För att kunna förneka sin inblandning i IB:s inrikesspionage bad den förre socialdemokratiske partisekreteraren Sten Andersson IB-chefen Birger Elmér att inte berätta vad organisationen höll på med.
Det visar neutralitetspolitikkommissionens förhör med Andersson som regeringen nyligen har släppt.
AV DOKUMENTEN FRAMGÅR också att såväl förre försvarsminister Anders Thunborg som biträdande utrikesminister Pierre Schori enligt Sten Andersson var viktiga informatörer åt säkerhetspolisen och IB.
Genom att skriva en debattartikel försökte Sten Andersson inför valet dämpa kritiken mot Socialdemokraterna för partiets inblandning i IB:s inrikesspionage.
Det lyckades inte, kanske därför att artikeln knappt innehöll några avslöjanden.
Det gör däremot ett tidigare hemligt förhör med den tidigare socialdemokratiske utrikesministern och partisekreteraren som nyligen har avhemligats av regeringen. Förhöret hölls den 29 april 1993 av neutralitetspolitikkommissionen.
Sten Andersson berättade bland annat att han redan 1962, då han började som socialdemokratisk partisekreterare, var bekant med IB.
Om IB:s samarbete med andra länder sa han bland annat:
– Jag vet bara att man hade samarbete med andra länder och att man hade en del för sig som sådana organisationer, antingen de heter det ena eller det andra, har för sig.
– Man går intill gränsen för det tillåtna och ibland så tycker man att landets intresse kräver att man kliver över gränsen.
Sten Andersson hade goda relationer med IB-chefen Birger Elmér.
– Han anmälde vad han höll på med, både då jag var kommunsekreterare och när jag var partisekreterare. Och jag sa att jag vet om vad du gör men vill inte bli inblandad i det, därför att som partisekreterare måste jag kunna säga att det där känner jag inte till, om det skulle hända någonting.
*Kände du till hans internationella kontakter?
– Inte i detalj. Jag vet att han fanns i Finland och hade en del för sig som var på gränsen det också. Och han hade en hel del kontakter i Mellaneuropa…
FÖR EN TID sedan utgavs den sjunde delen i professor Juhani Suomis biografi över den finska presidenten Urho Kekkonen. I den berättas det bland annat att Kekkonen var rasande på statsminister Olof Palme och försvarsminister Sven Andersson för att de ljög för honom om IB:s verksamhet i Finland.
Kekkonen hade fått fram bevis på att IB:s spionflyg fotograferade finländska militäranläggningar, avlyssnade sovjetisk militärtrafik från finländskt territorium, organiserade en CIA-ledd landstigningsmanöver i Finland och till och med spionerade på Kekkonens privatliv.
Om spioneriet i Finland sa Sten Andersson till kommissionen:
– Där var jag som partisekreterare något inblandad i för att hjälpa finnarna. Det var ju en våldsam fight. Vi befarade ju att Finland skulle kunna gå samma öde till mötes som end el andra länder, vi hade ju dessutom alla anledning att samarbeta med finnarna, eftersom det förekom en infiltration från kommunistisk sida i nyckelföretag och på vissa arbetsplatser, och vi lärde oss mycket genom finnarna.
NÄR ANDERS THUNBORG, i dag svensk ambassadör i Vatikanen i Rom och under åren 1961 – 69 internationell sekreterare vid den socialdemokratiska partistyrelsen, förhördes av kommissionen i slutet av maj 1993 förklarade han att han inte fick kännedom om IB förrän på 1970-talet.
– Jag fick reda på allting när IB-historien kom ut (då hade han lämnat jobbet som sekreterare på partistyrelsen).
Uttalandet motsägs av Sten Andersson:
– Det är nog ingen tvekan om att de internationella sekreterarna hade uppgifter i kampen mot, kartläggningen utav, framför allt den kommunistiska infiltrationen. Men det var likadant där, jag sa till dem att ni vet var gränsen går och ni gör vad ni anser vara er skyldighet, men ni är inte skyddade om ni gör några dumheter. Jag utgår ifrån, annars tycker jag att de hade handlat felaktigt om de inte, i det läge som Sverige befann sig och även Europa befann sig, om de inte lämnat information åt olika håll.
– Det är ju så att de socialdemokratiska internationella sekreterarna…//…Anders Thunborg, Pierre Schori (i dag bitr. utrikesminister), ja det var ju flera… Men alla de hade ju ett kontaktnät,
internationellt, som få diplomater har. Och de kunde föra samtal med ledare, politiska ledare utav olika schatteringar som en diplomat aldrig kan föra…//… Det intrycket fick jag att den vägen fick både säkerhetspolisen och IB mycket värdefulla informationer.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Expressen 1998