Trots att kvinnor är i majoritet både på juristutbildningarna och bland yngre advokater, tillhör de undantagen bland de större affärsjuridiska byråernas delägare.
– Många kvinnor på advokatbyråer är missgynnade på grund av sitt kön. En del väljer att lämna byråvärlden och göra karriär någon annanstans”, säger Jenny Wernqvist Kallerman som är andra vice ordförande i fackförbundet Jusek.

Flickor går ut såväl grundskolan som gymnasieskolan med väsentligt högre betyg än pojkar. De pluggar också i större utsträckning vidare på universitet och högskola, och är dessutom bättre på att fullfölja sina studier. Juristutbildningen är inget undantag. Av de som under åren 2012 – 2017 påbörjade studier på något av de svenska universitetens juristprogram var 58 procent kvinnor. Bland dem som under samma period tog en juristexamen var andelen något större: 61 procent. Kvinnorna var också i majoritet bland dem som under de här åren doktorerade i juridik, satt ting, utsågs till domare eller beviljades inträde i Advokatsamfundet.
När det gäller juridikens högre positioner var och är det däremot precis tvärtom. Inom rättsväsendet till exempel, är en klar majoritet av de främsta domarna, åklagarna och poliserna män. Samma sak är det inom universitetsvärlden och på advokatbyråerna.
Jusektidningen Karriär har via enkäter frågat tio av Sveriges största affärsjuridiska byråer om bland annat andelen kvinnor i ledningen, bland ägarna och i olika personalgrupper. Nio byråer har valt att svara:
*35 procent av byråernas advokater är kvinnor, men bara 17 procent av delägarna.
*25 procent av vd:arna, eller motsvarande, är kvinnor.
Förkrossande manlig dominans med andra ord.
I sin senaste årsredovisning skriver den affärsjuridiska byrån Mannheimer Swartling att det är en “högt prioriterad fråga att öka andelen kvinnliga partners och därmed uppnå en bättre balans mellan kvinnor och män på ledande befattningar inom byrån”.
Under 2017 var 16 procent av byråns partners kvinnor.
– Vi arbetar systematiskt för att få mer jämställda arbetsplatser. Av de biträdande juristerna som rekryterades under 2017 var ungefär 65 procent kvinnor, berättar Karin Mendel som är HR-chef på Mannheimer Swartling.
Samtidigt minskade andelen kvinnliga seniora biträdande jurister.
– Överlag slutar jurister i större utsträckning än tidigare. Det gäller både yngre kvinnor och yngre män. Det här är en tuff bransch där man periodvis jobbar mycket.
Vill inte dagens unga det?
– Jag tror inte att det stora problemet är att de förväntas arbeta mycket, utan det är oförutsägbarheten. Många känner att de hela tiden måste vara tillgängliga vilket gör det svårt att planera sitt liv utanför arbetet. Det gäller oavsett om man är man eller kvinna, har barn eller inte.
– Min bild är att dagens yngre jurister har ett helt annat tänk kring arbetet än vad som kanske var vanligt förr. De är fokuserade på jobbet, men förväntar sig att de även ska kunna ha ett liv vid sidan om arbetet, vilket jag tycker är mycket bra.
Vad gör ni åt det?
– Det gäller att organisera arbetet så att det blir lättare att kombinera arbete och privatliv. Det här är seriösa och tuffa personer som vi vill ska stanna kvar och vara en del av förändringen i stället för att lämna oss.
– På ett helt annat sätt än tidigare arbetar vi i dag systematiskt med frågor kring diskriminering, trakasserier, kränkningar och liknande, men också med kvinnors och mäns olika möjligheter att göra karriär. En viktig del i det sistnämnda är coachning. Unga kvinnliga jurister behöver i samma utsträckning som unga manliga jurister få tillgång till mentorer.
Får de inte det i dag?
– Det är lika många kvinnor som män som deltar i vårt mentorsprogram och självklart får samtliga mentorer. Det som skiljer är förutsättningarna att se och hitta egna förebilder eller inofficiella mentorer i organisationen. Byrån behöver därför arbeta mer med att tillse att alla medarbetare, oavsett kön, får individuell coachning och upplever att man får stöd i sin utveckling.
Häromåret konstaterade Jusek i en rapport att 30 procent av kvinnliga jurister på advokatbyråer upplever att de missgynnas på grund av sitt kön när det gäller lön, 43 procent när det gäller arbetsuppgifter och 30 procent när det gäller delägarskap. Ungefär var fjärde kvinna och var tionde man uppgav att de inte skulle arbeta kvar på sin nuvarande arbetsplats om det blev aktuellt för dem att bilda familj.
I våras visade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering i en studie att manliga jurister och ekonomer vid 45 års ålder tjänade ungefär 25 procent mer än sina kvinnliga kollegor.
– Karriär på lika villkor är något oerhört viktigt. I dag missgynnas många kvinnliga jurister på grund av sitt kön, säger Jenny Wernqvist Kallerman som är andra vice ordförande i Jusek och som tidigare arbetade som bolagsjurist på Posten och nu är egenföretagare och bolagsjurist på konsultbasis.
Företrädare för flera av Sveriges största affärsjuridiska byråer som Jusektidningen Karriär har talat med vittnar om hur jurister, både yngre och seniora, lämnar advokatbranschen till förmån för arbeten som bland annat bolagsjurist.
– Även jurister på stora företag arbetar mycket. Men där finns det ofta kollektivavtal, jämställdhetsplaner, en öppnare attityd till föräldraledighet och en facklig lokalförening. Det är helt enkelt mer ordning och reda på arbetsvillkoren, säger Jenny Wernqvist Kallerman.
Hon menar att nya krav vid upphandlingar kan bidra till att modernisera advokatbranschen.
– Köpare av juridiska tjänster är inte längre bara medelålders män som heter Anders, utan människor av olika kön, ålder och bakgrund. Om advokatbyråerna fortsätter att vara homogena i sin struktur kommer de att missa en massa potentiella köpare och därmed möjligheter att tjäna pengar.

Det är som sagt inte bara på de största advokatbyråerna som det är färre kvinnor än män i toppen. På samma sätt är det inom rättsväsendet.
– Det blir bättre och bättre, men det går tyvärr ganska långsamt, säger Petra Lundh som sedan några veckor tillbaka är riksåklagare och en av Sveriges högsta jurister.
Det gör henne inte unik, men ovanlig.
Även om en majoritet av Sveriges åklagare är kvinnor, är merparten av de högsta cheferna män. På liknande sätt är det i domstolsvärlden.
– Eftersom det inte tidigare funnits några kvinnor i toppen, har det inte varit så lätt för kvinnor att komma fram. Det har också saknats kvinnliga förebilder. Det kan vara en bidragande orsak till att det ser ut som det gör, säger Petra Lundh som tidigare bland annat var lagman och chef för Södertörns tingsrätt och hovrättsråd i Svea hovrätt.
Hon säger att arbetsgivare kan göra mycket för att underlätta för kvinnor och män att kombinera familjeliv med en yrkeskarriär.
– Inte minst med hjälp av tekniska hjälpmedel går det att öka flexibiliteten och underlätta personalens vardag. Det är klart att exempelvis en domare måste vara i rätten när det är förhandlingar. Men domen kan till viss del skrivas hemma.
– Jag tror att det är jätteviktigt att man så långt det är möjligt är öppen för att anpassa arbetstider och liknande efter individernas behov. Om några exempelvis vill gå lite tidigare på dagen för att hämta barn på förskolan och sedan arbeta en stund på kvällen, bör de kunna göra det.
Petra Lundh berättar att hon har fyra döttrar och alltså lyckats kombinera familjeliv med en framgångsrik yrkeskarriär.
– Jag har en man som är i samma bransch som jag själv och som också arbetar mycket. Vi har från första början delat ansvaret för familjen och har ett jämställt förhållande, vilket har varit helt avgörande.
Kommer du att arbeta med jämställdhet även som riksåklagare?
– Ja. Det är viktigt att hela tiden arbeta med dessa frågor. Jag tycker att utvecklingen går lite långsamt ibland. Vi behöver till exempel mer blandade grupper på alla nivåer. Det leder både till en bättre verksamhet och till bättre beslut.
– Jag tror att det är viktigt att vi kvinnor som har kommit en bit i karriären fungerar som förebilder och visar att det går bra, att det inte är så farligt som många kanske tror.
Camilla Wikland, vice vd vid den affärsjuridiska byrån Front Advokater, tror att tuffare krav vid upphandling kan förändra arbetsvillkoren i advokatbranschen.
– Skulle kunderna inte köpa juridiska tjänster från ojämställda arbetsplatser skulle mycket hända.
I våras fick Front Advokater ta emot Justitiapriset som går till den affärsjuridiska byrå som arbetar bäst med jämställdhet.
Camilla Wikland säger att byrån, som har cirka 80 medarbetare, under lång tid arbetat med jämställdhets- och mångfaldsfrågor.
– Vi har organiserat oss mer som ett vanligt företag än en traditionell advokatbyrå. Våra chefer, områdesansvariga och seniora medarbetare till exempel, behöver inte ha en ägarroll vilket har gjort det enklare att få en jämnare könsfördelning.
– När vi rekryterar försöker vi även ta hänsyn till personernas kulturella bakgrund. Det är viktigt med en bra mix bland såväl medarbetarna som ledare och ägare. När det gäller ledande befattningar är vi i princip helt jämställda.
Och bland delägarna?
– Vi är sju delägare, tre kvinnor och fyra män.
Enligt Camilla Wikland är den traditionella strukturen hos många advokatbyråer med delägarskapet i centrum väldigt gynnsamt för män.
– Som medarbetare är du antingen på väg upp eller på väg ut. Up or out.
– Ofta är det män som är delägare i advokatbyråer och män rekryterar gärna andra män. Dessutom gör den här strukturen att en medarbetare lätt hamnar i beroendeställning i förhållande till sina överordnade, vilket bland annat #metoo är ett uttryck för.
Kvinnor kan väl också bli delägare?
– Absolut. Men jag tror att branschens traditionella sätt att organisera sig är väldigt omodernt och behöver förändras. För att till exempel bli delägare i en advokatbyrå behöver du i allmänhet lägga ner otroligt med tid på jobbet och kanske offra stora delar av ditt privat- och familjeliv. Ibland föreslås barnflickor som en lösning. En del vill ha det så, men många yngre vill det inte. Och det gäller både kvinnor och män. Det behöver därför finnas andra karriärvägar på en advokatbyrå än att bli delägare.
Camilla Wikland säger att hon är orolig över att sjukskrivningarna ökar generellt i branschen, framför allt bland yngre.
– Det gäller både kvinnor och män. Det här är en väldigt tuff bransch. Jag tror att många yngre inte är förberedda på vad som väntar dem när de kommer ut och ska börja arbeta på en byrå. Det finns mycket att göra för att minska stressen, vi har bland annat valt att fokusera på ledarskapet. Vi har inte heller den konkurrens mellan jurister som man har på en del andra byråer, där man ska tävla om delägarskap och liknande.

Stefan, som heter något annat i verkligheten, säger att han till slut fick nog av affärsjuridiken och bytte bransch.
– Det blev för mycket snoppmätning och för stort fokus på pengar. På många av de större byråerna förväntas man mer eller mindre jobba livet ur sig för att kunna dra in så mycket pengar som möjligt. Byråerna utmålar ibland sig själva som moderna och intresserade väktare av rättssäkerheten. Men på det affärsjuridiska området handlar det i praktiken bara om pengar.
– Det som bedrivs är helt enkelt en konsultverksamhet med ekonomiska förtecken. Det är i sig inte något anmärkningsvärt, men man ska kalla en spade för en spade och inte utmåla sig som något annat än vad man de facto är. En konsultfirma med största lönsamhet som mål.
Efter att bland annat arbetat som jurist på en intresseorganisation och drivit en egen rörelse, blev Stefan för några år sedan delägare i en affärsjuridisk byrå. Ett par år senare lämnade han byrån.
– Jag kom till en brytpunkt. Jag passade helt enkelt inte in. Jag ville hinna med livet och till exempel kunna hämta och lämna barnen i skolan.
– Vi kom heller inte överens när det gällde ekonomin. Jag kunde inte ta så mycket betalt av mina klienter, som främst var verksamma i kultursektorn, som krävdes av mig och då valde jag att kliva av.
Stefan säger att advokatbranschen, framför allt de affärsjuridiska byråerna, behöver förändras.
– Som ung jurist börjar du likt en arbetsmyra längst ner i hierarkin. Har du tur och jobbar de timmar som förväntas av dig, kan du klättra uppåt och kanske till slut bli delägare. Men det förutsätter att du är lönsam och debiterar tillräckligt med timmar.
Vad händer annars?
– Då blir du inte delägare, även om du kanske har satsat fem eller tio av dina mest aktiva år på byrån.
– Man kan fundera över vad det är som gör att intelligenta människor, för det är det verkligen frågan om i de här fallen, går med på ett upplägg som gör att de arbetar så hårt att de till slut kanske går in i väggen.
Varför gör de det?
– För att kunna bli delägare och, framför allt om det är frågan om en större byrå, kunna tjäna väldigt mycket pengar när de väl gjort sina hundår. Deras roll som arbetsmyror tas då över av andra. På sina håll fungerar den här branschen som ett pyramidspel.
– Det finns dock en del goda tecken på förändring. Min bild är att många yngre jurister ställer helt andra krav på sina arbetsförhållanden än vad min generation gjorde i motsvarande ålder, vilket är nyttigt för hela branschen.
Gun Alexandersson Malm som är ombudsman och arbetsrättsjurist på Jusek berättar att det inte är ovanligt att advokatbyråer både bryter mot lagen och utnyttjar – framför allt – unga jurister.
– Med kollektivavtal skulle fler få justa villkor, till exempel när det gäller löner, tjänstepension, ersättning vid föräldraledighet och sjukdom, övertidsarbete och medarbetarnas inflytande. Tyvärr är det få byråer som vill teckna sådana avtal.
Ett undantag är Familjens jurist som är Sveriges största byrå inom familjejuridik. Enligt byråns vd Carl Georgsson skapar avtalet en trygghet för medarbetarna och en tydlighet kring vilka villkor som gäller.
Gun Alexandersson Malm menar att avtalet också fungerar som ett slags certifiering.
– Det visar att det är en seriös arbetsgivare och att det är ordning och reda på arbetsplatsen när det gäller tjänstepension, övertid och liknande. Tyvärr är det fortfarande många advokatbyråer som inte har kollektivavtal.
Varför inte?
– En förklaring kan vara tradition, en annan att kollektivavtalen bygger på att arbetsgivaren är med i en arbetsgivarorganisation och det vill många byråer inte vara. Men då kan de ha företagsavtal.
Enligt Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har samfundet inga synpunkter på om advokatbyråer tecknar kollektivavtal eller inte.
– Vi är vare sig en arbetsgivarorganisation eller en fackförening. Vi anser däremot att advokatbyråerna ska ha rimliga anställningsavtal med sina anställda. Det förekommer att vi klandrar advokatbyråer som har oacceptabla anställningsvillkor.
Enligt Gun Alexandersson Malm är långa arbetsdagar ett arbetsmiljöproblem på många affärsjuridiska byråer. Brott mot arbetstidslagstiftningen är ibland mer regel än undantag.
– Det är en sak att periodvis arbeta exempelvis 50 timmar i veckan, ibland kanske ännu mer. Men det är inte bra att göra det kontinuerligt och dessutom utan ordentligt återhämtning. Att koppla av under en månad på sommaren räcker inte. Resultatet ser vi i form av ökade sjukskrivningar. Det är dessutom inget hållbart arbetsliv.
Extra utsatta är unga jurister.
– Självklart är många byråer bra arbetsgivare, men det gäller långt ifrån alla. Det finns byråer som struntar i de flesta regler och lagar kring lön, semester, arbetsmiljö och anställningsvillkor. Unga jurister kan tvingas genomgå tre provanställningar på raken innan de blir anställda. I andra fall kan det vara uppsägningsreglerna som är helt orimliga. Eller så består lönen kanske bara av provision på det arvode som man drar in till byrån, vilket kan göra det svårt för den som är ny att över huvud taget försörja sig.
Är det vanligt med sådana villkor?
– Nej, men det är rimligt att alla som arbetar med juridisk verksamhet följer de arbetsrättsliga reglerna. Så är det långt ifrån i dag.
Anmäls regelbrotten?
– Jusek önskar att det vore fler som anmälde. Jag tror att många biträdande jurister som exempelvis är på väg att bli advokater, är så beroende av byrån de arbetar på för att få sin advokattitel att de inte vågar anmäla. De väljer att tiga och lida.

Mikael Bergling
Första publicering: Jusektidningen Karriär

Share This