Hållbarhetsutmaningen kräver ett brett kompetenslyft.
– Alla delar i en organisation behöver kunskap om hur vi arbetar mer hållbart, säger Tommy Borglund som är universitetslektor vid Handelshögskolan vid Örebro universitet.
NÄR FRÅGOR KRING hållbarhet, grön omställning och liknande diskuteras är det många av oss som i första hand tänker på energisystem, klimatavtryck, återvinning och ”gröna” industrisatsningar.
Bara i Sveriges två nordligaste län beräknas det under de kommande två decennierna investerar mer än tusen miljarder kronor i nya och utbyggda produktionsanläggningar för bland annat fossilfri gruvdrift, fossilfritt stål och batteritillverkning.
Det är satsningar som ökar efterfrågan rejält på en mängd yrkesgrupper och kompetenser, inte bara tekniker och naturvetare.
– Det gäller även kommunikatörer, HR, samhällsvetare och en mängd andra. De stora industrisatsningarna påverkar hela samhället. Ny infrastruktur och nya bostäder, skolor och en mängd andra samhällsinstitutioner behöver förberedas, planeras och byggas vilket kräver bland annat samhällsplanerare, säger Ulrika Husmark som är professionsanalytiker på fackförbundet Akavia.
Hållbarhet handlar dock om mycket mer än klimat, energisystem och industrisatsningar.
– En tiondel av Akavias medlemmar som är kvinnor har någon gång under det senaste året varit sjukskriven på grund av stress som är kopplad till arbetet.
– Hur vi uppnår ett hållbart arbetsliv är en avgörande del i hållbarhetsutmaningen och påverkar i hög grad hur företag och arbetsplatser organiseras.
UNDER SENARE ÅR har det i Sverige och internationellt antagits en rad regelverk, riktlinjer och målsättningar som är tänkt att driva på mot en mer hållbar utveckling, till exempel Agenda 2030, Fit for 55, EU:s taxonomiförordning, Parisavtalet och att ska vara EU klimatneutralt senast 2050.
Det är regelverk som ökar kraven på företagens förståelse för hur ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar deras verksamhet är eller inte är, och att de agerar därefter.
Extra skjuts framåt väntas arbetet få genom de båda högaktuella EU-direktiven Corporate Sustainability Due Diligence (CSDDD) och CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive).
CSDDD, som omfattar framför allt stora företag och börjar gälla 2027, är tänkt att stärka skyddet för mänskliga rättigheter och miljö. Direktivet reglerar, lite förenklat, företag och företagsledningarna ansvar för de effekter på mänskliga rättigheter och miljö som verksamheten eventuellt leder till.
– Ursprungsförslaget hade ett mycket bredare anslag, men har under behandlingens gång vattnats ur. Nu kommer uppskattningsvis cirka 350 svenska företag att omfattas direkt. Indirekt blir det betydligt fler, med tanke på att även leverantörskedjorna berörs, säger Jenny Grensman som är senior EU-utredare på Saco.
Hon menar att direktivet stärker företag som vill uppträda schysst och minskar risken för att de utsätts av oschysst konkurrens av bolag som ser det som en konkurrensfördel att kunna strunta i mänskliga rättigheter och miljön.
– Men som så ofta när det gäller regler och lagstiftning handlar väldigt mycket om uppföljningen och att se till att reglerna faktiskt följs och får genomslag. Blir det så, har EU gjort någonting väldigt stort och väldigt bra för mänskliga rättigheter och miljön i många länder.
– Från fackligt håll hade vi gärna velat att det inte skulle krävas så stor omsättning eller så många anställda för att ett företag skulle beröras direkt som är fallet nu. Men det här är ändå ett första steg.
I SOMRAS BÖRJADE EU-direktivet CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) succesivt att gälla i Sverige. Det ska göra – noterade – företags hållbarhetsrapportering mer omfattande, tillförlitlig och detaljrik än tidigare och att den sker enligt en gemensam europeisk standard
Till att börja med gäller kraven bara de största företagen.
– Hållbarhetsrapporteringen ska ingå om en obligatorisk del i årsredovisningens förvaltningsberättelse. Det innebär att den omfattas av revisionen, vilket gör att bolagsstyrelser kommer att ta det här på väldigt stort allvar och ålägga företagsledningar att se till rapporteringen verkligen sker på ett bra sätt och att alla regler följs, säger Tommy Borglund som är universitetslektor vid Handelshögskolan vid Örebro universitet.
– Hållbarhetsrapporteringen blir helt enkelt viktigare och får en ökad tyngd, inte minst internt.
*Många svenska företag hållbarhetsredovisade väl även tidigare?
– Jo, men de tidigare kraven var mycket mindre långtgående och gällde till exempel inte revision. En annan förändring är att rapporteringen nu även ska omfatta leverantörer och kunder. Det betyder att många mindre bolag, som egentligen inte omfattas av lagen, kan behöva redovisa uppgifter om exempelvis koldioxidavtryck, arbetsplatsolyckor, sjukskrivningar, jämställdhet och hur de arbetar cirkulärt och med antikorruption. Det kommer att uppstå ett förändringstryck i hela värdekedjan.
*Som leder till verklig förändring?
– Forskning visar ganska tydligt att transparens driver på förbättringar. Den utbyggda rapporteringen gör det enklare för styrelser att jämföra sina egna bolags resultat på olika hållbarhetsområden med konkurrenternas. Investerare kan lättare jämföra olika innehav med varandra, kunder olika tänkbara leverantörer och journalister hur företag sköter sig.
– Syftet med den här regleringen är att öka transparensen och göra näringslivet mer hållbart. EU-kommissionen vill att Europa ska bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi tack vare hållbarhet.
Sofia Bildstein-Hagberg, expert inom finansiell rapportering vid organisationen Svenskt Näringsliv, konstaterar att det är omfattande och skärpta informationskrav som ställs på företag som omfattas av CSRD.
– Företag är skyldiga att rapportera väsentliga hållbarhetsfrågor. Vilka de är varierar beroende på vilken verksamhet som bedrivs och hur den bedrivs. Det krävs god kompetens på hållbarhetsområdet i vid mening för att kunna göra den bedömningen och analysen. Jag tror dock att de flesta företag redan idag har en ganska så bra uppfattning om vad som är väsentliga hållbarhetsfrågor i deras fall.
Enligt Sofia Bildstein-Hagberg kommer de nya direktiven påverka åtminstone en del företags beteende.
– Jag har under lång tid hållit på med redovisningsfrågor och kan konstatera att miljö- och social redovisning är något som det har pratats om väldigt länge. Men nu har intresset exploderat. Jag tror inte att det dröjer speciellt länge förrän vi ser effekterna av det.
– Inte minst kapitalmarknaden är i behov av särskilt klimatrelaterad information för att kunna styra investeringar mot hållbara alternativ.
ENLIGT FORSKAREN MARTIN Kurdve vid det statliga forskningsinstitutet Rise är det risk för att det fokuseras för mycket på mätetal och rapportering och för lite på de verkliga förbättringarna.
– När miljöledningssystemet ISO 14 000 infördes var det till en början ett lyft. Men sedan blev det ett hos en del företag mer eller mindre ett administrativt dokumentsystem och ledde inte speciellt stora förändringar i verksamheten.
– Vi är beroende av varandra. För att skapa bra hållbarhetslösningar kan det behövas nya organisationssätt, ökat samarbeta inom och mellan företag och organisationer. Samtidigt hindrar en del regelverk just det.
Ulrika Harlin, som även hon är forskare på Rise, betonar processer och lösningar som generar värde och efterfrågan på både kort och lång sikt.
– Företagen behöver behålla sin konkurrenskraft även under uppbyggnadsfasen. Väldigt stora dokumentationskrav kan ta resurser från det som behöver göras och förstöra god vilja och hög ambition.
Många forskare och experter som vi har talat med lyfter utbildning, inte minst vidareutbildning, som en nyckel i hållbarhetsutmaningen.
– Utvecklingen går så pass fort att det är svårt att veta vilka kompetenser som krävs i morgon. Därför är det viktigt att man inom och mellan företag arbeta mer aktivt än idag med lärandeprocesser och bygger verkligt lärande organisationer, säger Katrin Skagert som är lektor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Det gäller att involvera och engagerade alla medarbetare. För att hitta nya lösningar behöver människor dessutom ha tid och möjlighet att prata med varandra. Och kanske även att labba.
SOM EN FÖLJD av EU:s nya hållbarhetsdirektiv väntas kraven på revisorer skärpas.
– Enligt Revisorsinspektionens nya regelförslag ska en revisor som arbetar med att granska hållbarhetsrapportering genomgå minst 40 timmars fortbildning inom hållbarhet under en femårsperiod, säger Sara Lissdaniels som är hållbarhetsspecialist på branschorganisationen FAR.
– Det handlar bland annat om utbildning i de lagar och regler som styr hållbarhetsrapporteringen, hur den ska göras och granskas. Men också hållbarhetsanalys, alltså att förstå vilka hållbarhetsrisker som kan påverka ett företag och hur.
Hållbarhet väntas även ingå i provet för revisorsexamen.
– Innan en revisor blir behörig att granska hållbarhetsrapporteringen ska hen även ha åtta månaders praktiska erfarenhet av att arbeta med hållbarhetsgranskning och hållbarhetsrapportering.
– Även om inte redovisningskonsulter omfattas av några kompetenskrav enligt lag eller annan reglering kommer det även vara viktigt för dem att ha kunskap om hållbarhetsrapportering, inte minst för att kunna hjälpa sina kunder att svara på frågor från intressenter som banker och kunder.
De nya EU-direktiven, framför allt CSRD, tros öka behovet av ny kompetens på många revisions-, redovisions- och rådgivningsbyråer. Det kan gälla såväl generella hållbarhetsexperter som specialister inom till exempel biodiversitet, cybersäkerhet, mänskliga rättigheter, arbetsmiljö, klimatrapportering och koldioxidutsläpp.
– Det är kompetenser som vi inte har varit speciellt vana vid att rekrytera, säger Elisabet Brodin som är hållbarhetsspecialist på PWC.
De nya kraven gör att revisionsteam behöver breddas, även om det fortfarande är revisorer som är experter på själva granskningen och tar ansvar för helheten.
– Det finns inget krav på att det är samma revisor som reviderar det finansiella bokslutet och hållbarhetsrapporten. Men det finns väldigt mycket synergier mellan dem. Det är därför bra om det är samma som ansvarar för båda delarna. Däremot kan inte revisorerna kunna allt, utan behöver ta hjälp av experter.
– Det är nya kunskapsområden som växer fram och mycket nytt att lära sig. Samtidigt har de som arbetar med revision redan mycket att göra.
*Hur löser ni det?
– Vi anställer ny kompetens samtidigt som vi vidareutbildar de som redan arbetar
här, säger Elisabet Brodin.
Under senare år har det återkommande rapporterats om tuffa arbetsvillkor i åtminstone delar av revisions- och redovisningsbranschen.
– Precis som i många andra branscher är kompetensförsörjningsfrågan i fokus även hos oss – hur vi ska kunna attrahera fler till branschen, behålla fler och få fler av dem som har lämnat att vilja återvända, säger Sara Lissdaniels.
*Är det en hållbarhetsfråga?
– Ja, en jätteviktig sådan. Kanske den allra viktigaste.
CHRISTINA GRIEBELER, SOM arbetar som advokat i Sverige och Tyskland och ingår i Advokatsamfundets klimat- och hållbarhetsarbetsgrupp, tror att EU:s nya hållbarhetsdirektiv kommer att få stor påverkan på advokatbyråernas verksamhet, framför allt de som sysslar med affärsjuridik.
– Jag är helt begeistrad över vilken effekt direktiven redan har haft. Tidigare var det relativt få byråer som fokuserade på de här frågorna, inte minst när det gällde avseende den egna verksamheten. De ansågs dessutom som lite egendomliga. Nu är allt fler medvetna om vilken hållbarhetsutmaning vi står inför och dess relevans för juridiken. För många affärsjuridiska byråer, inte minst de stora, har det blivit en hygienfaktor att arbeta med hållbarhet,
– Vi märker också att allt fler av våra medarbetare vill främja hållbarhet både internt och externt, men också hur kunder ställer allt fler frågor och har ett växande behov av information och rådgivning.
*Inom de flesta rättsområden?
– Ja. Ett konkret exempel är bygg- och hyresavtal. I sådana kan det läggas in klausuler om solpaneler på taken, hållbar sophantering, värmeåtervinning i ventilationen, återvinning av vatten och liknande. På liknande sätt är det med många finansierings- och låneavtal. Om vissa klimat- eller utsläppsmål uppfylls kan exempelvis räntan bli lägre, säger Christina Griebeler.
– I samband med köp av eller investeringar i företag kommer man allt noggrannare att gå igenom verksamheten, leverantörskedjor, miljö- och klimatpåverkan, löneskillnader mellan män och kvinnor, energianvändning, hur bolaget finansierar sig, om affärsmodellen är hållbar även om 20 år och en mängd andra faktorer.
Christina Griebeler berättar att det blir allt vanligare att hållbarhetsaspekter har betydelse vid upphandling av juridiska tjänster, och att byråerna i sig är hållbara.
– Som externa rådgivare är vi en del av våra klienters leverantörskedja och det är därför viktigt att vi uppfyller de krav som våra klienter ställer på oss, inte minst med tanke på deras egna dokumentations- och rapporteringsskyldigheter. Det kommer snart vara en hygienfaktor.
Tidigare var det vanligt att sätta likhetstecken mellan hållbarhet och miljöfrågor, berättar Mimmi Cromberger som är HR- och hållbarhetsstrateg på it-företaget.
– Nu finns det en ökad förståelse för att hållbarhet, förutom den ekologiska dimensionen, även omfattar social och ekonomisk hållbarhet.
*Hur påverkas HR-avdelningar av EU:s nya hållbarhetsdirektiv?
– Många är just nu är involverade i arbetet med den dubbla väsentlighetsanalysen som är en del av CSRD. Samtidigt har vi nog inte riktigt fullt ut sett konsekvenserna av direktivet som är mycket komplext och inte helt enkelt att snabbt sätta sig in i.
– Risken är att det blir stort fokus på att följa direktivet och hamna rätt i rapporteringen och för lite på vad som är själva syftet; att ställa om mot en mer hållbar utveckling.
HÅLLBARHETSUTMANINGEN KRÄVER ETT kunskapslyft, dessutom ett brett sådant.
– Vi har här på Örebro universitet en mycket populär masterutbildning som vi kallar ”Hållbart företagande” och som kombinerar företagsekonomi och hållbarhetsfrågor. De som genomgår utbildningen är väldigt attraktiva på arbetsmarknaden och får ofta jättefina jobb, till exempel på något av de stora konsultbyråerna, berättar Tommy Borglund.
– Men det är inte bara unga som på är väg in på arbetsmarknaden som behöver utbildas i hållbarhetsfrågor eller chefer och andra som befinner sig i karriären. Det behövs ett brett kompetenslyft kring hur vi kan arbeta mer hållbart, kring cirkulära flöden och liknande. Men också en annan syn på en företagens roll och ansvar i samhället.
*Hur då?
– Många har fortfarande uppfattningen att företagens roll enbart är att maximera vinsten. Resten får samhället ta hand om. Men det är ett föråldrat synsätt. Vi behöver i betydligt högre utsträckning än se till att affären både förbättrar det finansiella resultatet och villkoren för människor och miljö.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Akavia Aspekt 2024
Fakta: CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive)
*Är är ett EU-direktiv som skärper kraven på företages hållbarhetsrapportering. Genom direktivet integreras företagens hållbarhetsinformation i årsredovisningens förvaltningsberättelse. Ska granskas av revisor. Syftet är ökad transparens.
*Hållbarhetsinformation ska rapporteras längs hela värdekedjan, inte bara den egna verksamheten. Standardiserad rapportering ska göra det lättare för bland annat investerare, leverantörer, kunder och andra intressenter att bedöma företags hållbarhetsarbete och hur dess verksamhet påverkar människor och miljö.
*CSRD ska bidra till att EU når målet om Net Zero till 2050. Ambitionen är att hållbarhetsredovisningen på sikt ska ha samma kvalitet som den finansiella rapporteringen.
*Företag som omfattas av rapporteringsskyldigheterna ska rapportera enligt European Sustainability Reporting Standards (ESRS) som bygger på fyra delar:
– Generell information om företagets hållbarhetsarbete, vilket inkluderar väsentlighetsanalys, affärsmodell och riskhantering.
– Miljöfaktorer, till exempel klimatförändringar, resursförbrukning, cirkulär ekonomi, föroreningar och biologisk mångfald.
– Sociala faktorer, till exempel den egna arbetskraften, arbetstagare i värdekedjan, mänskliga rättigheter och konsumenter.
– Styrning.
*Totalt består ESRS av 12 standarder, 1 144 datapunkter och 82 nyckeltal. En
del områden är obligatoriska, medan andra utgår ifrån resultaten av den då kallade dubbla väsentlighetsanalysen som ska baseras på både ett inifrån och ut-perspektiv, och ett utifrån och in-perspektiv.
*Sedan i somras är direktivet införlivat i svensk lagstiftning. Direktivet implementeras successivt utifrån bolagens storlek. Till att börja med gäller det noterade företag och koncerner med mer än 500 anställda för att från och med 2026 i princip omfatta alla noterade företag.
Fakta: CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence)
Är ett komplement till CSRD och beräknas vara implementerat i nationell lagstiftning senast vid utgången av 2026.
*Direktivet ska stärka skyddet för mänskliga rättigheter och miljön, och fastställer en skyldighet för företag som omfattas av direktivet att visa tillbörlig aktsamhet i sin verksamhet och i sina värdekedjor.
*Företagen ska bland annat upprätta en policy gällande tillbörlig aktsamhet, identifiera faktiska eller potentiella negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter och miljön som uppstår från den egna verksamheten i hela värdekedjan, vidta relevanta åtgärder för att förhindra och begränsa den potentiella negativa påverkan på mänskliga rättigheter eller miljö och agera för att de faktiska konsekvenserna upphör.
*Kraven omfattar företagens egen verksamhet, dotterbolags verksamhet samt partner i uppströms och nedströms led.
*Vid åsidosättande av direktivets regler kan företag komma att sanktioneras.
*Kraven kommer att börja gälla successivt för företag beroende på omsättning och antal anställda fram till och med 2029.