Misstankar är gripna ur luften.
Det säger generallöjtnant Bo Westin, 86, om den Mr X som nu utpekas som möjlig medhjälpare till spionen Stig Wennerström.
BO WESTIN VAR under många år kollega med såväl Wennerström som med den toppofficer som författaren Anders Sundelin i boken ”Fallet Wennerström” (Norstedts) indikerar som den gäckande ”tredje mannen”.
Förre försvarsstabschefen Westin var också en av de personer som spann det nät runt spionen Wennerström som definitivt drogs åt
midsommarafton 1963.
Bo Westin fick reda på spionerimisstankarna i september 1961 när han blev chef för den militära underrättelsetjänsten. Om det aktuella utpekandet av Wennerströms eventuella medhjälpare säger Westin:
– Jag tänker fria honom från alla beskyllningar!
*Fanns det en Mr X?
– Det är otroligt. Ryssarna arbetade inte på det sättet. De var mycket noga med att de spioner de hade arbetade under ledare som satt i Moskva. De fick inte göra någonting på eget initiativ och de fick inte ha några medhjälpare. Det var den policy som ryssarna hade.
*Alltså inte någon eller några Mr X?
– Inte i den meningen att det skulle vara en medhjälpare till Wennerström.
*Fanns det misstankar mot några andra?
– Ja, det fanns misstankar med flera stycken. Det fanns spår.
*Konkreta misstankar?
– Allt var mycket löst, enligt min uppfattning. Jag jobbade med det här under två år i direkt samarbete med Georg Thulin (polischefen). Så jag vet vad som hände.
– Jag kände dessutom Wennerström. När jag blev chef för sektion II på försvarsstaben och hörde att det fanns misstankar mot honom var det som ett ”Sesam öppna dig” för mig. Jag kände honom ganska väl och det var en del saker jag undrade över. Jag talade med Thulin och vi kom överens om att jag skulle följa Wennerström. Man kan inte jaga överstar i buskarna. Man måste vara på samma nivå.
DEN UTPEKADE TOPPOFFICEREN är i dag av medicinska skäl oförmögen att själv försvara sig.
I förhör med neutralitetspolitikkommissionen i oktober 1992 sa han:
”Jag följde hela den utfrågnings- och rannsakningsverksamhet som fanns för att fastställa hur stor skadegörelsen var. Och det var väl också där påtagligt att man gjorde granskningen, att det inte gick att kanske lita allt för ordagrant vad Wennerström angav utan man fick då liksom ta det med åtskillig nypa salt. För han ville ju framställa sig duktig och hade gjort mycket och hade varit värdefull. Och det var knappast vad som var fallet.”
I ett senare förhör med samma kommission från mars 1993 diskuterades bland annat de svenska kontakterna med främmande makt. Toppofficeren berättade bland annat:
”En fråga var varför var den här tekniska underrättelsetjänsten (…) bara uträtad när det gällde i västlig riktning, varför var den inte i östlig? Och då var det faktiskt så att vi gjorde ett försök (…) Och jag gick till försvarsministern och bad att få göra ett provtryck i östlig riktning för att se om vi kunde tänka oss att vi i det fallet, på sådana materialområden som var intressanta, ha en sådan här liason” eller ett tekniskt utbyte.”
”Vi valde en soldatgördel som just då var modern i Sovjetunionen (…) Och vi skrev en vördsam och vänlig förfrågan och militärattachén fick i uppgift att den väg som vi var förutsatta lämna fram det, så fick han gå och lämna över det till sin visavi i den sovjetiska huvudstaden. Där var det bara det att man noterade ingen särskild reaktion och vi väntar fortfarande på reaktionen. Vi fick aldrig något svar.”
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Expressen 1999.