Filmchefen Harry Schein blir mycket upprörd när han får veta att Åsa-Nisse ska visas i tv.
– Det är min skyldighet att försöka stoppa smaklösheten, förklarar han och anmäler filmen till Radionämnden. 

Bråket börjar med att Nils-Petter Sundgren, filmexpert på tv, köper rättigheterna till visning av två Åsa-Nisse-filmer, ett beslut som får Harry Schein att gå till attack.
– Åsa-Nisse är prototypen för okonsten, smaklösheten och talanglösheten, säger han.
I oktober 1971 anmäler Harry Schein Sveriges Radio, där TV2 ingår, till Radionämnden. Han menar att filmvisningen strider mot Sveriges Radios avtal med staten. Enligt avtalet ska SR svara för god underhållning.
– Det är Åsa-Nisse absolut inte, säger Harry Schein i en hätsk debatt med Nils-Petter Sundgren i tv-programmet Kvällsöppet.
Fler än Harry Schein anmäler Åsa-Nisse. Men inte för att filmen är dålig. Två journalister tycker att den ”är utmärkt och speglar ett stycke svensk kultur i glesbygd”.
Det de istället klagar på är kläderna.
”Klabbarparns utstyrsel vid sket efter gammelgäddan var osmaklig och Bertil Boos säckiga byxor var en styggelse”, skriver de i sin anmälan.
Den 18 november är det dags för Radionämnden att ta ställning. Nu ska kulturpersonligheter som författarna PO Enquist och PO Sundman (senare ledamot av Svenska Akademin) avgöra om filmen håller måttet.
Det gör den.
Åsa-Nisse frias med röstsiffrorna 6–1.
Den ende som vill gå på Harry Scheins linje är Svenska Dagbladets kulturredaktör Leif Carlsson.
”Åsa-Nisse var så torftig och schablonmässig att den inte borde ha visats, om kvalitetskravet i radioavtalet alls skulle ha någon praktisk betydelse”, skriver han i sin reservation.
Harry Schein blir besviken på Radionämnden, men hyllar Leif Carlsson.
– Han borde få en Guldbagge, säger Schein.
Ragnar Frisk, Åsa-Nisse-filmernas regissör, är nöjd efter tv-visningen och säger att han funderar på att göra filmerna mer politiska i framtiden om det kan bidra till att de faller Schein på läppen.
Över fyra miljoner tittare ser den första filmen.
Harry Schein är inte en av dem.
Men hans anmälan får ändå effekt. Kravet på ”god underhållning” finns inte med i Sveriges Radios nya avtal med staten. 

Mikael Bergling och Fredrik Nejman
Första publicering: Boken Svenska skandaler

Share This