Även om lärarna i Stockholmsområdet tjänar mest, är inte storstadsregion eller stor kommun detsamma som höga lärarlöner.
En ny undersökning av lärarnas löner visar på stora skillnaderna beroende på kön, ålder och geografiskt läge.
Lärarnas Riksförbund har rankat Sveriges kommuner utifrån lärarlönerna i grundskolan. Genomgången visar bland annat att av de 30 kommunerna i topp, ligger 26 i Stockholms län. Högst snittlön har de kommunala grundskolelärarna i Stockholm, Nacka och Huddinge. Lägst har grundskolelärarna i Malå och Vansbro. Trots närheten till Göteborg, och ett flertal kommuner på pendlingsavstånd, tillhör grundskolelärarna i Borås de sämst avlönade i Sverige. I LR:s rankning hamnar Boråslärarna på tredje plats – från slutet.
Av kommuner med fler än 100 000 invånare är det fyra som placerar sig på plats 200 eller sämre i LR:s rankning – Jönköping, Norrköping, Västerås och Borås.
– Alla kommunala yrkesgrupper ligger lönemässigt lågt i Borås, inte bara lärarna. När vi från fackets sida frågar arbetsgivaren om varför, får vi inga riktigt bra svar. Men den enkla förklaringen till att åtminstone lärarna tjänar dåligt i Borås, är att man inte gjort tillräckliga satsningar från kommunens sida. Svårare än så är det inte, säger Anne Pihlo som är ordförande för Lärarnas Riksförbund i Borås. Vid sidan om sitt fackliga uppdrag undervisar hon i svenska och engelska på Bäckängsgymnasiet i centrala Borås.
– Kommunen har inte tidigare sett det som speciellt viktigt att satsa på oss lärare. Nu, när många av oss lämnar Borås, inser man att något måste göras och har beslutat att alla lärare som inte omfattas av det statliga lärarlönelyftet ska få 1 000 kronor mer i lön. Det görs även en satsning på lärare i utsatta områden. Även deras löner höjs med 1 000 kronor i månaden. Satsningarna är viktiga, men de räcker inte.
Genom att pendla några mil kan man höja sin lön med mellan 5 000 och 8 000 kronor i månaden.
Anne Pihlo berättar att andelen behöriga lärare under det senaste halvåret minskat dramatiskt i Borås.
– Många lärare slutar för att börja jobba i någon av grannkommunerna. Genom att pendla några mil kan man höja sin lön med mellan 5 000 och 8 000 kronor i månaden.
Vad tror du kommer att ske?
– Jag tror att fler behöriga lärare kommer att sluta, med resultatet att behörigheten sjunker ytterligare vilket är mycket bekymmersamt. Eleverna har rätt till utbildade och behöriga lärare. Det är dessutom jobbigt att som lärare ha kollegor som inte är behöriga och som inte får sätta betyg. Det blir en extra arbetsbörda för de som är behöriga.
– I dag kan nya lärare med rätt behörighet få högre lön än kollegor som arbetat 10 eller 15 år, vilket sprider ytterligare missnöje och allmän irritation i leden. Det måste till ordentliga satsningar.
Liknande uppfattning har Ulf Hallberg, ordförande för LR i Botkyrka och lärare på Tumba gymnasium.
– Lärarlönerna ökar nu i Botkyrka, vilket är bra även om vi har en bit kvar till länstoppen. Samtidigt varierar lönerna mycket. Det finns lärare som kommit direkt från lärarhögskolan och fått 40 000 kronor i ingångslön, och det finns lärare som har arbetat i 25 år på samma skola som tjänar 32 000 kronor i månaden.
– De stora förlorarna med dagens system, sett till livsinkomst, är trotjänarna.
Har konkurrensen om lärarna större betydelse för löneutvecklingen än lärarlönelyft, karriärlärarsystem och liknande?
– Åtminstone lika stor betydelse. Den som är beredd att byta arbetsgivare kan räkna med att få 5 000–6 000 kronor i högre lön, ibland mer. Framför allt lärare som inte har fått del av lärarlönelyftet är lättfotade, och så är det i alla kommuner.
– I dag höjer rektor eller skolchef lönerna för att kunna rekrytera nya lärare, men också för att behålla de lärare som redan finns på skolan. Problemet är bara att hen inte får mer pengar.
Vad gör rektorerna då?
– Lönehöjningarna betalas genom att man minskar på antalet anställda. De lärare som blir kvar får helt enkelt arbeta mer, om än för en högre lön. Det är ingen rimlig lösning. Det måste fram mer pengar.
Den skärpta konkurrensen mellan kommuner om behöriga lärare är långt ifrån ett storstadsfenomen. Mikael Kemi, ordförande för LR i Pajala och lärare på Sattajärvi skola, berättar att bland annat förstelärarreformen har gjort att lärarna har blivit mer rörliga även i Norrbotten. Den som byter arbetsgivare och kommun kan räkna med uppemot 5 000 kronor mer i lön.
– Jag tror att rörligheten kommer att öka och ytterligare driva upp lönerna.
Är inte avstånden i norr – utanför städerna – för stora för att det ska gå att pendla?
– Nej, många lärare som bor i mindre i byar mellan de större orterna här uppe har kanske fyra eller fem mil till sin skola. Precis som de i dag pendlar åt ena hållet, kan de i morgon pendla åt andra. Det spelar ju ingen roll åt vilket håll de åker.
Mikael Kemi berättar att en förhållandevis stor andel av lärarna i Pajala är obehöriga.
– Många av de behöriga lärarna är dessutom på väg att gå i pension, vilket riskerar att leda till att bristen på behöriga lärare förvärras ytterligare. Det ser riktigt tufft ut i många ämnen.
– Det pågår diskussioner mellan facken och arbetsgivaren om lokala satsningar, till exempel på de lärare som inte fick del av lärarlönelyftet i höstas.
Kommunen har nyligen beslutat att ungdomar som är folkbokförda i Pajala och som pluggar till lärare, kan få ett stipendium på 3 000 kronor i månaden under första utbildningsåret. Eventuellt kommer stipendiet att förlängas till att omfatta hela utbildningens längd.
Räcker det?
– Jag tror att det kommer att ordna sig för oss lärare lönemässigt på kort sikt, säger Mikael Kemi.
– Men jag är mycket bekymrad för den jämlika och likvärdiga skolan. Jag tror att det i framtiden blir svårt för små kommuner att locka till sig och betala behöriga lärare. Det behövs en betydligt tydligare statlig styrning och finansiering.
Eva-Lotta Sandström undervisar i engelska och svenska i årskurs 7-9 på Åsele Centralskola. Hon är också LR:s kommunbud i Åsele.
– Västerbotten har de lägsta lärarlönerna i landet och vi i Åsele ligger ungefär i länets mitt. Vi är en liten kommun med ansträngd ekonomi med stort behov av att anställa behöriga lärare, men också socionomer och annan högskoleutbildad personal.
– En del av problemet är att kommunen har en stor och växande andel äldre. Samtidigt minskar både antalet och andelen personer i yrkesverksam ålder precis som skatteintäkterna. Kommunens ekonomi gör det svårt att konkurrera lönemässigt om lärarna, med resultatet att behöriga lärare riskerar att söka sig härifrån och att det blir ännu svårare för oss att rekrytera nya.
Åsele kompletterade dock det statliga lärarlönelyftet med ett lokalt dito.
– Det är jättebra, men samtliga är tidsbegränsade satsningar. Blir det ingen fortsättning på det statliga lärarlönelyftet efter juni 2019, finns det risk för att det inte blir någon fortsatt satsning, säger Eva–Lotta Sandström.
– För att säkerställa behöriga lärare till skolor och elever i glesbygden krävs det ett större statligt ansvar. Det är helt enkelt en rättvisefråga.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden.