Omfattande dokumentationskrav tar alltmer av förskollärares och lärares tid.
Det är dokumentation som många lärare dessutom anser är onödig.
TROTS POLITISKA LÖFTEN om förändringar utgör omfattande dokumentationskrav fortfarande en kvarnsten runt halsen på många lärare och förskollärare och tar tid från bland annat för- och efterarbete av undervisningen.
I våras genomförde Sveriges Lärare en enkätundersökning bland drygt 1 100 lärare i grund- och gymnasieskolan kring dokumentationskrav och liknande:
*60 procent instämde inte alls eller delvis inte i påståendet att de har tid i sitt schema för att dokumentera.
*44 procent bedömde hälften eller mer av dokumentationen som onödig.
*85 procent instämde helt eller delvis i påståendet att tiden till för- och efterarbete blir lidande på grund av dokumentationen.
*33 procent av de svarande grundskollärarna uppgav att det på deras arbetsplats finns krav på att de ska göra individuella utvecklingsplaner även för elever som får betyg. Detta trots att det inte finns några sådana krav i lagstiftningen.
– Vi måste dokumentera för att skolan ska ha ryggen fri om någon anmäler den, berättar en lärare.
Häromåret konstaterade Statskontoret i en rapport att staten orsakar stora administrativa kostnader inom skolområdet och att grundskolan sticker ut som den skolform där rektorer och lärare ägnar mest tid åt administration.
– Det är ofta den samlade administrativa bördan som tynger. Var och en för sig kan kraven upplevas som rimliga, men tillsammans blir det för mycket, säger utredaren Jonathan Larkeus.
Rapportens slutsatser bygger bland annat på intervjuer med chefer inom skolsektorn.
–Frågorna var ställda så att de skulle svara ur såväl sin egen som sin personals perspektiv. Dokumentation knutet till elever (betygsdokumentation, skriftliga omdömen, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram) upplevdes som mest betungande. Svara på enkäter och rapportera in statistik nämndes också.
Enligt Jonathan Larkeus härrör många av dokumentationskraven från riksdag och regering.
Olika delar av staten samlar in mängder av uppgifter och ställer mängder av olika krav som inte alltid är samordnade eller anpassade till skolans verklighet.
– Staten har försökt lätta på kraven. Men det räcker inte att bara ändra i lagstiftning eller föreskrifter. Ofta lever kraven kvar ute på skolorna. Huvudmännen är dessutom ganska duktiga på att hitta på egna krav.
– I en del fall kan det handla om överdokumentation för att ha ”ryggen fri” gentemot tillsynsmyndigheter och föräldrar.
KRITIKER MENAR ATT marknadisering av skolsystemet, med konkurrerande privata och offentliga skolor och där eleverna och deras vårdnadshavare utvecklats till kunder, har bidragit till ökad administration och att många förskollärare och lärare tvingas lägga ner alltmer tid på dokumentation.
Även styrsystemet New Public Management (NPM), det vill säga att skolan och annan offentlig verksamhet ska styras enligt principer från näringslivet med bland annat mål- och resultatstyrning i stället för regelstyrning, lyfts också fram som en bidragande orsak precis som den pågående juridifieringen.
De olika delarna hänger dessutom ihop.
– De många digitaliseringsinitiativen bidrar till ökad dokumentationsbörda även om tanken bakom dem är att det ska bli enklare och mindre dokumentation. Lär- och skolplattformar, till exempel, uppmuntrar till dokumentation och styr hur lärare ska dokumentera sin planering och undervisning, säger Johan Sandén som är doktor i företagsekonomi med inriktning mot offentlig organisation och ledning vid Södertörns högskola.
Han menar att det är viktigt att det kontinuerligt görs ordentliga bedömningar av hur lärares administrativa arbete påverkas av olika förändringar.
– Alla dokumentationskrav som lärare erfar är inte tvingande. Jag tror att en del lärare skulle kunna bli lite bättre på att utnyttja sitt handlingsutrymme och dokumentera mindre. Förhoppningsvis finns det stöd hos ledningen för detta.
– Dessutom bör en del föräldrar fundera över vad de vill att deras barns lärare ska använda sin arbetstid till; skriva omfattande underlag och dokumentation eller lägga mer tid på elevkontakt.
YVONNE SOLHEIM MOSLING, speciallärare och lärare i engelska och svenska på mellanstadiet på Kyrkebyskolan i Arvika, håller med om att omfattande dokumentationskrav påverka lärarnas arbete negativt.
– Mycket dokumentation görs för att arbetsgivaren vill ha både bälte och livrem ifall det blir anmälningar och granskningar. Man vill kunna bevisa vad skolan har gjort. Det räcker inte att lärarna kan berätta.
*Tyder det på bristande förtroende för lärare?
– Hade man rent generellt haft förtroende för oss lärare hade man inte ställt de dokumentationskrav som många arbetsgivare gör. Lärarstatusen är inte där den bör vara.
– Mycket dokumentation görs ju inte för att verksamheten ska bli bättre.
Yvonne Solheim Mosling säger att de flesta skolors lärarkårer utgörs av kompetenta och välutbildade personer med olika erfarenheter och kompetenser.
– Vi märker när någon elev inte riktigt hänger med och det behöver göras anpassningar eller testas något nytt. Att då också behöva skriva ned vad vi gör innebär en onödig tidstjuv.
– Lägg därtill att många lärare även behöver tömma papperskorgar, ställa upp stolar i matsalen och en mängd andra arbetsuppgifter som inte har med läraruppdraget att göra.
*Blir det sämre undervisning?
–Ja. Om vi kunde lägga mindre tid på dokumentation skulle vi kunna lägga mer tid på planering, uppföljning, fortbildning och annat som bidrar till att skapa kvalitet på riktigt.
*Men all dokumentation är väl inte onödig och bara till för att skolan ska ha ryggen fri?
– Det finns absolut dokumentation som är viktig. Det är heller inte så att lärarna inte ska dokumentera. Men det är lärarna som är experter inom sina respektive områden och som i stor utsträckning bör ha autonomi att avgöra vad som behöver dokumenteras och inte. Om lärarna får större möjligheter att själv bestämma över sin tid kan de rikta den dit där den behövs som bäst.
Yvonne Solheim Mosling menar att en del av det nödvändiga administrativa arbete som många lärare utför i dag kan andra i skolan sköta, till exempel att kalla till utvecklingssamtal och rapportera frånvaro och sen ankomst.
– När en elev är frånvarande behöver jag som mellanstadielärare säkerställa att vårdnadshavaren vet om det, vilket kan ta 20 minuter av min arbetstid som jag skulle kunna använda till något bättre.
– Inför varje utvecklingssamtal ska vi skriva en individuell utvecklingsplan till varje elev, alltså även till elever som det går jättebra för i skolan. Det borde i det flesta fall räcka att klicka i om eleven når målen eller inte och i samband med utvecklingssamtalen berätta för föräldrarna hur det går. Jag tror dessutom att den muntliga dialogen med föräldrarna är viktigare än den skriftliga.
Det har under lång tid talats om lärarnas dokumentationsbörda utan att den har minskats.
*Vad talar för att det blir så nu?
– Vi får inte ge upp, utan både lokalt och centralt pressa på för en förändring. En reglering av för- och efterarbetstiden kan göra att arbetsgivarna måste plocka bort arbetsuppgifter från lärarna, till exempel en del dokumentationskrav.
FÖR UNGEFÄR ETT år sedan tillsatte den politiska ledningen i Linköpings kommun (Moderaterna och Socialdemokraterna) en utredning med uppgift att kartlägga den administrativa bördan inom skola och förskola i kommunen.
I somras blev den klar och visar:
*Den pedagogiska personalen upplever administrationen som tung.
*Störst bekymmer med mycket administration upplever personalen i grundskolan. Där handlar det främst om dokumentation i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd, men också hantering av kränkningsärenden.
En del i undersökningen är en enkät bland 1 467 anställda inom skola och förskola i Linköping, varav 1 431 enligt egen utsago har ett barn- och elevnära uppdrag. Deltagande fick ange sina svar på en skala 1–5 där 1 innebar ”stämmer inte alls” och 5 ”stämmer helt”.
*På frågan om de upplever att administration är en stor börda i deras uppdrag svarade 61 procent 4 eller 5.
*På frågan om de ofta känner sig stressade på grund av administrationen svarade 59 procent 4 eller 5.
*På frågan om de hinner med sina arbetsuppgifter inom sin arbetstid svarade 41 procent 1 eller 2.
*På frågan om de har möjlighet att själva prioritera bort dokumentation som de inte anser är viktig i deras arbete svarade 52 procent 1 eller 2.
*På frågan om administrationen har blivit en större belastning jämfört med för tio år sedan svarade 78 procent 4 eller 5 (frågan gällde enbart de som arbetat i samma roll i tio år eller mer).
POLITIKERNA HAR GETT kommunens utbildningsdirektör i uppdrag att minska den administrativa bördan inom skola och förskola.
– Det är mycket bra att man har gjort en sådan här rapport och även gett förvaltningen i uppdrag att minska på administrationen. Även om vi ännu inte sett några konkreta åtgärder är jag förhoppningsfull. Stenen ser ut att börja rulla, säger Jessica Milch som är vice ordförande för Sveriges Lärare i Linköping och språklärare på Ånestadsskolans högstadium.
– Vi har från facklig sida länge begärt att dokumentationen ska minska. Det är bra att politikerna har vaknat och driver på förvaltningen.
Jessica Milch lyfter bland annat olika digitala plattformar som dokumentations- och administrationsdrivande.
– De utvecklas av privata företag som vill tjäna pengar och som hittar på en mängd fina och fiffiga stödmoduler. Man kan göra nästan hur mycket som helst i dem. Problemet är bara att det leder till merarbete för oss lärare.
– Läraryrket är i grunden ett autonomt yrke. Jag anser att vi lärare i betydligt högre utsträckning själva borde få avgöra hur vi dokumenterar. I dag har en stor del av den autonoma delen i läraryrket tagits ifrån oss.
*Brister förtroendet för lärarprofessionen?
– Ja, det tycker jag. Känslan hos flera lärare är att det mer handlar om att ha ryggen fri, än att det gagnar professionen. Tilläggas ska att de flesta digitala tjänster som finns i skolans värld inte uppkommit utifrån önskemål hos lärarna.
En fråga om prioriteringar
– En del vårdnadshavare vill ha mycket dokumentation, information och detaljinblick i vad som händer i skolan. Hittills har utbildningsförvaltningen gärna anpassat sig efter föräldrarnas önskemål.
Jessica Milch säger att det är sällan är helt meningslösa uppgifter som dokumenteras.
– Det mesta har ett syfte och gagnar någon. Problemet är bara att dokumentationsarbetet har svällt så mycket att det blivit alldeles för omfattande. Ytterst är det en prioriteringsfråga. Vad är mest effektivt, att jag som lärare lägger tid på icke nödvändig dokumentation eller att jag sitter ner en stund med en elev som behöver extra hjälp?
Kommunalrådet Elias Aguirre (S) i Linköping är självkritisk.
-Vi kan inte ha en situation där personalen har svårt att hinna med undervisningen på grund av för mycket administration.
– Det pågår en ökad juridifiering av det offentliga Sverige som även drabbar skolan och som leder till mer dokumentation. Vi har gått från ett samhälle som i stor utsträckning byggde på att vi hade tillit till myndighetspersoner och till varandra. Vi behöver komma tillbaka till en skola där vi har tilltro till lärarnas bedömningar och där mindre behöver skrivas ner.
I MARS NÄSTA år ska den tidigare högstadieläraren och ordföranden i Lärarnas Riksförbund Bo Jansson presentera sin regeringsutredning om hur förskollärares och lärares administrativa börda kan minskas så att de får mer tid till sin undervisning och uppgifter som hör till den.
– Administration är ett stort begrepp. För lärare och förskollärare handlar det i stor utsträckning om dokumentation och information. Den tar väldigt mycket tid i anspråk, tid som annars skulle kunna användas för att planera och efterarbeta undervisningen, säger Bo Jansson.
– Vi har i utredningen gjort en stor intervjustudie bland förskollärare, lärare och rektorer som visar att problemet har ökat. Det blir bara mer och mer som ska dokumenteras.
*Leder de omfattande dokumentationskraven till att undervisningen blir sämre?
– Ja, eller att lärare blir sönderstressade eller att de arbetar mycket obetald övertid och till slut kanske väljer att sluta arbeta som lärare.
– Elever har en garanterad undervisningstid. Men den undervisningstiden följs inte upp av en reglering för lärare, till exempel när gäller tid att för- och efterarbeta undervisningen. Jag tycker att det är konstigt.
Bo Jansson säger att staten genom åren har försökt minska på förskollärares och lärares administration och dokumentation.
Med föga framgång.
– Många huvudmän och skolor övertolkar ibland det som kommer från den statliga styrningen eller så fortsätter man att begära att sådant som inte längre krävs ändå ska göras.
Ett exempel på det sistnämnda är extra anpassningar som inte behöver dokumenteras.
– Ändå uppger mer än en majoritet av lärarna och förskollärarna i våra intervjuer att de måste dokumentera extra anpassningar, vilket innebär ett merarbete.
Ett annat kritiskt område är digitaliseringssatsningar som gärna marknadsförs som effektiviseringar som ska göra lärares och andras arbete lättarare.
– Men de verkar ofta leda till motsatsen. Lärare kan behöva gå in i flera olika system och dokumentera. Dessutom triggar systemen till mer dokumentation än vad som behövs.
*Varför har det blivit så här?
–En kan vara konkurrensen mellan skolor. Det görs i dag väldigt mycket för att informera vårdnadshavare om allt möjligt. Många förskollärare och lärare förväntas ständigt och jämt kunna lämna information om enskilda barn och elever.
Många lärare som Vi Lärare har pratat med menar att en del dokumentation görs för att skola eller huvudmannen ska ha ”ryggen fri” vid en eventuell granskning.
– Det är en bild som jag tydligt kan bekräfta. Man vill kunna visa att enskilda elever har fått visst stöd eller vissa anpassningar, säger Bo Jansson.
– Det kan också gälla exempelvis incidentrapporter. Lärare har berättat för mig hur de efter att ha avstyrt bråk och stök i en korridor behöver skriva incidentrapporter som – i pappersversioner – ska lämnas in på expeditionen, dessutom i flera kopior. De får sällan någon feedback. Huvudmannen eller rektorn vill ha händelsen dokumenterad om det senare skulle bli en utredning eller besök av Skolinspektionen.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2024.