När det 1935 var dags för prins Carl att gifta sig fick den svenska ambassaden i Berlin i uppdrag att ta fram lämpliga ”objekt”.
En lista på 21 giftasvuxna kvinnor ur den tyska överklassen skickades till den svenska riksmarskalken von Sydow.
Listan ligger i dag i ett kuvert i Gustaf VI Adolfs arkiv som är en del av det så kallade Bernadotteska arkivet. Enligt en promemoria som förvaras i samma kuvert fick inte en prins inneha ett civilt ämbete. ”Enligt praxis kan han heller ej uppbära lön såsom militär. Det synes ej heller synnerligen lämpligt, att en prins nödgas förskaffa sig inkomster genom anställning i privat tjänst. Det får därför anses önskvärt, att hans blivande gemål kan tillföra familjen någon förmögenhet eller avkastning därav”.
Hovet bad den svenska beskickningen att försöka ordna fram några lämpliga objekt. Den 21 november 1935 skrev den svenske ministern i Berlin, Einar af Wirsén, i ett förtroligt brev till riksmarskalken von Sydow att ”sålunda har den framlidne prins Fredrik Wilhelms av Preussens änka, född prinsessa Ratibor och en i mitt tycke förtjusande dam, två ogifta döttrar, av vilka jag känner den ena. Hon är född 1912. Den yngsta är född 1919. Såvitt jag vet är familjens ekonomiska ställning numera god”.
Ett par veckor senare skrev af Wirsén ytterligare ett brev till riksmarskalken. Denna gång för han fram tre nya kandidater samtidigt som han konstaterar att urvalet, särskilt ur ekonomisk synpunkt, inte blev speciellt stort.
En av kandidaterna betecknas som vacker, storväxt, askblond och charmfull, medan en annan kandidat uppges vara konstnärligt begåvad. Prinsen själv föreslog att man skulle ta hjälp av ”Almanach de Gotha”. Den 23 december 1935 skickade Einar af Wirsén ”den av Almanach de Gothas huvudredaktör, dr Joachim Perthes, uppsatta konfidentiella förteckningen över ogifta döttrar i vissa jämbördiga familjer” till riksmarskalken.
Listan upptar 21 namn på grevinnor eller prinsessor. Förutom uppgifter om namn, titel, födelsedata och föräldrar anges huruvida de har det ekonomiskt bra ställt, är förmögna eller mycket förmögna.Trots, eller kanske på grund av, den svenska Berlinambassadens engagemang valde prins Carl – barnbarn till Oscar II och kusin till kung Gustaf VI Adolf – en svensk ”ofrälse” till hustru med resultat att han förlorade sin svenska prinstitel. Som plåster på såren fick han en belgisk prinstitel av sin svåger kung Léopold.
På 1950-talet förekom Carl Bernadotte mycket i tidningarna, inte minst på grund av sin koppling till den då beryktade Husebyskandalen. Han misstänktes en tid för att ha försökt svindla den rika slottsägarinnan Florence Stephens på hennes förmögenhet.
Carl Bernadotte avled sommaren 2003 i sin bostad i Spanien, 92 år gammal.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningarnas Telegrambyrå (TT).
