Sex av tio ledande mediechefer vill inte öppet redovisa vad de har i lön.
Inom public service-bolagen vill nästan ingen chef berätta om sina anställningsvillkor.
– Det borde de göra. Vi är licensfinansierad, vilket innebär att svenska folket har rätt till insyn, säger Ola Gäverth som är ordförande i journalistklubben på Sveriges Radio.

VINTERN 2002 EXPLODERADE Percy Barnevik-affären. Många ledarskribenter och kommentatorer i de stora medierna krävde att ledande personers avtal skulle redovisas öppet.
I samma veva inledde vi en granskning av villkoren för cheferna i de största svenska medieföretagen.
Genom att fråga cheferna om deras anställningsvillkor ville vi testa hur pass öppna de själva är. Många vägrade, närmast reflexmässigt, att svara på våra frågor. Andra svarade först efter påtryckningar.
Några redovisade dock öppet och fullständigt, till exempel Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Expressen och Aftonbladet.
Totalt tillfrågades ett 40-tal mediechefer.
Sedan dess har undersökningen återkommit flera gånger och dessutom utökats väsentligt.
Precis som tidigare är Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Expressen och Aftonbladet öppna med ledande medarbetares anställningsvillkor, medan många andra tycker att det är en privatsak.
Ett exempel är Jönköpings-Postens chefredaktör Hans Olovsson.
– Mitt anställningsavtal är något mellan mig och ägaren, alltså hemligt.
Andra exempel på chefredaktörer som inte vill berätta vad de har i lön, om pensionsavsättningar och eventuella fallskärmsavtal är Hänt Extras Bengt Gustavsson, Dagens Industris Gunilla Herlitz, Skånska Dagbladets Jan A Johansson och Skaraborgs Allehanda SLA:s Måns Johnson.
Kent Asp, professor i journalistik vid JMG i Göteborg, säger att han inte är överraskad över att många chefer inom medierna inte vill berätta om sina villkor.
– Medierna är överlag väldigt slutna trots att de själva ofta kräver öppenhet av andra. Många ledande journalister har dessutom också svårt att ta kritik. Titta bara på vad som brukar hända när mediemänniskor ifrågasätts i nyhetsprogram. De blir oförskämda och vägrar svara på frågor. Många agerar på ett sätt som andra makthavare skulle ha svårt att göra.
Agneta Lindblom Hulthén, ordförande i Svenska Journalistförbundet:
– Vi kräver att alla andra som företräder någon form av makt ska vara öppna med sina förhållanden och villkor. Om då inte de personer som leder medierna är öppna med sina villkor undergräver det mediernas trovärdighet.

I ÅR OMFATTAR vår undersökning 383 befattningar på bland annat de största dagstidningarna, etermediaföretagen, fack-, organisations- och veckotidningarna, medieorganisationerna och tidskriftsförlagen.
I februari fick de som ingår i undersökningen frågor kring sin lön och andra anställningsvillkor via e-post.
Under våren har två påminnelser skickats ut.
268, alltså cirka 70 procent, valde att svara på våra mejl. 160 redovisar (42 procent av de tillfrågade) fullt ut sina villkor, vilket innebär att resultatet från årets undersökning i stort påminner om tidigare enkäter.
En som berättar är Margareta Engström, chefredaktör för Ystads Allehanda/Trelleborgs Allehanda.
– Vi som själva granskar makten och kräver att andra skall ställa upp måste också tåla en granskning när det gäller våra egna förhållanden. Det är en viktig trovärdighetsfråga att vi lever som vi lär. Den här sortens lönelistor har stort läsvärde och förekommer flitigt i tidningarna.
– Så länge vi försvarar publiceringarna utåt tycker jag att det är rent hyckleri om vi inte berättar om våra egna löner och liknande samtidigt som jag förstår att det inte är speciellt trevligt att bli uthängd. Men att därför mörka min egen lön är steget långt.
Bonniers koncernchef Bengt Braun förklarade för några år sedan – när han var ordförande i Tidningsutgivarna – att det ”borde vara självklart att redovisa villkoren för VD och chefredaktör”.
Den nuvarande TU-ordföranden, Dalarnas Tidningars VD och ansvarig utgivare Pär Fagerström, tycks ha en helt annan uppfattning och har valt att inte svara på Journalistens enkät.
Göteborgs-Postens chefredaktör Jonathan Falck säger att det finns ett berättigat allmänintresse för ledande mediepersoners anställningsvillkor.
– Som chefredaktör eller VD har vi stort inflytande – och därmed finns det också ett intresse för oss som personer och för våra villkor. För mig känns det naturligt att få frågorna och att svara. Vi efterfrågar också liknande uppgifter av andra och då är det en styrka att vi själva visar öppenhet.

AV 200 TILLFRÅGADE chefredaktörer valde 97 (48,5 procent) att berätta vad de har i lön. Bland direktörerna var andelen något lägre, 40 procent (45 av 111 tillfrågade),
Öppenheten varierar inte bara mellan olika typer av chefer, utan också mellan olika medieområden.
I undersökningen ingår 156 ledande chefer (framför allt VD, chefredaktör och ansvarig utgivare) på Sveriges 73 största dagstidningar.
Av dessa redovisar 80 öppet sina villkor (51 procent).
Bland chefredaktörerna för de största tidningarna inom fack-, organisations- och veckopressen är motsvarande andel 38 procent.
Bland cheferna inom etermedia berättade 18 procent.
Av Sveriges Radios kanalchefer är det enbart en, Eva-Britt Lennelöv, som är öppen med sina villkor.
Inom Sveriges Television är det bara verkställande direktören Christina Jutterström, programdirektören Leif Jakobsson och chefen för SVT Nord, Olov Carlsson, som berättar om sin lön.
– Vi ska ge er samma öppenhet som vi kräver av det offentliga Sverige, till exempel Regeringskansliet och näringslivet. När det gäller dessa kategorier kräver vi en öppenhet från högsta ledningen, det vill säga i ett företags fall VD och styrelse. Samma princip använder SVT. Jag ingår inte bland dessa personer och anser därför att min lön är min privatsak, liksom underchefers i andra företag, skriver Cilla Benkö som är chef för SVT:s Aktuellt i ett mejl.
Hennes kollega på Rapport, Per Yng, har liknande inställning.
– VD:s och programdirektörens löner är offentliga. Dock icke min och vi kräver heller inte själva att få ta del av andra underchefers löner i myndigheter och företag.
Andra etermediechefer som inte vill berätta om sina villkor är Sveriges Radios programdirektör Eva Blomquist och Ekoredaktionens chef Staffan Sonning.
Det är en inställning som förvånar Kent Asp, professor i journalistik vid JMG i Göteborg.
– Jag förmodar att man anser att man inte befinner sig på tillräcklig hög nivå för att behöva berätta, vilket är en konstig inställning med tanke på de här redaktionernas (Ekots, Aktuellts och Rapports, reds anm) starka ställning. Det handlar dessutom om public service-företag som finansieras av svenska folket, vilket borde innebära att de är öppnare än andra företag. Jag förstår egentligen inte vilka som är deras skäl för att inte berätta.
Enligt Kent Asp är cheferna för Ekot, Rapport och Aktuellt personer med betydande makt.
– Det finns nog inte några andra nyhetsredaktioner som har sådan påverkan på vad som diskuteras i Sverige som dessa tre redaktioner.
Agneta Lindblom Hulthén menar att det är självklart att cheferna för Ekot, Aktuellt och Rapport bör vara öppna med sina anställningsvillkor.
– De är journalister och borde veta att de genom att inte vara öppna kastar en skugga över sin verksamhet. Med tanke på hur vi betalar public service, att alla medborgare i förlängningen kan anses som arbetsgivare till de som är anställda inom public service, tycker jag att det finns en moralisk skyldighet för de som arbetar inom public service att vara mer öppna än andra. Det är så tydligt att det är vi som är deras uppdragsgivare.
Liknande uppfattning har Hans de Geer, tidigare etikprofessor på Handelshögskolan i Stockholm.
– Utifrån kravet att vi har rätt att veta vart våra skattepengar eller liknande tar vägen går det att ställa ganska långtgående krav på offentlighet när det gäller Sveriges Radio och Sveriges Television.

SEDAN NÅGRA ÅR tillbaka vägleds Sveriges Radios verksamhet av begrepp som ”lust, öppenhet och kvalité”.
– Jag tycker att vi lever upp till kravet på öppenhet. I årsredovisningen redovisar vi i detalj min lön och mina anställningsvillkor. Vi redovisar också styrelseledamöternas arvoden och de ledande befattningshavarnas ersättning i klump. Sedan tycker jag att det är vars och ens privatsak som om man vill berätta om sin lön och andra anställningsvillkor. Det kan finnas djupt personliga skäl till att man inte vill göra det, säger Sveriges Radios VD Peter Örn.
– Jag respekterar varje chefs ställningstagande oavsett om han eller hon valt att berätta eller ej.
*Påverkar graden av öppenhet förtroendet?
– Jag tror inte att det. Det avgörande för ett mediums förtroende är att man är sann i sin journalistik och att man har en grundläggande öppenhet, och det har vi. Avgörande är också att man lever upp till aktiebolagslagens krav, etiska regler, bolagskod och kan redovisa det, vilket vi kan.
Ola Gäverth, ordförande i journalistklubben på Sveriges Radio har en annan uppfattning.
– Jag är besviken över att det är så få chefer inom Sveriges Radio som väljer att berätta om sina villkor. Det handlar ju faktiskt om ledande journalister och publicister som i alla andra sammanhang driver öppenhetsfrågor.
– Jag tycker dessutom att det är viktigt med öppenhet med tanke på att vi är licensfinansierade och folket kanal. Vi, SVT och UR har en särställning i förhållande till andra medier. Vår skjorta ska helt enkelt vara vitare.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Journalisten 2006
Fotnot: Av de som chefer som i vår undersökning öppet redovisar sin lön är det 36 som uppger att de tjänar 100 000 kronor eller mer i månaden.
Högst månadslön har Bonniers VD Bengt Braun, 525 000 kronor. På andra plats kommer Bonnier AB:s styrelseordförande Carl-Johan Bonnier (325 00 kronor) och på tredje plats Göteborgs-Postens politiske chefredaktör och huvudägare Peter Hjörne (306 666 kronor).
Sydsvenskans politiske chefredaktör Heidi Avellan tjänar 75 000 kronor i månaden, vilket är cirka 50 000 kronor mindre än sin företrädare Per T Ohlsson.