Om några veckor är det 20 år sedan Olof Palme mördades.
– Bevakningen av mordet har varit väldigt spekulativ, ibland närmast bisarr. Det gäller inte minst delar av Sveriges Radios och Sveriges Televisions rapportering, säger Olof Palmes son Mårten Palme.

VI TRÄFFAS I hans tjänsterum på sjunde våningen i en av Stockholms universitets blå betonglådor på Frescati.
På skrivbordet, golvet och i bokhyllorna trängs utredningar, rapporter, böcker och kompendier.
När han pratar lutar han sig tillbaka och halvligger i sin ergonomiskt anpassade stol.
Mårten Palme är idag professor i nationalekonomi och forskar bland annat om arbetsmarknadsekonomi. På kvällen den 28 februari 1986 var han, precis som Olof och Lisbeth Palme, på biografen Grand på Sveavägen i Stockholm och såg filmen Bröderna Mozart.
Efter föreställningen stannade han kvar en stund utanför biografen och småpratade med sina föräldrar. Därefter gick tillsammans med sin flickvän norrut längs Sveavägen. Föräldrarna rörde sig i motsatt riktning.
Innan han gick därifrån lade Mårten Palme märke till en man som stod och tittade i ett nedsläckt skyltfönster intill biografen och som därefter följde efter föräldrarna.
Enligt Mårten Palme var Christer Pettersson mycket lik den mannen.
En stund senare, i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan, mördades Olof Palme. Skottet avlossade på 10 – 30 centimeters avstånd och var direkt dödande.
Lisbeth Palme träffades av ett andra skott som avlossades på ett avstånd av 70 – 100 centimeter, gick genom hennes mockakappa och orsakade en skråma längst med hennes rygg. Om skottet träffat två centimeter längre till vänster hade det förmodligen varit dödande.

MÅRTEN PALME BERÄTTAR att han följer medierapporteringen kring mordet ganska noga och menar att den kan delas in i tre delar: mordet, polisutredningen och rättegångarna.
– Bevakningen av själva mordet, alltså det första dygnet eller så, minns jag inte så mycket av. Undantaget är en artikel i Expressen där några sjuksköterskor berättade vad som hände inne på akuten på Sabbatsbergs sjukhus under natten. Den var integritetskränkande.
Dagen efter mordet hölls det första riktiga polisförhöret med Lisbeth Palme. Trots att förhöret var sekretessbelagt, läckte det snabbt ut detaljer om vad hon sagt vilket försvårade nya förhör.
– Det är givet att journalister vill ha fram så mycket uppgifter som möjligt. Det är inte medias fel att poliser mot betalning läcker hemliga uppgifter. Däremot är polisernas agerande otillständigt, säger Mårten Palme.
Han menar att en del mediers bevakning av polisutredningen och olika spår varit väldigt spekulativ, ibland närmast bisarr.
– Det gäller inte minst en del av SR:s och SVT:s program som snarast varit forum för ryktesspridning än seriös och granskande journalistik.
*Vilka program?
– Till exempel Uppdrag granskning och Striptease. En del av det som sänds har varit rena stolligheter. Det är beklämmande hur en del medier i stället för att granska och rapportera driver egna teorier och spår.
*Vad anser du har varit bra?
– Bland annat ett program i TV3 av Urban Björk där experter och andra intervjuades och kommenterade utredningen. Jag tycker också att det har varit bra att media granskat högerextrema miljöer inom bland annat polisen och officerskåren.
Mårten Palme tror inte att vare sig han själv eller någon annan i familjen har tagit skada av den intensiva rapporteringen kring mordet.
– Det är självklart att mord på en statsminister väcker mycket uppmärksamhet. Förutom behandlingen av mor, är det framför allt en publicering av Dagens Nyheter som gjort mig riktigt illa berörd. Den var riktigt ruggig.
*Vilken?
– I samband med en utfrågning av Granskningskommissionen blev en del detaljer från obduktionen offentliga. Det är uppgifter som helt saknar betydelse för mordet. Kvällstidningarna valde att inte publicera eftersom de ansåg det för snaskigt.
– Dagens Nyheter däremot publicerade uppgifterna i sin nätupplaga. Det var fruktansvärt integritetskränkande.

EN VECKA EFTER mordet, den 7 mars 1986, träffades spaningsledaren Hans Holmér, Dagens Nyhets dåvarande chefredaktör Christina Jutterström och reportern Ann-Marie Åsheden. Tillsammans kom de fram till att Åsheden i hemlighet skulle få följa mordutredningen inifrån med förbehållet att inga uppgifter fick publiceras förrän mördaren var gripen.
Samtidigt som DN:s övriga reportrar jagade information om spaningarna, hade alltså en annan av tidningens medarbetare unik inblick i polisens arbete vilket hon inte berättade för sina kolleger.
Än mindre för tidningen läsare.
– Vi visste inget om detta. Från familjens sida hade vi väldigt lite kontakt med Hans Holmér och fick betydligt större förtroende för polisen när Ölvebro tog över spaningarna. Det kändes om att han var en riktig detektiv. Holmér var mer intresserad av media, det var som en drog för honom, säger Måren Palme.
Efter att Hans Holmér i februari 1987 lämnat spaningsledningen, fick det så kallade PKK-spåret minskad prioritet i den ”riktiga” mordutredningen.
Istället togs det över av en slags inofficiell spaningsorganisation med Ebbe Carlsson och Hans Holmér i spetsen.
Gruppen avslöjades av tidningen Expressen i början av juni 1988.
I samma veva grep tullen i Helsingborg en av Ebbe Carlssons livvakter när denne försökte smuggla olaglig avlyssningsutrustning in i Sverige.
– Jag kände mig illa berörd av hela Ebbe Carlsson-affären och trodde aldrig på PKK-spåret. Däremot kände jag Ebbe Carlsson, som var en mycket speciell person. Vi jobbade ihop på Bonnier Fakta, säger Mårten Palme.
Han anser att det inte var fel av Ebbe Carlsson att engagera sig i spaningarna.
– Nej. Staten gick faktiskt ut och erbjöd pengar till den som kunde bidra till att mordet löstes och det var ju det som Ebbe försökte göra.
– Bakgrunden till det så kallade avslöjandet var att Ebbe var kandidat till att efterträda Bo Strömstedt som chefredaktör för Expressen och ville ha ett bra förhållande till journalisterna på tidningen. Därför gick han med historien till Expressen.
*Chefredaktör för Expressen?
– Ja, det berättade han själv för mig. Jag har senare pratat med medlemmar av familjen Bonnier som bekräftar uppgiften.

DRYGT TVÅ OCH ett halvt år efter mordet, 14 december 1988, anhölls Christer Pettersson. Samma dag genomfördes videokonfrontation med Lisbeth Palme där hon identifierade honom som den man som hon såg på bara några meters avstånd omedelbart efter mordet.
Vid ett senare förhör pekade hon på nytt ut Christer Pettersson som den man som hon såg i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen direkt efter mordet.
Ett mycket starkt utpekande.
Samtidigt hade Lisbeth Palme i förväg informerats om att den misstänkte tidigare var dömd för mord och alkoholiserad. Vid vittneskonfrontationen sade hon bland annat ”att det ser man vem som är alkoholist”.
Dessutom avvek Pettersson från övriga personer på videon. Han var till exempel den ende som bar ljusa skor.
Inför rättegången begärde Lisbeth Palme, som inte bara var ett mordvittne utan också målsägande, att Christer Pettersson och åhörare inte skulle få närvara i rättssalen när hon berättade om sina upplevelser under mordkvällen.
Hennes berättelse fick dessutom inte sändas i radio eller bandas.
Till viss del blev det också så.
Pettersson fick sitta i ett angränsande rum och hennes berättelse bandades inte. Däremot fick åhörarna vara kvar.
I tingsrätten dömdes Christer Pettersson till livstids fängelse för mord.
I hovrätten friades han.
– Vi fick media emot oss. Det var en häxjakt, inte minst på min mor. När hon inte ville att hennes förhör skulle bandas, snörpte Anna Lindmarker i Aktuelltstudion på munnen och sade att vad som hade hänt i Stockholms tingsrätt var unikt i svensk rättshistoria. Det var ruggigt.
*Varför fick ni media emot er? Palmehat?
– Nej, det tror jag inte. Media vill att man ska ställa upp. Min mor har aldrig tyckt om att vara i media. Det gjorde hon inte heller före mordet.
– När hon inte ställde upp och berättade blev journalisterna arga. Det försvårade ju deras arbete.
Mårten Palme menar att medierna till viss del drev fram en friande dom mot Christer Pettersson.
– Man visade bara en sida och drev hellre teser än att rapportera och analysera så opartiskt som möjligt. Ett exempel är Dagens Ekos inhyrde expertkommentator Claes Borgström som mer agerade som den försvarsadvokat han är, än som oberoende juridisk kommentator.
– Jag tror att media hade en mycket stor roll i frikännandet. Framför allt juristerna, inte nämndemännen, tog intryck av opinionen i media i stället för att döma som de skulle ha gjort om det varit en ”normal” rättegång. De visste också att domen skulle följa dem yrkeslivet ut.
För några år sedan arbetade Mårten Palme som forskare i USA och tittade då och då på tv-sändningarna från rättegången mot den mordmisstänkte TV-stjärnan OJ Simpson.
– Till skillnad mot rättegången mot Christer Pettersson förmedlade medierna i USA båda sidornas syn. Bevakningen var mer genomtänkt och professionell än vad den är i Sverige.

MÅRTEN PALME SÄGER att han utifrån sina egna och sin mammas iakttagelser ”vet” att det var Christer Pettersson som mördade Olof Palme.
– Förutom att jag anser att mördare ska sitta i fängelse, tror jag dessutom att det hade varit bra för Christer Pettersson. Om han hade han dömts hade han förmodligen levt idag, och kanske till och med varit i ganska bra kondition.
Mårten Palme menar att medias agerande i samband med frikännandet var beklämmande.
– Att ställa tuffa frågor är inte precis svenska journalisters bästa gren. Det är nästan typiskt att den ende kritiska frågan till Christer Pettersson i samband med frikännandet kom från Lilla Aktuellts knattereporter.
– Claes Elfsberg, till exempel, hade visserligen lämnar Rapportstudion och tagit på sig sin parkas. Men vad frågade han Christer Pettersson? Jo, hur det kändes.
Enligt Mårten Palme är rapporteringen kring Christer Pettersson ett typiskt exempel på medias fascination för den kriminelle, för avvikaren.
– Rapporteringen är också ett uttryck för den väldigt liberala inställning till kriminella som medierna hade på 1970- och 80-talen. Clark Olofsson fick till och med vara sommarpratare i radio.
– Jag tycker visserligen att det är en ganska vacker och positiv tanke att alla i grund och botten är goda människor som bör få en chans att komma tillbaka. Men det gick till överdrift. Miro Baresic sade i en nästan klassisk intervju att han ville tillbaka till Sverige därför att där är ”media på vår sida”.
*Så är det knappast idag?
– Nej, idag har både medier och samhälle en helt annan syn på brottslingar, vilket rapporteringen kring Tony Olsson och skotten i Malexander är ett exempel på.
Mårten Palme berättar att media vid några tillfällen velat sammanföra honom med Christer Pettersson.
– För några år sedan försökte Aftonbladet arrangera ett möte mellan mig och Christer Pettersson. Reportern Lennart Håård och redaktionschefen Niklas Silow kom hit till universitet för att diskutera saken.
–  För att jag skulle gå med på att träffa Christer Pettersson ville jag ha garantier för att han verkligen skulle erkänna mordet. Av historiska skäl skulle det ha varit bra med ett ordentligt erkännande.
Några sådana garantier kom aldrig. Därför blev det heller inget möte.
Samtidigt som det skrivits spaltmil om själva mordet och rättsprocessen, har de politiska konsekvenserna diskuterat ganska lite. Samma sak gäller Olof Palmes politiska arv.
– Jag tycker att det är lite konstigt att det inte har kommit något större biografiskt verk om honom. Björn Elmbrandts biografi är absolut inte dålig, men den kom ganska snabbt efter mordet. Jag vet att Nordstedt och Bonnier söker efter någon som kan skriva en ordentlig biografi. Men, det är svårt att hitta bra namn.
Göran Rosenberg, som har erbjudits uppdraget men tackat nej, säger att han kände på ämnet ett tag, undersökte källäget men bestämde sig till sist för att han inte var redo för en så stor satsning.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Journalisten 2006.

Enkät om mediernas bevakning av mordet på Olof Palme

Namn: Rolf Stengård.
Ålder: 56 år.
I februari 1986: Kriminalreporter på Dagens Nyheter.
Idag: Nyhetschef Dagens Eko.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Hyfsat. Med en hel del övertramp.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Möjligen en viss överdriven böjelse för allehanda konspirationsteorier av olika slag.
*Är det något du har saknat?
– Inget särskilt.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– För stort utrymme åt sanslösa konspirationsteorier som varit orimliga. Och, på en del håll, ett för stort förtroende för de första polisiära spaningsledningarna.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: MarieLouise Samuelsson.
Ålder: 52 år.
I februari 1986: Journalist på Svenska Dagbladet.
Idag: Frilansjournalist.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Hyfsat får bli svaret på en så vittomfattande fråga.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Att medier gång på gång lanserat helt nya förklaringar och helt nya mördare. Tilltron till mer eller mindre befängda konspirationsteorier. Fortfarande: Ett evigt dykande efter mordvapnet.
*Är det något du har saknat?
– Att väldigt få tog Lisbeth Palmes vittnesmål på allvar. Oavsett den klantiga vittneskonfrontationen var hon ögonvittne. Hur ser det berömda genusperspektivet ut, i backspegeln? Skulle till exempel Olof Palme ha blivit lika avfärdad om han hade varit vittne och hustrun offer?
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Det pinsamma knäfallet för Hans Holmér och acceptansen av honom som spaningsledare. Att så många verkade ha glömt den konspiratoriska läggning Holmér utvecklade i samband med den så kallade Sjukhusspionaffären liksom att Holmér långt före mordet var fixerad vid kurder.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: Kent Asp.
Ålder: 56 år.
I februari 1986: Forskare (nybliven fil dr i statsvetenskap) vid Göteborgs universitet.
Idag: Professor i journalistik vid Göteborgs universitet.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– I stort ganska bra.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Nej, egentligen inte. Rapporteringen har varit som förväntat (både det som varit bra och det som varit dåligt).
*Är det något du har saknat?
– Inget som jag kan komma på så här långt efteråt. Mitt svar hade säkert varit annorlunda när vi stod mitt uppe i rapporteringen.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Flera. Det jag nu kommer ihåg är tre saker: Att medierna föll så pladask för Holmérs apkonster. Att Sveriges Television efter rättegången lät Christer Pettersson i direktsändning och med rosor i sin famn träda fram likt en segerintervju efter en fotbollsmatch och den mycket njugga och obehagliga behandling Lisbeth Palme fick av medierna.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: Anders Fallenius.
Ålder: 39 år.
I februari 1986: Högskolestuderande och frilansjournalist.
Idag: Rättsreporter på Expressen
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– I stort sett bra.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Det som har varit mindre bra är alla tokiga spår som har dykt upp och som fått stort genomslag. Mycket av den ”bevakningen” borde aldrig ha skett.
*Är det något du har saknat?
– Det borde varit större fokus på alla tidiga misstag i polisutredningen.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej. Mördaren är död och begravd.

Namn: Sven-Erik Alhem.
Ålder: 63 år.
I februari 1986: Statsåklagare.
Idag: Överåklagare i Malmö.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Till en början helt okritiskt i förhållande till den dominante dåvarande länspolismästaren Hans Holmér, som egentligen med små fingerrörelser styrde media som föll för hans charm och aldrig synade hans inkompetens. Senare blev medierapporteringen och granskningen betydligt mer självständig och kritiskt bevakande.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Just den okritiska och osjälvständiga tidiga bevakningen.
*Är det något du har saknat?
– Självständighet och kritiskt förhållningssättet till den tidiga erbarmligt dåliga ledningen från Hans Holmérs sida.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej. Detta blir en rättsskandal också i ett rättshistoriskt perspektiv. Om 200 – 300 år kommer man fortfarande att ägna uppmärksamhet åt rättsapparatens tillkortakommanden vad gäller utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.

Namn: Jan Mosander.
Ålder: 61 år.
I februari 1986: Reporter Dagens Eko.
Idag: Reporter Dagens Eko.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Hyfsat, det har med tiden blivit mångfald.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Nej.
*Är det något du har saknat?
– Jag hade gärna sett mera källkritik.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Fixeringen vid pajasadvokaten Pelle Svensson och hans ”testamente” (han påstod att det var bombmannens, i själva verket hade han skrivit det själv).
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Sannolikt inte, som det ser ut i dag.

Namn: Mats Bergstrand.
Ålder: 45 år.
I februari 1986: Universitetsstuderande.
Idag: Debattredaktör på Dagens Nyheter.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Initialt var för många för bländade av Hans Holmérs ”ljus-i-tunneln-presskonferenser” för att riktigt klara granskningen. Det fanns också efter hovrättens friande dom ett kletigt inkännande förhållningssätt till Christer Pettersson, ”Christer” i journalistmun, som var besvärande.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Per Wendels avslöjande av Ebbe Carlsson-affären var stor journalistik. Intressant också att erinra sig vilka homofoba stämningar (tänk om alla i spaningsledningen varit vegetarianer…) som präglade rapporteringen.
*Är det något du har saknat?
– Händelsen var så stor att vi kanske lite för starkt kände att lösningen också måste vara stor; PKK-spår, polisspår, bröllop som mordkod och allt vad det var. Jag tror det gällde även journalistiken. Blicken höjdes mot skyn och gatunivån blev underbevakad.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Misstaget att inte tidigare namnge ”42-åringen”. Om så skett hade kanske en del av de värsta konspirationsteorierna kunnat kvävas i sin linda. Den misstanke som fanns inför tingsrättens prövning var tillräcklig för att namnge, utan att han skulle pekas ut som någonting annat än misstänkt. Där skötte vi oss bättre efter mordet på Anna Lindh.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej. Vi har lösningen.

Namn: Kenth Andréasson.
Ålder: 58 år.
I februari 1986: Nattchef på GT.
Idag: Bitr redaktionschef, och stf ansvarig utgivare Göteborgs-Posten
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– I huvudsak bra, de etiska övertrampen har varit få med tanke på all publicitet.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Tidvis har det naturligtvis blivit mycket spekulationer, men det har till en del berott på bristande öppenhet från polisledningen.
*Är det något du har saknat?
– En självständigare journalistik inledningsvis. Och på senare tid nya, mer djupgående perspektiv på både utredning och samhällstraumat.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Att media till en början gick i polisens ledband och inte förhöll sig tillräckligt kritiska. Det ledde också fram till exempelvis den felaktiga fokuseringen på den så kallade 33-åringen.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej

Namn: Kerstin Brunnberg.
Ålder: 63 år.
I februari 1986: Reporter Dagens Eko.
Idag: Senior advisor Sveriges Radio.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Lång tid har gått – det jag minns är att Hans Holmers uppgifter tillmättes rätt okritisk uppmärksamhet. Det man kan säga är väl att media väl beskrev utredningshaveriet.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Ett betydande mått av ”egen-spaning” i flera medier.
*Är det något du har saknat?
– Möjligen en tidigare systematisk genomgång av hur urdålig polisens utredningsarbete var.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: Ann-Marie Åsheden,
Ålder: 58 år
I februari 1986: Reporter Dagens Nyheter.
Idag: Kommunikationsrådgivare.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Några bra, andra uruselt.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Flockbeteende.
*Är det något du har saknat?
– Faktakoll.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Vet inte.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej, det verkar inte så.

Namn: Ingrid Lindgren.
Ålder: 60 år.
I februari 1986: Producent för Kanalen (SR).
Idag: Redaktionschef Upsala Nya Tidning.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Så här 20 år efteråt är det svårt att minnas rapporteringen i alla dess delar, men mer än godkänt blir det inte.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Spekulationer, övertoner och mängder med snedåkningar.
*Är det något du har saknat?
– Journalistik som förklarat och satt mer i sammanhang.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Att köra längs ett spår i taget. Har drevet någonsin varit större i svensk mediehistoria?
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej, det här mordet kommer nog aldrig att få en definitiv upplösning.

Namn: Karin Zillén.
Ålder: 46 år.
I februari 1986: Reporter Blekinge Läns Tidning.
Idag: Nyhetschef och biträdande redaktionschef Sydsvenskan
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Svårt att svara på ”i allmänhet”. Bevakningen var extremt omfattande, lärdomar av den är väl att inte rusa i väg på alltför tidiga spår (som Holmérs PKK-spår), och att det finns anledning att ifrågasätta polisens arbete. Å andra sidan har väl polisen lärt sig ett och annat sedan dess, som att inte vara alltför tvärsäkra i inledningsskeden av utredningar.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Omfattningen och konspirationsteorierna.
*Är det något du har saknat?
– Svårt att säga om något som pågick under åratal och i alla medier.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Se ovan – att man rusade efter alla spår, utan eftertanke. Å andra sidan läckte det uppgifter från alla håll, privatspanare forskade på sina teorier, polisen famlade i mörker efter undermåligt inledande arbete och vår statsminister hade blivit mördad. Och medias uppgift är att söka information.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: Lars Nilsson.
Ålder: 58 år.
I februari 1986: Nyhetschef på Dagens Nyheter.
Idag: Chefredaktör Upsala Nya Tidning.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Så bra som man kan begära i början. Däremot hakade allt för många på allt för vilda teorier. Rättsprocessen, inklusive KU-förhören, fungerade bra.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Väldigt mycket spekulationsjournalistik.
*Är det något du har saknat?
– Sunt förnuft stundom.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: Kjell Rynhag.
Ålder: 59 år.
I februari 1986: Rättsreporter på Tidningarnas Telegrambyrå.
Idag: Rättsreporter på Tidningarnas Telegrambyrå.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Som vanligt har de seriösa medierna haft den bästa bevakningen, med enstaka undantag. Kvällstidningarna hade ibland egna nyheter som de var först med, men vad som framför allt var typiskt för dem var alla spekulationer och artiklar om alla ”nya vittnen”.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Det extremt stora intresset det första året och åren samt när Christer Pettersson greps och åtalades. Den vilda jakten efter egna nyheter och läckor.
*Är det något du har saknat?
– En mer sansad och nyanserad bevakning, särskilt när det gäller Christer Pettersson.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Kommer i skrivande stund inte på något.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: Jonathan Falck.
Ålder: 51 år.
I februari 1986: Nyhetsreporter på GT.
Idag: Chefredaktör och ansvarig utgivare för Göteborgs-Posten.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– I stort sett godkänt och bra.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Bevakningen har hela tiden varit initierad. Men bevakningen utmärktes från början av en för stor tilltro till polisens och spaningsledningens kompetens. Jag tänker här på spaningsledningen under Hans Holmér. Därefter blev bevakning mer kritisk och därigenom mer mångfacetterad och informativ för läsarna.
*Är det något du har saknat?
– Från början en större öppenhet från polis och åklagare. Men också en mer kritisk syn från massmedia.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Bevakningen av kurdspåret.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.

Namn: Göran Greider.
Ålder: 45 år.
I februari 1986: Universitetsstuderande.
Idag: Chefredaktör Dala-Demokraten.
*Hur tycker du att media i allmänhet har skött bevakningen av mordet på Olof Palme?
– Som jag minns det lät man Hans Holmer styra för mycket av rapporteringen.
*Är det något speciellt som du anser har utmärkt rapportering?
– Att det blev en vansinnig klappjakt på kurder de första åren. Kort sagt – konspirationsteorier i för hög grad.
*Är det något du har saknat?
– En idédiskussion om vad det innebar för p o l i t i k e n att Palme mördades.
*Vilket anser du ha varit medias största misstag i bevakningen av mordet?
– Brännmärkningen av kurderna.
*Tror du att någon kommer att dömas för mordet på Olof Palme?
– Nej.