Vattnet är en av Stockholms främsta identitetsbärare.
– Men vi kan bli betydligt bättre på att utnyttja det än vad vi är idag, säger Stockholms stadsarkitekt Torleif Falk.
Om det inte vore för vattnet skulle Stockholm förmodligen inte finnas, eller åtminstone inte ligga där staden gör idag. Stockholms tillkomst är intimt förknippad med kontrollen av vattenvägarna mellan Östersjön och Mälaren. Arkeologiska utgrävningar visar att det förmodligen fanns någon form av försvarsanläggning vid Norrström redan i slutet på 900-talet.
Enligt den traditionella historieskrivningen anses Stockholm ha grundats i mitten på 1200-talet på initiativ av Birger Jarl och med tyskt stöd. Stadsholmen – idag Gamla Stan – ansågs som en mycket lämplig plats för att byta ägare på bland annat tyskt salt och järnmalm från Bergslagen.
– Under medeltiden utvecklades Stockholm till ett handelscentrum. Genom att ta betalt av handelsskeppen blev staden rik, vilket de många tegelhusen från den här tiden är ett bevis på, berättar Marit Holgersson som antikvarie Stockholms medeltidsmuseum.
Vattnets betydelse för stadens utveckling har därefter fortsatt. Många av de industrier som grundades under 1800-talet till exempel, behövde ligga nära vattnet på grund av bland annat hög brandrisk, behov av kylning eller goda transportmöjligheter vilket påverkar stadsbilden än idag. Flera tidiga industriområden med vattenkontakt har eller är på väg att omvandlas till attraktiva bostadsområden, till exempel Hammarby Sjöstad, Årstadal-Liljeholmen och Västra Kungsholmen-Hornbergs strand.
Norra Djurgårdsstaden är idag ett av Europas längsta sjönära stadsutvecklingsområde. I projektet Kolkajen i Stockholm – en del av Norra Djurgårdstaden som till viss del ska byggas på en ny konstgjord ö – planeras det för 40 flytande studentbostäder.
Men det finns inga planer på att bygga flytande bostäder i någon större omfattning på andra platser.
– Det blir ganska få bostäder i förhållande till investeringarna. Dessutom har vi brist på kajer att utgå ifrån. Vi satsar istället på att fylla ut områden i vattnet och bygga flerfamiljshus på dem. Det är dessutom lättare att lägga vatten- och avloppsledningar och annan infrastruktur som ska fram till bostäderna i marken, säger Stockholms stadsarkitekt Torleif Falk.
Arkitekten Viktor Becker på Utopia arkitekter menar att Stockholm är sämst av de större städerna i Norden på att ta vara på vattenkontakten och skapa spännande urbana rum i anslutning till den.
– Det känns som att det i Stockholm inte finns någon riktig strategi för de vattennära områdena. I och med att staden växer som den gör är vi väldigt snabba med att diskutera vilka platser och områden som ska värnas. Vi glömmer ofta att prata om områdenas potential.
Allt är dock inte negativt. Viktor Becker lyfter fram strandpromenaden på Västra Kungsholmen som ett lyckat exempel i Stockholm på hur närheten till vattnet tagits tillvara och utvecklats.
– Promenaden lockar inte bara de närboende, utan har blivit en mötesplats som samlar stadens olika delar. Med flera sådana platser, skulle trycket på varje enskild plats minska och upplevelsekvaliteten öka ytterligare.
– Jag skulle vilja att man även vågade satsa på fler temporära initiativ, till exempel tillfälligt bad, bastur eller kulturell verksamhet. De kan hjälpa till att lyfta fram och sätta mer okända platser på kartan.
Trots att vattnet är en av Stockholms starkaste identitetsbärare, är det emellanåt en svagt tillgänglig sådan.
– En orsak är att Stockholm är en hamnstad med väldigt mycket kajer som gör att vattnet ibland kan svårnåbart, inte minst för bad. Jag hoppas att vi kan aktivera de centrala kajerna betydligt bättre än idag. Inte minst Söder Mälarstrand med sin kvällssol har en stor potential för olika aktiviteter, till exempel bad, restauranger, sport och mötesplatser, säger Torleif Falk som lyfter fram Köpenhamn som en förebild när det gäller att utnyttja centralt belägna kajer.
Idag står cirka 2800 personer i kö till en kommunal båtplats i Stockholm. Väntetiden är mellan 6 och 15 år.
– Vi behöver utan tvekan fler småbåtshamnar, gästhamnar och daghamnar. Det är också ett perspektiv som ska finnas med i stadsbyggnadsprocessen när det ska byggas nya områden, säger Stockholms idrottsborgarråd Karin Ernlind (c).
– Vi håller också på att utreda var det kan anläggas fler officiella strandbad. Men det räcker inte att bara sätta upp en badstege och termometer. Innan staden kan anlägga ett bad måste vi ha testat vattenkvaliteten i två år, men också utrett att badet inte läggs i anslutning till farleder. Det är en ganska stor apparat att anlägga ett strandbad som staden ansvarar för.
På privat initiativ planeras det för två nya bad i Riddarfjärden, ett utomhusbad med flytande bassänger vid Munkbrokajen och ett kallbadhus nedanför Münchenbryggeriet.
– Det är jättebra att det finns privata initiativ som vill öka tillgängligheten till Stockholms vatten och från politikens sida gör vi allt vi kan för att underlätta för initiativen. Det är viktigt att staden byggs underifrån utifrån de initiativ som kommer från boende och entreprenörer, säger Karin Ernlind (c).
Fram tills att bland annat Essingebroarna och Västerbron byggdes var båttrafiken viktig för att binda samman huvudstaden och dess invånare. Även i dag har Stockholm en omfattande passagerartrafik på vatten, men den är till största delen koncentrerad till sommarhalvåret.
– Det finns stora möjligheter att öka båtpendlingen, vilket inte minst pendelbåtlinje 89 mellan Ekerö och Klara Mälarstrand visar. 2019 valde 160 000 människor att åka med den, säger Peter Fyrby som är VD för Blidösundsbolaget som driver linjen på uppdrag av SL.
Trängsel i den markbundna trafiken i kombination med att det växer fram nya vattennära områden med bostäder, arbetsplatser och service kan innebära en ny renässans för vattenvägarna.
– När man utvecklar nya områden tycker jag att man redan från början ska bygga in möjligheter till båtpendling genom att till exempel se till att det finns bra placerade bryggor.
– Men för att vara båtpendling ska vara ett attraktivt alternativ krävs det också ganska många avgångar per dag och smidiga övergångar till andra färdmedel. Idealet vore att det på ena sidan av tunnelbanans perrong låg en kaj och på den andra spår.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen STHLM 2020.
