Det svenska samhället blir alltmer reaktionärt och polariserat.
– Numera anses det radikalt att hävda alla människors lika värde. Rättsstatliga principer hotas. Vi är inne i väldigt otäck tid, säger Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

Även om hon planerar att sluta sitt arbete på samfundet i samband med att hon i augusti i år fyller 67 år, räknar hon med att vara fortsatt yrkesverksam under många år.
– Jag har bland annat en del internationella uppdrag som jag tänker fortsätta med.
I samband med att hon skulle tillträda som generalsekreterare i Advokatsamfundet förklarade Anne Ramberg i en intervju i Dagens Industri att hon vill ta initiativ i den rättspolitiska debatten och profilera advokatrollen. 
*Blev det så?
– Vi har inte hunnit göra ett testamente över vad vi har åstadkommit. Men när jag tillträdde fick jag i uppdrag av styrelsen att sätta samfundet på kartan, vilket jag tycker att vi har lyckats med. Vi är med i den rättspolitiska debatten i större utsträckning än tidigare, deltar i fler statliga utredningar och är oftare remissinstans. Det är ingen tillfällighet, utan ett resultat av systematiskt arbete.
*Tycker du om att vara med i media?
– Jag tycker om att påverka. Vill man göra det, kan man inte sitta bakom stängda dörrar. Opinionsbildning har blivit en allt större del av jobbet, vilket även gäller för många av mina utländska kollegor.
*Många beskriver dig som en tydlig, men också kontroversiell person. Är du det?
– Jag försöker att klart och tydligt förklara vad vi står i olika frågor. Det inte mina privata åsikter som jag i första hand för fram, utan samfundets.
*Provocerar du för att uppnå en större effekt?
– Absolut inte. Jag har dessutom svårt att tycka att våra ståndpunkter är speciellt kontroversiella. Vi stå upp för de rättsstatliga principer som vårt samhälle bygger på. Vi säger inget annat idag än vad vi har gjort tidigare, möjligen är vi tydligare.

Det känns som om vi från samfundets sida är en ropande röst i öknen, säger Ann Ramberg. Foto: Micke Lundström

Återkommande har Anne Ramberg kritiserats, inte minst från högerhåll, för bland annat uttalanden om civil olydnad, Israels agerande gentemot palestinierna, den skärpta flyktingpolitiken och det bekymmersamma i att SD-politiker är nämndemän.
– Jag tycker att det både är förvånande och lite egenartat att bli kallad vänsterpartist, vilket händer, för att jag står upp för de ramar som ligger till grund för vårt samhälle. Detta handlar om att slå vakt om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, inte partipolitik.
*Samtidigt har du fått kritik från vänsterhåll för ditt försvar av kungen i samband med att boken ”Den ofrivillige monarken” kom ut.
– Det sätt man behandlade kungen var helt otillständigt. Även han har rätt att omfattas av rättsstatens principer, men ingen ställde sig upp och tog den striden. Istället lät man tidningarna i flera månader frossa i olika förfalskade bilder på statschefen. Det var inte i sin ordning.
– Som vän av en fri press, och tidigare ledamot av Pressens opinionsnämnd, kände jag att detta var en fråga som var angelägen Men jag försvarade inte kungen. Frågan som jag engagerade mig i gällde medias agerande som var helt oacceptabelt.
*Är du privat vän med kungen?
– Ja. Men den omständighet att jag känner personen i fråga förtar inte sakligheten i min argumentation. Advokater ska dessutom inte vara opartiska. Advokater ska stå upp och slåss för det som de tror på.
*Din företrädare var ganska tillbakadragen. Du är utåtriktad och dessutom den första kvinnan på posten. Är det en förklaring till kritiken mot dig?
– Jag upplever ett mycket starkt stöd från kolleger och allmänhet. Det finns massa olika skäl till att folk inte tycker om mig eller vad jag gör. Ibland har jag dessutom fel och förtjänar kritik. Men om folk blir arga för att uttalar mig i frågor som anknyter till demokratin, konstitutionen, rättsstaten och pressfriheten tar jag i allmänhet inte åt mig. 
*Är det kul när det blåser?
– Jag tycker om att debattera och anser att man ska stå upp för det som man tror på även när det stormar. Ändra uppfattning ska man göra när man har haft fel, inte för att det blåser lite.
*Vad tycker du om Metoo?
– Jag tror att Metoo har gjort att man på många håll tar frågor kring sexuella trakasserier på större allvar än vad man gjorde tidigare. Viktiga samtal har kommit igång, vilket är mycket bra. Tidigare var det lättare att vifta undan de här frågorna än vad det är idag.
*Vad tycker om etablerade mediers publiceringar i anslutning till Metoo?
– En del mediers agerande är inget annat än en ren skandal. Det var många som tappade koncepten och inte klarade av att hålla huvudet kallt.
*Varför inte?
– Det var en sådan sprängkraft i flera av Metooberättelserna. Till det ska läggas kombinationen av kändisar och sex. Det är bra att flera av publiceringarna har fällts.
*Vad ska man göra för att det inte ska hända igen?
– Jag tror på mediernas självreglering. Men klarar inte medierna att upprätthålla etiken är risken att lagstiftaren tar över.
*Hur stor?
– Större än vad nog många nog tror. Sverige har Europas utan jämförelse mest generösa yttrandefrihetsregler. Enligt flera utredningar är vår yttrande- och tryckfrihetslagstiftning för generös i förhållande till EU-rätten.
*Hur står det till med den svenska rättssäkerheten?
– Framför allt under senare år har synen på integritets- och rättssäkerhetsfrågor förändrats i negativ riktning. Vi har bland annat fått ett teknikimperativ. Allt som är tekniskt möjligt ska också kunna göras. För 15 år sedan diskuterar vi intensivt frågor kring exempelvis integritet och signalspaning. För man det på tal i dag, får man bara en stor gäspning till svar.
*Varför då?
– På många sätt lever vi i en otroligt aningslös tid. Många tycks tro att staten alltid är god och aldrig missbrukar sina verktyg. Ibland känns det som om vi från samfundets sida är en ropande röst i öknen när det gäller frågor kring rättsstatens principer och integritet. Det är otäckt.
*Under senare år har flera livstidsdomar rivits upp efter journalistiska granskningar. Vad säger det om rättssäkerheten?
– Det är både oroväckande och förfärligt. Varje sådant fall är ett misslyckande, samtidigt som det så klart är bra när oskyldigt dömda får upprättelse.
*Sitter det idag oskyldigt dömda i svenska fängelser?
– Ja, det tror jag. Det innebär dock inte att de juridiskt är felaktigt dömda. Bevisprövning är en mänsklig verksamhet och då kan det bli fel.
*För att domstolorna ibland påverkas av den allmänna opinionen?
– Jag tror att svenska domstolar och domare har en väldigt hög integritet och inte låter sig styras av opinionen. Däremot kan det nog ibland vara lite annorlunda bland poliser och åklagare. Jag tror till exempel inte att det hade väckts något åtal i Da Costa-fallet om det inte varit sådant medietryck.
*Är polisutredningarna för dåliga?
– Ibland är kvaliteten en ren katastrof. Ett annat problem är personifieringen. När det gäller polis- och åklagare, speciellt i de stora målen, kan man ibland skönja att de har fått hästar i loppet. De vill vinna målet och har ibland svårt att förhålla sig objektiva, vilket är mänskligt med tanke på att de kanske har arbetat i flera år med något fall och vet att de misstänkta är banditer. Men det är inte bra för rättssäkerheten.
*Det är ganska får kvinnor bland de största advokatbyråernas delägare.
– Utan tvekan finns det ett glastak. Det innebär bland mycket annat att branschen tappar en massa kompetens.
– Samtidigt vill jag betona att många byråer försöker få till stånd en förändring. Det är heller inte så att kvinnor i allmänhet är några viljelösa offer. Att vara delägare i en stor byrå innebär ofta en mycket stor och ojämn arbetsbelastning som kan vara svår att förena med ett familjeliv. En del kvinnor – och män – klarar det, medan andra gör andra val. Det måste man respektera.

Mikael Bergling
Första publicering:
Jusektidningen Karriär 

Share This