Skåne och Västra Götaland är svensk fotbolls dominanter. Från de båda länen kommer inte bara Sveriges mest framgångsrika fotbollsklubbar, utan också en mycket stor del av de bästa spelarna på såväl dam- som herrsidan.

1970–2015 svarade skånska spelare för 28 procent av det totala antalet gjorda herrlandskamper i fotboll.

Sommaren 2016 innehåller mycket för fotbollsälskare, inte minst fotbolls-EM i Frankrike och OS i Brasilien. Herr-EM i Frankrike är det femte Europamästerskapet i rad med svenskt deltagande.
Vi har med hjälp av bland annat arkivsökningar, klubbarnas hemsidor och Svenska fotbollförbundets officiella statistik genomfört en unik kartläggning av vilka spelare som representerade det svenska herrlandslaget i fotboll under perioden 1970–2015, sammanlagt 436 spelare.
Att vi valt 1970 som startår är för att det året var något av en början på den moderna svenska fotbollshistorien på landslagsnivå. För första gången på tolv år kvalificerade sig herrlandslaget till ett internationellt mästerskap, VM i Mexiko. Turneringen var dessutom den första där Sverige tävlade på ungefär samma villkor som övriga länder. Både i VM 1950 och 1958 – då Sverige tog brons respektive silver – hade vi en klar fördel av att inte ha deltagit i andra världskriget.
Vår undersökning visar bland annat:
*97 av spelarna – cirka 22 procent – har en skånsk fotbollsförening som moderklubb, 81 en förening i Västra Götalands län och 60 en klubb i Stockholms län. Med moderklubb menar vi den fotbollsförening som spelaren tillhörde när han var 15 år gammal.
*Kronobergs län är bäst på att ta fram duktiga fotbollsspelare, i alla fall i förhållande till antalet invånare. Enligt vår undersökning går det åt 12 796 kronobergare för att producera en herrlandslagsspelare, medan det krävs 13 747 skåningar, 37 320 stockholmare och nästan 70 000 från Värmlands län.
Många av landslagsspelarna har gjort relativt få landskamper. Därför förmedlar statistik över antalet landskamper bara en begränsad del av berättelsen om vilka delar av Sverige som är bäst på att fostra bra fotbollsspelare.
Studerar vi i stället antalet landskamper fördelade på spelarnas moderklubbars hemlän, blir bilden mycket tydligare.
På herrsidan är Skåne och Västra Götalands län svensk fotbolls giganter, medan det tredje storstadslänet – Stockholm – spelar i en betydligt lägre division. 1970–2015 svarade skånska spelare för 28 procent av antalet gjorda herrlandskamper, spelare från Västra Götaland för 20 procent och spelare från Stockholms län för 8 procent.
Även i förhållanden till antalet invånare är det stora skillnader mellan länen. För att producera en herrlandskamp gick det under perioden 1970–2015 åt exempelvis 519 kronobergare, 606 skåningar och 880 blekingar men hela 3 554 stockholmare (Stockholms län).
Kronobergs starka ställning i statistiken beror framför allt på två spelare – målvakten Thomas Ravelli och backen Joachim Björklund, som tillsammans spelade 221 landskamper, vilket är mer än vad många län klarade av under samma period.
Jämförs antalet spelade minuter är den skånska dominansen ännu större. 1970–2015 spelade manliga svenska fotbollsspelare sammanlagt 550 043 minuter för det svenska landslaget. Av dessa svarade skånska spelare för 29 procent, spelare från Västra Götalands län för 19 procent spelare från Stockholms län för 8 procent.
När det gäller antalet gjorda landslagsmål ser fördelningen ut på ungefär samma sätt. Spelare med en skånsk fotbollsklubb som moderförening har gjort 31 procent av målen, medan motsvarande andel för spelare från Västra Götalands och Stockholms län är 25 respektive 4 procent.
Av de tio moderklubbar i Sverige som ”spelade” flest landskamper 1970–2015 är sex från Skåne: Malmö FF, Helsingborgs IF, Högaborgs BK, Trelleborgs FF, Bjärreds IF och Lunds BK.
Även herrallsvenskan domineras stort av lag från Skåne och Västra Götaland.
Sedan 1970 har Malmö FF och IFK Göteborg vunnit allsvenskan elva gångar var. Hoppet är därefter långt till Halmstad på tredje plats med fyra SM-guld och till Öster, Djurgården och AIK med tre guld vardera, snäppet bättre än Helsingborg, Elfsborg, IFK Norrköping och Åtvidaberg med två.
Under de senaste 45 åren har lag från Västra Götaland blivit svenska mästare 14 gånger, lag från Skåne 13 gå När det gäller Guldbollenvinnare – priset till årets bästa manliga fotbollsspelare – ligger Skåne och Västra Götaland i topp.
Sedan 1970 har en skånsk fotbollsspelare vunnit Guldbollen 22 gånger. På andra plats kommer Västra Götaland med fem utmärkelser och på delad tredjeplats Halland och Stockholm med vardera tre segrar. Den skånska dominansen kan till viss del förklaras av Zlatan Ibrahimovic som fått utmärkelsen tio gånger. Men även med honom borträknad är den skånska övervikten remarkabel.

MFF:s hemmaarena. Svensk fotbolls centrum. Foto: Mikael Bergling

Ulf Larsson, kanslichef i Skånes fotbollförbund, säger att det är svårt att veta varför de skånska klubbarna är så mycket bättre på att producera bra fotbollsspelare än klubbarna i exempelvis Stockholms län.
I båda regionerna är både fotbollstraditionen och intresset för sporten mycket stort.
– En förklaring till skillnaden kan vara att Skånes geografiska struktur är annorlunda än Stockholms. Skåne består av mindre städer, större städer och landsbygd, en blandning som skapar en hälsosam konkurrens. Stockholm består däremot – lite förenklat – av en enda stor stad.
– Vi har av tradition haft mycket kontakt med och fått influenser från näraliggande länder som Danmark och Tyskland, vilket varit en fördel för oss.
Vilken betydelse har klimatskillnaderna?
– Kanske en del, men jag tror att anläggningssituationen har större betydelse. Den är bättre i Skåne. Skillnaden kommer dessutom förmodligen att öka, med tanke på den kraftiga inflyttningen till Stockholm. Anläggningssituationen verkar bara bli värre och värre där.
Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola, lyfter fram de små orternas stora betydelse för att producera duktiga fotbollsspelare.
– För några år sedan konstaterades i en trebetygsuppsats i historia vid Stockholms universitet att sannolikheten för att bli fotbollsproffs ökar ju längre ut på landsbygden spelaren bor. Så är det nog fortfarande. Fotbollens nuvarande selektionssystem missar tre av fyra talanger.
– För att ta dig hela vägen, från barnfotbollen till eliten, måste du under uppväxttid i stor utsträckning ha blivit skyddad mot den obarmhärtiga och vettlösa selektion som ständigt pågår inom svensk fotboll. De ställen där man bäst skyddas från sådan selektion är ofta på landsbygden och i mindre orter.
För att?
– Där har man ofta inte råd att neka ett barn eller ungdom att vara med för att hon eller han inte kan slå sju av tio passningar rätt. Du måste ta med varenda en som vill spela fotboll för att få fulla lag. Andra klubbar kan samtidigt bete sig hur illa som helst mot ungdomarna. Det står ändå flera hundra i kö för att få spela fotboll. Antalet invånare per landslagsspelare är ett mått på vilken idioti som styr fotbollens selektionssystem, säger Tomas Peterson.
Även på damsidan ligger Skåne och Västra Götaland långt framme som producenter av elitspelare, även om länen inte är lika dominanta som på herrsidan.
Under perioden 1977–2015 utsågs 89 kvinnliga elitspelare till ”Stora tjejer” av Svenska fotbollförbundet. 16 av dem hade en fotbollsförening i Västra Götaland som moderklubb, 13 en förening i Skåne men hela 17 en förening i Stockholms län.
Under perioden gjorde spelare som utsetts eller skulle utses till ”Stora tjejer” tillsammans 5 665 landskamper för Sverige. Av dessa svarade spelare med moderklubbar i Skåne för 20 procent av matcherna, i Västra Götaland för 19 procent och i Stockholm 17 procent. Av de tio spelare som gjort flest matcher för damlandslaget kommer sju från antingen Skåne eller Västra Götaland.
Även när det gäller de bästa kvinnliga målskyttarna dominerar Syd och Västsverige stort. Av de tio främsta kommer åtta antingen från Halland, Västra Götaland eller Skåne.
I förhållande till antalet invånare är dock Västerbotten och Västernorrland de län som producerat både flest och bäst ”Stora tjejer”.
Hittills har det delats ut 36 stycken ”diamantbollar”, det vill säga Svenska fotbollförbundets pris till årets bästa kvinnliga fotbollsspelare. Av dessa har 15 gått till spelare som fostrats i Västra Götaland.
Den svenska damfotbollen dominerades till en början av klubbar som Öxabäck och Sunnanå. Så är det inte längre. Idag är Malmö FF/FC Rosengård den fotbollsförening som på damsidan vunnit flest SM-guld, tio stycken, varav fler under senare år. På andra plats kommer Västerbottens Umeå IK med sju guld och på tredje Jitex och Öxabäcks IF från Västra Götaland med vardera sex.

Det är inte ovanligt att barn och ungdomar i unga år byter fotbollsförening, kanske på grund av flytt eller av missnöje. I den här undersökningen har vi bestämt att en persons moderklubb är den förening som han eller hon tillhörde när hen var 15 år gammal.
Åldersgränsen är en viktig förklaring till att Malmö FF och Brommapojkarna toppar listan över klubbar som producerat flest spelare till herrlandslaget.
Inte minst Brommapojkarna är en klubb som är känd – och ibland kritiserad – för att värva till sig talangfulla barn från andra klubbar i Stockholmsområdet. Klubbens ungdomsverksamhet är bland de största i Europa och omfattar cirka 4 000 spelare. Verksamheten har en tydlig elitinriktning. De barn och ungdomar som hunnit längst i sin utveckling premieras.
Resultatet har hittills varit svagt sett till antalet landskamper som spelarna gjort. Sedan 1970 har 15 spelare som fostrats i Brommapojkarna spelat i herrlandslaget. Av dessa är det bara två som spelat minst 20 A-landskamper (fram till 2015): Albin Ekdal och Anders Limpar.
Ingen spelare från Brommapojkarna har haft en dominerande roll i landslaget.
– Elitklubbarna rekryterar ofta talangerna tidigt, gärna innan de fyllt 15 år som är licensåldern. Då kan de senare sälja spelarna vidare och tjäna bra med pengar. Brommapojkarna har systematiserat detta och beter sig värre än de flesta andra, säger professor Tomas Peterson.
Helsingborgsklubben Högaborgs BK har sedan 1970 fostrat sju A-landslagsspelare, bland andra Henrik Larsson, Mats Magnusson och Martin Olsson.
– Det har blivit några stycken genom åren. Det tror jag dels beror på tillfälligheter, dels på vårt sätt att arbeta. Många av spelarna kommer dessutom från ett område i Helsingborg som heter Närlunda där det finns en kultur med mycket spontanfotboll, vilket är mycket bra, säger Kenneth Karlsson, som är kansliansvarig i Högaborgs BK.
– Vi har länge arbetat med nivåanpassad träning och matchning. Det innebär till exempel att spelare från det att de spelar elvamannafotboll kan lyftas upp i äldre åldersgrupper. Vi ger dem också chansen att tidigt spela seniorfotboll. Vi spelar i dag i division två och har inga ambitioner att värva ihop spelare för att gå upp en division. Ska vi göra det ska det vara med våra egna ungdomar.
Går det att säga vilka barn eller ungdomar som kommer att bli bra fotbollsspelare?
– Nej, det är helt omöjligt. Jag tycker att man i elitsatsningarna tittar för mycket på de tekniskt skickliga spelarna och de som gör många mål. Vi behöver även vattenbärarna och de måste utvecklas någonstans.
– Jag har sett många talanger passera förbi här och som sedan inte blivit något, bland annat på grund av deras inställning. På samma sätt har jag sett ungdomar som arbetat sig fram till stor framgång. Enligt min erfarenhet är det viktigt att ungdomarna är kvar i sina hemmaföreningar så länge som möjligt.

Professor Tomas Peterson vid Malmö högskola har följt 1 100 kvinnor och män födda 1984, som spelade fotboll som tolvåringar, på deras resa genom barn-, ungdoms- och seniorfotbollen. Studien visar bland annat:
*Fysisk mognad är en viktig förklaring till individuella framgångar inom Svenska fotbollförbundets utbildningsverksamhet (13–19 år).
*Ju tidigare spelaren är född på året, desto större är sannolikheten att hen klarar sig vidare till nästa steg, alltså från lokala läger till regionala och nationella elitläger och till slut in i juniorlandslaget.
*Selektering utifrån fysisk mognad startar ofta redan i föreningarnas barnverksamhet (5–12 år) för att sedan förstärkas upp till att spelarna är 16 år.
*Av de 76 spelare födda 1984 som spelat ungdomslandskamper, har 74 deltagit i Svenska fotbollförbundets elitläger i Halmstad för 15-åringar. Tio år senare var det bara hälften av dem som spelade elitfotboll.
– Deras talang var att de var födda tillräckligt tidigt på året. I dag selekteras det efter en faktor som inte har någonting som helst att göra med talang för att bli en bra fotbollsspelare – skillnaden i fysisk mognad, säger Tomas Peterson.
Det är fyra gånger så stor sannolikhet att få spela en ungdomslandskamp för Sverige om du är född under årets första kvartal jämfört med om du är född under det sista. Potentiella elitspelare faller bort eftersom de är födda sent på året.
– Men tidig fysisk färdighet och mognad har inget att göra med vem som blir den bästa fotbollsspelaren. Konsekvensen av dagens system, framförallt när det gäller pojkar, är att den som skulle kunna ha blivit den bästa fotbollsspelaren sitter och spelar klarinett på sin 20-årsdag för att han tidigt sorterades bort på fotbollsplanen.
Vad ska man göra i stället?
– Avskaffa ungdomslandslagen. Selektionssystemet finns bara för att serva ungdomslandslagssystemet. För att få fram de bästa spelarna gäller det istället att få så många som möjligt att spela fotboll så länge som möjligt. Det är egentligen ganska enkelt.

Ulf Larsson, kanslichef på Skånes fotbollförbund, berättar att vare sig Zlatan Ibrahimovic eller Henrik Larsson deltog i Skånes distriktslagsverksamhet som ungdomar.
– Men de blommade ut några år senare och blev ju rätt så bra.
Kanske innebar bortsorteringen till och med en konkurrensfördel för dem. Enligt Tomas Peterson har ungefär hälften av elitspelarna i fotboll sorterats bort som unga.
– Det är bland dessa, som får ta sig fram ”vid sidan av allfartsvägen”, vi finner dem som blir träningsnarkomaner och utvecklar ett mycket starkt tävlingspsyke och som knyter näven i byxfickan.
– De blir inte elitspelare tack vare Svenska fotbollförbundets utbildningsverksamhet, utan trots den.
Sedan 1956 arrangerar Svenska fotbollförbundet ett speciellt elitläger dit förbundets 24 distrikt får skicka sina 32 bästa spelare i 15-årsåldern, 16 pojkar och 16 flickor. Under sex dagar utbildas spelarna och närstuderas. De bästa tas sedan ut till ett pojk- respektive flicklandslag. Sedan 1965 har lägret legat i Halmstad.
Bland annat Skånes fotbollförbund har beslutat att inte längre skicka spelare till elitlägret. Motivet är både omsorg om barnen och effektivitet.
Oavsett om selektering sker i en förening, ett zonlag, ett stadslag, ett distriktslag eller ett landslag, riskerar barnens självkänsla att påverkas negativt när de blir bortvalda.
– Från och med 2017 kommer vi inte skicka några spelare till Halmstadslägret. Vi kommer heller inte att delta i distriktslagsturneringarna. Vi lägger ner den här delen av vår verksamhet och fördelar om resurserna från spelare till ledare. Fokus ligger på ledarskapsutbildning, framför allt för dem som arbetar med spelare i åldern 6–12 år ute i föreningarna, säger Ulf Larsson.
– Under senare år har nästan alla pojkspelare som skickats till elitlägren från Skåne kommit från ett par klubbar, främst Malmö FF och Helsingborgs IF. Tendensen är densamma på tjejsidan. De spelarna får redan all den utbildning man kan begära i dessa föreningar. Varför ska vi fortsätta med att lägga oerhörda resurser på ett litet antal spelare? Hur mycket bättre blir de egentligen av detta? Och är det verkligen vårt uppdrag?
Kommer ni även framöver att få fram bra spelare om ni lägger ner elitsatsningen?
– Forskningen visar att det är väldigt, väldigt få av spelarna på elitlägren som så småningom hamnar i A-landslagen samtidigt som det finns risk för att de som inte blir uttagna till de olika lägren tappar sugen och slutar spela fotboll.
– Vår uppfattning är att ju fler som spelar fotboll längre, desto större blir urvalet på alla områden, inklusive för framtida landslag.

Mikael Bergling
Första publicering: 
Tidningen Scoop

Share This