70 personer årligen omkommer eller skadas svårt i viltolyckor i trafiken.
Hälften av olyckorna inträffar på mindre än fyra procent av det statliga vägnätet, ofta på avsnitt som saknar viltstängsel.
I år väntas det inträffa 53 000 viltolyckor i vägtrafiken, enligt Älgskadefondsföreningens prognos. Det är drygt tio procent mer än i fjol som var ett rekordår. Störst är ökningen i Jönköpings län, 24 procent mellan januari och september i år jämfört med samma period 2015.
Slår Älgskadefondsföreningens prognos in kommer det i år i genomsnitt att inträffa sex rapporterade viltolyckor i timmen. Dygnet runt, året runt.
681 personer dödades eller skadades svårt i viltolyckor i trafiken under perioden januari 2006 till och med augusti 2016, enligt Transportstyrelsens statistik.
• Jönköpings och Västra Götalands län var de mest olycksdrabbade länen.
• Örnsköldsvik var den kommun där flest personer dödas eller skadas allvarligt.
• E4 och E45 var mest olycksdrabbade.
• En majoritet av olycksoffren var medelålders män.
• Flest olyckor inträffade på statliga vägar.
Enligt Trafikverkets så kallade effektkatalog är det ur skadesynpunkt mest angeläget att minska antalet älgolyckor, som är den viltolyckstyp som leder till flest allvarliga skador på människor.
I dag finns det cirka 780 mil viltstängsel utmed de svenska statliga vägarna. Behovet är dock mycket större. På många håll i Sverige saknar även viltrika och olycksdrabbade vägavsnitt stängsel.
– Vi kommer att sätta upp mer viltstängsel, men det finns i dag ingen målsättning om att vi ska stängsla in ett visst antal kilometer väg per år eller liknande, säger miljöspecialist Henrik Wahlman på Trafikverket.
– Bra uppsatta viltstängsel tar bort cirka 80 procent av de viltolyckor som leder till allvarliga personskador eller dödsfall, och är samhällsekonomiskt mycket effektiva. Men då gäller det att stängslen är uppsatta på rätt sätt, på rätt platser, med rätt anslutningar och är rätt underhållna. Annars kan de till exempel leda in djuren på fel sida av stängslet och då är risken att vi får fler olyckor.
Varför sätter ni inte upp fler viltstängsel om de är effektiva?
– Eftersom det bara är en liten del av viltolyckorna som leder till allvarliga konsekvenser för människor har det ur trafiksäkerhetssynvinkel varit effektivare att satsa pengarna på att mötesseparera vägar. Man räddar helt enkelt fler liv per satsad krona på att sätta upp mitträcken.
– Jag tycker dock att vi bör satsa mer pengar på att sätta upp viltstängsel, framför allt på sträckor som vi vet är olycksdrabbade. Det är också på gång.
Viltstängsel är inte det enda sättet att minska antalet viltolyckor. Andra viktiga åtgärder är att bygga säkra vägövergångar för viltet i form av speciella broar eller tunnlar, öka siktröjningen, vara snabbare med att ta bort ris och buskar som röjs längs med vägarna, temporärt sänka hastigheten på extra utsatta vägavsnitt och sätta upp saltstenar i skogen som gör att djuren inte söker sig ut på vägarna för att slicka i sig vägsaltet.
– Trafikverket driver också några intressanta försök med att bland annat skapa speciella viltövergångsställen där digitala skyltar aktivt varnar bilister när ett djur är på väg ut i vägen, säger Henrik Wahlman.
Han berättar att Trafikverket tidigare inte har vetat exakt vilka vägavsnitt som har varit mest drabbade av viltolyckor, vilket har försvårat arbetet med att sätta in effektiva åtgärder.
– Sedan några år tillbaka kompletterar jägarna polisens olycksrapportering. Det har gjort att vi numera har mycket exaktare uppgifter än tidigare om var olyckorna inträffar, vilket innebär en stor potential att få ner antalet olyckor.
– Tack vare den förbättrade statistiken vet vi nu att cirka 50 procent av viltolyckorna på det statliga vägnätet inträffar på knappt 4 procent av vägarna. Att bara utgå ifrån var allvarliga olyckor – med dödade eller svårt skadade människor – inträffar räcker heller inte. Det är ofta slumpen som avgör om en viltolycka blir allvarlig eller inte.
Varför sätter ni inte upp viltstängsel på de olycksdrabbade vägsträckorna om ni nu vet vilka de är?
– Vi har inte hunnit. En del olycksdrabbade vägsträckor är kanske bara 100 meter långa. Att sätta upp viltstängsel där skulle gå snabbt, men risken är då att vi bara flyttar problemet i sidled och då har vi inte vunnit något. Viltstängsel innebär ju inte att djurens rörelser avstannar. Om exempelvis en älg som försöker korsa en väg stöter på ett viltstängsel, följer djuret ofta stängslet tills det får en möjlighet ta sig över vägen.
Vilket innebär?
– Att det behövs sättas upp längre sträckor med viltstängsel. Efter två-fyra kilometer bör det finnas passager, till exempel tunnlar eller broar, så att djuren säkert kan komma över till andra sidan vägen.
Per-Anders Eriksson vid polisregion Öst är länsansvarig polis vid Nationella Viltolycksrådet i Östergötland:
– Trafikolyckor som beror på att föraren har väjt för ett djur finns ofta inte med i statistiken. Vi kan därför vara ganska säkra på att det finns ett mörkertal när det gäller antalet omkomna och svårt skadade personer.
Bör det sättas upp fler viltstängsel?
– Ja, stängsel är den mest effektiva metod vi har i dag. Visserligen kostar viltstängsel en del, men de betalar sig på sikt i form av färre skador på såväl personer, fordon som vilt.
Anders Sjölund, nationell samordnare på Trafikverket, berättar att verkets specialister håller på att ta fram modeller för beräkning av viltolycksfrekvens och förekomst av viltolyckskluster.
– Det är kluster som delvis förändras över tid och som vi behöver ha koll på. Och det kan vi ha nu, säger Anders Sjölund.
I dag finns det cirka 780 mil viltstängsel utmed de svenska statliga vägarna. Behovet är dock mycket större. På många håll saknar även viltrika och olycksdrabbade vägavsnitt stängsel.
– För att kunna halvera antalet viltolyckor tror vi att cirka 600 mil av väg- och järnvägsnätet behöver åtgärdas, det vill säga cirka 6 procent av det totala statliga infrastrukturnätverket.
Trafikverket har i sitt så kallade inriktningsunderlag till regeringen förslagit att 450 mil av det statliga vägnätet åtgärdas under perioden 2018-2029.
– Det innebär bland annat viltstängsel i kombination med någon form av ”säkra passager”, till exempel viltvarningssystem, faunabroar/undergångar eller ekodukter, säger Anders Sjölund.
– Det behöver alltså inte vara viltstängsel i alla lägen. Teknikutveckling för viltvarning sker snabbt. Nya åtgärder utvecklas som påverkar val av och kombination av åtgärder.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Motor