Sverige behöver ingen bred social bostadspolitik.
– Vi har ingen social matpolitik. Däremot regler kring matsäkerhet och liknande. På samma sätt bör det fungera med boendet, säger tankesmedjan Fores vice vd Andreas Bergström som anser att allmännyttan bör avvecklas. 

För att fler ska kunna efterfråga bostäder behöver det, enligt Andreas Bergström, byggas fler bostäder och konkurrensen på byggmarknaden öka.
Går det att bygga så billigt så att alla har råd att efterfråga nya bostäder? 
– Nej. Men det går att bygga billigare än i dag, till exempel genom att kraftigt minska antalet kommunala och andra särkrav. Det ökar möjligheterna till storskalig och billigare bostadsproduktion. Jag tycker också att man kan se över en del av de generella kraven. Ett bra exempel är armering. Trots att i princip inga betonghus har rasat i Sverige i modern tid, har det kommit nya regler som säger att det ska vara mer armering vilket så klart innebär fördyringar.
– Men även om det går att pressa byggpriserna, kommer det befintliga beståndet alltid att vara det billigaste. För att kunna hålla nere hyrorna på en del lägenheter, så att de blir tillgängliga även för människor med svag ekonomi, måste vi dessutom acceptera att underhållet släpar efter på en del områden. Det gäller att minska antalet människor som behöver olika typer av stöd och specialåtgärder för att klara sitt boende. 
Hur ökar man byggandet? 
– En viktig del är att få fram mer attraktiv och byggbar mark till rimliga priser. Alldeles för omfattande riksintressen, för strikt strandskydd och starka lokala opinioner gör att det ibland bara finns gamla industritomter – med höga saneringskostnader – att bygga på, trots att det egentligen finns mycket byggbar mark i bra lägen. 
Bör man inte ta hänsyn till lokala opinioner? 
– Jo, men det är inte rimligt att ett litet skogsparti nära ett villaområde inte bebyggs bara för att 20 personer då och då ska kunna rasta sina hundar där. Genom att vara högljudda kan dessa 20 personer och deras kompisar stoppa byggandet av hem för kanske tusen personer. 

Det är inte rimligt att bostadsbyggande stoppas bara för att några personer då och då ska kunna rasta sina hundar i ett visst område, säger Andreas Bergström. Foto: Mikael Bergling

– Men det räcker inte att bygga mer. Även rörligheten måste öka. Egentligen är den totala bostadsytan i Sverige, utslagen på antalet individer som bor här, tillräcklig. Men det är fördelningen som är sned. 
Hur löser man det? 
– Genom att öka rörligheten på bostadsmarknaden, till exempel genom att stimulera äldre att ytta från sina villor eller större bostäder. Avskaffandet av fastighetsskatten har gjort att det kostar väldigt lite att bo kvar i en stor villa och det har minskat rörligheten. I det ägda boendet behöver det bli dyrare att bo och billigare att flytta. 
Bör även hyrorna förändras på liknande sätt? 
– Hyrorna behöver ligga närmare marknadens värdering av dem. Men det måste göras på sikt och med övergångslösningar. 
Har alla rätt till en bostad? 
– Ja, det står dessutom i grundlagen. Samhället ska fungera på ett sådant sätt att alla har någonstans att bo. Men det innebär inte att det offentliga ska ordna boende åt alla. Jag tycker att man kan jämföra med förhållandet på andra livsnödvändiga marknader, till exempel transporter eller mat.
Hur då? 
– Alla har rätt till mat. Men vi har ingen social matpolitik eller statliga livsmedelsbutiker, utan vi litar på att med bra regelverk kom- mer det att fungera för både låg- och höginkomsttagare.
– Med hjälp av försörjningsstöd och liknande, ser vi till att även de mest utsatta har möjlighet att köpa mat. På liknande sätt bör det fungera med den sociala bostadspolitiken. 
Vad bör en social bostadspolitik innehålla, även om den är begränsad? 
– Det viktigaste är att reformera bostadsmarknaden så att den fungerar bra för de allra flesta människor. Men även med en väl fungerande bostadsmarknad kommer det på marginalen behövas insatser, till exempel för människor med missbruk eller andra problem som gör att de inte klarar sig själva. 
Vilka insatser? 
– Till exempel bostadsbidrag, social förtur och sociala kontrakt. De flesta länder i Europa har system typ social housing eller affordable housing för att se till att ekonomiskt svaga hushåll har någonstans att bo. Det behöver nog vi också, men det bör vara på marginalen. 

Kommunalt ägda bostadsbolag är ett onödigt risktagande med skattebetalarnas pengar, säger Andreas Bergström som vill avskaffa allmännyttan.

Behövs det subventioner för att minska byggkostnaderna och därmed hyrororna? 
– Nej. Subventionering leder nästan alltid till ökade byggkostnader. Det är nationalekonomins grundkurs.
– Med en fungerande bostadsmarknad kommer företagen se att det finns massor av potentiella kunder som efterfrågar bostäder till låga priser. Så fungerar det när det gäller transporter, mat och en mängd andra varor och tjänster, och så kommer det att fungera med bostäder om marknaden får fungera som den ska. 
Men många av dem som är i stort behov av bostad, har en liten efterfrågan. 
– Det är inte så att det i Sverige nns en massa människor och familjer med nollinkomster. 
Men med låga inkomster. 
– Det är inte detsamma som att de inte har några inkomster. I princip alla vuxna har inkomster, om inte annat så har de försörjningsstöd eller liknande. Det gäller att stärka individerna så att de själva kan prioritera vad de vill använda sina pengar till. Då kommer de hela tiden ha intresse av att hålla nere sina boendekostnader och leta efter var det är billigt att bo. 
– Det blir dessutom tydligt för dem som bygger och hyr ut bostäder att här finns det ett marknadssegment med folk som är väldigt prismedvetna. Det går förlorat med byggsubventioner. 
Vem ska ansvara för den – begränsade – sociala bostads­ politiken? 
– Det viktigaste är att se till att alla har någon form av vettig inkomst, till exempel etablerings- eller försörjningsstöd, och det bör i huvudsak vara ett statligt ansvar. 
– Sociala kontrakt och social förtur är däremot utmärkta kommunala redskap för att lösa situationen för enskilda personer. 
Vilken är allmännyttans roll? 
– Den bör framför allt användas vid fördelning av sociala kontrakt och liknande. Samtidigt är det bra om kommunen har avtal med många olika värdar så att inte alla med exempelvis sociala kontrakt eller social förtur placeras i samma område. Det kan leda till ökad segregation och stigmatisering.
Kan en kommun som inte har ett eget bostadsbolag leva upp till sitt bostadssociala ansvar? 
– Absolut. Det finns kommuner som inte har en allmännytta, till exempel Nacka, och som klarar det mycket bra genom att ha god kontakt med de privata fastighetsvärdarna. 
Vilken är allmännyttans framtida roll? 
Kommunalt ägda bostadsbolag är ett onödigt risktagande med skattebetalarnas pengar. Det kan finnas områden där man ska ha ett offentligt ägande. Bostäder är inte ett sådant. 
Bör allmännyttan avvecklas? 
– Ja, på sikt. Kommunerna kan samarbeta med privata företag kring sociala kontrakt och förturer där det behövs. I övrigt bör marknaden sköta boendet. 
Men om ingen privat aktör vill bygga? 
– Då bör man fundera över om det är en bra idé att bygga. Historiskt har allmännyttans byggande dessutom följt samma konjunktur som det privata byggandet. 
– Det kan dock nnas vissa kommuner där allmännyttan behövs av regionalpolitiska eller andra skäl. Men de är inte många. 
Ska staten subventionera bosparande eller på ett annat sätt stimulera det ägda boendet? 
– Jag är tveksam. Problemet med olika system som skattemässigt eller på annat sätt gynnar bosparande är att stödet inte går till de som har det sämst, utan till de som har några pengar att spara. Dessutom tycker jag att människor själva ska avgöra vad de vill lägga sina pengar på eller spara till. 

Namn: Andreas Bergström.
Ålder: 44 år. 
Yrke: Vice vd för tankesmedjan Fores. 
Bakgrund: Universitetsstudier i naturvetenskap, nationalekonomi, stats- vetenskap och journalistik. Vetenskapsjournalist. Arbetat som politiskt sakkunnig för Folkpartiets/Liberalernas riksdagsgrupp och i regeringskansliet. 
Så har jag bott: Uppvuxen i hyreslägenhet och i villa i Växjö. Bott i studentlägenhet/korridor i Lund och Stockholm samt i bostadsrätter i Stockholm. 
Bor i dag: Bostadsrätt i Stockholms innerstad. 
Drömboende: Jag trivs väldigt bra med att bo centralt. Men skulle vilja ha en bra innergård och balkong. 

Mikael Bergling
Första publicering: 
Boken “En bostadspolitik för alla?”

Share This