Bristen på legitimerade och behöriga lärare ökar dramatiskt. Risken är stor att flera områden i Sverige om några år inte kommer kunna rekrytera behöriga lärare i centrala ämnen.
– Krisen har nu gått så långt att det inte längre går att utbilda fram så många lärare som det behövs, varnar Fredrik Svensson, utredare på UKÄ.
Lärarbristen går inte längre att utbilda bort.
Drygt hälften av de 16 500 lärare, räknat i heltidstjänster, som nyanställdes under det senaste läsåret saknade pedagogisk högskoleexamen, enligt Skolverkets statistik.
Av lärare med lärarlegitimation var det många som undervisade och satte betyg i ämnen som de saknade behörighet i I några kommuner är det i dag vanligare med en obehörig lärare än en behörig. I till exempel Laxå, fem mil sydväst om Örebro, var knappt en tredjedel av grundskolelärarna som undervisade i engelska läsåret 2016/2017 behöriga att göra det. I jämtländska Ragunda var mindre än en fjärdedel av matematiklärarna behöriga. Laxå och Ragunda är i dag extrema exempel, men kommer inte att vara det i morgon.
Vi har kartlagt bland annat ålder, bostadsort och ämnesbehörighet hos samtliga 158 523 personer med en svensk grund- eller gymnasielärar-legitimation (maj 2017). Sammanlagt 12,1 miljoner uppgifter har analyserats. För att få en bild av hur lärarbristen kan komma att utvecklas har vi jämfört antalet äldre lärare (60-67 år) med antalet yngre (25-32 år).
För enkelhetens skull har vi utgått ifrån att de båda grupperna bör vara ungefär lika stora för att inte lärarkrisen ska förvärras, även om den yngre gruppen egentligen borde vara större med tanke på de växande elevkullarna. Å andra sidan kommer det in många i läraryrket efter 32 års ålder.
Vår jämförelsen visar på enorma skillnader. Några exempel:
* I Norrbottens län är bristen på unga grundskole-lärare (om de de båda grupperna ska vara lika stora) 83 procent, bland gymnasielärare är den 80 procent.
* I Jämtlands, Gävleborgs och Västernorrlands län är bristen ungefär lika stor.
* Minst skillnad mellan de båda grupperna är det i Örebro, Västmanlands och Västra Götalands län (grundskolan) och Örebro, Uppsala och Kronobergs län (gymnasieskolan). Dock handlar det fortfarande om stora skillnader.
* I 45 procent av Sveriges kommuner bor det färre än tio unga legitimerade grundskolelärare. I många inga alls.
* 583 lärare i åldern 60-67 år är behöriga att undervisa i franska i grundskolan. Motsvarande antal i åldern 25-32 är 89 stycken. Det innebär en brist på 85 procent om grupperna ska vara lika stora. På liknande sätt ser det ut i ämnen som tyska, bild och engelska.
* Bland legitimerade gymnasielärare är skillnaderna mellan yngre och äldre lärare ännu större. I maj i år fanns det exempelvis 150 gymnasielärare i gruppen 60-67 år som var behöriga att undervisa i juridik. I gruppen 25-32 år var antalet fyra, det vill säga en skillnad på 97 procent.
* I företagsekonomi var skillnaden 91 procent, i kemi 87 procent och i teknik 80 procent.
* Ett av få gymnasieämnen som avviker positivt är historia. I maj i år fanns det enligt Skolverket 349 fler legitimerade historielärare i åldern 25-32 år än i åldern 60-67 år.
Enligt regeringens bedömning kan det om två år saknas 60 000 lärare i Sverige. Fredrik Svensson, utredare på Universitetskanslersämbetet (UKÄ), säger att Lärarbristen kommer att förvärras ytterligare.
– Det gäller i princip hela landet. Vi får helt enkelt ställa in oss på att många elever även i framtiden kommer att undervisas av obehöriga lärare. Lärarkrisen har nu gått så långt att den inte längre går att utbilda bort. Det är helt enkelt för sent, säger Fredrik Svensson på UKÄ.
Men allt fler utbildar ju sig till lärare?
– Det räcker inte. Om vi ska tillgodose det framtida lärarbehovet med hjälp av utbildning måste en fjärdedel av alla som går ut gymnasieskolan med grundläggande högskolebehörighet påbörja lärarstudier. Det är fullständigt orimligt. Så stor del av en årskull är varken lämpad eller intresserad av att bli lärare. Dessutom finns det någon slags gräns för hur många man kan få igenom en så pass lång akademisk utbildning med bibehållen kvalitet. Redan i dag är avhoppen stora, särskilt på ämneslärarutbildningen och bland studenter med lägre gymnasiebetyg.
Vad är lösningen?
– Det finns inte en enkel lösning. Till att börja med behöver man locka tillbaka så många som möjligt av de 40 000 lärare som inte längre är verksamma i skolan. Rektorer och andra skolledare behöver också fundera över hur skolan är organiserad och hur lärarna egentligen används.
Hur då?
– Lärarrollen behöver renodlas och fler yrkeskategorier komma in i skolan. Jag tycker att man kan jämföra med sjukvården. På ett sjukhus finns det undersköterskor, sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, läkare, överläkare och en massa andra yrkesgrupper. Hade vården varit organiserad som skolan hade nästan alla på ett sjukhus varit läkare, vilket för de flesta förefaller helt orimligt.
– Det finns vissa saker på en skola som måste göras av lärare, men det finns också en massa saker som utförs av lärare som andra yrkesgrupper kan göra lika bra eller bättre. Kanske behöver man också laborera med klasstorlekarna. Är det bättre med små klasser med obehöriga lärare än större klasser med behöriga lärare? Jag tror att vi måste ha en pragmatisk inställning till hur lärarbristen ska hanteras. Annars kommer det inte att gå, säger Fredrik Svensson.
Fredrik Svensson, utredare vid UKÄ, säger att lärarbristen inte längre går att utbilda bort.
Elinebergsskolan ligger nära Malmöleden i södra Helsingborg och är en F-9-skola med cirka 950 elever och 150 anställda. Upptagningsområdet är socialt blandat. En del barn kommer från socioekonomiskt svagare områden med stor andel utlandsfödda, andra från traditionella medelklass- och villaområden.
– Precis som alla andra skolor känner vi av lärarbristen och att det är lärarnas marknad. Till vissa ämnen är det extra svårt att rekrytera behörig personal, till exempel matte, NO och svenska som andraspråk, berättar rektorn Patrik Persson.
– Vi ligger dessutom i ett område med goda pendlingsmöjligheter, vilket gör att det lätt för lärarna att byta arbetsgivare och få upp sin lön.
Hur klarar du det?
– Även vi får konkurrera med lönen. Men det viktigaste av allt är att ha ett gott renommé bland elever, föräldrar och lärare. Är vi en attraktiv arbetsplats stannar personalen och då har vi mindre behov av att anställa nya. Gott anseende gör det dessutom enklare att rekrytera. Det grundläggande problemet är dock att det finns alldeles för få lärare.
Hur löser du det?
– Genom att ha så bra framförhållning som möjligt. I augusti och september går två av våra specialpedagoger i pension. Vi annonserade redan i januari efter deras ersättare och anställde den första i april och den andra i maj. Det innebar visserligen en extra kostnad att låta personerna gå omlott, men det innebar samtidigt att jag i god tid visste att vi löst ersättningsfrågan. Dessutom är det inget problem att ha för mycket personal så länge man klarar budgeten. Det finns alltid arbetsuppgifter för speciallärare, säger Patrik Persson.
Arbetar ni alltid så?
– Vi försöker. När vi vet att en tjänst är på väg att bli ledig annonserar vi direkt och kallar intressanta sökande till intervju. Så fort vi träffat någon som har bra referenser och ger ett bra intryck, erbjuder vi en tjänst. Det går inte längre att tveka, utan det gäller att handla snabbt. För fyra eller fem år sedan kunde vi vänta för att se var i pusslet personen eventuellt skulle kunna passa in. I dag försöker vi i stället anpassa pusslet efter personen.
– Om jag söker en matte/NO-lärare, men får en bra sökande med profilen matte/idrott i sin behörighet, försöker jag ändra om tjänsterna så att vi kan anställa personen även om ämneskombinationen kanske inte är exakt den som vi sökte från början.
Patrik Persson hoppas att stigande löner ska locka fler att utbilda sig till lärare.
– Men det är också viktigt att lärarnas arbetsmiljö förbättras, administrationen minskas och att vi får in fler yrkeskategorier i skolan. Här har vi till exempel ett speciellt trygghetsteam med bland annat socialpedagoger. Det innebär att lärarna får mer tid över för undervisning, men också att stöket och stressen minskar.
I Norrbottens län är bristen på unga grundskolelärare 83 procent, bland gymnasielärare är den 80 procent.
Kenneth Nilsson (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro och ordförande i SKL:s beredning för utbildningsfrågor konstaterar att skolan står inför enorma utmaningar.
– Många av insatserna borde ha påbörjats långt tidigare, för tio år sedan eller så. Då hade vi inte haft det som i dag. Det går inte att blunda för att dagens situation faktiskt har varit påverkbar tidigare än nu när den blivit akut. Det stör mig att vi inte har använt våra planeringsresurser och kunskaper på ett bättre sätt.
Hur ska lärarkrisen lösas?
– Förutom att utbilda fler lärare och öka kvaliteten på lärarutbildningarna behöver vi titta på hur vi använder de lärare som redan finns. Behöriga lärare ska vara så mycket lärare som möjligt och så lite administratörer och stödfunktioner som möjligt. Det kan andra jobba med. Jag tror till exempel att lärarassistenter är en personalgrupp som kommer att öka. Vi behöver också satsa mer på digitalisering och ny teknik, och på att förbättra möjligheterna till ett förlängt arbetsliv för de lärare som vill det. Det handlar om ett gnetande.
– Men det är inte bara inom läraryrket som vi har kompetensbrist och stora pensionsavgångar. Det gäller hela den offentliga sektorn. Detta samtidigt som välfärden behöver byggas ut eftersom Sverige växer kraftigt, säger Kenneth Nilsson.
Hur längre dröjer det innan lärarbristen är under kontroll?
– Jag tror att det behövs fem år innan situationen är under kontroll och vi ser ljuset i tunneln. Det betyder inte att problemet är löst då. Jag tycker inte att systemet nu är riggat på ett sådant sätt att man på ett transparent och tydligt sätt kan säga att nu fixar vi det.
Lika orolig är Lisa Oldmark, friskolekoncernen Academedias HR-direktör.
– Jag tror att vi måste jobba på ett annat sätt i skolan om alla elever i framtiden ska undervisas av behöriga lärare. Det är dessutom något vi borde börjat med för länge sedan.
Hur då?
– En del är att ta in nya yrkesgrupper i skolan, till exempel lärarassistenter. Har vi till exempel en skicklig mattelärare bör hen undervisa så mycket som möjligt, samtidigt som vi runt denna lärare bygger upp kompetenser som kan stötta och hjälpa till.
– Vi behöver också titta på lärarnas arbetssituation. Varför slutar så många att arbeta som lärare? Hur får vi tillbaka dem till skolan? Hur kan vi underlätta åter-rekryteringen? Hur kan vi stärka professionens ställning och läraryrkets attraktivitet?
Bör obehöriga lärare kunna läsa in behörighet på arbetstid?
– I en del av våra verksamheter kan man på arbetstid plugga upp sin behörighet om man till exempel saknar någon del. Vi undersöker om det är något som vi bör utveckla även på koncernnivå. Jag ser det absolut som en väg framåt, säger Lisa Oldmark.
Sedan i våras har bemanningsföretaget Zest bemanning utökat sin verksamhet till att, förutom sjuksköterskor, även omfatta grund- och gymnasie-lärare.
– Vi hyr ut ett hundratal lärare runt om i Sverige. Målet är att komma upp i åtminstone tusen. De flesta hyrs ut på längre kontrakt, ofta en termin eller ett läsår i samband med exempelvis föräldraledighet eller när skolan själv har svårt att rekrytera behörig personal till en tjänst, säger Outi Luiro som är vd på Zest bemanning.
Är alla legitimerade?
– Ja. Våra lärare ska kunna göra hela arbetet och även sätta betyg.
– Vår inriktning är att rekrytera legitimerade lärare som i dag inte arbetar i skolan. En del har gått i pension, andra har lämnat skolan av andra skäl. Om vi rekryterar en lärare som redan har en tjänst på en skola för att hyra ut hen till en annan skola blir det bara ett nollsummespel och då är det ingen poäng med verksamheten. Vårt bidrag är att förmå fler lärare att återvända till skolan.
Varför börjar lärarna arbeta hos er i stället för i skolan direkt?
– Vi erbjuder bra villkor. Våra lärare tjänar cirka 50 000 kronor i månaden när de arbetar – under lov och liknande har de ingen lön – plus förmåner som till exempel sjukvårdsförsäkring (förutom vad som ingår i kollektivavtalet). Men lika viktigt som bra lön är friheten att kunna arbeta när man vill och dessutom slippa en massa administration, vilket våra lärare ofta gör, säger Outi Luiro.
För att underlätta för lärare i förskingringen att återvända till skolan håller Skolverket på att starta en speciell utbildning med start höstterminen 2018.
– Utbildningen kommer åtminstone delvis vara webbaserad. Tanken är att underlätta för legitimerade lärare som vänder tillbaka till skolan att uppdatera sina kunskaper när det gäller styrdokument och liknande, säger undervisningsråd Victor Karlsson på Skolverket.
Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund, tycker att obehöriga lärare med akademisk examen ska kunna plugga till sig behörighet på arbetstid.
– Det kan vara ett sätt att få fram fler lärare. Situationen i skolan är nu så akut att det måste till extra ordinära åtgärder.
– I dag anställs personer för att arbeta som lärare utan att de är behöriga eller ens har en plan för att bli det. Det är helt orimligt. Alla som anställs som lärare i skolan ska så klart vara lärarutbildade eller åtminstone vara på väg att skaffa sig en sådan utbildning.
Halva tiden utbildning, halva tiden arbete?
– Jag tror att det skulle kunna vara en väg för personer som redan har en akademisk examen eller för utbildade lärare som behöver komplettera sin behörighet med ytterligare ett ämne. Situationen är så pass allvarlig att vi måste våga pröva många olika vägar för att få fram fler legitimerade och behöriga lärare.
Varför är det inte större politiskt tryck kring frågan om obehöriga lärare?
– Jag tror att många föräldrar inte ens vet om deras barns lärare är legitimerade och behöriga eller inte. Hade föräldrarna vetat hur illa det står till på många skolor tror jag att många fler hade reagerat.
Bör skolorna tvingas ange om lärarna är legitimerade och behöriga i de ämnen som de undervisar i?
– Ja det tycker jag. Det är rimligt att man i början på terminerna, på föräldramöten eller liknande, presenterar vilken bakgrund lärarna har. På scheman bör det anges vem som är undervisande person och vem som är betygsättande. Både elever och föräldrar har rätt att få veta det.
Är det rimligt att många legitimerade lärare undervisar och sätter betyg i ämnen som de inte är behöriga i.
– Nej, det tycker jag är fel. Legitimationskravet behöver skärpas. Det är helt orimligt att man får sätta betyg i ämnen som man saknar behörighet i.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden 2017.