Hjärtsjuka barn får inte tillgång till ny och avancerad medicin lika snabbt som vuxna.
– Det borde vara är en mänsklig rättighet att barn ska få lika bra mediciner som alla andra, säger Estelle Naumburg som är docent i barnkardiologi och överläkare vid Östersunds barnklinik.

Under senare år har det kommit en rad nya och effektiva mediciner för vuxna med hjärtsvikt, förmaksflimmer och andra hjärtproblem.
– Det är stora patientgrupper som dessutom ökar i takt med att vi blir allt äldre och får allt fler vällevnadssjukdomar. Att ta fram nya mediciner kostar mycket pengar. Läkemedelsbolagen vill kunna hämta hem sina investeringar. Därför inriktar de sig på stora patientgrupper, säger ¬Estelle Naumburg som är specialist i barnmedicin och barnkardiologi.
– De allra flesta barn är däremot friska. Få har kroniska sjukdomar och det är alltså frågan om förhållandevis små patientgrupper. Det är en förklaring till att många läkemedel inte är anpassade till barn eller testade på barn i läkemedelsprövningar. Det är ju nästan alltid läkemedelsbolagen som driver utvecklingen av nya läkemedel, inte sjukvården.
Nästan hälften av alla läkemedel som ges till barn på svenska sjukhus bedöms inte vara utprövade på just barn, det vill säga barn har inte ingått i de läkemedelsprövningar som läkemedelsbolaget måste göra när det tar fram nya mediciner.
Kunskapen om medicinernas effekt, biverkningar och hur de tas upp i barnens kroppar är därför bristfällig.
– Barn är inte små vuxna. Man kan inte utgå ifrån en vuxen människa och sedan minska medicinens mängd i förhållande till barnets vikt eller liknande. Barn – och deras organ – fungerar dessutom olika beroende på ålder och mognad. I vissa åldrar omsätter de läkemedel snabbare än vuxna, i andra åldrar är det tvärtom, säger Estelle Naumburg.
– Dessutom finns många mediciner i storlekar och beredningar som barn inte kan ta. Små barn kan till exempel ofta inte svälja tabletter. I stället tvingas vi krossa tabletter och kapslar, vilket gör att medicinen kanske inte tas upp som den ska eller på ett felaktigt sätt.
De senaste åren har utvecklingen när det gäller nya läkemedel för vuxna varit fantastisk med fler och fler specialinriktade mediciner.
– Samtidigt hamnar barnen efter och får inte i lika snabbt takt tillgång till de nyaste läkemedlen.
Varför inte?
– Som läkare är man försiktig med att ge nya mediciner till barn om medicinerna inte är testade på just barn. Man vill känna sig säker. Mycket av vår läkemedelsbehandling baseras på vår erfarenhet, men inte på reglerade prövningar. Erfarenhet är inte dåligt, men jag önskar att det vetenskapliga stödet för vår behandling skulle vara bättre, säger Estelle Naumburg.
– De mediciner som jag i dag behandlar barn med, var ofta populära för behandling av vuxna för kanske fem, tio eller tjugo år sedan. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet för barn att få lika bra och moderna mediciner som vuxna.
För drygt tio år sedan antog EU nya regler som ska förbättra läkemedelstillgången för barn. Enligt regelverket ska företag som utvecklar nya läkemedel ha en särskild plan för att studera effekt och säkerhet hos barn och ungdomar (det gäller alla mediciner utom de som inte förväntas användas för barn). Som kompensation förlängs tillverkarens patent på det nya läkemedlet med ett halvår, vilket kan ha stort ekonomiskt värde. De nya reglerna uppges ha haft en positiv inverkan på läkemedelsutvecklingen för barn även om andelen barn och ungdomar fortfarande är låg vid läkemedelsprövning.
Estelle Naumburg säger att det inte krävs några regel- eller lagändringar för att barn ska ha samma tillgång till säkra läkemedel som vuxna.
– Men för att säkerheten kring de läkemedel som ges till barn ska höjas behöver andelen kliniska studier på barn öka, och då framför allt på små barn. Och för det krävs ökat samarbete mellan de nordiska länderna och inom EU.

Varje år felmedicineras svårt hjärtsjuka barn i samband med att de vårdas på sjukhus.
– Sannolikheten att det ska ske är liten. Men när det inträffar kan konsekvenserna bli mycket allvarliga, säger Jan Sunnegårdh som är professor och överläkare i barnkardiologi på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.
Ett exempel på en trolig felmedicinering inträffade för några år sedan i samband med att en bebis opererades för ett medfött hjärtfel. Strax efter operationen upptäckte den ansvariga sjuksköterskan hur det nyopererade barnet börjat blöda från bland annat näsan och operationssåret, och hur syresättningen försämrades.
Orsaken till att bebisen började blöda kan ha varit att hen fick för mycket blodförtunnande läkemedel, förmodligen beroende på förväxling. Ampullerna var mycket lika, trots olika styrkor på det blodförtunnade medlet.
Jan Sunnegårdh säger att felmedicinering i allmänhet antingen beror på felaktig ordination eller felaktig dosering.
– Störst problem med felmedicinering är det på sjukhusen. Det beror på att patienterna där i allmänhet är sjukare än de som exempelvis vårdas hemma. Medicineringen är mer komplicerad.
– Förutom mediciner som ska sväljas, till exempel tabletter eller olika lösningar, är det många som ges direkt i blodet, intravenöst. Ger man då för starka mediciner eller för stora doser, kan effekten bli mycket allvarlig.
– Det handlar ofta om väldigt potenta droger.
Hur ofta blir det fel?
– Även om det är flera barn per år som råkar ut för felmedicinering på svenska sjukhus, är det ganska få med tanke på hur många som behandlas under ett år. Men, varje fall är ett för mycket och jätteallvarligt.
Vilka skador kan uppstå?
– Olika mediciner och droger har olika biverkningsspektrum. De barn som vi behandlar på barnkardiologen får ofta katetrar insatta i blodkärlen, vilket ökar risken för att de drabbas av blodförgiftning. Då behandlas de med antibiotika, som i vissa fall och vid feldosering kan ge njur- och hörselskador.
– Det gäller alltså att vara mycket noga med doseringen och att man dessutom med jämna tidsintervallerer mäter koncentrationen i blodet.
Nya mediciner tas ofta fram med vuxna som främsta målgrupp, vilket kan ställa till med en del problem när de används på barn.
– Det är inte alls säkert att drogerna fungerar, utsöndras och tas om hand av kroppen på samma sätt hos barn som hos vuxna.
– Vid medicinering är det till exempel mycket viktigt att man vet när man ska ge nästa dos. Tidpunkten styrs bland annat av hur snabbt kroppen gör sig av med olika mediciner. Det är en kunskap som ibland är helt otillfredsställande när det gäller små barn.

Sofi Andersson Stavridis, vårdenhetschef för barnkardiologi vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus Göteborg, berättar att det under 2017 vid avdelningen rapporterades 23 så kallade avvikelser i samband med medicinering. Ingen ledde till vårdskada, men det fanns risk för det.
– Avvikelserna gällde till exempel olika styrkor på läkemedelsblandningar.
2016 rapporterades 34 avvikelser med läkemedel inblandat, sju händelser ledde till att patienten tillfälligt påverkades varav ett tillfälle bedömdes som mindre allvarlig vårdskada.
2015 rapporterades 35 avvikelser i samband med medicinering, varav två bedömdes som mindre allvarlig vårdskada.
Totalt har 92 fall av avvikelser rapporterats under de senaste tre åren.
– Vi har i dag ett väl utvecklat system för att kunna dra lärdom av eventuella misstag och sådant som skulle kunna ha gått snett, vilket är viktigt för att vi hela tiden ska blir bättre, säger Sofi Andersson Stavridis.
För att minska risken för fel arbetar sedan ett par år tillbaka farmaceuter på barnkardiologin på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.
Ett ordinations- och it-stöd som larmar om något avviker från det normala håller också på att utvecklas. Vill man till exempel sätta in en större dos av ett visst läkemedel än vad som är normalt med tanke på barnets vikt och längd, ska man tvingas göra ett medvetet val.
– Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel, säger Sofi Andersson Stavridis.

Med farmaceuter på sjukhusens olika avdelningar minskar risken för felmedicineringar.
– Dessutom avlastar vi sjuksköterskorna så att de får mer tid med patienterna, säger Pernilla Kinderlöv som är farmaceut på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.
Hon berättar att det framför allt är den stora bristen på specialistsjuksköterskor som väckt tankarna på att knyta farmaceuter närmare det direkta vårdarbetet.
– På barnintensiven på Drottning Silvias barnsjukhus startade man för några år sedan ett projekt kring hur man ska kunna minska bristen på specialistsjuksköterskor. En del av lösningen blev att överlåta en del av deras arbetsuppgifter på andra. Då frigörs tid som sköterskorna kan lägga på patienterna.
Exempel på sådana arbetsuppgifter är delar av läkemedelshanteringen.
– Kort därefter bestämde man sig för att göra samma sak även på barnkardiologen, säger Pernilla Kinderlöv som i sommar har arbetat tre år som farmaceut på barnsjukhuset.
– Vi var fyra farmaceuter som anställdes samtidigt. Vi arbetade alla tidigare på ett företag som tillverkar specialdesignade läkemedel. En stor del av vårt jobb där var att bereda mediciner, vilket jag tror är en bra erfarenhet.
Blir det säkrare?
– Ja. Vi kan ofta arbeta lite med ostört än vad sjuksköterskorna i allmänhet kan. De har en mer stressig arbetssituation, och blir ofta störda när de är i läkemedelsrummet.
Många läkemedel som används inom barnsjukvården är inte anpassade för barn, utan måste spädas ut eller beredas på annat sätt innan de kan användas, vilket i sig innebär en säkerhetsrisk.
– Att behöva göra det under stress eller att man hela tiden blir störd medan man räknar eller ska dela kapslar eller liknande, ökar risken för fel, säger Pernilla Kinderlöv.
– Vi blir inte störda på samma sätta. När det är en farmaceut som gör i ordning medicinerna blir det dessutom ytterligare ett par ögon som kontrollerar att allt är rätt, att till exempel ordinationen stämmer överens med vad som står på sprutan. Det blir en dubbelkontroll.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Hjärtebarnet

Share This