I höst är det ett år sedan ”Den motvilliga monarken” kom ut.
Boken innebar starten på vad som ser ut att bli det dystraste året på decennier för den svenska monarkin.
– Nyheten om Victorias graviditet innebär en vändning. Det var det bästa som kunde hända kungahuset, men också oss, säger Svensk Damtidnings chefredaktör Karin Lennmo.

DEN 17 AUGUSTI skickade hovet ut pressmeddelandet som många, inte minst vecko- och kvällspressen, väntat på:
”Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har den stora glädjen att meddela att de väntar barn. Födseln beräknas till mars 2012.”
– Bara några timmar efter att nyheten kommit ut var det telefonkö till vår annonsavdelning. Trycket var enormt och det är det fortfarande. Det är många företaget som vill annonsera hos oss och vara en del vår ”kungliga miljö”, säger Karin Lennmo.
Hon berättar att även upplagan stiger.
– Jag hoppas att graviditeten kommer att sälja lika mycket som kronprinsessbröllopet. Under förra året steg vår upplaga med 27 procent vilket är helt fantastiskt.
*Ökade upplagan så mycket på grund av bröllopet?
– Ja, kronprinsessbröllopet drev upp upplagan ordentligt.
– Graviditeten gör att vi nu har ett antal goda år framför oss. Vi kommer att följa den intensivt – varje vecka – fram till förlossningen.
*Och sen?
– Då lär bli väldigt många reportage om kungligt mammamode och vilken typ av vagnar och andra produkter som kronprinsessparet köper. Vi vill ta rollen som den kungliga experten och föra historien framåt. Kronprinsessparet har dessutom sagt att de vill ha många barn. Det här är mycket stort.

”DEN MOTVILLIGE MONARKEN” skakade om monarkin rejält när den kom ut i november förra året. I boken berättar författaren Thomas Sjöberg tillsammans med sina medförfattare Deanne Rauscher och Tove Meyer om en del av alla de historier – och en del nya – som cirkulerat runt kungen, om monarkens kvinnoaffärer, hedonistiska livsstil och festande med ”kaffeflickor” och kriminella.
Boken utlöste en flodvågsstor rapportering i medierna.
– Genom att hänga upp publiceringen på boken kunde övriga medier rapportera utan att själva behöva stå för uppgifterna. Dessutom litade man på Tomas Sjöberg, säger Olle Wästberg som var Expressens chefredaktör under en kort period på 1990-talet.
– En del av uppgifterna i boken var i svang redan då, ja även tidigare. Det gick mycket rykten om kungen.
*Varför skrev ni inget?
– För att en tidning ska kunna publicera något sådant här måste någon vara beredd att ställa sig upp och berätta. Det räcker inte att man tror att uppgifterna är sanna. Det krävs en yxa. Det fanns det inte då.
Svensk Damtidnings chefredaktör Karin Lennmo berättar att även hon har hört rykten om kungens leverne, dessutom återkommande.
– Men vi har aldrig skrivit om dem.
*Varför inte?
– Vi har inte vågat. Vi har varit oroliga för att stöta oss med våra läsare och valt att ligga lågt.
*Har ni skrivit om Thomas Sjöbergs bok?
– Ja, men vi har inte försökt föra historien framåt. Vi har inte tyckt att det har varit vår sak. Vi vill vara en kunglig veckotidning. De här extremt negativa nyheterna vill vi inte driva framåt.
– Vi märker också – av kommentarerna på vår hemsida – att våra läsare blir arga på oss när vi publicerar den här typen av nyheter. Men de är även jättearga för att vi skriver om prins Carl Philips flickvän Sofia. De tycker inte att hon är passande för prinsen.

OLLE WÄSTBERG BERÄTTAR att han under sin tid som chefredaktör för Expressen ombads att komma till hovet och träffa kungaparet.
– Det var efter att vi hade publicerat en oskyldig paparazzibild på Victoria och hennes dåvarande pojkvän Daniel Collert som höll varandra i händerna.
*Var kungaparet arga?
– De skällde inte. Men de var bekymrade och sade att de var väldigt missnöjda med svenska mediers publiceringar om kungahuset.
En annan chefredaktör som med diskuterat journalistik med kungaparet är Karin Lennmo.
– I början på 1990-talet ringde hovets dåvarande presschef Elisabeth Tarras-Wahlberg och bad mig komma hem till kungen och drottningen på Drottningholms slott för att diskutera medias bevakning av barnen.
– Jag åkte ut en kväll. Vi drack kaffe och pratade om framtiden. Det var ett mycket trevligt samtal som varade en timme. Efter en stund kom prinsessan Madeleine in och hälsade.
*Vad kom ni överens om?
– Ingenting. Jag var noga med att som chefredaktör inte utlova något. De krävde heller inga löften. Jag uppfattade samtalet mer som att de ville lufta sin egen oro om hur det skulle bli.

VÅRVINTERN 2008 ÅT Thomas Sjöberg lunch med bokförläggaren Kristoffer Lind på restaurang Järnet på Österlånggatan i Gamla Stan i Stockholm, inte långt från slottet.
Med på lunchen var också Per Gedin, styrelseordförande i bokförlaget Lind & Co.
Samtalet handlade om olika bokprojekt.
– Per var min gamle förläggare. Han ville att jag skulle skriva en bok om Hells Angels. Men det ville jag inte. Jag hade tidigare skrivit om porrkungen Berth Milton och ville inte ge mig in i något liknande igen. MC-miljön är obehaglig och inte speciellt hälsosam, berättar Thomas Sjöberg.
– Jag sade att det egentligen bara var en bok som jag ville skriva och det var om kungen, Sveriges statschef. Det fanns ingen riktigt bra biografi om honom.
Under lunchen utvecklade Thomas Sjöberg sina tankar.
– Kristoffer lyssnade skeptiskt. Det jag inte visste då var att han redan hade gett en annan journalist i uppdrag att skriva en biografi om kungen, men att det inte blev något för att ingen ville säga något. Efter att jag pratat färdigt sa han att han inte trodde att det skulle gå.
– Det gör det visst, svarade jag. Jag hörde samma invändningar när jag skulle skriva en bok om Ingvar Kamprad, att ingen skulle våga berätta något. Men det gjorde folk
Kristoffer Lind lät sig övertygas och skrev kontrakt med Thomas Sjöberg som vid sidan om författandet arbetade heltid som redaktör för SAS ombordmagasin Scandorama.
– Efteråt tänkte jag: vad har jag gjort? Jag kan bara arbeta med boken på raster, kvällar och helger. Det kommer inte att gå. Jag behöver hjälp.
– Jag tog därför kontakt med journalisthögskolan i Stockholm och frågade om de hade en eller ett par elever som kunde bistå med research som en slags praktik. Det gick inte. Men skolan lovade att höra sig för om det var någon som ville hålla på med det utanför skoltid. På så sätt kom jag i kontakt med Tove Meyer som framför allt har arbetat med att söka i arkiv, ta fram handlingar och tidningsartiklar.
*Höll ni arbetet hemligt?
– Nej. Däremot började vi med dem som var längst bort från kungen, men som ändå haft anledning att stöta på honom privat eller professionellt.  Vi arbetade oss därefter in mot mitten. Det sista vi skulle göra var att höra av oss till kungen och hans kompisar. Hade vi gjort tvärtom hade de förmodligen stoppat alla möjligheter att få fram information.

FÖR ATT FÅ tips om hur det skvallrades om kungen läste Thomas Sjöberg inlägg på nätforumet Flashback.
– Många var vidriga, fulla av invektiv och elakheter. Det fanns dock en signatur, ”Sessan”, som verkade sansad. Jag tog kontakt med henne, berättade att jag var en journalist som höll på att skriva en bok om kungen och frågade om vi kunde träffas.
– Hon skrev tillbaka och berätta att hon höll på med ett liknande projekt, men att hon inte visste om hon ville träffa mig.
Till slut blev det ett möte mellan ”Sessan” – Deanne Rauscher – och Thomas Sjöberg.
– I början var hon inte alls intresserad av att prata med mig om kungen och vad hon kände till om honom. Hon tänkte ju skriva en egen bok.
– Jag bad att henne att åtminstone fundera. Jag hade trots allt ett kontrakt med ett etablerat förlag. Till slut gav hon med sig.
Deanne Rauscher arbetade då både som journalist och socialarbetare. Några år tidigare hade hon gett ut boken ”Männen, makten, mörkläggningen” som handlar om 1970-talets stora bordellaffär. I boken pekar hon ut några av dåtidens toppolitiker som bordellkunder.
*Finns det kopplingar mellan kungen och 1970-talets bordellaffär?
– Ja, genom att personer i kungens närhet var stamkunder hos bordellmamman Doris Hopp. Men vad jag vet finns det inga uppgifter om att kungen skulle ha varit kund hos henne, säger Thomas Sjöberg.
*Det har under många pratats om kungens leverne. Hade inte du hört de ryktena?
– Ja, men det var diffusa uppgifter om att han var en kvinnokarl, att han brukade roa sig med tjejer. Men efterhand som jag pratade runt fick jag höra mer, som att kungen när han var på en bar eller en restaurang kunde skicka någon, ofta en livvakt, att ragga upp en kvinna åt honom. Dagen eller dagarna efter uppgavs hon få ett samtal eller besök där hon varnades för att prata om vad som hade hänt. Ett av mina huvudspår var att få tag på en sådan kvinna och få henne att berätta.
Thomas Sjöberg säger att Dieanne Rauscher var central i arbetet med att få kontakt med kvinnor som varit i kungens närhet och att få dem att prata.
– Som en före detta socialarbetare kan hon föra förtroliga samtal, känner miljön, har mycket goda kontaktytor och vet hur snacket går.

AV EN JOURNALISTKOLLEGA fick författarna tips om att det fanns kopplingar mellan kungen, hans gäng och den tidigare proffsboxaren, torpeden och porrklubbsägaren Mille Markovic, en koppling som senare skulle få historien att fullkomligt explodera i medierna.
*Kungen är Sveriges statschef. Var ni inte rädda för repressalier när ni rotade i hans leverne? 
– Jo, efter hand blev vi också alltmer försiktiga. Jag brukade till exempel alltid stå i mitten på tunnelbaneperrongen, vi tog ut batterierna i våra mobiltelefoner när vi träffades och vi såg till att använda kontantkort när vi ringde. Handlingar, intervjuer med källor och liknande sparades på olika ställen i Sverige och utomlands. En del material låg till exempel gömt i mitt utedass på landet.
*Var ni övervakade?
– Jag vet inte. Dianne tyckte att hon ibland hörde konstiga ljud på sin telefonlinje. Hon blev också uppringd av någon från Säpo som ställde konstiga frågor om vad hon höll på med.
I augusti förra året, några månader innan boken skulle komma ut, tog Thomas Sjöberg kontakt med hovet vid mejl.
– Jag skrev att vi ville ha en intervju med kungen och skickade med några av frågorna vi tänkte ställa till honom, bland annat om hans känslor inför trontillträdet. Jag berättade också i mejlet att vi hade känsliga uppgifter om hans privatliv som vi tänkte fråga om.
Efter tre dagar svarade hovets dåvarande presschef Nina Eldh att det inte blev någon intervju. Kungen ville inte.

NÄR BOKEN NÅGRA månader senare kom ut exploderade medierna av berättelser om Sveriges statschefs otrohet, älskarinnor, bisarra seder, porrklubbsbesök, fester med kriminella, strippor och ”kaffeflickor”.
I dansk press kallades han för ”Strippekongen”.
Kungens vänner talar i intervjuer upprört om illasinnade lögner. Monarken själv håller en välbesökt presskonferens i skogarna utanför Trollhättan. På den förklarar han bland annat att ”vi vänder på ett blad, ungefär som ni gör i era tidningar, och ser framåt i stället.”
Uttalandet uppfattas av de flesta som en bekräftelse på att bokens uppgifter i allt väsentlig är korrekta.
För författarna innebar uppmärksamheten sålda böcker – fram till idag drygt 100 000 – men också en enorm ryktesspridning.
– Det var oerhört jobbigt. En frilansande researcher hyrdes in för att skriva en rapport om mig och Deanne. I rapporten, som spreds till de stora redaktionerna i Stockholm, hävdas det bland annat att inget i boken är sant, att jag är en torsk som tagit med mig prostituerade till mitt kontor, att jag har gått på porrklubbar och att Deanne haft sexorgier på ett behandlingshem tillsammans med vänner och en socialtjänsteman. På nätet pekas jag ut som pedofil, säger Thomas Sjöberg.

FLERA AV BOKENS mest högljudda kritiker är på ett eller annat sätt kopplade till hovet eller till gänget runt kungen, berättar Thomas Sjöberg.
– En av dem, historieprofessorn Dick Harisson, är prins Daniels historielärare. En annan, Leif GW Persson, jagar tillsammans med kungens vän Anders Lettström.
Kungafamiljens personliga vän och advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg förklarar i media att uppgifterna om kungens förehavande är illasinnade lögner.
– Kungen har sagt att det är så. Det finns ingen anledning att inte tro på vad han säger.
En annan som är upprörd är Mille Markovich.
Men inte på grund av rapporteringen om kungens otrohet och intensiva festande, utan på kungavännernas dementier.
För att få stopp på dementierna hotar Mille Markovich med att offentliggöra smygtagna bilder på en festande kung.
Enligt en reporter på TV4 som senare får se bilderna visar de hur ”kända män” – kungen – tittar på nakna kvinnor som har sex med varandra.
I samma veva tar kungens vän Anders Lettström kontakt med Milan Sevo – ”den svenske Gudfadern” – för att få hjälp med att reda ut vad Markovic egentligen har att komma med och hur mycket han vill ha betalt för en eventuell dementi och för bildmaterialet.
Lettström och Gudfaderns livvakt Daniel Webb träffas vid flera tillfällen, bland annat i direktionsvåningen ovanför Oscarsteatern i Stockholm.
De hemliga samtalen leder dock inte till något resultat.
När det efter en tid blir offentligt att personer i kungens närhet förhandlar – eller har förhandlat – med personer ur den undre världen om en uppgörelse som ska ”rädda” monarken, förnekas uppgifterna kategoriskt av kungagänget.
Uppgift står mot uppgift.
Historien verkar så sakta dö ut.

I MAJ I år får den plötsligt ny fart när Sveriges Radios publicerar hemliga ljudinspelningar från mötet mellan Daniel Webb och Anders Lettström.
Hårt pressad ställer kungen upp på en filmad intervju med Tidningarnas Telegrambyrå. I den tar han avstånd från Anders Lettström och förnekar att han har varit på porrklubbar och att det kan finnas bilder på honom i komprometterande situationer.
Thomas Sjöberg säger att han inte tror på kungens dementier.
– Jag känner mig illa berörd över att han så uppenbart står och ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet. Han försöker blanda bort korten, det är pinsamt.
*Har du sett bilderna?
– Nej. Men har jag aldrig tvivlat en sekund på vad Mille eller våra kvinnliga uppgiftslämnare har berättat för oss är sant. Aldrig.

PRINSESSAN VICTORIAS VÄXANDE mage till trots fortsätter kungens – påstådda – hedonistiska leverne att intressera medierna.
Det är ett intresse som kan få ytterligare fart lagom till jul då det väntas komma ut en bok om Mille Markovic som dessutom har lovat att i samband med utgivningen, på en serbisk betalsajt, publicera bilder på kungen i komprometterande situationer.
Det arbetas också med en dokumentärfilm för SVT om kungen och hans vänner.
– Kungafamiljen behandlas i dag i medierna som alla andra kändisar. Kungen har blivit som Kikki Danielsson, säger Olle Wästberg.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Riksmedia-Nytt 2011.