Internet har revolutionerat bevakningen av krig och konflikter.
– Idag går det nästan alltid att få ut rapporter om vad som händer, säger Stefan Hjertén som är en Sveriges mest erfarna utrikesreportrar.
HAN HAR SEDAN mitten på 1970-talet, då han började på TT:s utrikesredaktion, gjort närmare ett hundratal reportageresor, varav de flesta i krigs- och konfliktområden.
– Jag började med Kambodja, men har framför allt rest och bevakat krigen i Mellanöstern och på Balkan, berättar Stefan Hjertén.
*Vilken är den största skillnaden i dag jämfört med när du började?
– Tekniken. Då fick man använda halva arbetstiden till att hitta telefoner för att kunna ringa in artiklar. När jag så sent som 1989 var i rumänska Timisoara såg jag en massa gräsligheter, men kunde inte få ut mina rapporter. Landet var bokstavligen avskurit. Till slut fick jag hem en text genom en österrikisk journalist som skulle hem till Wien. Han tog med sig texten och faxade den till TT i Stockholm.
– I dag går det inte att stänga av ett land. 1994 var jag i Rwanda som då tycktes vara helt avskuret från omvärlden. Jag utgick ifrån att jag inte skulle få i väg en text på tio dagar. Då såg jag en tysk journalist som hade satt upp en satellittelefon på en äng utanför Kigali. Jag lånade telefonen och ringde in mina artiklar.
*Är rapporteringen ”sannare” idag än på exempelvis 1970-talet?
– Absolut. Olika regimers informationsministerier kan inte kontrollera rapporteringen på samma sätt som före internet. Dessutom är källorna ofta fler än tidigare. När vi satt i Riyad och väntade på USA:s angrepp på Saddam Husein var de amerikanska presskonferenserna de enda som fanns att tillgå. Vi blev megafoner.
– Nu kommer det fram källor överallt. Ingen opposition, utom möjligen i Burma, behöver längre känna sig helt isolerad. De kan alltid nå ut, till exempel genom att skicka ut mejl. Demokratirörelsen i världen har fått ett enormt uppsving tack vare Internet.
*Hur pass styrd är den bild du förmedlar av ett skeende?
– Den är bara styrd av min skalle. I dag går det i princip ta sig in överallt. I en krigssituation måste man givetvis akta sig en del. Men som skrivande journalist går det alltid att ta skydd bakom ett träd eller i ett skyddsrum.
– När Saddam var på väg att falla var jag i Bagdad. Jag trodde att när amerikanerna kommit så skulle allt stängas av med resultat att det inte skulle gå att rapportera därifrån. Jag bestämde mig därför för att ta mig till Kurdistan. Men jag kom bara till Damaskus. Den syriska säkerhetspolisen vägrade att släppa i väg personer till den del av Syrien där man kunde ta sig in i Kurdistan. Först två månader senare kunde jag ta mig till Kurdistan via Iran.
*Har du aldrig angripits?
– Jo. En gång blev jag till exempel hotad med pistol och rånad av tullpersonalen på gränsen mellan Burundi och Kongo. Jag klarade mig utan skador, men blev av med alla pengar som jag hade i fickan. Som tur var hade jag ett pengabälte med tusentals dollar i som de inte hittade.
– Men jag har aldrig blivit skadad. Tar man det lugnt och så går det ofta bra. Min största tillgång är att jag ser lagom enfaldig ut.
FÖR ATT KUNNA ge en så korrekt bild av en konflikt som möjligt är det, enligt Stefan Hjertén, viktigt att svenska medier har egna medarbetare på plats.
– Det ska vara reportrar som inte bara går på presskonferenser, utan rör sig ute i miljön. Innan jag reste till Belgrad 1999 läste jag artiklar om hur hemskt Nato hade bombat staden. När jag kom dit hittade jag inga spår av bombningarna. När jag frågade folk var det hade bombats någonstans blev jag hänvisad till ett litet hörn av staden med mindre skador. Skräckbilden stämde, vilket jag skrev om.
*Vad tycker du om systemet med inbäddade reportrar?
– Det är ett vidrigt sätt att jobba. Begreppet kom fram under Irakkriget, men är egentligen mycket äldre än så. Alla som följer en krigförande sida är i princip inbäddade, vilket bland annat innebär att de inte kan röra sig som de vill. Under andra världskriget fanns det bara inbäddade reportrar. De amerikanska journalisterna hade till och med uniform.
– Jag har vid två gånger varit med den iranska armén in över gränsen till Irak. Det var ungefär som att vara inbäddad. De visste hela tiden vad jag gjorde.
*Hur kan den ”vanlige” svensken undvika propagandamyter?
– Sök på internet och läs många olika tidningar från olika länder. Ju fler källor, desto bättre.
Mikael Bergling
Första publicering: Säkerhetspolitik.se 2005
Fakta Stefan Hjertén
Yrke: Utrikesreporter på Tidningarnas Telegrambyrå (TT).
Bakgrund: Gymnasielärare i svenska, historia och latin. 29 år på TT.
Ålder: 64 år.