Under de senaste tio åren har nästan 8 000 elever gått ut grundskolan i Göteborg utan att vara behöriga att studera vidare på gymnasiet.
– Det är skolsystemet som har misslyckats, inte barnen, säger Åse Hansson som är lektor i ämnesdidaktik vid Göteborgs universitet.

Hon menar att en viktig förklaring till att många elever inte klarar skolan är den pedagogiska segregationen.
– En stor grupp elever har inte tillgång till den goda undervisning som de borde ha. I dag är undervisningens utformning och lärarnas kompetens på ett systematiskt sätt beroende av den sociala strukturen på elevsammansättningen. På skolor och i områden där behovet av stöd, god kompetens och god undervisning är som störst, finns ofta den lägsta formella lärarkompetensen, säger Åse Hansson.
– Till det ska läggas att föräldrarna till elever på dessa skolor ofta har lägre utbildningsnivå, är mindre engagerade i skolarbetet och ställer inte samma krav som föräldrar i socioekonomiskt starkare områden gör. Dessutom är förväntningarna på elevernas resultat i utsatta områden lägre. Det blir en negativ spiral.
Vad gör man åt det?
På kort sikt handlar det om att släcka bränder för att mildra de mest negativa effekterna. På lång sikt är det viktigast att den sociala sorteringen av eleverna hejdas. Sedan 1990-talet ökar den.
– Att boendesegregation, fritt skolval, fri etableringsrätt och konkurrensutsättning av verksamheter på en skolmarknad driver på den sociala sorteringen styrks av forskningsresultat, och konsekvenserna för skolresultaten är negativa.
Vad bör man göra på kort sikt?
– En bra start är att lyfta fram lärarnas professionalism och öka deras autonomi. Lärarna, med sin långa utbildning, måste ges större möjlighet än vad de har idag att styra över sitt arbete och vara professionella.
– För att locka fler goda lärare till de tuffaste skolorna tror inte jag att det räcker att bara höja lönerna. Man måste också förbättra arbetsmiljön och förutsättningarna för bra lärararbete. Det handlar helt enkelt om att skapa flera goda skolor i förortsområdena.

 

Det är mycket ovanligt att en elev som går ut årskurs nio på Böskolan Göteborg inte är behörig att studera vidare på gymnasiet. En stor andel fortsätter sina studier på universitet och högskolor. 

Ingrid Andreae (S), kommunalråd och ordförande i utbildningsnämnden i Göteborg säger att det är viktigt att alla elever möts av tron på att de kan lyckas.
– Elever som har det kämpigt ska få bra stöd. Lärare och rektorer ska ägna sig åt undervisning och frigöras från uppgifter som kan göras av andra. Studiero är en förutsättning för lärande, rektor ska ha mandat att upprätthålla ordning i skolan. Fritids kompletterar skolan, särskilt för de yngsta skolbarnen som slutar skolan tidigt på dan. Vi storsatsar på fritids för mer personal med rätt utbildning och för att alla barn ska ha rätt till fritids.
Det är mycket ovanligt att en elev som går ut årskurs nio på Böskolan Göteborg inte är behörig att studera vidare på gymnasiet.
– Många elever har med sig höga ambitioner hemifrån, vilket sätter sin prägel på skolan. Elever som inte har de hemförhållandena blir påverkade i positiv riktning och dras med, säger Agnes Alhult som är musiklärare på Böskolan som ligger i ett socioekonomiskt mycket starkt område i stadsdelen Örgryte i Göteborg.
–  Men vi har även elever som kommer från områden som inte är lika socioekonomiskt starka. Jag tror att våra resultat i ganska stor utsträckning beror på hur vi arbetar på skolan.
Hur arbetar ni?
– Vi är en ganska liten skola med en parallell från åk 1 och två parallella klasser från årskurs fyra där varje klass har 22 elever. Varje årskurs har ett mentorslag som arbetar tätt tillsammans. Andelen behöriga lärare är hög, vi arbetar med kollegialt lärande och vi har ett nära samarbete med elevhälsan, berättar Agnes Alhult.
– Alla känner alla på skolan, vilket gör att det nog är svårare för en elev att hamna under radarn här än vad det kanske är på en del andra skolor. Vi försöker upptäcka eventuella problem så tidigt som möjligt och snabbt sätta in de åtgärder som behövs för att alla elever ska nå målen.
Hittills har Böskolan, som är en ekonomisk förening, inte tagit emot några nyanlända flyktingbarn. Antagningskriterierna är syskonförtur och närhet till skolan.
– Men nu har styrelsen ändrat stadgarna vilket möjliggör för skolan att ha några platser som är reserverade för kommunens behov av att placera nyanlända elever. Jag tycker att det är jättebra, säger Agnes Alhult.
Utmed femmans spårvagnslinje som Böskolan ligger Sjumilaskolan, men i Norra Biskopsgården. Enligt en lärare på skolan, som på grund av risken för repressalier från skolledningen vill vara anonym, har situationen på Sjumilaskolan blivit bättre under de senaste åren.
– Men det är fortfarande stora problem, framför allt när det gäller de lite yngre eleverna. Många har svårt att skilja på lektion och rast. Dessutom är det väldigt mycket bråk och slagsmål. Det behövs betydligt mer insatser för att vi ska klara detta. Kanske också ett annat sätt att arbeta.
Hen berättar att det har varit hög omsättning på både lärare och rektorer på skolan, men att även det har förbättrats.
Många av de elever som under de senaste åren gått ut nian på Sjumilaskolan har gjort det utan att vara behöriga att studera vidare på gymnasiet. – Det finns säkert flera förklaringar till det. En kan vara att många kommer ifrån studieovana miljöer. Skolan prioriteras inte.
– En annan kan vara att skolan ligger i ett tufft område med en hel del kriminalitet. När jag pratar med eleverna om hur viktigt det är att de pluggar för att de ska komma in på det gymnasieprogram de vill och senare få ett jobb, svarar en del att det inte behövs. De säger att de ska leva på annat.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden.

Share This