldersdiskriminering karriärbyten.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Akavia Aspekt 2025.