Svenska journalister övervakades på 1970-talet av säkerhetspolisen på grund av kontakter med tyska terrorister eller deras advokater.
En av dem var SVT-reportern Frank Hirschfeldt.
– Jag gjorde många reportageresor i Västtyskland och hade kontakt med personer i RAF:s utkant. Det handlade om rent journalistiska kontakter.

HÄROMVECKAN VAR DET 35 år sedan ockupationen av den västtyska ambassaden i Stockholm.
Strax före lunch den 24 april 1975 slog sex medlemmar ur den västtyska terrororganisationen Röda Arméfraktionen (RAF) till. Tolv timmar senare var två tyska diplomater avrättade och ambassadbyggnaden sprängd.
Direkt efter att ockupationen avslutats började Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning (Säpo) försöka kartlägga RAF:s eventuella svenska förgreningar, visar en tidigare hemligstämplad promemoria daterad 1975-09-22 som vi har läst.
”… det finns skälig anledning att antaga att förenämnd terroristorganisation har haft och alltjämt upprätthåller kontakter med här i landet bosatta medlemmar/sympatisörer”, står det bland annat.
En del av Säpos intresse gällde samarbetet mellan den tyska ”Kommittén mot tortyr av politiska fångar i Förbundsrepubliken och Väst-Berlin” och svenska ”Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering” (KRUM).
Medlemmar i de både organisationerna träffades vid flera tillfällen. Det var möten som – åtminstone en del av dem – övervakades av Säpo.
I säkerhetspolisens handlingar pekas flera svenskar ut som möjliga kontaktpersoner till RAF. Om de verkligen också var det är oklart. Ingen åtalades eller dömdes för samröre med de tyska terroristerna.

KNAPPT EN VECKA efter ambassadockupationen intensifierade Säpo sin övervakning av straffrättsdocenten och journalisten Göran Elwin, enligt en av säkerhetspolisens lägesrapporter daterad 1975-05-06.
Elwin var vid den här tiden en mycket profilerad jurist och debattör med ett stort intresse för hur den västtyska staten behandlade misstänkta och dömda terrorister.
Mindre än ett halvår före ockupationen deltog han, enligt säkerhetspolisens handlingar, i en demonstration utanför den västtyska ambassaden i Stockholm. Det var en öppen och fredlig aktivitet med ett tiotal deltagare.
Demonstrationen inleddes vid lunchtid den 12 december 1974. Deltagarna hade med sig en banderoll med texten ”Krav till förbundsrepubliken Tysklands regering. Upphäv behandlingen och dödandet av 40 hungerstrejkande politiska fångar”.
Det är noterbart att den öppna polisen under ambassadockupationens mest kritiska minuter funderade på att ta hjälp av Göran Elwin, alltså samme man som säkerhetspolisen var så misstänksam mot.
Ur polisen pm över insatsen vid ambassaden:
”23.35. Thorander (chefen för Stockholmspolisens våldsrotel Sven Thorander, vår anmärkning) ringer polismästaren angående en eventuell uppringning av Elwin.
23.37. Thorander talar med justitieministern angående Elwin.
23.46. Kraftig explosion.”

I EN SPECIELL personbilaga, som ingår i Säpos frisläppta akter om ambassadockupationen, betonar säkerhetspolisen att Göran Elwin var Folket i Bild/Kulturfronts juridiska rådgivare i samband med publiceringen av IB-avslöjandet och att han i december 1974 även deltog i en ”presskonferens i ABF-huset i Stockholm mellan Kommittén mot tortyr av politiska fångar i Förbundsrepubliken och Väst-Berlin och svenska Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM). I samma presskonferens deltog bland annat Sigfried Haag.”
Sigfried Haag var försvarsadvokat åt RAF:s Holger Meins och Andreas Baader. Senare blev han själv medlem av terroristorganisationen och dömdes 1979 till 15 års fängelse.
I de Säpo-handlingar som vi läst finns dock det som tyder på att Göran Elwin skulle ha gjort sig skyldig till något brott.
Det som tycks ha irriterat säkerhetspolisen var att han var en ”flitig kommentator beträffande Baader-Meinhof problematik i massmedia under våren 1975” (lägesrapport 75-05-06).

I BÖRJAN PÅ maj 1975 fick Säpo, enligt de handlingar som vi har läst, tips om att RAF-ledaren Andreas Baaders personlige försvarare Hans Christian Ströbele skulle besöka Stockholm.
”Söndagen den 4 maj klockan 12.55 anlände Ströbele med ett bulgariskt trafikflygplan till Arlanda från Öst-Berlin. Han möttes på flygplatsen av redaktören Frank Hirschfeldt. I Rapport på söndagskvällen intervjuades Ströbele, och vid 20.30-tiden sammanträffade Ströbele och Hirschfeldt med straffrättsdocenten Göran Elwin på Park Hotell.
På måndagsförmiddagen avreste Ströbele med flyg från Arlanda till Öst-Berlin. Kostnaderna för resan och uppehället bekostades av Sveriges Radio.”
– Det var inget konstigt att jag intervjuade Ströbele. Jag bevakade den västtyska terrorismen för Rapports räkning. I uppdraget ingick att ha kontakt med terroristernas advokater. Och det var det som Ströbele var. Idag är han ledamot av den tyska förbundsdagen, säger Frank Hirschfeldt när vi träffar den i dag 85-årige redaktören på ett äldreboende i Nockeby i västra Stockholm.
– Att jag fick uppdraget berodde också på att jag var en av få reportrar på Rapport som kunde tyska ordentligt.

DEN 12 MAJ 1975 meddelade, enligt en av säkerhetspolisens promemorior, ”en ömtålig men fullt tillförlitlig källa att Elwin haft kontakt med den västtyska advokaten Kurt Groenwold”.
Ett par dagar senare besökte RAF-medlemmarna Silke Maier-Witt och Willy Peter Stoll (den sistnämnde sköts ett par år senare ihjäl av tysk polis) Karolinska sjukhuset i Solna. De presenterade sig som representanter för de några veckor tidigare gripna och utvisade ambassadockupanterna och förklarade att de önskade tala med ansvarig läkare. Enligt egen utsago hade de sänts till Sverige av advokaten Kurt Groenewold.
Vad som var syftet med besöket framgår inte av handlingarna. Förmodligen ville de få fram information kring utvisningen och hur ambassadockupanterna hade behandlats på sjukhuset.
Den 15 maj, ”träffade de Göran Elwin i dennes bostad”. Tillbaka i Västtyskland skrev de en rapport om sitt besök.
Samma dag meddelade den tyske åklagaren Kay Nehm, enligt Säpos personbilaga om Frank Hirschfeldt, att ”fru Elke Schmitz vid Förbundsrepublikens ambassad blivit uppringd av Frank Hirschfeldt två veckor före ambassaddramat. Fru Schmitz kunde inte erinra sig Hirschfeldts ärende, men var helt säker på att han genom henne fått klart för sig, att denna torsdag – liksom varje torsdag – är ambassadens chefspersoner samlade till pressgenomgång mellan klockan 11-12 i ambassadens bibliotek. Eftersom ockupationen skedde strax före klockan 12 satte hon Hirschfeldt uppringning i samband med ockupation.”
– Det har jag inget minne av. Men det är möjligt att jag ringde. Jag umgicks privat med en del anställda på den västtyska ambassaden i Stockholm, säger Frank Hirschfeldt.

NÄR EWONNE WINBLAD, tidigare chef för bland annat Rapport och radions P1, som ledamot av den så kallade säkerhetstjänstkommissionen undersökte säkerhetspolisens register fick hon träff på ett stort antal anställda vid Sveriges Radio.
Bland dem som registrerats under rubriken ”Anställda på SR/SVT” fanns det sju SR/SVT-medarbetare som placerats i underavdelningen ”Terrorverksamhet/Omstörtande verksamhet/ Sabotage”.
Registreringen ska ha skett på grund av kontakter med utländska terroristorganisationer och/eller ledande ställning inom kfml(r).
Enligt Ewonne Winblad handlar det bland annat om yrkesmässiga kontakter med vad som betraktades som terrorgrupper.
Frank Hirschfeldt säger att han tycker att det är självklart att han övervakades av den tyska säkerhetstjänsten.
– Jag gjorde många reportageresor i Västtyskland och hade kontakt med personer i RAF:s utkant. Jag förstår om dessa kontakter rapporterades till Säpo. Men det handlade om rent journalistiska kontakter och uppdrag. Till skillnad mot en del andra var jag journalist och inte aktivist eller propagandist. Jag deltog till exempel inte i några politiska möten. Jag tycker att man bör hålla isär rollerna.
När Frank Hirschfeldt får se våra Säpo-handlingar studerar han dem noga. Därefter är han tyst en lång stund.
– Att dessa fanns hade jag ingen aning om. Jag visste sedan tidigare att det fanns handlingar om mig i Säpos arkiv och fick för tio eller femton år sedan se en del dokument, bland annat ett foto på min fru och en berusad redaktör från Springerpressen som var intresserad av mina kontakter med Günther Wallraff. Bilden togs av en fotograf från Expressen i samband med att redaktören sökte upp oss i vår sommarstuga i Båstad.
– Men något liknande det här har jag inte fått se. Jag ska nu begära att få se hela min akt.

DET ÄR SEDAN tidigare känt att det åtminstone fram till slutet av 1970-talet fanns anställda inom SVT/SR som regelbundet rapporterade om sina kollegor till säkerhetspolisen.
När Oloph Hansson, senare chef för TV2, 1975 tillträdde som kanalens kanslichef hittade han i ett låst kassaskåp i sitt nya tjänsterum ett handskrivet A4-papper med ett 20-tal namn.
– Det var framför allt namn på TV2-medarbetare och uppgift om deras politiska hemvist. Med på listan fanns hela kanalens ledning, om jag minns rätt.
Det är inte definitivt klarlagt vem som skrev listan. Mycket talar dock för att det var ”hemlige Wahlund” som låg bakom.
Innan Olof Wahlund kom till SR arbetade han bland annat på försvarsstaben. Inom SR-koncernen steg han snabbt i graderna och blev så småningom biträdande TV-chef och SR-chefen Nils-Erik Bæhrendtz närmaste man. Som sådan ingick han i programkollegiet som bedömde politiskt känsliga program.
Han var också en del av den rekryteringskommitté som anställde nya producenter inför starten av TV2 1968.
Året efter blev Olof Wahlund chef för all radio- och TV-produktion utanför Stockholm. 1972 lämnade han SVT för en tjänst som byråchef i försvarsstaben.
Tanken var att han så småningom skulle efterträdade Birger Elmér som chef för IB.
Men så kom IB-affären och allt sprack.
Oloph Hansson berättar att han som chef för TV2 hade en del kontakt med säkerhetspolisen.
– Flera tjänster vid SVT/SR var på den tiden skyddsklassade. Så fort en ny person skulle få en skyddsklassad tjänst kontaktade jag Säpo och skickade därefter in ett formulär. Sedan gjorde de en kontroll. Mycket gick på rutin.
*Stoppade Säpo någon tillsättning?
– Nej, inte vad jag vet.
Däremot försökte man stoppa åtminstone stoppa en person från att bli chef på SVT – Göran Elwin.
När säkerhetspolisen i början på 1980-talet fick reda på att han var en het kandidat till jobbet som faktachef på TV 1 skickade organisationen en PM till regeringen där Elwin anklagades för att vara östspion.
SVT:s ledning trodde inte på uppgifterna och gav Göran Elwin jobbet.
Vi har via hans dotter Cissi Elwin Frenkel varit i kontakt med Göran Elwin som har avböjt att ställa upp på en intervju.

Mikael Bergling och Fredrik Nejman
Tidskriften Journalisten 2010.