Kartläggningen av spionorganisationen IB:s olika register är klar.
Men, hemligstämplad.
– Blir inte rapporten offentlig är den helt meningslös, säger Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap.
SEDAN I MARS i år har försvarets underrättelsenämnd, under ledning av riksdagsledamoten och förre försvarsministern Anders Björck (m), försökt kartlägga de register som har använts inom den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten.
I går lämnade nämnden över en första rapport till regeringen på 200 sidor, varav ett 50-tal är offentliga.
En hemligstämplad bilaga innehåller bland annat handlingar från säkerhetsunderrättelsetjänsten mellan 1955 och 1980.
Underrättelsenämnden har främst koncentrerat sig på den politiskt känsliga inrikesverksamheten. I den ingår samarbetet mellan Säpo och den militära säkerhetstjänsten och, enligt Björck, väldigt mycket personalkontrollhandlingar.
Enligt Anders Björck är inrikesmaterialet i IB:s och dess föregångares diarier och handlingar inte längre kvar i den militära säkerhetstjänstens arkiv.
– Arkivet brändes i början av 70-talet, säger Björck.
*Hur vet du det?
– Det är uppgifter som har lämnats till oss av Stig Synnergren och Birger Elmér (fd spionchef). Det är svårt att kontrollera, men vi utgår från att uppgifterna stämmer.
Tidigare uppgavs det att även T-kontorets (IB:s föregångare) arkiv för åren 1945 till 1965 bränts.
Men förra året överlämnade förre ÖB Stig Synnergren hela arkivet på mikrofilm till riksarkivarien. Enligt Synnergren hade en okänd man plötsligt en dag i november ringt på Synnergrens bostadsdörr och överlämnat en väska med 31 rullor mikrofilm och en guldtand i.
*Hur kan ni veta att inte även IB:s arkiv kopierats?
– Det kan vi inte veta. Vi ska undersöka om det finns kopior och dubbletter, säger Anders Björck.
PROFESSOR DENNIS TÖLLBORG, Sveriges främste expert på personkontroll, tycker att underrättelsenämnden lite väl snabbt kommit fram till slutsatsen att IB:s arkiv är förstört.
– Jag vet inte om handlingarna är brända, men det skulle förvåna mig om det inte ens finns några kopior kvar. I den här världen förstör man inte gärna material som det har varit jobbigt och tagit lång tid att ta fram.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Expressen 1998.