Under 2000-talet har grundskole- och gymnasielärarnas genomsnittliga undervisningstid ökat med motsvarande två veckor per läsår.
På många skolor tas det inte längre in vikarier när lärare är korttidssjuka eller behöver vabba, visar en ny undersökning.
STRAX FÖRE MILLENNIESKIFTET försvann den centralt reglerade undervisningsskyldigheten (USK:en) ur kollektivavtalet mellan SKL och lärarfacken och ersattes av en formulering om att undervisningstiden inte ska öka.
Det har den dock gjort för många lärare, inte minst i grundskolan.
– På Kalmars kommunala högstadier har undervisningstiden definitivt ökat. I dag undervisar vi i genomsnitt 1 080 minuter i veckan, vilket är mellan en och ett par timmar mer än när usk:en fanns, framför allt om man tar hänsyn till att undervisningstiden då minskades på grund av institutionsansvar, handledarskap och liknande, säger Christer Nilsfors som undervisar i matematik, fysik och teknik på Funkaboskolans högstadium och är LR:s kommunombud i Kalmar.
– Dessutom har det tillkommit väldigt många arbetsuppgifter, vilket gör att lärarna i dag arbetar betydligt mer än tidigare. Många har svårt att hinna med sitt arbete.
*
Tas det in vikarier när en lärare exempelvis är sjuk en dag eller behöver vabba?
– Det varierar. På en del skolor säger rektorn att ”det får ni lösa inom arbetslaget”, på andra tas det in vikarier eller så löser man det på annat sätt, till exempel genom att lärare på sin ”gråtid” frivilligt vikarierar mot ersättning i tid eller pengar.
Christer Nilsfors, som även arbetat ett par år i gymnasieskolan, säger att arbetstiden och arbetsbelastningen är en växande fråga bland lärare. Samtidigt är det många som har vant sig.
– Enligt min erfarenhet är det grundskolelärarna som i allmänhet har den tuffaste arbetssituationen. Det finns en större akademisk frihet på gymnasiet, säger Christer Nilsfors.
Det är en bild som bekräftas av Ann-Katrin Wijk, specialpedagog på Stagneliusskolan i Kalmar och föreningsombud för LR vid Kalmarsunds gymnasieförbund.
– Men även här finns det lärare som har det eländigt. Undervisningstiden har till viss del ökat, men framför allt arbetsuppgifterna och klasstorlekarna. Vi har till exempel i dag ofta 32 elever i klasserna, vilket innebär en enorm skillnad arbetsmässigt mot att ha 25 elever per klass.
– Till det ska läggas att många elever mår psykiskt dåligt och är stressade, inte minst på grund av betygssystemet. Skolan är verkligen ingen bra arbetsmiljö i dag.
*
Vad säger lärarna?
– Även om vi har låga sjukskrivningstal, är det många som mår dåligt, är stressade och tycker att de inte hinner med jobbet. En del söker efter andra arbeten.
Ann-Katrin Wijk lyfter fram bra schemaläggning som en viktig åtgärd för att förbättra arbetsmiljön.
– I dag är det vanligt med nollbyten, det vill säga att lärare inte har någon luft mellan lektionerna samtidigt som de måste ta sig mellan olika klassrum. På grund av lokalbrist tvingas vi ha lektioner i lokaler på stan. Det gör att en del lärare lägger ner 2,5 timmar i veckan bara på att ta sig mellan lektioner, vilket är helt orimligt.
– Bra scheman är oerhört viktiga för lärarnas arbetsmiljö, men tyvärr något som ofta är underskattat.
3716 MEDLEMMAR I Lärarnas Riksförbund förde under vecka fem i år statistik över hur mycket de undervisade.
Sammanställningen visar bland annat att högstadielärarna undervisade i genomsnitt i 1084 minuter, vilket är drygt två timmar mer än vad motsvarande lärare undervisade när den så kallade usk:en fanns. Klasslärarnas och gymnasielärarnas undervisningstid har ökat i ungefär samma omfattning.
Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson reagerar på undersökningens resultat:
– Den första frågan som infinner sig är hur detta påverkar undervisningens kvalitet. Den andra är om man har plockat bort andra arbetsuppgifter för lärare, säger han.
*Tror du att man har det?
– Det är inte det som jag ser framför mig. Över tid har inte lärarnas totala arbetsbörda direkt minskat. Det finns dock inget som säger att lärarna inte skulle kunna undervisa mer. Men förändrad undervisningstid måste hänga ihop med vad de gör i övrigt, vilka andra arbetsuppgifter de har.
– När den reglerade undervisningstiden togs bort var det för att man skulle kunna få en mer flexibel tjänstefördelning. Några lärare skulle undervisa lite mer och andra lite mindre beroende på bland annat ämne, elevsammansättning och hur många paralleller man har. Tanken var att det skulle skapa en större variation. Det tror jag inte har hänt, säger Peter Fredriksson.
*
Är det ett problem?
– Ja. I lärarnas uppdrag ingår att planera, genomföra och följa upp lektioner. Har de inte tillräckligt med tid till det, tror jag att det är många som anser att de inte har förutsättningar att göra sitt jobb på ett bra sätt och ta det ansvar som de ska utifrån vad som står i styrdokumenten.
Nyligen konstaterade Skolverket att lärarbehörigheten i grundskolan fortsätter att minska. 2017 var 71,4 procent av lärarna (räknat på heltidstjänster) behöriga. I fjol hade andelen minskat till 70,5 procent. Behörigheten var i allmänhet högre i kommunala skolor än i fristående.
Enligt Skolverkets statistik varierar andelen behöriga lärare stort mellan olika kommuner. I februari i år var exempelvis samtliga lärare som undervisade i matematik på högstadiet i Arboga legitimerade och ämnesbehöriga (räknat på heltidstjänster). I Skinnskatteberg, sex mil norrut, var andelen 9,4 procent.
I Bollebygd var alla lärare som undervisade i svenska på högstadiet legitimerade och ämnesbehöriga. I Svenljunga fyra mil därifrån var andelen 10,7 procent.
Även antalet elever per lärare i grundskolan varierar stort mellan olika kommuner.
I Vilhelmina och Överkalix till exempel, gick det i februari i år i genomsnitt sju elever per lärare medan det var mer än dubbelt så många elever per lärare i Huddinge utanför Stockholm och Burlöv utanför Malmö.
– Att lärarbehörigheten minskar i grundskolan, dessutom från en redan låg nivå, är allvarligt. Välutbildade och kompetenta lärare är avgörande för att eleverna ska få en bra utbildning. Bristen på behöriga lärare spär dessutom på den redan försämrade likvärdigheten i skolan, säger Peter Fredriksson.
– En förutsättning för att fler elever ska lyckas är att de möter skickliga lärare med ämnes- och didaktisk kompetens som kan ge dem det stödet de behöver. Det sker inte i tillräcklig utsträckning i dag.
*
Vad ska man göra?
– Som jag ser det finns det tre ödesfrågor för skolan: segregationen, styrningen och lärarförsörjningen. Ska jag välja ut en av dem är det lärarförsörjningen. Det är det största problemet i dag. Situationen är mycket allvarlig.
– Jag tror att det till måste till ett samlat helhetsgrepp och en nationell strategi för att lösa lärarförsörjningen. Det räcker inte längre med små avgränsade insatser, säger Peter Fredriksson.
*Vem ska besluta om en sådan strategi?
– Regeringen, eftersom en nationell strategi skulle behöva involvera flera myndigheter, lärosäten och olika intresseorganisationer som SKL och lärarfacken. Men jag ser gärna att Skolverket får det samordnande ansvaret.
Samtidigt som behoven ökar, sparar många kommuner på skolan vilket försämrar lärarnas arbetssituation ytterligare.
– Det är helt orimligt. Det är kommunerna som är ytterst ansvariga för skolan. Och då måste de också ta det ansvaret och avsätta de pengar som skolan behöver.
– Är det något som vi vet, är det att kortsiktiga besparingar på skolan leder till långsiktigt omfattande kostnader.
*
Behöver staten ta ett större ansvar för skolans ekonomi?
– Staten bör inte bara ta ett större ansvar för ekonomin, utan för hela skolan. Kommunerna har väldigt olika förutsättningar, vilket leder till bristande likvärdighet, säger Peter Fredriksson.
EN AV DE kommuner där lärarnas undervisningstid ökar är Uddevalla, berättar Annika Levander som är lärare i franska och engelska på Uddevalla gymnasieskola, huvudskyddsombud och biträdande kommunombud för LR.
Tidigare arbetade hon under många år som språklärare på Ramnerödsskolans högstadium i samma stad.
– För ungefär 20 år sedan hade vi ett undervisningsuttag på högstadiet på 940 minuter i veckan. Nu är den uppe i 1 050 minuter. På sina håll är den på väg att höjas till 1 100, utan att andra arbetsuppgifter tas bort. Det är till och med så att man kryddar den utökade undervisningstiden med rastvaktstjänstgöring. Till det ska läggas alla andra arbetsuppgifter som lagts på lärarna under de senaste åren.
– Många lärare i grundskolan är i dag mycket stressade och mår dåligt. De tvingas hoppa in för varandra när någon är borta, hinner inte planera lektionerna ordentligt eller göra de individuella anpassningar som lagen kräver. Det är inte ovanligt att lärare behöver arbeta långt mer än vad förtroendearbetstiden anger, även under helger och inarbetade lov, för att hinna med. En del hinner knappt gå på toaletten eller äta lunch.
*
Tas det in vikarier när lärare är sjuka eller borta av andra skäl?
– De senaste årens effektiviseringskrav – det vill säga besparingar – har gjort att det inte tas in vikarier på samma sätt som tidigare. När en kollega är sjuk eller vabbar heter det ofta att situationen får ”lösas inom arbetslaget”.
– Tyvärr prioriterar inte politikerna i Uddevalla skolan. De statliga så kallade likvärdighetspengarna är ett bra exempel. De ska användas till att utveckla undervisningen och elevhälsan. Men så fort pengarna kommer innanför kommungränsen kan de genom ett trollslag användas till annan verksamhet, till sådant som kommunen enligt lag redan är tvungen att ha.
Enligt Annika Levander har gymnasielärarna i Uddevalla en bättre arbetssituation än deras kollegor i grundskolan.
– Det är två skilda världar. Man kan knappt tro att det är samma yrke.
*Varför då?
– En viktig förklaring till att gymnasielärarnas arbetsbelastning är betydligt rimligare är en lokal överenskommelse om arbetstiden. Vi vill ha ett liknande avtal för grundskolan. Arbetsgivaren har tidigare varit emot detta, men har på sistone börjat visa intresse för ett liknande upplägg.
Gunnar Hermansson, kommunbud för LR och lärare i matematik och naturkunskap på Uddevalla gymnasieskola med drygt 3000 elever, berättar att avtalet, lite förenklat, begränsar arbetsgivarens möjlighet att öka lärarnas undervisningstid, men även mängden arbetsuppgifter och antalet elever som varje lärare har att bedöma, betygsätta och planera för.
– Det är ett avtal som vi är mycket rädda om och som har fungerat bra. Varje år revideras överenskommelsen utifrån vad som har hänt, till exempel om det är några arbetsuppgifter som har ökat i omfattning.
– Enkätundersökningar visar att gymnasielärare i allmänhet mår bättre än lärare i grundskolan. Jag tror att skillnader i arbetsbelastning är en viktig förklaring. På många grundskolor råder det en slags rektorsfeodalism som gör att det är jättesvårt att ens diskutera arbetsbelastningen.
Roger Ekeroos (M) ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Uddevalla, säger att han inte känner igen de fackliga representanternas beskrivning av situationen inom Uddevallas grundskolor.
– Men att det kan vara en stentuff och pressad arbetssituation ute på skolorna håller jag med om. Vi har dessutom en stor lokalbrist inom skolan, vilket ställer till med ytterligare problem.
PÅ LINDESBERGS GYMNASIUM
Lindeskolan har inte lärarnas undervisningstid ökat sedan 1990-talet, berättar Lisbeth Fasth som undervisar i svenska på skolan och är LR:s kommunombud.
– Det beror i stor utsträckning på att vi har ett lokalt kollektivavtal som ganska noga reglerar vad lärarna ska göra och inte göra, och hur vi ska kompenseras om vi vikarierar för en kollega, sätter betyg åt en obehörig lärare eller tar hand om en nyexad. Ibland har det hänt att chefer har krånglat, men då har vi från fackligt håll varit noga med att påtala vad det är som gäller.
*
Fungerar det?
– Undervisningstiden har vi lyckats hålla, i synnerhet på gymnasiet. Däremot har arbetstiden ökat, framför allt på grund av att den sociala delen av läraryrket har vuxit i betydelse. Vi har i dag fler elever med problem än vad vi hade tidigare, kraven från såväl ungdomar som föräldrar har ökat precis som individualiseringen och administrationen runt varje elev.
Lisbeth Fasth säger att Lindesbergs kommuns ambition att inte öka lärarnas undervisningstid är en konkurrensfördel i samband med nyrekryteringar.
– Många lärare i Örebro län, som vi ligger i, vet att vi mer eller mindre har behållit usk:en. Det är många, inte minst från Örebro, som söker sig hit av det skälet. Där har exempelvis gymnasielärarna betydligt fler lektioner per år än vad vi har här.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden