Jo-jo-väder i klimatförändringarnas spår försvårar effektiv vinterväghållning, inte minst halkbekämpning. Det menar Anna Arvidsson som är senior forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).

I EN NY studie som publiceras i dagarna undersöker hon hur vintervädret förändrats under de senaste 20 åren och hur det kan tänkas förändras framöver utifrån etablerade klimatscenarier.
– Trenden är tydlig; det har blivit allt varmare även om det kan variera en hel del mellan olika år. I södra Sverige har vägarnas medeltemperatur vintertid ökat med cirka 0,08 grader per år och längst upp i norr med ungefär 0,02 grader per år under de två senaset decennierna, berättar Anna Arvidsson.
EU:s klimattjänst Copernicus uppger att 2024 var det varmaste året som människan har uppmätt och det året som jorden blev mer än 1,5 grader varmare jämfört med hur det var före industrialiseringen.
Enligt SMHI har den meteorologiska vintern i Stockholm under den senaste 30-årsperioden blivit drygt 30 dagar – en månad – kortare jämfört med den föregående 30-årsperioden.
Vintern i Kiruna blev under samma tidsintervall 12 dagar kortare och medeltemperaturen under vintermånaderna 2,2 grader högre. I Stockholm respektive Malmö steg motsvarande medeltemperatur med 1,8 respektive 1,4 grader.
– Under de senaste åren har antalet halkvarningar minskat i södra och delar av mellersta Sverige, det vill säga i princip området söder om en tänkt linje Uppsala-Strömstad med några undantag. Och så kommer det med största sannolikhet att fortsätta, säger Anna Arvidsson.
– Samtidigt ökar antalet halkvarningar något längst uppe i norr, men framför allt i området Uppsala-Östersund-Sundsvall. Där väntas det bli betydligt fler nollgenomgångar.

DET SISTNÄMNDA INNEBÄR fler dygn då den högsta temperaturen varit över 0ºC och den lägsta under 0ºC.
– Det leder till ökad risk för ishalka och växande behov av åtgärder, exempelvis saltning.
– Längst uppe i norr är det många vägar som vintertid är täckta av snö. När det under en eller flera vinterdagar är plusgrader, och dessutom kommer regn i stället för att snö, tinar vägarna för att därefter frysa på när det blir kallt igen, vilket kräver andra åtgärder.
Anna Arvidsson liknar det som pågår med att vintervädret flyttar norrut. Det gamla Skåne-vädret återfinns numera Jönköpingstrakten och Mälardalsvädret har flyttat till bland annat Hälsingland.
– Temperaturförändringarna gör att det förmodligen blir mindre vanligt med halka i södra Sverige.
Men även det, menar Anna Arvidsson, kan leda till svårigheter, inte minst i samband med planering av vilka åtgärder som bör sättas in.
– Visserligen lär det behöva saltas i mindre utsträckning än idag. Men i takt med att vädret blir mer ombytligt lär det bli betydligt svårare att veta var och när man ska genomföra olika åtgärder. Prognoserna kanske visar på plusgrader samtidigt som det på sina ställen plötsligt kan bli minusgrader och svår halka.
– Effektiv halkbekämpning förutsätter ofta åtminstone några timmars framförhållning. Att ge sig ut och salta när halkan reda slagit till är för sent.
Enligt Anna Arvidsson ökar kraven på välfungerande digitala realtidssystem. Det gäller inte minst sensorer som tidigt larmar om var och när det kan uppstå halka.
– Men det räcker inte. Vi lär även i framtiden behöva människor med god lokal kännedom och erfarenhet för att i tid kunna fatta bra beslut. I ett visst område kanske det bara handlar om några hundra meter väg som behöver saltas. Men det kan vara helt avgörande metrar.
Mycket talar för att det blir mer nederbörd.
– I den översta delen av landet väntas det snöa mer än idag. Vi ser redan hur det kommer mer snö de dagar det snöar än vad det gjorde tidigare. Samtidigt blir det större variationer mellan enskilda år. Den utvecklingen väntas fortsätta, vilket påverkar vinterväghållningen.
– Även i södra Sverige ökar nederbörden vintertid, men då framför allt i form av regn. Det ställer i sin tur krav på bättre dränering. På många håll behövs det större vägtrummor än idag.
Det kommer också betyda att man högre grad än idag behöver prioritera väghållning av vissa – större och mer trafikerade – vägar framför andra.
– Många trafikanter förväntar sig att det ska vara svart väg året runt, att vägen alltid ska vara snö- och isfri när de kör till jobbet. Det kommer de inte kunna göra i framtiden, utan behöver i ökad utsträckning anpassa hastighet, avstånd och liknande till väglaget.
Anna Arvidsson säger att klimatförändringarna gör att det regelverk som styr vinterväghållningen behöver uppdateras.
– Idag gäller samma regler i Skåne som längst uppe i norr, vilket inte är rimligt.

Mikael Bergling
Första publicering: I fokus 2025.

Fakta: Olika typer av halka
*Frosthalka kallas det när en vägbana är täckt av frost, men inte snö. Frosthalka bildas på snöfria vägar då luftens fukt fryser på vägbanan. Den här typen av halka är vanligast i gryningen och tidigt på morgonen efter en kall och klar natt.
*Ishalka orsakas av underkylt regn, duggregn eller regn som fryser när det når kyld mark.
*Blixthalka inträder plötsligt när fukt på en vägbana fryser och blixtsnabbt bildar ett ispansar på vägen.
*Fläckvis halka beror ofta på att smältvatten fryser fläckvis nattetid. Rester av gammal is och packad snö kan också ge fläckvis halka.