Idrott och politik hör inte ihop.
Hävdar idrottsrörelsen gång på gång.
– Det stämmer inte. Det räcker att se på det stora idrottsutbytet med Nazi-Tyskland, säger Jan Karlsson, tidigare professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
Han arbetade från 1965 till 1977 som forskare på GIH i Stockholm med skidåkare som specialområde. Därefter har han varit verksam på Karolinska institutet och på sjukhus i Danmark och USA.
Jan Karlsson berättar att han varit intresserad av pronazistiska Samfundet Manhem och dess skapare Carlberg sedan ungdomen och att Clarence von Rosen inte var den ende nazisten i idrottsrörelsen.
– Där fanns många fler. Kanske är det en av orsakerna till att idrottsrörelsen så sällan vill prata om åren före och under kriget. Det är fortfarande känsligt.
– Så sent som på 1960-talet, då jag började på GCI, som GIH då hette, fanns där många nazister och fascister. Det var dock inget som det talades öppet om. Jag vet också att många på GCI med jämna mellanrum åkte till Sydafrika av politiska skäl. De hade nästan klippkort dit.
*Vad bör man göra?
– Statsminister Göran Persson har satsat mycket pengar och prestige i projektet ”Levande historia” och upplysning kring Förintelsen och nazismen. Hittills har man glömt eller undvikit att beröra idrottsrörelsens roll.
– Det är nu hög tid att även diskutera idrottsrörelsen agerande. Jag tycker dessutom att det är direkt oanständigt att von Rosens pokal fortfarande delas ut.
Karl Alvar Nilsson, fd armémajor och pensionerad administrativ chef inom skatteförvaltningen som har skrivit flera böcker om den svenska nazismen, bland annat (bland annat standardverket ”Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet”), berättar:
– Bröderna von Rosen var viktiga inom överklassnazismen. De var med och introducerade nazismen i de övre samhällsskikten i Sverige.
Docenten och lundahistorikern Sverker Oredsson kom för några år sedan ut med en bok som bland annat behandlade de starka protester som utbröt bland Lunds akademiker när tio judiska läkare skulle få inresetillstånd 1939.
– Några av dem som omnämndes som drivande i kampanjen mot de judiska läkarna hörde av sig. Även några släktingar ringde och var arga. Det är känsligt att forska i det här ämnet. Men det ska inte vara ett hinder för att också undersöka idrottsrörelsens historia, säger Sverker Oredsson.
Sveriges idrottsutbyte med Tyskland ökade kraftigt efter att Hitler kommit till makten 1933. Principen att inte ha idrottsutbyte med krigförande länder övergavs bara några månader efter att Tyskland ockuperat Polen. Det är dock värt att notera att Sverige under krigsåren inte genomförde en enda landskamp mot något allierat land, däremot flera mot mot Tyskland och dess allierade, inte minst Finland.
Sista landskampen mot Hitlertyskland var i boxning, den 24 januari 1943 i
Stockholm. Ungefär samtidigt vände krigslyckan för tyskarna vid Stalingrad.
Historikern Per-Olof Holmäng berättar i sin doktorsavhandling ”Idrott och
utrikespolitik” om några mycket intressanta händelser i svensk idrotts historia:
1934: Svenska landslaget i fotboll hälsade publiken med fascisthälsning vid en match i Bologna den 27 maj. Fyra dagar senare i Milano upprepades hälsningen. På hemvägen spelade svenskarna en match i Frankfurt. Landslagsledningen beordrade spelarna att göra nazisthälsning. De vägrade dock.
1934: Landskamp i friidrott på Stadion i Stockholm. Trots protester hissades både den tyska flaggan och nazistfanan. Dessutom spelades både den tyska nationalsången ”Deutschland, Deutschland” och NSDAP:s (det tyska natzistpartiet) officiella kampsång som inleds: ”Die Fahne och!”.
1935: Landskamp i fotboll mellan Sverige och det nazistiska Tyskland på Stadion i Stockholm. ”Töm Stadion”, uppmanade fackföreningsfolk. Uppmaningen följdes av få.
1936: Kölns stadslag gästar Göteborg för att spela en fotbollsmatch mot Göteborgs-alliansen. FCO (LO:s lokalorganisation) kräver att matchen stoppas och hotar med bojkotter och repressalier. Efter FCO:s krav vill inga spelare i IFK Göteborg eller Gais vara med. Däremot är nio spelare från Örgryte intresserade av att spela. Alliansen förklarar att man vill flytta eller ställa in matchen. Svenska Fotbollförbundet kräver då att Alliansen genomför matchen (om man vill fortsätta att möta utländska lag). SFF kontaktar också LO:s ledning som förmår FCO att häva bojkotthotet. Matchen spelas den 12 juni inför endast 2 000 åskådare.
1940: Vintersportvecka i Garmisch-Partenkirchen. Betecknades av stora delar av idrottsvärlden som ett rent nazijippo. Gymnastikförbundets ordförande plus några andra svenska idrottsledare var på plats med sina fruar. Resa och uppehälle betalades av de nazistiska värdarna.
1940: Vid Finnkampen i friidrott i Helsingfors fick Tyskland vara med. Deltagandet ansågs så prestigefullt att det godkändes av Hitler personligen. Vid banketten på kvällen på den tyska legationen skålade den svenska delegationen med prins Gustaf Adolf i spetsen med den tyske Reichsportführer von Tschammer. Efter krav från tyskarna bar de manliga bankettdeltagarna frack med ordnar.
1940: Trelandskamp i skytte mellan Tyskland, Finland och Sverige. Svenske OS-guldmedaljören Bertil Rönnmark vägrar vara med, eftersom han anser att landskampen är propagandajippo för Nazi-Tyskland.
1941: Kort tid efter den tyska ockupationsmakten i Norge arkebuserat de både fackföreningsmännen Hansten och Wickström möttes Sverige och Tyskland i en landskamp i fotboll på Råsunda i Solna utanför Stockholm. Kung Gustav V och prins Carl Gustaf fanns på plats och hälsade på både den svenska och tyska spelarna före matchen. Även den svenske statsministern Per-Albin Hansson satt på läktaren och deltog i banketten efteråt. ”I det stora spelet har det väl ingen betydelse”, antecknade han efteråt.
1942: När Sverige skulle möta Tyskland i fotboll i Berlin fick en av landslagets ledare, Carl Linde, inte inresetillstånd efter att han skrivit negativt om Tyskland. Landslaget valde att ändå åka.
Landskamper Sverige – Tyskland
1919-1932: 26 stycken (av totalt 224 landskamper, dvs 11 procent).
1933-1943: 61 stycken (av totalt 294 landskamper, dvs 21 procent).
1933: 3
1934: 4
1935: 8
1936: 4 (OS-år)
1937: 7
1938: 11
1939: 10
1940: 0
1941: 10
1942: 3
1943: 1
Antal svenska landskamper under andra världskriget
Danmark: 46
Finland: 20
Tyskland: 14
Ungern: 10
Italien: 6
Schweiz: 3
Norge: 1
Slovakien: 1
Rumänien: 1
Mikael Bergling och Fredrik Nejman
Första publicering: Tidningen Aftonbladet.
