I mer än hundra år har växter från världens alla hörn samlats, sorterats och analyserats av forskare i Botanhuset på Norra Djurgården i Stockholm.
Nu genomgår den kulturhistoriskt känsliga byggnaden en totalrenovering.
TIDSPLANEN SENARELADES NÄR det upptäcktes att putsen på många innerväggar och tak behöver bytas ut. Nu är förhoppningen att renoveringen ska vara klar till i början på januari 2023.
– Igår undersöktes taket i det stora trapphuset av en putskonsult som bedömde att åtminstone det håller, vilket var väldigt skönt, säger Viktor Kohlström som är projektledare på Statens fastighetsverk som äger och förvaltar Botanhuset.
Byggnaden ritades av arkitekten Axel Anderberg, är byggd i nationalromantisk stil med inslag av jugend och ligger lite undanskymt söder om Naturhistoriska riksmuseets huvudbyggnad i Frescati på Norra Djurgården i Stockholm. Fasaden består av mörkrött handslaget tegel med krysshamrad granit i fasaddetaljer och i sockeln. Huset stod klart 1916 och var fram till början på 1970-talet både ett botaniskt museum, öppet för allmänheten, och en forskningsinstitution. De botaniska samlingarna består idag av fyra och en halv miljoner föremål från stora delar av världen och fylls hela tiden på. Det är fröväxter, sporväxter, mossor, lavar, alger och svampar som samlats in sedan 1700-talets senare hälft. Carl von Linné är en många som har bidraget.
Läggs alla herbarieark på varandra skulle stapeln enligt uppgift bli åtta kilometer hög.
Inför renoveringen har samlingarna flyttats till magasin i södra Stockholm.
– Materialet togs ut bunt för bunt, plastades och packades på pallar, vilket tog flera år. Vi har en databas som gör att vi vet exakt vad som finns på varje pall. Vid behov kan vi beställa fram vad vi behöver. Under tiden som renoveringen pågår arbetar vi i temporära lokaler alldeles här i närheten, säger Mia Ehn som är tillförordnad chef för enheten för botanik vid Naturhistoriska riksmuseet som Botanhuset är en del av.
I bygganden arbetar det normalt 25 personer, framför allt forskare och personal som svarar för samlingarnas förvaltning.
Trots att huset stod klart för över hundra år sedan har det inte genomgått någon mer omfattande renovering.
– Det har länge varit i stort behov av upprustning, vilket har påverkat både personalens arbetsmiljö och samlingarna på ett negativt sätt.
Ett stort problem har varit trängsel och brist på arbetsrum. Många har fått arbeta i samma lokaler som samlingarna. Den undermåliga ventilationen har gjort luften torr, framför allt under vintrarna, och dammig.
– Vi har bland annat haft stora problem med museiängrar, en insekt som trivs och frodas i växtmaterial och som kan orsaka allergier och astma.
BOTANHUSET ÄR SEDAN 1930-talet blåklassat vilket innebär att byggnaden bedöms ha synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Den ligger dessutom i en kulturhistoriskt särskilt värdefull miljö, vilket ställer extra stora krav på renoveringen.
– Moderniseringen måste göras med stor försiktighet. Alla större ingrepp ska till exempel göras reversibla. Det innebär att det ska gå att längre fram återställa huset till mer eller mindre ursprungligt skick om man så vill, berättar byggledare Peter Lindström.
– Vi försöker dessutom återskapa den ursprungliga färgsättningen och i möjligaste mån använda oss av samma typ av färgmaterial som användes när man byggde huset.
Alla åtgärder planeras i samråd med och ska godkännas av Riksantikvarieämbetet.
Det 4 600 kvadratmeter stora huset i fem plan är vid vårt besök i princip tomt på inredning och installationer. Det håller på att byggas och dras nya belysnings-, el-, rör-, styr- och ventilationssystem. Uppe på vinden på plan fem blir det ett nytt fläktrum samt omklädningsrum med dusch för personalen.
– Från början bestod ventilationen av självdrag. Därefter har man installerat ett fläktrum i källaren som nu är utrivet. Det nya rummet på vinden får ett eget klimatskal eftersom planet i övrigt är oisolerat. Vi vill ju inte elda för kråkorna, berättar Peter Lindström när han och Viktor Kohlström visar oss runt i byggnaden.
Det nya ventilationssystemet består av två aggregat med roterande värmeväxlare varav det ena ska försörja kontorsrum och personalutrymmen och det andra samlingsrummen som inte kräver samma temperatur och luftflöden som kontorsrummen.
Fläktrummet byggs så att det inte påverkar de kulturhistoriskt känsliga takstolarna och kan demonteras i framtiden om man skulle vilja det.
– Ventilationen ska gå att rumstyra beroende på vilken verksamhet som bedrivs där. Det finns dock inga speciella krav på avfuktning eller liknande.
För att hålla nere energianvändningen kommer huset inte att anslutas till områdets kylsystem.
– Men vi förbereder så att det i framtiden förhållandevis enkelt ska gå att dra in kyla till fläktrummet, ansluta fläktaggregaten och erbjuda komfortkyla om man tycker att det behövs.
Vid vårt besök håller Fazliddin Muminov och Dilshod Ahmedov på att bygga ventilationskanaler på vinden. I en annan del av byggnaden tas det upp nya ventilations- och hisschakt.
Den hiss som under 1990-talet installerades i det vackra trapphuset, som ligger centralt i byggnaden, har tagits bort för att ge rummets dess ursprungliga rymd och utseende. En ny hiss ska installeras i ett mindre framträdande läge.
– Den kommer dessutom att gå hela vägen från källaren upp till vindsplanet. Den tidigare slutade på plan fyra. Det blir även en plattformshiss samt lyftbord för att ta upp små nivåskillnader, säger Peter Lindström.
PÅ GOLVEN I flera av de rum som ska innehålla samlingarna har det frästs spår i golven för de skenor som de nya och mer funktionella förvaringsskåpen ska köras på. Några av de ursprungliga herbarieskåpen av trä kommer dock att behållas.
Från början ville Statens fastighetsverk (SFV) sätta upp markisoletter som solavskärmning framför en del av byggnadens fönster. Stockholms stad sade nej till bygglovsansökan med motiveringen att de kulturhistoriska värdena skulle påverkas negativt.
Efter överklaganden till Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick SFV rätt.
– Under tiden överklagandena behandlades kom vi fram till andra lösningar med energiglas i utsatta lägen, solfilm och invändiga rullgardiner som automatiskt går ner vid behov. Men i och med det beviljade bygglovet kan vi i framtiden komplettera med markisoletter som det skulle behövas, säger Viktor Kohlström.
Brandskyddet i huset består i huvudsak av heltäckande brandlarm med rökdetektorer samt brandpost utanför och stigarledning inne i huset. Men inga sprinklers.
– Det är för samlingarnas skull. Man har gjort bedömningen att det viktigaste är att tidigt upptäcka en eventuell brand och försöka hålla den inom ett så litet område som möjligt. Ett stort sprinklersystem riskerar förstöra samlingarna mer än vad en brand skulle göra, säger Peter Lindström.
För att förhindra brandgasspridningen mellan de olika brandcellerna installeras brandspjäll. En separat brandgasfläkt på vinden ska ta bort brandgaser i hisschaktet.
Takavvattningen sker via gesimsränna, takbrunnar och stuprör som är ingjutna i väggarna.
– De delar av rören som är av koppar behåller vi medan de som är av gjutjärn, det vill säga de nedre delarna, byts ut mot plaströr, säger Peter Lindström och berättar att byggnaden fått ny dränering och markisolering.
– Dagvattenledningarna i marken har bytts ut precis som spillvattensystemet.
Dörrar, låsanordningar, golvlister, räcken och liknande ska rengöras, putsas, målas och i så stor utsträckning som möjligt återskapas till sitt ursprungliga skick.
En del befintliga frånluftsgaller – som är anslutna till murade kanaler – kommer att användas även efter renovering och målning. Andra får vara att vara kvar av estetiska skäl, men sätts igen på baksidan. Samma sak är det med inspektionsluckorna.
– Vi försöker att inte ta bort ursprungsdetaljer. Vi behåller dem för att man ska kunna se hur det har sett ut från början även om de inte längre har någon funktion.
Uppvärmning av fastigheten sker sedan tidigare med hjälp av fjärrvärme. Värmestammen går i en kulvert från Naturhistoriska riksmuseets södra flygel som ligger alldeles intill. De flesta av radiatorerna ska bytas ut och ersättas av nya sektionsradiatorer.
– Vi behåller undercentralen i källaren, men den moderniseras och får bland annat nya pumpar och ny shuntgrupp.
I källaren håller det även på att byggas en ny elcentral och ett nytt stativrum. Ett speciellt rum byggs för VVC-pump och en elektrisk varmvattenberedare som ska förse toaletter, pentry och andra våtgrupper med varmvatten. Vattenförsörjning sker från stamledningen i gatan alldeles framför huset.
För att minska problemen med markradon har det lagts radonslangar i källargolvet som ansluts till frånluftsfläktar för radon på vinden.
Det tidigare fläktrummet i källaren håller på att byggas om till ett cirka 20 kvadratmeter stort frysrum som ska utrustas med två kylaggregat.
– Frysrummet är en del av vår skadedjurshantering något som är mycket viktigt för att inte samlingarna ska förstöras, berättar Mia Ehn.
*Hur då?
– Vi lånar ut material ur våra samlingar till forskare över hela världen. När materialet kommer tillbaka behöver vi frysa ner det för att döda eventuella skadedjur. Materialet brukar ligga i en frys i ungefär en vecka innan vi tar ut det. Att vi nu få ett stort frysrum som vi kan rulla in vagnar med material blir fantastiskt bra. Hittills har vi fått använda oss av hushållsfrysar.
En annan del av skadehanteringen är det så kallade ”Stinkrummet” som får ett separat frånluftssystem.
– I en del länder som vi skickar till och tar emot material ifrån använder man sig i samband med skadedjurshantering av farliga kemikalier som inte är tillåtna i EU. Ett sådant exempel är naftalen som är cancerframkallanden. För att kunna hantera sådant material behöver vi – förutom skyddsutrustning – ett rum med extra ventilation.
Ambitionen är att kunna klassa huset enligt Miljöbyggnad silver.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Energi&Miljö 2021.