Ju internationellare det svenska försvaret blir, desto fler svenska soldater väntas stupa i strid.
– Varje stupad soldat är en tragedi, men samtidigt en del av uppdragets natur, säger brigadgeneral Anders Brännström som är chef för Försvarsmaktens armétaktiska kommando.

UNDER DE SENASTE åren har det svenska försvaret genomgått en kraftig förändring, kanske den största på flera hundra år.
Borta är det förrådsställda invasionsförsvaret. I stället har vi fått, eller är på väg att få, en försvarsmakt med internationella uppdrag i fokus.
Ett uttryck för omställningen är ökningen av antalet soldater i den svenska utlandsstyrkan. Inom några år väntas antalet växa från dagens cirka 900 till ett par tusen.
Uppdraget har också förändrats. Svenska soldater i internationell tjänst sysslar inte längre enbart med fredsövervakning, utan ska också kunna delta i fredsframtvingande operationer – med vapenmakt tvinga stridande krigsmakter, miliser eller beväpnade civila att avbryta sina fientligheter.
Från 2008 ansvarar Sveriges dessutom för en av EU:s snabbinsatsstyrkor, den så kallade Nordic Battlegroup.
*Ju fler som åker ut, desto högre är risken att någon omkommer?
– Vi ska vara oerhört tacksamma för att vi har fått födas i Sverige och har det materiellt välbeställt. Ute i världen pågår det fasansfulla saker – hungersnöd, mord, våldtäkter, narkotikasmuggling och liknande, säger Anders Brännström.
– Att vi valt att hjälpa till tycker jag är fantastiskt positivt. Men, de områden vi skickar trupp till är i grunden krutdurkar där det när som helst kan bli kravaller, skottlossning, bakhåll och sprängattentat. Det är verkligheten och något som alla bör vara medvetna om.

ENLIGT ANDERS BRÄNNSTRÖM kan framgång för svenska soldater leda till att de kommer i konkret konflikt med onda krafter med dödade och skadade människor som resultat.
– Förhoppningsvis sker det i liten grad. Men vi är inte immuna mot det. Det måste vi vara nationellt beredda på, vilket jag inte tror att vi riktigt är. Därför är det viktigt att diskutera detta nu.
*Kommer människor våga ställa upp på utlandsuppdrag om de riskerar att dö?
– Det tror jag. Att vi har svårt att rekrytera till utlandsstyrkan beror på andra saker, inte på hårdheten i uppgiften. Många ansvarskännande människor attraheras av uppdraget.
– I dag har vi problem med rekrytering av framför allt officerare och civila experter till utlandsstyrkan. Ska vi i framtiden klara rekryteringen måste bland annat förmånerna bli bättre och officerarnas karriärgång villkoras. Jag tycker till exempel att den som vill göra karriär som officer ska ha haft internationella uppdrag. Om internationella uppgifter ska vara Försvarsmakten huvuduppgift måste givetvis de viktiga jobben besättas av dem som vet vad det handlar om.
Anders Brännström har själv gedigen internationell erfarenhet och har i tre omgångar tillhört utlandsstyrkan.
1983 var han chef för en skyttepluton på Cypern. Sommaren 2000 ansvarade han för den andra svenska bataljonen i Kosovo och vintern 2003 – 2004 var han chef för den multinationella brigaden i Kosovo.
*Har du förändrats av uppdragen?
– Absolut. Även om jag haft chefsbefattningar här hemma som ibland ställt krav på dynamiskt ledarskap, så går det inte att jämföra med motsvarande tidsperiod i utlandsstyrkan. Du får se många nya miljöer, träffar olika sorters människor och andra krigsmakter. Det är mycket utvecklande, både som yrkesman och som människa.

TROTS OMFATTANDE INFORMATIONSKAMPANJER och andra satsningar är det få kvinnor i utlandsförbanden.
– Andelen kvinnor brukar vara runt sju eller åtta procent. vilket är alldeles för lite. För att vi ska kunna lösa våra uppgifter behöver vi få in fler kvinnor.
*Varför då?
– En stor del av befolkningen i insatsområdena är kvinnor. Det är ofta kvinnor som är förtryckta. Många av dem har blivit våldtagna eller utsatts av andra övergrepp av män i uniform. Då är det självklart en operativ fördel om en del av våra soldater är kvinnor, säger Anders Brännström.
– Jag tror dessutom att förband i allmänhet bör vara ganska heterogent sammansatta och bestå av norrlänningar, sörlänningar, storstadsbor, människor från lansbygden, äldre och yngre, män och kvinnor.
*Vill du ha en yrkesarmé?
– Nej, jag har sett soldatmaterialet i yrkesarméer och kan inte säga att jag är speciellt imponerad. Värnpliktssystemet gör att vi kan ta ut de som är bäst lämpade, inte de som söker. Det optimala vore om vi kunde mönstra alla ungdomar – både killar och tjejer – och därefter välja ut de vi behöver för våra säkerhetspolitiska uppgifter. Det kräver dock ordentliga förmåner till dem som väljs ut.

Mikael Bergling
Första publicering: Säkerhetspolitik.se 2006