Clarence von Rosen var nazist

Sportjournalisten och SVT-medarbetaren Leif Larsson är upprörd över några artiklar som vi har skrivit i Aftonbladet om den så kallade idrottsgreven Clarence von Rosen och hans nazistiska sympatier.

Leif Larsson betonar att han själv är motståndare till nazism och allt vad nazismen stod och står för. Vi tror honom på hans ord – även om vi givetvis inte kan veta hans innerstad tankar – på samma sätt som vi menar att Leif Larsson och alla andra bör tro på Clarence von Rosens ord och handlingar.
Det är ord och handlingar som leder oss till slutsatsen att Larssons påstående om att Clarence von Rosens nazistiska sympatier skulle ha berott på att han var svåger med Herman Göring inte trovärdigt, lika lite som Larssons – ännu så länge hemliga – uppgifter om att von Rosen kanske egentligen var antinazist.

I vårt reportage i Aftonbladet visade vi – med hjälp av historiker och andra – att Sveriges landskampsutbyte med Tyskland ökade efter att Adolf Hitler tog makten 1933. Vi visade också att en av den tidiga idrottsrörelsens främste ledare (Clarence von Rosen) var nazist.
Till stöd för våra påståenden har vi mycket god dokumentation, till exempel:
*Artikel i Idrottsbladet den 15 augusti 1939 av Clarence von Rosen. I artikeln som den stundande fotbollsmatchen mellan Sverige och Tyskland (som kort därefter ställdes in på grund av Tysklands våldtäkt på Polen) skrev von Rosen bland annat: 
”Om söndag ställes de stockholmska fotbollsnerverna på prov; Tysklands, eller nationalsocialistiska partiets officiella landslag i fotboll spelar mot de blågula…”
”Helt visst kan Tredje Rikets idrott betecknas som beundransvärd; den är ej blott ambitiös och enastående effektiv…”
”Man har skött sina utlandsförbindelser mönstergillt, pålitligt, vidsynt, generöst och har en stark ideell, ja demokratisk inställning”.
”Hatten av för gästerna från Tyskland”.
*I ett inlägg i april 1937, alltså långt efter att Nürnberglagarna införts, skriver Clarence von Rosen positivt om hur rasbiologin och rashygienen används för att betrakta ”judeproblemet”.
”Utan tvivel den enda aspekt under vilken detta problem förtjänar att betraktas”.
*I ett brev 1939 skriver Clarence von Rosen om ”den store führern” och ”den eminente führern”.
*Den 16 juli 1940, alltså efter att Tyskland bland annat ockuperat Danmark och Norge, skrev von Rosen till den tyske ”Reichsportführer Hans von Tschammer und Osten. Han avslutar sitt brev med:
”…Sieg Heil! Sieg Heil! Heil Hitler, Heil alle Lieber Freunde”.
*1936 talade han vid Samfundet Manhem om ”Intryck från den nationalsocialitiska partidagen i Nürnberg 1936”.
Andra föredrag hos Manhem under 1936 var till exempel Eric von Born om ”Judefrågan och dess lösning”, Per Engdahl om den fascistiska staten och Carl-Enfrid Carlberg om ”Hitlers stora kulturtal vid rikspartidagen i Nürnberg 1936”.

Några månader efter kristallnatten 1938 reste Clarence von Rosen tillsammans med bland andra marinchefen Fabian Tamm, försvarsstabschefen Jung och generallöjtnant de Champs till Berlin för att uppvakta Adolf Hitler på dennes 50-års dag. Vice amiral Tamm skrev senare ned vad som hände:
– Vi fingo ställa upp oss på två led i bokstavsordning de 21 länderna emellan och vi svenskar kommo att stå mitt emot den dörr, från vilken Hitler inträdde åtföljd av en stor stab. Han gick fram till de olika delegaterna och togo de i främsta ledet i hand vilka föreställdes av respektive ministrar. Hitler sade ganska klanglöst till var och en “Det är en stor glädje att få göra Er bekantskap”.
– Vår vän Clarence tyckte synbarligen icke att det korta utbytet av tankar var tillräckligt utan steg hastigt fram och tryckte Hitlers hand mellan sina båda, såg honom i ögonen och uttalade orden “Mein Führer”.
*Vid olympiaden 1936 försökte en hänförd Clarence von Rosen krama eller ta på Hitler som, enligt Elsa Marianne von Rosen, räckte fram handen och sa: ”Die Hand genügt”.
*I september 1940, alltså efter att Tyskland överfallet Polen, Tjeckoslovakien, Danmark, Norge, Holland, Belgien och Frankrike, efter att Hitler ger order om massavrättningar av psykiskt sjuka, efter att deportationen av judar inletts och efter att det första ghettot inrättats, kallade Sveriges Nationella förbund (SNF) till en sluten konferens, Nu skulle de nationella, nazistiska och fascistiska grupperna in Sverige enas var tanken. En av deltagarna på konferensen var Clarence von Rosen. 
Bland annat diskuterades om SNF skulle ansluta sig till axelmakterna och införa en arierparagraf. Konferensen slutade i intet.
*Enligt flera källor stöttade Clarence von Rosen olika nazistiska grupper ekonomiskt. Historikern Heléne Lööw berättar i sin doktorsavhandling hur SNF hösten 1940 försökte förbättra sin ekonomi genom att ge ut en daglig tidning.
”För detta sökte SNF stöd från inflytelserika och ekonomiskt starka grupper. Bland dem man vände sig till fanns många som tidigare ekonomiskt och moraliskt stött NSB (Nationalsocialistiska blocket) och SNSP (Svenska nationalsocialistiska partiet) och som efter det att organisationerna upphört orienterat sig mot SNF. Exempel på sådana personer är Eric och Clarance von Rosen och genral Henri de Champs”.
*När nordisk ungdom (Nationalsocialistiska Arbetarepartiets/Svensk Socialistisk Samlings ungdomsorganisation) var på väg att bilda en folkhögskola skänkte Clarence von Rosen ett antal tavlor. Tankern var att tavlorna skulle säljas och pengarna utgöra en grundplåt till folkhögskolans ”framgångsrika existens”.
Det finns många fler exempel.

Givetvis föddes inte Clarence von Rosen till nazist. Hans åsikter och görande var till stor del en produkt av den miljö som han växte upp och verkade i.
Förmodligen påverkades han av personer som exempelvis Victor Balck, som även han var en betydande ledare i idrottens barndom, men också den som ledde det ”svarta garde” som 1917 med Brownings pistoler i högsta hugg gjorde sig beredda för att attackera demonstrerande stockholmare som krävde bröd och demokrati.
Clarence von Rosen var inte en allmän vän av tysk kultur, utan även en stor beundrare av Hitler och Tredje Riket och hängiven nazist.
Leif Larsson antyder att Clarence von Rosen i hemlighet var antinazist. Vi ser med spänning fram emot att få ta del av Leif Larssons dokumentation som visar att så är fallet.

Mikael Bergling och Fredrik Nejman
Första publicering: Tidskriften Svensk Idrott.