Får vi någonsin veta hela sanningen om den svenska åsiktsregistreringen?
– Nej. Det blir dessutom svårt att hitta folk till en oberoende sanningskommission. Det finns få personer i Sverige som har det som krävs – kompetens, integritet och mod.
TORSTEN LEANDER FICK sparken från Marinmuséet i Karlskrona, utpekad som säkerhetsrisk. Efter 18 års kamp lyckades Dennis Töllborg rentvå snickaren från Säpos hemliga anklagelser.
– Det var ett hundratal människor i olika positioner som kände till Leanderakten. Men de höll tyst. Man frågar sig varför, säger professor Dennis Töllborg.
*Hur känns det nu?
– När jag hörde hur justitieminister Laila Freivalds tydligt sa att ”staten är skyldig Leander en ursäkt” blev jag väldigt glad. Det har varit jobbigt att under alla år tvingas hålla käften och samtidigt se hur de ansvariga pojkarna har klättrat.
Dennis Töllborg blev intresserad av Säpos personkontroll i slutet av 1970-talet. I en uppsats avslöjade han hur stora industriföretag svartlistade arbetare.
Att han över huvud taget blev jurist var en ren tillfällighet. Han ville bli lärare, men betygen räckte bara till juridik eller teologi.
Lika slumpmässigt gick det till när han bestämde sig för att hjälpa Torsten Leander.
– Han ringde en kväll 1979 och berättade om sitt fall. Jag kände honom inte, utan trodde först att det var ännu en knäppgök, men blev efter hand mer och mer intresserad.
Medan paret Töllborg-Leander kämpade mot svenska staten, skrev Töllborg på sin doktorsavhandling om den svenska personkontrollen. Under en period var han kollega i Lund med Gun Hellsvik, senare moderat justitieminister.
1986 doktorerade han.
Några dagar efter sin disputation förlorade Töllborg i Europadomstolen med siffrorna 4 – 3. Inte för att han och Leander hade fel, utan för att svenska statens ombud ljög under förhandlingen.
*Dåvarande rättschefen i justitiedepartementet Hans Corell, nu rättschef vid FN, och nuvarande riksåklagaren Klas Bergenstrand, ljög när de hävdade att Säpo inte genomförde cirka 100 000 personkontroller per år.
*Hans Corell ljög också när han påstod att säkerhetspolisens alla resurser ägnades att bekämpa ”terroristgäng och likställda”. Han antydde även Leander kunde ha något med ryska ubåtar att göra och försäkrade dessutom eftertryckligt att all politisk åsiktsregistrering är förbjuden i Sverige.
När regeringen nu släppt Säpos hemligstämpel visar det sig att det inte fanns några misstankar om terrorism eller spioneri mot Leander som registrerats som flygbladsutdelare och som medlem i vänsterorganisationer.
1986 KOMMENTERADE DÅVARANDE Säpochefen Sven-Åke Hjälmroths Töllborgs forskning så här:
– Säkerhetspolisen registrerar inga människor för att de tillhör en viss organisation eller parti.
I dag vet vi att Säpo, med Hjälmroth som chef, åtminstone så sent som 1978 sysslade med just det som Hjälmroth förnekade.
*Hur är ditt förhållande till Säpo i dag?
– I dag har jag inga problem att prata med Säpo. Annorlunda var det under Hjälmroths tid. När jag presenterade mig i telefonen var det som om det tändes röda lampor överallt på Säpo, säger Dennis Töllborg.
*Är du själv registrerad?
– Det vet jag inte. Om någon 1979 – 80 sa att han skulle granska den svenska personalkontrollen är det väl rimligt att de tog reda på vilken typ jag är. Inte för att stoppa mig, men för att ha koll på läget.
*Har du varit med i något vänsterparti och därför blivit registrerad?
– Nej, jag har varit med i Centerpartiet. Däremot har jag gått med FNL-bössa och varit med i Palestinagrupperna. Och så har jag hjälpt Moderaterna att skriva riksdagsmotioner.
*Vad är det som driver dig?
– Jag tycker inte att man ska ljuga, jag tror på kommunikation och på rättsstaten och jag tycker att man inte ska skilja på sak och person, utan man ska ta ansvar för det man gör.
Mikael Bergling
Först publicering: Tidningen Expressen 1997
Namn: Dennis Töllborg
Ålder: 43 år
Bor: Villa utanför Långedrag i västra Göteborg
Yrke: Professor i rättsvetenskap.
Familj: Hustru Marja, montessorilärare, och barn Nikolaj, 9, och Patrik, 15 år.
Har bland annat skrivit: ”Svartlistning – yrkesförbud i Sverige” (1979 ), ”Att dömas ohörd” (1982), ”Under cover: den svenska säkerhetspolisen och dess arbetsmetoder” (1991).
På nattygsbordet: ”Knasen”.