Trots att familjen inte finns med på listan över de tio rikaste familjerna i Sverige, är den en av världens mäktigaste finansdynastier.
660 000 människor arbetar i Wallenbergs världsomspännande imperium.

I FJOL OMSATTE imperiet 450 miljarder kronor. Det är mer än vad svenska staten och Sveriges alla kommuner och landsting gjorde av med tillsammans om man undantar transfereringar.
I maj avgör EG-kommissionen om Wallenberg får lov att sälja Alfa-Laval till Tetra Pak eller inte. Affärens syfte är att ordna fram pengar så att familjen kan behålla makten i andra företag. Inom EG är man tveksam till affären av konkurrensskäl och funderar på att stoppa den.
Oavsett hur det går, förblir Wallenbergarnas makt över svenskt näringsliv betydande. Tar man fram en lista över Sveriges största industriföretag och stryker Volvo, finns det kvar nästan enbart Wallenbergstyrda företag.
Det handlar till största delen om industrier som var kunder i familjens Stockholms Enskilda Bank kring sekelskiftet. Genom banken byggde familjen upp sin maktställning.
Visserligen förbjöd lagen banker att äga aktier. Men det löste familjen genom att bilda investmentbolagen Investor, Providentia och Export Invest och låta dem stå för ägandet.

FAMILJEN WALLENBERGS FÖRMÖGENHET på uppskattningsvis 10 miljarder kronor står inte på långa vägar i proportion till dess makt. Familjen beräknas i dag kontrollerar företag till ett börsvärde av cirka 250 miljarder kronor. Det är lika mycket pengar som regeringen vill att AP-fonderna ska få handla aktier för, något som folkpartiledaren Bengt Westerberg vill stoppa med motiveringen ”att det skulle vara detsamma som planekonomi”.
Grunden för Wallenbergarnas makt är ett systematiskt ”ask-i-asken-ägande” tillsammans med systematiskt utnyttjande av aktiers olika röstvärde. Familjen äger precis så många aktier i ett företag att den har makten eller åtminstone ett avgörande inflytande. Företaget används sedan till att köpa precis så mycket aktier i ett annat företag som behövs för att kunna kontrollera det och så vidare.
Röstdifferentieringen, det vill säga att röstvärdet mellan olika aktier varierar, gör det möjligt att äga relativt få aktier men ändå kontrollera
ett bolag.

DET FINNS EN för finansfamiljer som säger att den första generationen förvärvar, den andra ärver och den tredje fördärvar. Regeln stämmer in PÅ flera familjer, men inte på Wallenbergarna. I fyra generationer har de kontrollerat stora delar av svenskt näringsliv, och nu är den femte generationen på väg att ta över.
De som står på tur heter givetvis Marcus och Jacob. Det är de enda namnen som egentligen räknas, och de bärs av de imperieförvaltande äldsta sönerna.
Enligt familjetraditionen är det de äldsta sönerna som ska ärva makten. Flickor och yngre pojkar räknas inte i detta sammanhang.
Det är också nästan otänkbart att en pojke med namnet Jacob har ett smeknamn. Annars är smeknamn mycket vanliga: Dodde, Poker, Husky, och så vidare.
Redan medan de var små bestämdes det att Jacob och Marcus en gång skulle ta över makten. Därför skräddarsydde farfadern ”Dodde” kusinernas liv, bestämde vilka skolor de skulle gå i och ordnade praktikjobb. Allt i syfte att fostra dem till imperieförvaltare och finansmän.
Om tio år kommer därför, med största sannolikhet, åtminstone en av dem att stå i spetsen för imperiet.
Givetvis invänder alla familjemedlemmar som tillfrågas mot ett sådant påstående. Det hör till spelet.
Det är lika självklart som att släktens nuvarande patriark Peter Wallenberg säger att ”i familjen har vi klara regler. Om de inte har kompetens, om de inte sköter sig, åker de ut. Det finns ingenting som gör att man automatiskt får ledande ställning bara för att man är född i familjen.”
Oavsett om det är som Peter Wallenberg säger eller inte, pågår just nu en tävling om makten mellan Jacob och Marcus. Utomstående bedömare anser att Jacob ligger bäst till; han utsågs nyligen blev vice VD i familjens hjärta, investmentbolagen Investor och Providentia.
Den officiella släktförklaringen till att familjen lyckats behålla, ja till och med utöka, sin maktposition under hela fem generationer är att det lutheranska arvet efter släktens alla präster har skapat en speciell Wallenbergsk moral.
Det är en moral som kräver att varje familjemedlem arbetar hårt, gör sitt bästa, är nöjd med sin lott och håller tyst. Familjens valspråk ”Esse, non videri” – att vara men ej synas – ska ha sin grund i denna familjemoral.
Andra menar att tur, tillfällighet, goda kontakter, de svenska rekordåren och en moralisk töjbarhet också har bidraget.

VID MARCUS ”DODDE” Wallenbergs död 1982 hade ägarbanden i flera av företagen blivit så försvagade att familjens maktställning var hotad. När pengarna inte längre räckte för att försvara maktställningen, beslöt sig familjens nuvarande överhuvud Peter Wallenberg för att stärka krigskassan genom att låna betydande belopp samtidigt som han sålde aktieinnehav i ett antal företag för att stärka ägandet i andra.
När han för ett par månader sedan beslöt att köpa ut flera aktieägare ur Saab-Scania var det inte ett sätt att stärka svenska industri utan att skaffa fram pengar till räntorna på lånen. Genom att göra Saab-Scania till ett helägt Wallenbergföretag kan Peter Wallenberg låta företagets kassa betala räntorna (på familjens lån).
Full legalt.

FAMILJENS RIKTIGT STORA problem kan uppstå vid ett svenskt EG-medlemskap. Förutom att det då blir fritt fram för utländskt kapital att köpa stora maktpositioner i Wallenbergföretagen, finns det inom EG planer på att införa regler som gör att alla aktier får samma rösträttsvärde.
Förverkligas planerna måste familjen betala drygt 50 miljarder för att behålla sin makt.
Wallenbergarna lobbar därför, tillsammans med representanter för Europas andra finansdynastier, hårt för att förslaget ska stoppas. Peter Wallenberg har till exempel vid flera tillfällen varit i Bryssel och träffat EG-kommissionen.
– Om EG skärper reglerna tvingas familjen sälja flera företag för att behålla makten i andra. Jag tror inte att Wallenbergarna i framtiden kan kontrollera en så stor del av svenskt näringsliv som man gör i dag, säger den statliga maktutredaren Rolf Skog.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Expressen 1991.