I januari 1943 fotograferade KW Gullers fotbollsspelaren Henry ”Garvis” Carlsson och hans son Björn inne på AIK:s kansli.
När bilden publicerades 20 år senare hade en av hakkorsflaggorna i bakgrunden blivit en svensk flagga.
Den andra var bortskuren.
Negativet förvaras i dag i Nordiska museets bildarkiv i Stockholm. En kopia finns i Pressens Bilds arkiv, Sverige största kommersiella bildarkiv. På kopian syns det inga naziflaggor, enbart svenska.
Den retuscherade kopian har publicerats åtminstone en gång, i Expressen den 5 september 1963 i samband med ett reportage om Björn ”Lill-Garvis” Carlsson.
Den legendariske journalisten Carl-Adam Nycop, som bland annat startade tidningarna SE och Expressen, säger att det inte var något unikt att bilder retuscherades.
–Men jag vet inte varför man gjorde det på denna bilden. 1963 hade jag lämnat Expressen.
– En förklaring kan vara att man inte ville ha i gång någon polemik. I Sverige var man då ganska känslig. Kanske var det dåligt samvetet över att Sverige var undfallande mot nazityskland.
*Vad säger du om Clarence von Rosen?
– Han beundrade tyskarna väldigt mycket. I det köpet ingick nazistiska
sympatier.
*Vad tycker du om att man delar ut von Rosens pokal?
– Det är rätt graverande. Men jag vet inte vad man ska göra. Det är rätt så
många år sedan. Man har ju förträngt det mesta.
– Den svenska sympativågen höll i sig så länge de gick bra för Tyskland i kriget och avtog efter Stalingrad. Därefter ville man glömma bort vad man tidigare hade tyckt.
*Det rapporterades väl under 30-talet och framåt en hel del i svensk press om vad som pågick i Tyskland?
– Javisst. Vi var orienterade.
*Von Rosen måste också ha vetat vad som pågick?
– Det visste han nog mycket väl. Han hade dessutom djupa försänkningar, inte minst via Göring och Görings svenska fru.
*Varför har inte von Rosens roll diskuterats?
– Det är egentligen rätt konstigt. Jag tror att en förklaring är att von Rosen var en ganska så omtyckt och sympatisk person som inte ställde upp på gräsligheterna som förekom i Tyskland. Man tyckte kanske att man skulle hålla honom utanför kritiken.
Mikael Bergling och Fredrik Nejman
Första publicering: Tidningen Aftonbladet.
