Socialdemokratiska arbetsplatsombud rapporterade om sina arbetskamrater till underrättelseorganisationen IB.
Bakom spionaget stod sannolikt ett amerikanskt krav på att hålla den svenska försvarsindustrin kommunistfri.
Det visar tidigare hemliga förhör med höga svenska officerare och politiker som nu har blivit offentliga.
LARS WERNER FÖRE detta ordförande för Vänsterpartiet kommunisterna och fackligt aktiv i byggnadsarbetareförbundet, säger:
– Jag är inte överraskad. Åtminstone vi som var politiska motståndare kände till vad som pågick.
– Det var under det kalla kriget. Det var hårda motsättningar mellan socialdemokrater och kommunister. Man ville ha grepp. En djupare förklaring är att man i samband med att Nato bildades ville registrera alla kommunister och vänstersympatisörer i Västeuropa.
*Tror du på uppgiften att kartläggningen av kommunister var ett amerikanskt krav för att sälja krigsmateriel?
– Det här ingick i ett mycket större spel. Det passade dessutom Socialdemokraterna väldigt väl. De ville kartlägga den kommunistiska verksamheten på arbetsplatserna och deltog i det med liv och lust, säger Lars Werner.
I går släppte regeringen delar av de förhör som Neutralitetspolitikkommissionen höll 1992 och 1993 med ledande officerare, politiker och höga statstjänstemän.
I förhören bekräftar bland annat den tidigare IB-chefen Birger Elmér de nära banden mellan organisationen och det socialdemokratiska partiet, vilket tidigare har förnekats.
Men i materialet ges också en annan bild av kommunistjakten.
Enligt bland annat Ingemar Engman, nära medarbetare till försvarsminister Sven Andersson, var ursprunget till IB:s kommunistjakt att det var, eller upplevdes, som en förutsättning för att svenska företag skulle få lov att tillverka krigsmateriel med amerikansk teknik.
Upphov till arrangemanget uppges såväl arbetsgivareföreningen som LO, regeringen och försvaret ha varit.
– Det fanns ett nära samband mellan starten av IB och materielsamarbetet med Amerika. Det ställdes antingen krav från Amerika eller så uppfattades det i Sverige som nödvändigt att organisera ett industriskydd som skulle säkerställa att det som lämnades över till Sverige inte hamnade hos industrier som skulle kunna blockeras av den kommunistiska arbetsstyrkan genom strejker eller spionage eller på annat sätt, säger Ingemar Engman.
– I stort sett hela Sverige dammsögs för att man skulle veta vad det var för företag som, ja vad man hade för arbetsstyrka. Det kulminerade i början av 60-talet.
Varför inte personalkontrollen sköttes av säkerhetspolisen, vilket hade varit det naturliga, säger den tidigare överbefälhavaren Stig Synnergren:
– Det var helt enkelt så att man inte ville sätta SÄPO på att vara inne och titta i olika industrier.
Lars Werner:
– Sverige borde göra som i Norge, tillsätta en oberoende kommission som får gå igenom allt material. Därefter bör allt bli offentligt. Det har begåtts oerhörda övergrepp mot enskilda människor.
– Den som framför allt bromsar är Socialdemokraternas tidigare ordförande Ingvar Carlsson. Han ska hålla Erlanders minne heligt. Ingvar Carlsson kommer att bli den siste antikommunisten i Norden.
*Fanns det rationella skäl till kartläggningen?
– Jag tycker inte det. Men jag kan förstå mina politiska motståndares skäl och argumentation, även om jag anser att de har fel.
Birger Elmér, före detta chef för IB…
… om bakgrunden till kartläggningen av kommunister:
– Vi tog då vi tog kontakt med Socialdemokraternas platsombud som ju fanns på varje större arbetsplats, lite över 2 000 i Stockholm och 22 000 i hela landet och det hade existerat efter den stora metallstrejken. Och det gällde då att få stopp på kommunisternas inflytande i fackföreningar och det lyckades man fint med.
…om övergreppen:
– Man kan inte sitta och nagelfara varje människa in till ryggmärgen utan att man tar då rent arbetstekniskt till lite för mycket ibland för att vara på den säkra sidan. Och där blir det missförstånd ibland och ibland går det illa åt människor och det har gjorts.
…om Olof Palme:
– Vi gjorde upp att han (Palme) skötte politiken och jag skötte underrättelse- och säkerhetstjänsten.
…om vilka som informerades:
– Jag vet ju att i väsentliga stycken så talade Sven Andersson med Palme, självklart. Men jag vet att det var en del sådana ärenden där Sven Andersson markerade att det här skall vi hålla särskilt tyst om därför att det var ju inte alla i regeringen som var samstämmiga på vissa linjer. Jag tänkte då på en del kvinnliga människor som inte var så roade av försvarsfrågor och sådant där.
…om säkerhetspolisen:
– De har ju inte kunnat dra en vettig rågång mellan dem som är politiskt vänsterinriktade och de som är farliga för riket. Jag förstår att de blir galna på mig, jag har ju haft kontakt med både kommunister, KFML:are och vad de kallar det för. Det finns ju fullt med vettiga människor, bolsjeviker som tänker på riket i första hand och kommunismen i andra hand.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Expressen 1998.