När general Arthur Harris som vanligt en kväll körde för fort i sin svarta Bentley på väg från flygministeriet i London, stoppades han av en polis som sa:
– Ni skulle kunna ha dödat någon, sir.
– Unge man, svarade Harris, jag dödar tusentals människor varje natt.
”BOMBER HARRIS” ÖVERDREV inte. Enligt historikern Peter Englund, som berättar om Harris i sin essäsamling ”Brev från nollpunkten”, var den engelska generalen, som under andra världskriget var chef för det brittiska bombflyget, ansvarig för 600 000 människors död.
Hans kanske mest kända insats är pulvriseringen av Dresden 1945. Staden var fram till andra världskriget en av Europas vackraste städer och full av konstskatter. Under kriget trodde många dresdenbor att stadens skönhet och kulturhistoriska värde skulle rädda den från att hamna under allierade bombmattor. Den saknade militärt värde och hade dessutom förklarats för ”öppen stad”.
Det såg länge ut som om de skulle få rätt.
I februari 1945 ändrades allt. De allierade hade bestämt sig för att bryta ned den tyska civilbefolkningens moral. Som offer valde man Dresden med 647 000 invånare, plus 100 000-tals flyktingar som flydde undan den ryska offensiven i öst.
Uppdraget gick till ”Bomber Harris” som sent på kvällen den 13 februari skickade i väg en eskader av 245 brittiska Lancasterbombare, som fällde 2 000-kilosbomber och 10 000-tals brandbomber över stans centrala delar. I nästa anfallsvåg kom 529 brittiska bombare och fällde sin last mot det upplysta målet. Anfallet fullbordades av 540 amerikanska B 17 ”flygande fästningar”.
En ”eldstorm” som varade i fyra dagar och fyra nätter bröt ut. En eldstorm börjar med att en rad små bränder flyter ihop och blir en enda sammanhängande yta av lågor.
NÄR TILLRÄCKLIGT MÅNGA bränder förenats i det brinnande området, fattar allt brännbart eld, temperaturen stiger snabbt, och den upphettade luften stiger uppåt i en jättelik pelare, vilket leder till att kall luft sugs in utifrån och en blåsbälgseffekt uppstår; elden får ny näring, temperaturen stiger ytterligare, mer kalluft dras in, och så vidare.
På marken rör sig luften med orkanstyrka och sliter med sig människor, träd och bilar.
Vindarna är fylld av stigande gnistor. Ett ögonvittne har beskrivet det som en ”snöstorm med röda flingor”.
Vid det här laget har temperaturen passerat över tusen grader. I en sådan hetta har trä sedan länge exploderat, och bly, asfalt och till och med glas flyter.
Under eldstormen i Dresden beräknas 100 000 människor ha dött, vilket är lika många eller fler än vid atombomsprängningen över Hiroshima.
12 000 byggnader förstördes, däribland 25 kyrkor.
Släckningsarbetet, evakueringen och omhändertagandet av de skadade försvårades under dygnets ljusa timmar av lågsniffande amerikanska jaktflygplan som besköt civilbefolkningen.
Efter kriget hamnade ”Bomber Harris” i kylan och lämnade Storbritannien för Sydafrika där han blev verkställande direktör för ett stort privat företag.
I DAG HAR Dresden drygt en halv miljon invånare. Floden Elbe delar staden i två hälfter, Altstadt på den ena och Neustadt på den andra sidan. Trots att tyskarna har arbetat hårt sedan kriget med att försöka återskapa stadens skönhet är de långt i från färdiga.
Sida vid sida med nybyggda hotell och bankpalats står ruiner med svärtad, nästan sammetsliknande, sten.
”Elbes Florens” är i dag en märklig blandning av praktfulla byggnader i stilarna barock och rokoko, brutalsocialism la DDR (rymliga och blåsiga öppna torg med stora hus från 60-talet) och 90-tals kapitalism.
Ordentlig skjuts fick byggandet efter den tyska återföreningen för några år sedan.
Dresdens ”gamla stan” är vacker och kommer bli än vackrare i takt med att byggställningarna plockas ned; den praktfulla operan, furstehuset Wettins praktfulla borg, Frauenkirche, Semperoperan, Zwinger med sina konstgallerier, oräkneliga statyer och så vidare.
Staden nästan luktar kultur, vilket inte är underligt. Dresden har sedan 1200-talet varit ett viktigt kulturcentrum.
Här finns till exempel en klassisk filharmonisk orkester, operasällskap, en berömd kör, jazzklubbar, kabaréer.
Ett måste för Dresden-besökare är den drygt 100 meter långa väggbilden ”Furstetåget”. Muralmålningen är gjord av äkta Meissenporslin och föreställer alla sachsiska regenter från 1100-talet och framåt, bland annat Fredrik August I, ”August den starke”, som brukade visa sin styrka genom att slita hästskor i två delar.
I svensk historia är han känd för att ha skapat alliansen mellan Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen, som under Karl XII gjorde slut på vår stormaktstid.
Missa heller inte ett besök på ”Deutsches Hygiene-Museum” som på 30-talet användes för att understödja den nazistiska ideologin med utställningar som ”Blod och ras”.
Vid vårt besök visades bland annat en mycket intressant och ambitiös utställning om genetik, och en om den tyska kvinnans historia.
Eller varför inte besöka världens vackraste mjölk- och ostbutik? Guinness rekordbok har hittat butiken i Dresden. ”Pfunds Molkerei” överlevde mirakulöst bombningarna och eldstormen 1945. 3 000 handmålade kakelplattor täcker väggar och tak i butiken som har restaurerats till 1892 års originalstandard.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Expressen 1998