Sveriges kommuner satsar alldeles för lite pengar på att underhålla vatten- och avloppsledningarna.
– Förnyelsen av ledningsnätet behöver öka rejält. Men istället minskar den. Utvecklingen går åt fel håll, säger Anna Linusson som är VD i branschorganisationen Svenskt Vatten.
Det handlar om mängder av ledningar som på sikt måste bytas ut.
– Den förnyelsetakten vi har idag behöver nästan fördubblas på 10 eller 20 års sikt. Så stora är behoven, säger Anna Linusson.
Det svenska ledningsnätet är 194 900 kilometer långt (2015). Det motsvarar nästan fem varv runt jorden. Det är alltså många mil rör som ligger nedgrävda och som kan ställa till med problem. Klimatförändringarna väntas dessutom öka belastningen på delar av ledningsnätet.
Underdimensionerade eller slitna rör i kombination med ökad nederbörd kan bland annat leda till stopp i avloppen, översvämningar och att infekterat dricksvatten sprids.
– Driftsstörningarna fortsätter att hålla sig på en relativt låg nivå. Vi har fortfarande hög leveranssäkerhet och få avbrott. Den låga förnyelsetakt har alltså ännu inte visat sig i form av växande problem, säger Anna Linusson.
– Men om inte förnyelsen ökar, kommer vi till en punkt då ledningsnäten inte är tillräckligt bra.
När då?
– Det är väldigt svårt att avgöra när det inträffar. Det går säkert att hålla förnyelsetakten på dagens låga nivå ett tag till, men inte hur länge som helst. Så småningom blir läget akut.
– Om vi inte agerar nu tror jag att kommer att få mycket stora och akuta problem om 10 eller 20 år.
Hur länge dröjer det innan ledningsnätet har bytts ut med den nuvarande förnyelsetakten?
– Det lär ta mellan 200 och 250 år, vilket är alldeles för lång tid. Så länge kan man så klart inte räkna med att rören håller. Det gäller därför att ha en långsiktig planering och agera i tid för att vi inte så småningom hamna i en akut kris.
Häromåret konstaterade Svenskt Vatten i en rapport att förnyelsetakten för vattenledningarna bör ligga på runt 0,7 procent per år och för spill- och dagvattenledningarna på runt 0,6 procent.
2015, som är det senaste året som det finns statistik för, förnyades 0,4 procent av vattenledningarna. Motsvarande andel för spill- och dagvattenledningarna var 0,4 respektive 0,26 procent.
2011 reinvesterades det för sig cirka 4,3 miljarder kronor i det kommunala ledningsnätet.
2015 hade reinvesteringarna minskat till 2,8 miljarder kronor.
– Att investeringarna i det befintliga ledningsnätet minskar har inte alltid med brist på pengar att göra. Många kommuner expanderar och bygger nya bostadsområden vilket kräver att VA-nätet byggs ut och då blir det mindre resurser över till förnyelse av det gamla nätet.
Snittåldern på de svenska ledningarna beräknas till mellan 40 och 50 år. Men det är inte så enkelt som att yngre ledningar är bra ledningar och gamla är dåliga. Kvaliteten kan variera beroende på ålder, men också hur de byggdes, vilka material som användes och på de geografiska förutsättningarna.
Kristianstad i Skåne och Mörbylånga på Öland är två kommuner som ökar förnyelsen av ledningsnätet.
– Det är ett stort detektivarbete att hitta vilka ledningar som är dåliga, säger Niclas Beermann som är Mörbylånga kommuns tekniske chef.
Han berättar att kommunen håller på att öka förnyelsetakten.
– Vi har inte tidigare fokuserat tillräckligt mycket på det här.
Varför inte?
– Vi har dels inte haft tillräckliga kunskaper, dels lagt resurser på annat.
– Förnyelsen måste ske på rätt ställe. Det finns ingen regel eller röd tråd som säger vilka rör som ska bytas ut. En gammal ledning kan vara hur bra som helst, medan en ledning som bara är 20 eller 30 år gammal läcker som ett såll.
Varför då?
– Det kan bero på markförhållandena, vilket material ledningen är gjord av eller hur entreprenaden en gång utfördes. Det går inte att bara utgå ifrån ledningarnas ålder. Därför kan det vara ett stort detektivarbete att i tid hitta vilka ledningar som är dåliga.
– Hittills har vi tagit hand om problemen efterhand som de har dykt upp.
Kristianstads kommuns tekniske chef Bengt Olsson är av liknande uppfattning.
– Vi försöker ha koll på hur gamla ledningarna är, men också vilka områden som har haft mycket läckor. Vi vet också att en del mark är mer aggressiv mot ledningarna än annan mark. Mycket bygger på erfarenhet.
– Vår ambition är att öka förnyelsetakten och kommer att satsa mer pengar på detta. Men ett problem är få tag få på rätt personal, främst ingenjörer. Det är inte bara att ge sig ut och gräva eller att anlita entreprenörer. Jobben måste vara väl planerade.
Mikael Bergling
Första publicering: Infrastruktursajten I Perspektiv.
