Anställda på Försäkringskassan utsätts för allt fler hot och trakasserier. Under de senaste fem åren har antalet incidenter ökat med nästan 175 procent.
– Det hotas både via telefon, vid personliga besök och i sociala medier, berättar Nils Fridolf Walander som är Försäkringskassans säkerhetschef.


Enligt Försäkringskassans egen statistik rapporterades 849 incidenter på personsäkerhetsområdet under 2013. I fjol hade antalet ökat till 2 327.
– Incidenterna inträffar ofta när någon har fått ett negativt besked och kan bestå i allt från att personen hotar att skada sig själv, till kränkningar, trakasserier och rena hot mot personalen. Det är dock väldigt ovanligt med fysiskt våld, säger Nils Fridolf Walander.
Beror den kraftiga ökningen av antalet incidenter på en ökad anmälningsbenägenhet?
– Vi har inte gjort en djupare analys, men jag tror att man i dag anmäler hot och liknande i större utsträckning än vad man gjorde tidigare.
Rita Koskinen Lundström, ordförande i Saco-föreningen på Försäkringskassan säger att det är en tuff situation för många handläggare.
– Hoten sliter hårt på dem. Det senaste är att handläggare får sin identitet kapad av personer som blivit nekad ersättning. För att jävlas beställer de saker i handläggarens namn.
Enligt Rita Koskinen Lundström tycker många handläggare att de, när de fattar beslut om ersättningar och liknande, får klä skott för politiska beslut som de inte är ansvariga för eller kan påverka.
– Det går ett drev mot anställda på Försäkringskassan. Jag vet kollegor som i privata sammanhang inte längre vill berätta var de arbetar. Många oroas också för att hängas ut i sociala medier. Det är inte ovanligt att vi på nätet beskrivs som monster.
Häromåret konstaterade Brottsförebyggandet rådet (Brå) i en totalundersökning bland statliga tjänstemän på tretton myndigheter och två a-kassor, att mellan 30 och 50 procent – beroende på myndighet – utsatts för otillåten påverkan under de senaste 18 månaderna i samband med tjänsteutövning.
– Trakasserier är vanligast. Det kan till exempel vara obehagliga anspelningar vid ett möte eller telefonsamtal, okvädningsord eller självmordshot. Däremot är det ovanligt med våld och skadegörelse, säger Anna Jonsson, utredare på Brå.
– Många upplever att trakasserierna har ökat och att det har blivit ett hårdare klimat.
Giesela Swedborg, nationellt huvudskyddsombud vid polisen, befarar att många hot och trakasserier inte anmäls.
– Jag tror att mörkertalet är stort eftersom många inte vet att man ska anmäla. Det har blivit ett slags normalisering kring att bli utskälld av allmänheten över telefon eller i ett direkt möte.
Enligt en ny undersökning av Jusek har en tredjedel av förbundets medlemmar inom rättsväsendet och vissa andra myndigheter utsatts för hot, våld eller trakasserier under de senaste två åren.
*19 procent känner sig otrygga i sin yrkesutövning på grund av risken för hot, våld eller trakasserier. Inom Migrationsverket och Arbetsförmedlingen är andelen 36 respektive 28 procent och inom Försäkringskassan 25 procent.
*34 procent har blivit utsatta för våld, trakasserier, skadegörelse, hot, mutförsök eller annan form av otillbörlig påverkan i sitt arbete under de senaste två åren. Det är ungefär en lika stor andel som 2015 då en motsvarande undersökning gjordes.
*Mest utsatta är anställda vid Migrationsverket och Kronofogdemyndigheten där närmare sex av tio har utsatts för hot, trakasserier eller otillbörlig påverkan under de senaste två åren.
*Tre av tio har förändrat sitt beteende i privatlivet, två av tio anser att deras hälsa har påverkats och tre av tio har övervägt att byta arbete på grund av utsatthet.
– Jag tror att undersökningen ganska väl speglar hur det ser ut och att det inte skett några förbättringar sedan 2015, då vi gjorde den förra undersökningen, säger Anna Nitzelius som är opinionsbildare på Jusek.
– Det måste till en förändring. Förutom att hot och trakasserier gör att många mår dåligt, riskerar det att i sin förlängning påverka både demokratin och rättssäkerheten negativt. Dessutom blir det svårare att rekrytera och behålla kvalificerad personal.
Vad bör göras?
– Det krävs en rad åtgärder inom olika områden. Det behöver till exempel satsas mer ekonomiska resurser på att höja säkerheten. I domstolarna behövs fler säkerhetsbågar, permanenta säkerhetskontroller där det finns behov av det och fler ordningsvakter.
– En annan viktig åtgärd är att stärka skyddet av myndighetsanställdas personuppgifter. I dag kan man få sin identitet skyddad om det finns en konkret hotbild. Men det är en åtgärd som får ganska stora konsekvenser för den enskilde och försvårar det dagliga livet. Det borde införas ett nytt skydd för personuppgifter även vid en abstrakt hotbild och som inte är lika ingripande för den enskilde. Vi tycker också att det behövs en ny form av sekretess som gör att uppgifter kan lämnas till myndigheter, banker och försäkringsbolag men inte till andra.

Hot och trakasserier i sociala medier är en allt vanligare del av många domares vardag, särskilt i samband med vissa uppmärksammade mål, berättar Fredrik Wersäll som fram till alldeles nyligen var president i Svea hovrätt. Han menar att det bästa sättet för domstolarna att minska risken för hot, drev och trakasserier i sociala medier är att vara duktiga på att informera om sina domslut och hur de har kommit fram till vissa avgöranden.
– Ger man riktig och adekvat information tror jag att upprördheten lägger sig. Det är sällan några konstigheter med domar. De kan ofta förklaras på ett trovärdigt sätt genom att man går igenom hur bevis- och rättsläget ser ut. Låter man däremot andra sätta agendan kan informationen bli så vinklad att den leder till en väldig upprördhet.
Är detta något som ni diskuterade i Svea hovrätt?
– Absolut. Vi pratade också om att domare som har väldigt utsatta mål med stort medialt intresse kan känna en väldig press – och att detta är något som vi måste ha beredskap för, till exempel i form av avlastningssamtal. Dessutom kan materialet i de målen vara mycket påfrestande.
Har domar påverkats av tryck i sociala medier?
– Jag hoppas att det inte är så. Jag har inte heller sett några tecken som tyder på att domare i några enskilda fall skulle ha låtit domslut påverkas av risken att bli uthängd i sociala medier. Men vi måste vara väldigt vaksamma på det.
– Det är viktigt att man inom domstolarna har ett levande värdegrundsarbete, att man hela tiden pratar om hot och trakasserier och hur man förhåller sig till det. Man måste kunna ta upp med sin chef om man känner obehag för ett visst mål. Det är jätteviktigt.
Petra Lundh, lagman i Södertörns tingsrätt, bekräftar att hatbrev och trakasserier mot domare har blivit vanligare.
– Det gäller framför allt i samband med uppmärksammade sexualmål. Då kan vi få in mejl som går ut på att skribenten hoppas att våra döttrar ska våldtas eller liknande. Med e-post och sociala medier har det blivit betydligt lättare att avreagera sig än vad det var tidigare.
En domare som hotats på jobbet är Peter som flera år efter att målet avgjorts, hotades av en man som han varit med om att besluta om tvångsvård för.
– Jag blev rädd, framför allt för mina barns skull, berättar Peter.
Strax före jul i fjol dömdes mannen till skyddstillsyn med särskilda föreskrifter om psykiatrisk vård för hotet.
– Mannen hade varit ute länge, men något hade triggat honom att göra upp med gamla oförrätter, berättar Peter som vill vara anonym och i verkligheten heter något annat.
– Han ringde domstolen och bad att få tala med mig och nämndemännen. Jag var upptagen. I stället pratade han med växeln, som spelade in samtalet, och hotade då både mig och nämndemännen. Han fick även tag på ett par av nämndemännen.
Vad sa mannen?
– Han pratade om olika saker, förklarade att han ville ha tag på oss för att ställa saker och ting till rätta. Han hotade med våld om saker och ting inte löstes på rätt sätt.
Blev du rädd?
– Det var i början av sommarlovet och mina barn var ensamma hemma. Jag kände direkt stark oro för dem och för vad som skulle kunna hända med tanke på att det handlade om en person som jag, i vart fall tidigare, visste varit psykiskt sjuk.
– Det är en sak när det hettar till i yrkesrollen, det är lättare att ta. Det är trots allt ingripande maktutövning som domstolarna sysslar med. Människor är pressade och kan i stundens hetta säga något dumt. Det är en helt annan sak när familjen riskerar att bli inblandad.
Peter berättar att han omedelbart ringde sin fru som var på väg hem. Hon tog med sig barnen från bostaden.
– Domstolen larmade polisen som snabbt var på plats. Mannen greps kort därefter i sitt hem, vilket kändes bra.
Hur mår du i dag?
– Jag har släppt det, och det har även mina barn gjort. Vi har pratat om vad som hände, men det verkar inte som om det har lett till någon bestående otrygghet.

När juristen Anton Konradsson kom hem från en jobbresa väntade ett anonymt brev på honom innehållande ett vitt pulver och meddelandet att han skulle dö.
– Jag gjorde så klart en polisanmälan, men det gick inte att ta reda på vem som var avsändaren.
Anton Konradsson arbetar sedan 2012 på polisens rättsenhet i Göteborg.
– Jag fattar beslut i en del tillståndsfrågor. Det kan till exempel gälla demonstrationstillstånd, passärenden, återkallande av vapentillstånd på grund av psykisk ohälsa eller brott eller att omhänderta någons djur. Inte minst det sistnämnda kan vara mycket känsligt.
Hotet mot honom framfördes i november 2016.
– Jag minns att det var en fredag. När jag kom hem vid niotiden på kvällen, efter att ha varit på en jobbresa, såg jag att jag hade fått ett brev. Adressen var skriven med lite barnslig handstil. Jag tänkte att antingen är det ett hotbrev eller så är det min systerson som har skrivit ett brev till mig.
– Jag lade ifrån mig kuvertet och fixade med några saker. Efter en stund satte jag mig ner och öppnade det, utan att komma ihåg min tidigare tanke om att det kunde vara ett hotbrev.
– När jag körde in fingret i kuvertet, kände jag direkt att det fanns pulver i det. I kuvertet låg det också ett brev där det stod att jag skulle dö.
Vad gjorde du då?
– Jag blev ganska chockad. Som tur är var det bara jag hemma. Jag gick in i ett annat rum, stängde dörren och ringde polisen. Just då höll min nuvarande sambo på att flytta in, men var hemma hos sig. Efter stund åkte jag hem till henne och stannade där ett tag innan jag flyttade hem igen.
Vad var det i brevet?
– Det var potatismjöl. Meningen var förmodligen att jag skulle tro att det var mjältbrand eller liknande.
Fick du hjälp av din arbetsgivare?
–  Polisen har ett eget verksamhetsskydd som hjälpte mig med instruktioner och en del tips om hur jag skulle göra. Tidigare fanns till exempel min adress på hitta.se och andra publika tjänster. Det gör den inte längre efter att jag bett dem ta bort den.
Hur mår du i dag?
– En tid efter var jag lite skärrad och kände mig övervakad. Nu har jag lagt händelsen bakom mig.
Vem tror du hotade dig?
– Jag vet inte. Jag har ofta ärenden som innebär att jag kommer i kontakt med mer eller mindre utsatta människor. Vad jag minns hade jag inget ärende som stack ut då. Det kan vara vem som helst.

Så var det inte för chefsåklagare Barbro Jönsson. Tidigt på morgonen den 20 november 2007 exploderade en kraftig sprängladdning vid hennes ytterdörr i Trollhättan.  Bakom attentatet stod två män med kopplingar till det kriminella gänget Brödraskapet Wolfpack. De dömdes senare för bland annat allmänfarlig ödeläggelse och hot mot tjänsteman.
Attentatet skedde en vecka innan en rättegång mot sex män med kopplingar till just Brödraskapet Wolfpack skulle inledas.
Ett halvår senare bytte Barbro Jönsson jobb och började arbeta som stabschef på dåvarande länskriminalpolisen i Göteborg. I dag är hon som verksamhetsutvecklare inom polisen.
Kunde du leva ett normalt liv efter attentatet?
– Inte under den första tiden. Jag bodde på annan ort och hade polisskydd. Många småsaker blev komplicerade. När jag till exempel skulle ta ut pengar, behövde polisen först sondera vilken bankomat som var säkrast.
– När gossarna greps kom det nya hot och jag fick lämna landet för en tid.
Flyttade du hem igen?
– Ja, men jag kände mig hela tiden totalexponerad, inte minst av media som fotograferade in i mitt hus. Det kändes som om jag inte hade någon privat sfär.
Vad säger du om de senaste årens attacker mot bland annat poliser och polisstationer?
– Många anser sig i dag ha rätt att utöva påtryckningar på anställda inom rättsväsendet, så var det inte för bara några år sedan. Jag tror att vi behöver tänka mer på personalens säkerhet än vad vi ofta gör idag. Jag har till exempel sett fall då kollegor som blivit rejält hotade fått veta av sina närmaste chefer att det är smällar man får ta.
Barbro Jönsson säger att en del hot är mycket subtila.
– De är kanske inte ens några hot, utan uttalanden typ: ”Jag hoppas att dina barn trivs på dagiset XX”. Den krypande otrygghetskänslan är det största hotet som vi har i vår verksamhet. Om vi inte fångar upp den och verkligen lyssnar på vad vår personal säger, det är då de börjar fatta fel beslut.

Mikael Bergling
Första publicering: Jusektidningen Karriär

 

Share This