En majoritet av de största dagstidningarnas redaktionschefer är kvinnor.
Men i medieföretagens högsta ledningar dominerar fortfarande medelålders män, visar en ny kartläggning.

JÄMFÖRT MED VÅREN 2000, då vi senast kartlade toppcheferna i Sveriges största medieföretag, har andelen kvinnliga chefer ökat markant.
Då ingick 247 befattningar i undersökningen. 77 procent av dem innehades av män.
Kartläggningen visade också att cheferna som var män – oavsett vilken grupp vi jämförde – tjänade bättre än sina kvinnliga kollegor och att få mediechefer hade invandrarbakgrund.
I januari 2011 gjorde vi om undersökningen. Den nya kartläggningen visar bland annat att:
*Andelen kvinnliga chefer har ökat från 23 till 38 procent.
*16 procent av de nuvarande styrelseordförandena – eller motsvarande – är kvinnor precis som 29 procent av verkställande direktörerna och 39 procent av chefredaktörerna.
*Bland redaktions– och kulturcheferna är kvinnorna numera i majoritet, 58 respektive 69 procent.
*Fortfarande tjänar chefer som är män mer än sina kollegor som är kvinnor.
Docent Monica Löfgren Nilsson vid JMG – Göteborgs universitet – säger att hon inte är överraskad över att andelen kvinnor på mellanchefsnivå har ökat i mediesektorn.
– Så är det nästan överallt i samhället. Den svåra frågan är varför inte fler kvinnor når de högsta positionerna. Rekryteringsbasen finns där.
Liknande inställning har Stampens personaldirektör Magdalena Kock.
– Det finns hur många duktiga kvinnor som helst. Problemet är alltså inte brist på tänkbara kandidater. Jag tror i stället att det på många håll saknas en medveten strategi kring dessa frågor. Dessutom är det inte jättehög personalomsättning i toppen i den här branschen, vilket också bidrar.
Göteborgs-Postens redaktionschef Cecilia Krönlein menar att orsaken till att relativt få toppchefer i mediebranschen är kvinnor inte bara beror på branschen självt.
– Det är även en spegling av samhället i stort. Män ser ofta män och vill befordra, stötta och lyfta fram personer som är lika dem själva vilket innebär andra män.
– Jag tror också bristen på kvinnliga toppchefer är en mix av hur vi lever. Kvinnor tar till exempel det största ansvaret för hemmet, för barn, städning, tvätt och socialt umgänge. Det är inget man ändrar över en natt, kanske inte ens över en generation.
*Varför ökar andelen kvinnliga redaktionschefer?
– Det kan bland annat bero på att redaktionschefer utses av chefredaktörer, medan chefredaktörer och verkställande direktörer utses av styrelser. Det kanske släpar efter lite mer i den senare funktionen.
Dagspressjätten Stampen är en bra illustration för hur det idag ser ut i flera medieföretag.
Koncernens chef är man, ledningsgruppen består av fem män och tre kvinnor och i styrelsen sitter det åtta män och fyra kvinnor.
Koncernens flaggskepp GP har 63 chefer, 30 män och 33 kvinnor. De båda högsta cheferna – vd och chefredaktör – är båda män.
Tidningens affärsledning består av sju kvinnor och två män medan det i redaktionsledningen råder det omvända majoritetsförhållandet, sex män och fyra kvinnor.
– Av redaktionens avdelningschefer är nio män och åtta kvinnor. Bland de biträdande avdelningscheferna och de så kallade deskarna är det ungefär samma förhållande, tio män och nio kvinnor. Vi har som mål att alla grupper ska hålla sig inom ramen 60 – 40. Det klarar vi bland våra chefer i stort, säger Cecilia Krönlein.
– Tittar vi däremot på enstaka redaktioner ser det betydligt sämre ut. På sporten har vi till exempel ingen kvinnlig arbetsledare. På vår stora nyhetsredaktion som bevakar Göteborg, Västsverige och Sverige har vi bara kvinnliga arbetsledare, ingen man.
*Varför är det så?
– När vi inte kan göra några nyrekryteringar, som är fallet just nu, är det ofta svårt att klara målet 60 – 40. Vi hade till exempel tidigare en kvinnlig biträdande sportchef, men sedan avancerade hon och blev biträdande nyhetschef och då försvann den kvinnliga arbetsledaren på sporten.
*Är det på väg att bli brist på manliga arbetsledare på redaktionerna?
– Den risken finns, inte minst med tanke på att vi inte har gjort några nyrekryteringar på nästan tre år. Dessförinnan rekryterade vi ett antal yngre personer, i huvudsak kvinnor.
– På Göteborgs-Posten har vi i många år försökt arbeta med genusfrågor. Det handlar så klart om att ha välmixade arbetsgrupper, men också om att avdelningsvis ha ordentlig koll på och systematiskt gå igenom vad som hamnar i tidningen, hur vi skriver om kvinnor och män, vilka vi visar vi på bild, vilka som är aktiva osv.
Sydsvenskans administrative redaktionschef Ann Carlsson berättar att fördelningen mellan kvinnliga och manliga chefer på tidningen har förändrats ordentligt sedan hon kom dit för ungefär 20 år sedan.
– Det är ingen tillfällighet, utan ett resultat av en medveten strategi och ett medvetet arbete för att få jämställda chefsgrupper och en blandad arbetsplats.
*Men i den yttersta toppen är det fortfarande ont om kvinnor?
– Ja, ju längre uppåt man kommer, desto färre kvinnor. Jag tycker att det borde ha hänt mer i tidnings- och koncernledningarna. Men där det framför allt brister är när det gäller etniciteten. Att få till en redaktion som speglar hur samhället utanför ser ut är den verkliga utmaningen, inte minst här i Malmö där en hög andel av befolkningen har sitt ursprung i andra länder.

STAMPEN PLANERAR ATT kartlägga de anställdas etniska bakgrund.
– Ska vi lyckas öka mångfalden måste vi sätta mätbara mål och därefter följa upp dem. För det krävs det kartläggningar, säger personaldirektör Magdalena Kock.
Hon menar att koncernen är på väg mot en relativt jämn könsfördelning.
– Tidigare funderade jag till och från kring behovet av kvotering för att få upp andelen chefer som är kvinnor. Det gör jag inte längre. Jämställdhetsarbetet har lossnat.
– Idag är det till exempel fler kvinnor än män som söker sig till vårt ledarskapsprogram. Jag tror att vi om tio år eller så kommer att ha brist på chefer som är män, alltså det omvända förhållandet mot idag.
Enligt Magdalena Kock är den stora utmaningen att få fram chefer med annan etnisk bakgrund än den traditionellt svenska.
– För att vi ska få ordentligt grepp om hur det står till i koncernen har jag tagit fram ett antal nyckeltal, till exempel hur stor andel av cheferna som är kvinnor. Nästa steg är att mäta chefers och övriga anställdas etniska bakgrund.
– Bland de som arbetar inom distribution och tryckeri är det många som har utländsk bakgrund. På redaktionen är det betydligt färre och nästan inga alls på ledningsnivån.
*Måste ni kartlägga medarbetarnas etniska bakgrund. Räcker det inte att bestämma att andelen med utländsk bakgrund ska öka?
– Nej. Ska det här inte bara stanna vid prat måste vi undersöka nuläget, sätta konkreta mål och återkommande följa upp hur det går.

DE FLESTA ARBETSLEDARE inom Sveriges Radio är kvinnor.
– Men i gruppen chefer med ekonomiskt ansvar är männen i majoritet, säger Sveriges Radios personaldirektör Ingrid Wibom.
Hon berätta det inom Sveriges Radio finns 161 chefspositioner eller andra ledande befattningar. 84 stycken, det vill säga 52 procent, innehas av män och 48 procent av kvinnor.
– På de befattningar som innebär ansvar för såväl ekonomi som personal och verksamhet är andelen kvinnor lägre, 45 procent. Bland arbetsledare som inte har fullt chefsansvar är andelen kvinnor å andra sidan betydligt större, 57 procent.
*Varför är det så?
– Jag vet inte riktigt. Det kan vara så att det finns ett glastak som gör att kvinnor har svårare att komma till nästa nivå. Det kan också vara så att det tar lite längre tid att få könsjämna chefsgrupper än vad vi tidigare trott, säger Ingrid Wibom.
– Det kommer nu fram fler och fler kvinnor i de lägre chefs- och ledarnivåerna som snart kan ta på sig allt tyngre befattning. Jag hoppas åtminstone att det är så. Olikheter berikar i alla former och sammanhang. Det gäller kön, men också klass och etnisk bakgrund.
*Blir det också bättre program eller journalistik?
– Det tror jag. Vår lyssnarskara är sammansatt som befolkningen i stort och då bör vi också vara det. Då kan vi göra radio som appellerar till alla som finns därute. Idag lyssnar personer med invandrarbakgrund väldigt lite på Sveriges Radio. Vi måste hitta ett sätt att göra program som känns relevanta och intressanta också för dem.
– Även om jag som är helsvensk kan lära mig att förstå och ställa rätt frågor, så har jag inte samma erfarenhet som en person med utländsk bakgrund och associerar heller inte på samma sätt som hon eller han.
Enligt Ingrid Wibom är det är viktigt att Sveriges Radios personal blir mer ”olik” varandra.
– I dag har vi som arbetar här i stor utsträckning samma uppväxt, har gått samma typer av utbildningar, bor samma typer av bostadsområden och rör oss i ungefär samma kretsar. Vi vill få in personer med andra typer av erfarenheter. För oss är det därför viktigt att även journalistutbildningarna tänker så.
*Gör de det?
– Jag vet inte. Vi ska i alla fall försöka få i gång en dialog med dem.
– Vi har startat ett speciellt rekryteringsprojekt som går ut på att vi ska headhunta, scouta och ragga personer med andra typer av erfarenheter än de som är gängse här. Vi behöver helt få in personer som ställer andra frågor, som vinklar reportagen på ett annat sätt än vad som är brukligt.
*Även på Ekot?
– Absolut. I dag har 20 eller 25 procent av svenska folket utländsk bakgrund. Det måste märkas även hos oss.

NÄSTAN SJU AV tio kulturchefer i de stora medieföretagen är kvinnor.
– Som jag uppfattar det är medierna ett samhällsområde där jämställdheten har tagit kliv framåt. Att det är extra vanligt med kvinnliga chefer på just kulturredaktionerna tror jag åtminstone till viss del beror på att det i allmänhet inte är de högst betalda chefsjobben, säger Helsingborgs Dagblads kulturchef Gunnar Bergdahl.
Flera av kulturcheferna/redaktörerna i vår undersökning ansvarar för kombinerade kultur- och nöjesavdelningar.
– Att slå ihop kultur- och nöjesredaktionerna, som många tidningar har gjort, innebär en devalvering av det unika med kulturjournalistiken. Det är ett subjektsskrivande vi håller på med. Vi tycker saker hela tiden. Att blanda samman det med en klassisk journalistisk som bygger på att man är hyfsat saklig innebär problem.
– På Helsingborgs Dagblad är omständigheterna nästan unika, men trivsamma. Jag är tillsatt av tidningsstyrelsen för att leda en självständig kulturredaktion och för att driva åsiktsjournalistik om kultur. Det här är ett sätt att se på kultur och kulturjournalistik som tyvärr inte är särskilt vanlig idag. Jag känner mig nästan som den siste mohikanen.
Ett annat kvinnodominerat mediaområde är magasin och tidskrifter. En genomgång av de upplagemässigt största tidskrifterna och magasinen visar att en klar majoritet av dem styrs av kvinnor. Svensk Damtidning är ett bra exempel. Karin Lennmor är tidningens chefredaktör, Petra Lindell dess redaktionschef och Eva Creutz layoutchef.
På tidningens redaktion på Östermalm i Stockholm arbetar det en man – fotografen Charles Hammarsten.
– Tidigare hade vi en teknisk redaktör som var man. Vi har även haft layoutare och reportrar som varit män, men det har vi inte längre, säger Karin Lennmor.
*Varför inte?
– Jag tror att en förklaring ligger i namnet Svensk Damtidning. Det avskräcker många killat från att arbeta här. En annan är att tidningen innehåller ett extremt kvinnoorienterat material och att vi alltid skriver utifrån ett kvinnligt perspektiv.
*Har det någon betydelse för innehållet att det nästan bara är kvinnor på redaktionen?
– Det hade varit bra om det från början varit en jämnare könsfördelning. Men att nu ta in en eller två killar för att jämna till siffrorna är inte till någon nytta.
*Hade det påverkat tidningen innehåll om du varit man i stället för kvinna?
– Ja, jag tror att det hade varit ett tuffare innehåll. Vår systertidning Se&Hör har av tradition män både i ledningen och som reportrar. Den är också en tuffare och hårdare tidning än vår.
– För några år sedan till exempel, publicerade Se&Hör som då leddes av Tommy Schönstedt ett fotomontage där man satte kronprinsessan Victorias huvud på en massa snygga bikinikroppar. Jag har inget emot fotomontage, men skulle aldrig göra något liknande.
*Utan?
– Möjligen skulle jag innan bröllopet ha kunnat publicera ett fotomontage med kronprinsessans huvud på en massa snygga bröllopsklänningar.
– Jag skulle heller inte ha publicerat bilder på Efva Attling och Eva Dahlgren när de solade topless, vilket Se&Hör gjorde.
*Vilka styr ”damtidningarna” om tio år?
– Det kommer inte vara någon större skillnad mot idag. Jag arbetar heller inte aktivt för att få in fler män på redaktionen. Jag vill ha de bästa. Och de bästa när det gäller vårt material är kvinnor.
*Varför är det i kvällspressen ofta män som skriver om kungligheter?
– Det är jättekonstigt. Jag kan ibland störa mig på att ganska unga killar plötsligt har blivit experter på till exempel kronprinsessans eventuella graviditet. Jag tänker oj, oj. Här sitter vi ett gäng kvinnor som tillsammans har massor av barn och vi har inte koll på om kronprinsessan är gravid eller inte. Men 25 – 30-åriga killar på kvällstidningarna kan se det direkt. Det har jättestor erfarenhet av graviditeter.
*Är hon gravid?
– Kanske. Men de finns ingen journalist som kan vara först med den nyheter. Vi behöver vänta på den officiella kommunikén från hovet.

EN GENOMGÅNG AV Sveriges 25 största dagstidningar visar att en knapp majoritet av redaktionscheferna är kvinnor. Bland chefredaktörerna och verkställande direktörerna är andelen betydligt lägre, knappt 30 procent.
Sofia Olsson Olsén var fram till för några veckor sedan administrativ redaktionschef på Aftonbladet. Numera är hon tidningen HR-chef.
– Kvinnor sliter hårt och gör ett bra jobb, men når ändå inte de högsta posterna.
*Varför inte?
– Jag tror att det framför allt har två orsaker. De absolut högsta posterna utses ofta på konventionellt sätt. Det innebär att män i stor utsträckning väljer andra män till de jobben. Dessutom är det mindre rörlighet på topposterna än längre ner. Jag själv är ett bra exempel på det senare. Jag har nu mitt fjärde jobb på Aftonbladet på fyra år.
*Är du överraskad över att drygt hälften av redaktionscheferna i vår undersökning är kvinnor?
– Nej, jag tycker att det speglar ganska väl den bild jag har av hur det ser ut i mediebranschen. På AB har vi just nu tre redaktionschefer, varav en är kvinna och två är män. Av våra fyra nattchefer är tre kvinnor.
*Har det någon betydelse för journalisten om det är kvinnor eller män som styr på redaktionerna?
– Det vore otroligt konstigt om det inte i tidningen skulle märkas om det är en stor andel kvinnor eller män som är chefer på redaktionen eller om det är en bra blandning. Men jag tror också att det är en personlighetsfråga och hur man som chef är formad och fostrad. En kvinna som är chef kan vara formad i en manlig kultur och en man i en kvinnlig.
– Jag tycker därför att man bör vara vaksam på vilka kvinnor som lyfts till chefer i traditionellt manliga organisationer. Ofta vill man utse en kvinna, men det ska vara en manhaftig kvinna.
*Vilket innebär?
– Hård i nyporna och villig att peka med hela handen eller vad som brukar betraktas som ett traditionellt manligt ledarskap. Men det här är svårt. För samtidigt måste man som chef, åtminstone delvis, anpassa sig till en viss ledarskapsstil för att fungera på en redaktion.
– I stället för att tala så mycket i könsstereotypa termer bör vi med hjälp av utbildningar och liknande försöka forma ett modernt och gott ledarskap och sätta en ledarskapsfilosofi som är könlös.

GÖTEBORGS UNIVERSITETS ANALYS av storstadspressens och etermedias riksbevakning av valet 2010 visar att ungefär 60 procent av de journalister som var aktörer i det egna mediet – till exempel krönikörer, kolumnister eller kommentatorer – var kvinnor.
– Jämfört med andra sektorer i samhället är mediesektorn i dag en av de mest jämställda. Chefen för SVT till exempel är kvinna, precis som hennes föregångare. Chefredaktörerna och direktörerna för Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är kvinnor precis som den tongivande politiska kommentatorn i Sveriges största tidning. Det samma gäller tidningens politiska chefredaktör plus hennes föregångare, säger Kent Asp som är professor i journalistik vid Göteborgs universitet.
*Har det någon betydelse för innehållet i medierna att allt fler av cheferna är kvinnor?
– Jag tror inte det, åtminstone inte när det gäller nyhetsjournalistiken. Det finns visserligen skillnader mellan manliga och kvinnliga journalister. Men när det kommer till själva journalistikens innehåll minskar skillnaderna. Då tar yrkesidentiteten över. Det finns en gemensam uppfattning bland nyhetsjournalister om hur yrket ska utföras.
– Samtidigt är det svårt att vetenskapligt studera detta. Det går nästan inte att isolera könsaspekten från variabler som exempelvis ålder och social bakgrund. Beror till exempel Svenska Dagbladets förändring under Lena K Samuelsson på att hon är kvinna eller på att hon kommer från en kvällstidning?
Docent Monica Löfgren Nilsson vid JMG säger att vad hon vet finns det inga vetenskapliga studier som lyckats belägga att fler kvinnliga chefer påverkar innehållet i medierna.
– Andelen kvinnor som framträder i nyhetsmedierna har till exempel inte ökat under de senaste åren, trots att andelen kvinnliga chefer har ökat. Samtidigt är kvinnliga journalister och chefer i allmänhet mer uppmärksamma på genusfrågor än manliga. På det sättet kan den ökande andelen kvinnliga mediechefer ha betydelse för innehållet. Men vi vet också att män och kvinnor blir alltmer lika varandra värderingsmässigt ju närmare toppen de kommer.
– Trots detta är jag ganska övertygad om att det har betydelse för innehållet i medierna att andelen kvinnliga chefer ökar. Men det är en tro.
Cecilia Krönlein, GP, säger att hon för sin del är övertygad om att den ökande andelen kvinnliga chefer på redaktionerna har betydelse för innehållet i radio, tv och tidningar.
– Redaktionens sammansättning styr mycket av vår förståelse av läsarna, deras behov och hur vi bäst möter dem. Det gäller kön, men också ålder, etnisk mångfald, social bakgrund, var vi bor, har för vanor och hur vi lever.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Journalisten 2011.

Fakta:
*I gruppen styrelseordföranden ingår styrelseordförande eller motsvarande vid Sveriges 25 störst dagstidningar plus Metro, FLT (enbart 2000), TT, SR, SVT, TV4 och nyhetsbyrån Direkt (enbart 2011).
*I gruppen verkställande direktörer ingår verkställande direktörer vid Sveriges 25 störst dagstidningar plus Metro, FLT (enbart 2000), TT, SR, SVT, TV4 och nyhetsbyrån Direkt (enbart 2011).
*I gruppen chefredaktörer ingår chefredaktörerna (dock ej politiska chefredaktörer) för Sveriges 25 största dagstidningar plus Metro, de 14 största tidskrifterna samt TT, FLT (enbart 2000) och nyhetsbyrån Direkt (enbart 2011). Dessutom ingår SVT:s, SR:s och TV4:s programdirektörer, SR:s kanalchefer (P4), SR:s kanalansvariga, chefen för SR-Ekot, chefen för SVT:s nyhetsdirektion mfl.
*I gruppen redaktionschefer ingår redaktionscheferna eller motsvarande vid Sveriges 25 största dagstidningar plus Metro, de 14 största tidskrifterna samt TT, FLT (enbart 2000) och nyhetsbyrån Direkt (enbart 2011). Dessutom ingår bland annat cheferna för TV4-Nyheterna, SVT-Rapport, SVT-Aktuellt.
*I gruppen politiska redaktörer ingår de politiska redaktörerna eller motsvarande vid Sveriges 25 största dagstidningar.
*I gruppen kulturchefer ingår kulturcheferna/kulturredaktörerna vid Sveriges 25 största dagstidningar plus cheferna för Sveriges Radio Kulturnytt och SVT-kulturnytt.