40 minuter efter att ett krig mot Irak brutit ut ska Ekots insatsstyrka vara på plats i Radiohuset på Gärdet i Stockholm.
– Den består av cirka 20 personer och ska ta den första stöten, säger Ekots utrikeschef Ingemar Löfgren.

ETT HALVT DYGN senare ska den första insatsstyrkan ersättas av en ny.
– Våra insatsstyrkor består av producenter, studioreportrar, utrikes- och inrikesintake, folk som kan klippa och hålla koll på utländska stationer, arabisktalande personal, engelsktalande personal, folk som kan ringa in gäster, folk som kan ta emot gäster, folk som kan göra kaffe. Rubbet. Blir det krig rensar vi tablån i P1 och kör direkt.
Ingemar Löfgren berättar att ett par av Ekots reportrar i Stockholm står stand by för att resa till området så fort kriget sätter i gång.
– Jag kan dessutom göra vissa rockader bland korrespondenterna.
*Vart tänker ni åka?
– Det beror på hur kriget utvecklar sig. Om vi inte har personal inne i Bagdad tror jag inte att vi kan spela på samma planhalva som de stora amerikanska bolagen. Det är dock ganska meningslöst att sitta i amerikanernas högkvarter och bli matade med filmfrekvenser på smarta bomber. Om vi inte kan vara i krigets öga är det bättre att se effekterna av kriget.
– Det lär bli stora flyktingströmmar till länder som Iran, Syrien, Turkiet och Jordanien.

RUNT OM I världen arbetar nyhetsredaktioner med att förbereda hur ett amerikanskt anfall på Irak ska bevakas. Sverige är inget undantag. Här har de stora medieföretagen, åtminstone de som planerar att skicka personal till krigsområdet, sett till att medarbetare fått utbildning i bland annat kemisk och biologisk krigsföring, sjukvård, skydd, vapenkunskap, krisbearbetning, propaganda och hur man bör agera i hotfyllda situationer.
– Vi har också skaffat säkerhetsutrustning, till exempel skyddsmasker, autoinjektorer och kembeständiga stövlar, dräkter och handskar, berättar TV4s utrikeschef Eva Sjöberg.
Ingrid Thörnqvist, biträdande utrikeschef på Sveriges Television, betonar betydelsen av att förbereda både de som ska åka och hemmaredaktionen. Mentalt såväl som faktamässigt.
Lars Boström, utrikeschef på Dagens Nyheter, berättar att DN förbereder två parallella organisationer – en hemmastab och en grupp av reportrar som är förberedda på att åka till krigsområdet.
– Självklart måste vi förstärka både hemma och ute i världen. Men det är svårt. Vi vet ju inte om det blir krig, när det eventuellt händer, hur det händer och på vilka platser det blir möjligt och önskvärt att vara.
*Kommer ni att skicka folk?
– Det får vi ta ställning när det blir aktuellt. Det kan bli ett väldigt obehagligt läge. Ingen story är så viktig att vi ska utsätta folk för akut livsfara. Det är väldigt svåra överväganden som måste göras.
*Blir det här kriget farligare för journalister än kriget 1991?
– Jag tror det. De som jobbar ute på fältet i ett krigsläge utsätter sig för stora risker. Det här är inget drömuppdrag för någon, säger Lars Boström.

UNDER HÖSTEN OCH vintern har flera svenska journalister rapporterat från den militära uppladdningen i regionen.
Många av de största internationella mediebolagen har öppnat kontor i Bagdad.
– Viseringsfrågan är svår och liknar alltmer ”monkey business”, säger TV4:s Rolf Porseryd.
Liknande uppfattning har DN:s Lars Boström.
– Om du överhuvudtaget får visum så gäller det bara mellan vissa datum. Det är ju inte säkert att det är just då du vill vara där.
Enligt TT:s utrikeschef Jonas Lindgren finns Irakfrågan med på i princip varje redaktionsmöte.
– Det här är inte bara en utrikesfråga, utan en fråga för alla våra redaktioner. Blir det krig kommer uppskattningsvis tio personer per dag arbeta med ”Irakmaterial”, förutom redigerare.
– Vi hoppas att ha åtminstone två medarbetare inne i Irak. En reporter ska följa dagens huvudstory i Bagdad, en annan ska ta hand om Kurdistan och röra sig på egen hand utanför Bagdad. Vi diskuterar också att sätta in folk i Kuwait och Turkiet.
*Innebär markstrider ökade risker för bevakande reportrar?
– Det gäller framför allt när de som befinner sig utanför Bagdad. Vår medarbetare Stefan Hjertén, som kommer att täcka den delen, är en väldigt rutinerad och trygg reporter som har rapporterat från en mängd konflikter. Han utsätter sig inte för risker i onödan och har inte en aggressiv stil.
Till skillnad mot exempelvis Ekot tänker inte Expressen upprätta en speciell krigsorganisation.
– Vi är redan bemannade för att på kort varsel kunna hantera en krigssituation. Grundläget på en kvällstidning är konstant höjd beredskap, säger Expressens redaktionschef Thomas Mattsson.
Liknande uppfattning har Per Yng som är chef för Rapport.
– Vis av tidigare erfarenheter vill vi att de som sysslar med den här typen av sändningar normalt också ska göra det när det blir hett. SVT24 kommer att gå ut först. Om det händer på natten finns det ett gäng som är berett att köra SVT-morgon. De får då börja arbeta lite tidigare än vanligt och vara i gång fram till klockan 10 ­– 11 på förmiddagen då ett nytt gäng löser av dem.
– Första tiden blir det sändningar dygnet runt. Svårigheten är att veta när man ska gå ned på lägre nivåer, när kriget blir vardag.

FÖR ATT MINSKA kostnaderna planerar flera medieföretag att samarbeta. Ett exempel är de skandinaviska public service-bolagen som enligt Ingrid Thörnqvist diskuterar samverkan kring bland annat transporter.
Ett annat exempel är Svenska Dagbladet som tänker använda sig av den danska tidningen Jyllands-Postens material.
– De kommer att ha flera team på plats. Vi lever däremot under en väldigt snål budget även om det är möjligt att vi reser till området. I sådana fall är det troligt att det blir Bitte Hammargren eller Jan Blomgren som åker. Vår avsikt är dock inte att skicka in dem i själva krigszonen, säger Svenska Dagbladets utrikeschef Lars Ryding.
Göteborgs-Posten planerar att sända reportern Jan Anrell och fotografen Stefan Berg till Bagdad.
– Frilansjournalisten Peter Strandberg är redan på väg till dit på vårt uppdrag, berättar GP:s utrikeschef Peter Andersén.
– Om vi också ska ta oss till andra delar i området är oklart. Jag tror att det är viktigast att vara på plats när de mer akuta krigshandlingarna är över. Det väntar en oerhört kaotisk situation.
Enligt Sydsvenskans utrikeschef Jörgen Strömberg ska Peter Strandberg även rapportera för Sydsvenskan.
– Förmodligen kommer vi att skicka ned ett eget team från Malmö, även om de som åkte ned 1991 och satt i Saudiarabien inte fick ut så mycket. De besökte mest presskonferenser.
– Utsända kan göra stämningsgrejor från fronten. Svårigheten är att få sammanhang, att få överblick över vad som händer.

DEN AMERIKANSKA SENATORN Hiram Johnson sa i ett tal under första världskriget att sanningen är krigets första offer (”Det första offret, när krig kommer, är sanningen”)
– Propagandakriget har redan börjat och vi är varje dag offer för det. Men vi är i varje fall inget omedvetet offer, säger TT:s utrikeschef Jonas Lindgren.
Enligt Ingrid Thörnqvist, biträdande utrikeschef på Sveriges Television, utnyttjas medierna flitigt i uppladdningen för kriget.
– Det planteras uppgifter som ska öka den mentala beredskapen och göra folk mer positiva till kriget. Även om vi försöker redovisa varifrån olika bilder och uppgifter kommer och spegla vad den andra sidan anser, är vi alltid mer eller mindre i händerna på någon av dem.
Göteborgs-Postens utrikeschef Peter Andersén:
– Det gäller att vara påläst och förberedd. När kriget väl bryter ut går allt väldigt fort samtidigt som tiden till eftertanke blir allt mindre.
Det förra Irakkriget – 1991 – speglades i medierna som det rena kriget med de smarta bomberna, som kriget med få civila offer och nästan inga sönderbrända lik.
I verkligheten var knappt tio procent av bomberna ”smarta”.
Det berättade dock inte den amerikanska militären för de cirka 1 600 journalister som följde kriget från Saudiarabien, mestadels via TV-monitorer.
– Även denna gång lär det bli väldigt svårt för svenska – och andra – journalister att arbeta i området och rapportera självständigt om krigföringen, säger Stig Arne Nohrstedt som är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.
*Hur löser man det?
– Det gör man inte. I stället får man berätta om vad de internationella medierna rapporterar. Framför allt amerikanska medier är i sådana här sammanhang ofta beredda att anpassa sig till påtryckningar från den amerikanska ledningen. Så lär det bli även denna gång.
Aftonbladets utrikeskommentator Wolfgang Hansson tror att den arabiska TV-kanalen al-Jazira kan balansera rapporteringen något.
– Den är numera etablerad som en trovärdig kanal som arbetar journalistiskt. Det gör att al-Jaziras rapportering åtminstone delvis kan väga upp den amerikanska.

VID ETT VÄPNAT amerikanskt angrepp väntas den irakiska regimen välkomna västerländska journalister, inte minst om de rapporterar om stora civila offer. Den amerikanska militären lär å sin sida varna västerländska journalister från att arbeta inifrån Irak.
– Det kommer att heta att deras säkerhet inte kan garanteras. Det är sant att markstrider innebär ökade risker för bevakande journalister. Men den främsta orsaken till varningen är inte omsorg om journalisterna, utan att man vill motverka att bilder och rapporter om döda och skadade civila sprids över världen, säger professor Stig Arne Nohrstedt .
– Att Nato besköt TV-huset i Belgrad, och att man under Afghanistankriget besköt al-Jaziras redaktion i Kabul, visar att man är beredd gå väldigt långt i propagandakriget.

TV4:s ROLF PORSERYD förbereder sig för att bevaka ännu ett krig. För drygt ett år sedan var han tillsammans med fotografen Ulf Strömberg i Taloqan i norra Afghanistan. Strax efter klockan två på natten sköts Strömberg ihjäl av maskerade män.
När jag når Rolf Porseryd per telefon befinner han sig i Amman efter att ha rapporterat om valet i Israel och gjort jobb på västbanken.
Han berättar att han i dag är försiktigare än i början av sin reporterkarriär.
– Att jag inte då var lika försiktig som jag är i dag berodde på en kombination av ungdom och oerfarenhet. Men jag tror också att de tragedier som inträffat gör att det i dag finns en annan medvetenhet om jobbets risker än vad det fanns tidigare. Förmodligen är vi alla lite försiktigare.
*Har jobbet blivit farligare?
– Det farligaste som jag har varit med om är det fyra år långa Bosnienkriget. Det var första gången journalister öppet var måltavlor för den ena eller andra sidans kulor. I ingen konflikt i modern tid har det dödats så många journalister som den,
– I vissa delar av arabvärlden har västerlänningar i vid mening blivit måltavlor. Det finns en ny hotbild som inte fanns tidigare.
*Ska du ta dig in i Irak vid ett eventuellt krig?
– Jag vet inte. Det beror på vad som händer. Det bästa är om man kan vara på plats åtminstone veckan innan kriget utbryter.
– Samtidigt bör man vara ytterst försiktig och inte ge sig in i något som man inte är säker på att man kan hantera. Men som i all journalistik bör man vara så nära händelserna centrum som möjligt. Det är dock inte säkert att man måste vara i Bagdad. Det lär gå att rapportera från exempelvis Jordanien, Kuwait, Syrien eller Turkiet.

EN ANNA ERFAREN utrikesreporter är TT:s Stefan Hjertén. Precis som Rolf Porseryd bevakade han även det förra Irakkriget.
– Jag var i Bagdad i höstas och hoppas kunna återvända till Irak inom kort.
*Till Bagdad?
– Nej. Jag har länge tyckt att den bästa vägen in i Irakfrågan är att sitta i de norra delarna och hoppas därför kunna åka till Sulaimaniya, den stora staden i norr där kurderna har sitt högkvarter.
*Hur ser du på riskerna?
– Första gången jag bevakade ett krig var i Beirut 1980. Sedan har det blivit ett antal:  Libanon, Gulfkriget, Kurdistan, Västbanken, Makedonien, Kosovo, Bosnien och Iran-Irak. Jag vet inte om jag tycker att det är så jäkla farligt att vara journalist och befinna sig i en stad.
– Jag är väldigt kritisk mot USA:s krig och pratet om att de har exakta bomber. Det är inte sant. Om de går till angrepp kommer en mängd människor att dö av misstag. Men det är ju inte tal om områdesbombningar som under andra världskriget då hela kvarter förstördes.
*Du verkar inte speciellt orolig för egen del?
– Nej, jag har aldrig varit vidare rädd. Jag tror dessutom inte att det kommer att vara speciellt farligt att befinna sig i tätbefolkade delar av Bagdad eller andra irakiska städer. USA kommer inte försöka döda tusentals civila som rör sig ute på gatorna.
*Vid artilleribeskjutning?
– Då stannar jag i skyddsrum. Den största svårigheten då lär vara att få ut artiklar. Det är annorlunda för fotografer som måste be ge sig ut för att få bilder.
*Är du inte rädd för biologiska vapen?
– Saddam är en tyrann och massmördare, men ingen dåre. I vilket läge skulle han sätta in kemiska vapen? Kanske om amerikanska soldater kom promenerande i klungor om 5 000. Men det lär de inte göra.

ÄVEN PETER KADHAMMAR har bevakat en rad krig och oroshärdar, till exempel konflikten på Nordirland, massakern i Peking, krigen i Afghanistan, Israel-Palestina-konflikten, Gulfkriget 1991 och krigen i forna Jugoslavien.
Under de senaste veckorna har han för Aftonbladets räkning rest runt i Gulfområdet tillsammans med fotografen Mattias Carlsson.
*Är du inte rädd när du rapporterar från ett krigsområde?
– Det är klart att det har hänt att jag varit väldigt rädd, särskilt i Bosnien och Kroatien. Men rädd i största allmänhet kan man inte gå omkring och vara. Däremot är jag väldigt försiktig. Jag söker inte faran. Jag försöker undvika den.
*Genom att åka till ett krig?
– Man behöver ju inte springa där de skjuter.
*Vad blir svårast vid bevakningen av ett eventuellt nytt Gulfkrig?
– Att man, som i alla krig, inte riktigt vet vad som sker och att det, som i alla krig, är fullt av desinformation och propaganda från alla parter. Specifikt för detta krig är att det ännu inte är något krig och ingen vet någonting om vad som kommer att ske.
Peter Kadhammar tror att det för utsända reportrar blir vissa skillnader jämfört med Irakkriget 1991.
– Amerikanerna säger att de nu tänker vara mycket mer öppna mot medierna. De kommer inte att tala om taktik eller strategi, men de kommer att släppa medierna närmare sina trupper. Vid förra Gulfkriget höll de i stor utsträckning medierna borta från trupperna och använde sig av det ökända poolsystemet. Det ska de inte köra med nu.
– Men de journalister som är här kommer att vara helt beroende av amerikanerna. Så var det inte i förra kriget. Jag och fotografen Roger Turesson, och en del andra journalister, sket i amerikanarna och deras bestämmelser och åkte ut och gjorde våra egna grejer. Det tror jag inte att man kommer att kunna göra den här gången.
*En ockupation av Irak innebär markstrider och därmed ökade risker för bevakande journalister.
– Alla spekulerar, men ingen vet vad som kommer att ske. Kriget kan vara över väldigt fort. Förra gången hävdade den amerikanska propagandan att Irak hade världens femte starkaste armé. Under månader matades vi med uppgifter om vilket ohyggligt hot den irakiska armén utgjorde.
– Det visade sig att de i praktiken inte utgjorde något hot alls. Det var i stort sett första världskriget-nivå på deras utrustning och taktik, halvbra skyttegravar som amerikanerna bara körde över efter att ha bombat sönder irakiernas försörjningslinjer. Dessutom deserterade en stor del av den irakiska armén.

DET RÄCKER INTE att ha de bästa reportrarna, fotograferna, nyheterna och reportagen för att vinna tävlingen om bästa krigsbevakning.
Man behöver även ha de bästa experterna.
Vilka dessa är vill många redaktioner hålla hemligt fram tills att kriget bryter ut.
Ett undantag är SVT–Rapports expertkommentator Stefan Ring som till vardags är överstelöjtnant och huvudlärare i strategi på Försvarshögskolan i Stockholm.
Han menar att det finns vissa likheter mellan rollerna som strategilärare och TV-kommentator.
– En väsentlig skillnad är att jag i mitt normala yrke analyserar händelser långt efteråt, när de är avslutade. I TV ska jag göra det medan de pågår och då gäller det att undvika tvärsäkra uttalanden.
– Det jag kan göra är att peka på olika alternativ och utifrån militärt perspektiv bedöma vad som är mest sannolikt.
*Har du tillgång till andra källor än journalisterna?
– Det är tveksamt. Jag kan visserligen prata med personal på MUST – den militära underrättelsetjänsten – men även deras källor är i huvudsak öppna. Mitt bidrag är att studera samma material som journalisterna, men att göra det med andra ögon.
Även Sveriges Radios Ekoredaktion kommer använda sig av expertkommentatorer. Vilka vill dock inte utrikeschefen Ingemar Löfgren säga.
– Vi har knutit upp personer vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Försvarshögskolan. Vår förhoppning är att de inte ska sitta i alla jävla soffor.
Liknande uppfattning har TV4:s utrikeschef Eva Sjöberg.
– Vi kommer att plocka in experter för direktsändningar, nyhetsmorgon och liknande.
*Vilka?
– Det vet jag inte. Om jag visste det så skulle jag inte säga det.
*Konkurrerar ni om vilka experter ni ska ha i studion?
– Ja. Kunniga, klara och pedagogiska personer som går igenom rutan är eftertraktade.
Sydsvenskans utrikeschef Jörgen Strömberg säger att tidningen håller på att diskutera med tänkbara expertkommentatorer, men att några avtal ännu inte är klara.
Jonas Lindgren, utrikeschef på TT, berättar att han i princip har klart med två externa expertkommentatorer.
– Det blir sannolikt en kombinerad militärstrateg och statsvetare som är verksam i London och en professor vid ett universitet i Kairo som är expert på i internationella relationer.
Svenska Dagbladet kommer att ha en militär och en islamolog som expertkommentatorer.
– De ska vara tillgängliga för intervjuer och faktakontroll, men också skriva. Den ene av dem, islamologen Jan Hjärpe, skriver redan i tidningen om än inte på nyhetsplats, berättar utrikeschefen Lars Ryding.

ENLIGT STEFAN RING är det troligt att det blir ett krig och att Irak inledningsvis angrips från luften.
– Därefter lär man försöka lyfta in lättrörliga markstridskrafter för att ta flygbaser och annat, och för att försöka skära av och isolera framför allt Bagdad. Till sist väntar en stor markoffensiv med mål att ockupera territorier.
*Hur stor är den irakiska försvarsviljan?
– Jag tror att de vanliga förbanden gladeligen kommer lägga ned sina vapen så fort det händer något. Annorlunda är det med ”det speciella republikanska gardet” på mellan 20 000 och 25 000 man som en av Saddam Husseins söner är chef för och som finns i Bagdad.
– Vi riskerar en ”Beirut-situation”. Allting står och faller med stridsvärdet på de som är satta att försvara Saddam Hussein.
*Tycker du att det är bra att många redaktioner tar in expertkommentatorer i form av militärer?
– Det är givetvis bättre om redaktionerna har egna anställda som kand dra de här slutsatserna. Men med tanke på de små resurser redaktioner har idag är det inte möjligt. Så länge det är redaktionerna som bestämmer vilka som ska framträda tycker jag att den journalistiska integriteten bibehålls.
*Får du betalt av Rapport?
– Nej. Jag gör det här som anställd på Försvarshögskolan. Försvarsmakten betalar skolan för att vi ska utföra den här typen av massmediala uppdrag.

AFTONBLADETS KULTURCHEF HÅKAN Jaensson tror att det blir svårt för medierna att ge en korrekt bild av ett eventuellt krig i Irak.
– Det beror dels på en lögnaktig regim som har svårt att hantera yttrandefrihet, dels på amerikansk nyhetsdominans.
*Vad kommer ni att göra?
– Fortsätta med våra kolumnister. Sedan december har vi haft 18 artiklar om ett eventuellt krig, artiklar av bland andra John Pilger, Naomi Klein, Edvard Said och John Le Carré.

MIKAEL BERGLING
Först publicerad: Tidskriften Journalisten 2003.